Besök svereggae.se istället!

Kära läsare. Nu är sajten svereggae.se i skarpt läge. Det återstår en del putsande och ni kan räkna med att det händer en del förändringar de kommande veckorna, men nu är jag såpass nöjd med sajten att jag släpper ut den. Det här betyder att svenskreggae.blogspot.com inte uppdateras och ni ska istället besöka svereggae.se för nyheter. Hela arkivet härifrån är överflyttat. Hoppas ni kommer trivas på nya adressen! :)

31 augusti, 2009

10 anledningar till att älska Skåne

10. Ronny Åström. I mitt tidigare porträtt på den snudd på bortglömde råe Ronny så skrev jag om Den ensamma människan. Den skivan enkom räcker för att placera Åström på Skåne topp 10.

9. GeneralKnas. Basar över Landskrona fast numera från Jämtland. Knas hamnar på listan för sina två soloalbum och för det som komma skall. Jag spår en långvarig karriär inom svensk reggae, om han orkar och vill.

8. Liberator. Sveriges bästa ska? Jag tror det. Det är svängigt, det är tajt, det är tungt. Det är visserligen på engelska och inte skånska men nu ska vi inte vara petiga.

7. Kung Kodum. Första artist med dubvibbar på min lista. Deras roots är mycket bra men eftersom min böjelse är mest åt dubhållet så är det tunga, övervägande skälet till sjundeplats deras dubspår.


Det här är också en anledning att älska Skåne. Spettekakan!

6. Finn the Giant. Här börjar det tätna ordentligt på listan. De fyra första artisterna var inte lika tunga och inte lika svårt att rangordna. Men härifrån och uppåt är det tajt som sjutton. Finn får sjätteplatsen för Dub pon top och diverse mp3:or. Jag väntar spänt på nästa steg från Finn. Nästa steg kommer förmodligen flytta honom uppåt nästa gång jag rangordnar skåningarna. :)

5. Stures dansorkester. Den jag är mest fäst vid av Akademikerna. Sture har visserligen bara släppt en skiva och någon mp3:a, men så bra som Långsamt gift i bestens buk är så var en topplacering given. Samma sak här som med Finn, fler skivor och det blir högre placering i framtiden.

4. Rotpuls. Det här är bra 80-talsreggae. Det blev en kort men bra karriär. De förtjänar sin fjärdeplats, definitivt. Lyssna på Rötter, +-0, Lilla Olle och Stig Andersson så förstår ni min höga placering.

3. Helt Off. Två plattor har det blivit hittills, varav I huset är makalöst bra rootsplatta. Här höll Chords på att hamna på listan som soloartist men några få spår på en platta räckte inte till. Helt Off är ett sidoprojekt för Chords, Timbuktu och Måns och jag hoppas att de tar stickspåret några gånger till för det de gör är jävligt bra!

2. Svenska Akademien. En högst väntad placering eftersom ettan är orubblig. Det har blivit fyra plattor + en samlingsplatta för Sture, GeneralKnas med flera. Att samma band genererar tre placeringar på topp tio säger något om deras betydelse och dominans inom svensk reggae på 2000-talet. Brännande aktuella texter, tunga rytmer, grymma live. Men ändå bara tvåa, för.

1. Peps Persson rubbar man inte. Han är svensk reggaes gudfader, oantastlig. Av en del kallad för coverartist, och visst har han gjort många covers. Men texterna har han skrivit själv, omgjorda ur ett skånskt perspektiv. Många av hans låtar är tidlösa, en del, framför allt 80-talet känns daterat. Den enda renodlade reggaeplattan kom inte förrän 2005. Gillar man som jag både Peps blues och Peps reggae så vill man ha fler renodlade plattor. Han har släppt ett antal bluesplattor men bara en reggae. Om det kommer någon mer ny platta med Peps så tror jag att bluesen är skippad. Hursomhelst, en överlägsen förstaplats på listan över älskvärda Skåneartister.

30 augusti, 2009

På tal om Promoe...

så bjuder jag på ett bonusklipp från Tuben. Det är min dotter som för några månader sedan ÄLSKADE Svennebanan med Promoe. Hon har rytmen i sig.

Dubtips: Molecule feat. Promoe - Faluja [Dub Version]

Det här är franskt och svenskt. Molecule är en fransk dubproducent, vem Promoe är tror jag ni alla vet. Det här grymt bra dub, släpptes i slutet av förra året. Skägg-Promoe är en av mina favoriter, oavsett genre. Det här är hans bästa försök inom reggaen tycker jag.

För övrigt är Prince Herring rätt schleten efter ett mycket trevligt bröllop i går. Uppe tidigt? Javisst, när man har en ettåring som kräver ens uppmärksamhet. Tur att frun är mer sugen på att leka sandlåda i dag än vad jag är. Anywho, håll till godo med dagens dubtips.

29 augusti, 2009

DV och Zilverzurf till Uppsala

Om ni är intresserade av Dag Vag får ni kolla er lokala nyhetstidning för besked om de kommer till er stad. Dagens lokalblaska i Uppsala skriver att DV kommer hit till Katalin 14/11. Tydligen ska första setet bestå av låtarna från Scenbuddism i albumspårsföljd, och sedan blir det ännu mer musik. Tjoho!

Och när man är ändå inne på Dag Vag så kan jag berätta att Zilverzurf kommer med nytt album och spelar i Uppsala några veckor innan DV-spelningen. 17 oktober kommer han och där i dagarna släpps albumet också.

28 augusti, 2009

Dag Vag jubileumsspelar

Jag är svag för Dag Vag. Och nu kan bandet meddela att det i november tänker göra spelningar med låtarna från Scenbuddism, i den ordning låtarna hörs på albumet. Den här typen av spelningar är inte på nåt sätt nya, Sparks och David Bowie med flera har gjort det tidigare, men nu är det alltså 30 år sedan skivan släpptes och Dag Vags tur att fira på detta, förhoppningsvis eminenta, sätt. Datum för spelningarna släpps inom kort. Jag håller en tumme för att de kommer till Uppsala, igen.

Mixtape i höstfarstun

Kalla det sensommarreggae, eller höstfarstureggae eller vad du vill. Mr Gillis Bengtsson är tillbaka med ett nytt mixtape, har tappat räkningen på vilket i ordningen det är. Om du inte köpt skivorna från SwingKids i år får du här ett smakprov på sommarens svenska reggaehits. Delelelelelelelelikat, Riddim Bonanza, Dömd Att Bli Bedömd, Voodoo Elephant och Messa Massa mixas med andra mer eller mindre kända låtar. Big up, Gillis!

27 augusti, 2009

Måste credda en till...


Foto: Carl Johan Söder.

apropå min minnesresa i går. Utan Thomas Gylling hade det nog inte blivit mycket Västindien-musik i mitt liv. Pang, pang krokodil, Tropicopop, 100 kilo godis, Mosquito och vad alla bra radio- och tv-program heter som han gjorde. Så mycket soca, reggae, calypso och galna reklamfilmer! En fet Big up till dig, Thomas!

26 augusti, 2009

Prince Herring: The 90's (och sena 80)

I dag ger jag mig ut på en vindlande tur. Jag har de senaste dagarna börjat fundera på när reggaen dök upp i mitt liv och när den fick fäste. Det tidigaste musikminnet jag har av reggae är något jag då inte hade en aning om var reggae. På en Mr Music-kassett från 1986 fanns en ballad, en softis som fastnade i mig som 10-åring. Boris Gardiners I want to wake up with you.

Något år senare kom Peps skiva Fram med pengarna (1988). Jag är rätt säker på att hans Lived po lanned spelades på P3 eller lokalradion och den fastnade
också. Nu börjar det hända saker i mitt musikliv. 12 år gammal kliver jag bort från äldsta brorsans skivsamling (innehöll i princip bara Kiss, Thin Lizzy, Saxon osv)
och började snika på mellanbrorsans kassetter med radioinspelningar. Han började redan ledsna på dem.

1990 lånade jag grannflickans Absolute Music-skivor. På nr 10 fanns två sköna popreggaelåtar, Aswads Shine och Maxi Priests Close to you. Här dök också en
polares UB40-samling upp, den första Labour of love-skivan. Kingston Town låg på Trackslistan. 14 år gammal började jag alltså få ett hum om vad reggae var.

I den här åldern var jag fullkomligt vidöppen för musikaliska referenser. Allt var intressant! Här anlade jag mitt hiphopintresse tack vare De La Soul och A Tribe Called Quest, 70-talsrocken tack vare Lenny Kravitz och Led Zeppelin, synthpopen via Pet Shop Boys, Depeche Mode och Erasure, rocken via U2, grungen via Pearl Jam och Nirvana osv. Jag kan räkna upp hur många stilar som helst som jag gått igenom eller behållit.

1991 kom Absolute reggae 1. Nu satt reggaen hårt fast. Nu upptäckte jag Inner Circle också. Bad Boys var med på skivan, på Tracks låg Black Roses. Nu kom också Beats International, ett av alla alias som Norman Cook använt som skivartist. På albumet Let them eat bingo fanns spåret Tribute to King Tubby...



Vid den här tiden kom två andra artister som jag långt senare förstod förde mig in på reggae. Det handlar om Massive Attack och Papa Dee. Jag köpte Massives första skiva
(under första Irakkriget ville de inte kalla sig för Massive Attack så det står bara Massive på min vinylskiva) och soundet var tungt, mörkt och på vissa låtar
hördes en sångare med en märklig röst. Vem var han? För mig då en helt okänd stjärna, Horace Andy. Jag följde Massive Attack under hela 1990-talet utan att
någon gång förstå att Horace Andy var reggaeartist och att flera av Massive Attacks låtar var inspirerade av jamaicansk dub.

Papa Dees första skiva är någon slags hiphop/reggae/popskiva. Lettin' Off Steam innehåller raggamuffinliknande spår och en del reggaespår. Jag tog det för hiphop,
vilket då var högst ovanligt.

90-talet innebar också Prodigy i min värld, Prodigy som på sin första skiva samplade vem då? Max Romeo. Där fick jag ytterligare en väg in till reggaen utan att jag
märkte det. Vid den här tiden inköptes första Bob Marley-plattan (Legend, förstås) och första reggaeboxen, en holländsk 10CD-samling som såldes på Åhléns för
en hundralapp. Nu dök intressanta artister upp! Dillinger, Toots & The Maytals, Cornell Campbell, Barrington Levy, The Heptones och Gregory Isaacs. Nu köpte jag också
en samling med Lee Perry-låtar.

1999 kom internet med 33k-modem hem till mig och från den dagen exploderade mitt reggaeintresse och reggaekunnande. Jag stannar där.

25 augusti, 2009

Guvernören släpper nytt!

I förra veckan listade jag årets plattor och kommande plattor. Inte kunde jag då ana att Governor Andy, som redan släppt en platta i år, ska komma med ytterligare två(!) innan årsskiftet.

Det är Reggae Galore som tipsar om en intervju Guvernören gjorde med SVT innan Uppsala reggaefestival. Där berättar han att det blir en svenskspråkig och engelskspråkig platta innan jul. Han börjar få upp tempot, den gode Anders!

24 augusti, 2009

Svenskan tolkar Peps

Hittade ett bra klipp på Youtube där Svenska Akademien kör Rotrock och Droppen urholkar stenen, Peps låtar, på sitt sätt. Enjoy!

23 augusti, 2009

Svenska Akademiens sista ryck?

Med stor förfäran slog nyheten emot mig i morse. Mr Gillis Bengtsson, turnéledare och propagandachef som han kallar sig, skriver följande i sin blogg apropå att Svenska Akademien i helgen spelar på Tyrolen i Alvesta i Småland: "Ska bli toppenkul men också vemodigt då blir sista natten med gänget. Svenska Akademien har varit fruktansvärt bra i sommar. Framtiden får utvisa när och om de spelar nästa gång... En historisk, kanske sista, spelning med hela lineupen som kuskat land och rike runt de sista åren blir i alla fall det ikväll."

Det är förstås fritt fram att tolka men onekligen verkar det som att vi inte kommer höra av Svenska Akademien på ett tag. Modern svensk reggaes fanbärare är på väg bort.

Frågan är då om det innebär total splittring, avhopp från en eller två medlemmar eller bara en lång paus för allihop? Vi får se, vi får se. De har ju musikaliskt dragit åt väldigt olika håll när det kommit soloprojekt. Lägg Stures Dansorkester, General Knas, Räven och Lars-på-bas verk bredvid varann och du hittar inte många likheter. Kanske det är/var både gruppens styrka och svaghet.

22 augusti, 2009

Pop goes reggae: Moneybrother

Eftersom jag bestämt mig för att bredda bloggen från svensk dub till svensk reggae i allmänhet så inkluderar jag också popflörtarna. Bara för skojs skull. Det går i vågor, när reggaen influerar popmusiken. I år har vi ett kul inslag, av en snubbe som tidigare tassat runt i reggaemarkerna nämligen Moneybrother. Hans gamla band Monster hade influenser av reggae men var inte särskilt bra, om du frågar mig. Så gick han solo och blev mycket bättre. Hjärtutlämnande gubbsoul. Så på femte plattan kom han tillbaka till reggaen på en låt. Ni har hört den på radion och här kan ni se den också. We Die Only Once(And For Such A Long Time).

21 augusti, 2009

Ronny Åström snudd på bortglömd

Kul att så många fler börjar hitta min blogg. Både i går och i dag har antalet läsare ökat markant. Tio läsare per dygn är väl en bra nivå? :)

I dag tipsar jag om en artist som i princip fallit i glömska. Ronny Åström hann bara med två album i mitten av 1970-talet men det första är riktigt bra i sina toppar. Klibbiga toner och Livet på landet är väl låtarna som håller högst kvalitet. Båda är med på skivan Den ensamma människan (1976) där Peps Blodsband kompar och Peps själv producerar plattan. Klibbiga toner har Helt Off moderniserat på sin debutplatta från 2004.

1977 kom skivan Hampadängor, som i min smak är sämre än Den ensamma människan. Sedan har vi singeln som inte finns med på något album, Maskin nr. 1 (1978). Singelns baksida är Maskin nr. 2 med Peps. Den första maskinen har jag hittills bara hört en gång eftersom ett reggaefan delade med sig av den i förrgår. Det här soundet är helt annorlunda än albumen. Den har märkliga synthljud men svänger rätt bra. Synthmusik från 1978 i Sverige måste vara pionjärt. Han har tydligen också gjort musik till Bamse i trollskogen(!).

Ronny Åström var ingen större sångare utan behållningen är de begåvade, samhällskritiska texterna och gunget. Han är ytterligare en artist som Peps varit med och promotat. Reggaefans bör få tag på Den ensamma människan och minnas en doldis i svensk reggaehistoria. Ronny Åström finns dessvärre inte bland oss längre, han gick bort 2003.

20 augusti, 2009

Mycket bra reggae i år

Jag har i dag knackat ihop mina hjärnceller och kommit fram till följande lista med svenska reggaealbum. Ovanligt många och bra i år, tycker jag. Kan förstås inte motstå att sätta betyg på dem:

Fredrik Mikaelsson - Tama Lejon
Nä, Mikaelsson kan inte leva upp till Fred Asp-skivan (2006). Ni kan väl historian? Orkar inte dra hela, men det blev en namnstrid med tidigare Imperiet-basisten med samma namn. Numera släpper han alltså skivor under sitt privata namn. Bästa låten: Budskap.

GeneralKnas - Charmörerna presenterar...
Första skivan, Äntligen har rikare människor fått det bättre (2006) gick inte in i mitt hjärta, höll inte samma klass som Svenskan-plattorna. Men här tycker jag att GeneralKnas träffar rätt, även om det krävde ett gäng lyssningar. Bästa låten: Orden i min makt.

Glesbygd'n - Tid'n Lid
Den här skivan har jag inte gett så många genomlyssningar än, köpte den bara för någon vecka sedan. Skivan känns inte lika direkt som debuten förra året. Jag gillar dock att de insett vilken toppenlåt Grönöga är och spelat in den i en officiell version, men demoversionen är bättre i mina öron. Bästa låten: Alienation.

Governor Andy - Glömda hjältars ballad
Nu är Guvernören rätt i soundet, tycker jag. Han blandar stilar men lutar ändå mest åt roots. Många låtar hade vi hört innan skivan var släppt, såväl Pengatrubbel som Oxfilé i frysen och Dina rub-a-dub var kända. Här har vi den textmässigt galnaste låten i år: Riddim bonanza. Varför fick vi inte fler låtar från senaste plattan på URF. Bästa låten: Han ser dig.

Jaqee - Kokoo Girl
Här är väl ett äntligen på sin plats. Kvinnan som byter stil lika ofta som du hör Jah-Rastafar-I på en festival har nu valt reggaen. Hennes tidigare plattor har absolut inte varit dåliga men för oss baktaktare är det här hon hör hemma. Skivan är en sann glädjespridare, och låtarna snurrar flitigt i datorn och ipoden. Bästa låten: Take the train.

Junior Eric - Raggamuffin på svenska
Hyllningsskiva, samlingsskiva, skåpmat, hopplock, jag vet inte vad man ska kalla den. Hursomhelst så hörs det att skivan inte hann jobbas färdigt med pga Erics tragiska bortgång, alldeles för ung blev han. Höjdpunkterna är bra, däremellan lite tjatigt likt. Bästa låten: Jobb & pengar.

Kultiration - Kultiration
Här tycker jag personligen att Kultiration tappade lite fart. Och jag är sådär konservativ att jag vill ha antingen en skiva på svenska eller på engelska. Här är det blandat. Jag har nog kort sagt tröttnat lite på deras sound. Konserten på URF ska dock ha varit superbra, enligt vänner till mig. Bästa låten: Mahishasuramardinee stotram.

P-Danjelsa - Goffa
Partyplattan hittills i år ihop med Jaqees. Låtarna håller bra klass, många har hörts förut, men inte tillräckligt bra för att leva upp till ett högre betyg. Har poppat låtarna rätt mycket (finns på Spotify, för er som har det), men brukar tröttna efter halva plattan ungefär. Bästa låten: Dom (finns i en exklusiv dubversion på RG Magazine #1)

Ras Cricket - Del 3
Mp3-album som också ska finnas i skivversion. Har hört MP3-albumet. Eftersom det kommit så många bra svenska album så har jag inte hunnit lyssna särskilt mycket på detta. Bästa låten: Allt är precis som det ska.

Ras Teo - Mystic morning
Det här såg jag fram emot att höra, lokalpatriot som jag blivit. Killen är från Uppsala men har flyttat till USA. Här levererades det inte, i min smak. Trist, schablonmässig skiva, försöker göra jamaicansk roots utan att lyckas alls. Hittade ingen bra låt.

Roots Circus - Wednesdays.
Har hittills inte fått för mig att köpa skivan. Såg deras spelning på URF och blev imponerad.

Syster Sol - Dömd att bli bedömd
Det här är 2009 års svenska reggaeskiva. Det är den flitigast mest spelade skivan i min itunes och det tog ända till augusti tills jag började leta efter annat att lyssna på. Som jag skrivit tidigare tycker jag det är skamligt för svensk reggae att det tog ända till 2009 innan en kvinna slog igenom som soloartist och då kom det två på en gång (Jaqee räknar jag också). Det är ett fräscht sound, bra texter och befriande skönt med det kvinnliga perspektivet i den manliga reggaevärlden. Bästa låten: Gillar din vibe.

Har jag rätt eller har jag fel? Kommentera gärna. Här nedan också listor på sånt jag vill höra.

Skivor som jag väntar på i år:
First Light
Hanouneh
Junior Natural
Kapten Röd
Serengeti
Svenska Akademien

Skivor som jag hoppas på framöver:
Dag Vag In Dub
Finn The Giant
Helt Off
Internal Dread
Peps Blodsband
Stures Dansorkester

19 augusti, 2009

Junior Natural hyllar och spelar live

Här ett videoklipp från Uppsala reggaefestival 2009. Det är Junior Naturals hyllning till festivalens arrangör, Yared Tekeste.

Vill du höra en hel konsert med Junior Natural så gästade han P4 vid midsommar. En timmes livekonsert, i två delar, direkt från Västgöta Nation i Uppsala. Här är del 1 och del 2.

18 augusti, 2009

Dubtips: First Light - Sweet Love

Det här bandet är Enköpings stolthet. First Light har spelat ihop i tiotalet år. Vad jag vet har det fortfarande inte blivit någon skiva men jag har hört First Light live på Öland Roots 2007 och jag har hört ett antal demoinspelningar plus att de medverkade i P4 Upplands lokala musikprogram för cirka ett år sedan. Ett stabilt rootsband.

Låten Sweet Love går att höra på deras My Space-sida. Dock verkar den vara dubbigare live. Den version jag har som mp3:a laddades ner från SkaWars för några år sedan och är en liveversion från 2004.

Får du chansen att se bandet live, ta den. Jag gör det i Uppsala 4 september.

17 augusti, 2009

Exklusivt med Peps

Vi är många reggaefans som väntar på Peps återkomst på skiva. Äntligen! utbrast vi 2005 när hans senaste album kom. Sedan dess har det inte blivit något album men för ett tag sedan hittade jag lite exklusiva, nya reggaespår med Peps. Och på begäran av en läsare kommer nu en text om låtarna som släpptes tidigare i år.

De exklusiva låtarna finns med på en samlingsplatta som heter Tjo Va' De Viftar. Just en låt med den titeln spelade Peps in redan 1977. Ni som kan er Peps vet då att det här handlar om visor gjorda i nyversioner och i någon slags baktakt. Projektet som ledde fram till samlingsskivan kan du läsa mer om här.

Peps bidrar med två låtar, utan Blodsband. Han spelar de flesta instrument själv. Den första låten heter Malmö-pas De Quatre, No. 1 och skrevs för drygt hundra år sedan. Originalet är i schottistakt och vi vanliga dödliga känner igen den med en helt annat text, Mössens julafton.

Den andra låten heter Karl Lållares eftermäle och är också närmare hundra år gammal. Den handlar om en lumpsamlare i Malmö. Peps version låter väldigt nyahbinghi och han spelar instrument som jag inte visste att han behärskar: akete, funde och shekere. Låten har det meditativa lugnet som nyahbinghi reggae har.

Peps sjunger på ytterligare en låt, Utställningsvisan, som verkar vara den där alla artister bidrar med någon rad. Jag har ej hört den. Jag måste också tipsa om att en annan favorit bidrar med ett spår, Timbuktu.

Förstås kan du köpa hela skivan för runt hundringen. Annars går låtarna att köpa i Itunes store. De är värda 9 kronor per spår.

Blir det bara ett nummer?

Det kan vara så att RG Magazine bara kommer i ett nummer. I varje fall om man ska tolka texten på deras blogg. Vikande intresse, få sålda nummer, är orsaken. Tråkigt för oss som fortfarande gillar papperstidningar och magasin.

Bloggar och nättidningar kan aldrig ersätta känslan av att bläddra i ett nytryckt magasin med ett ämne som man gillar.

Doften av tryckfärg, de orörda sidorna, förväntningarna på innehållet.

Jag hoppas att det blir en överlevnad för RG Magazine. 1 000 ex per nummer borde kunna krängas i Reggaesverige, jag håller med dig, Björn.

16 augusti, 2009

Junior Erics postuma album

Det verkar som jag fick tag på ett av de hittills mest exklusiva exemplaren av Junior Erics enda skiva. I samband med URF så stod SwingKids och krängde lite skivor efter Syster Sols spelning på torsdagen. Jag köpte skiva nummer två av de som packades upp men någon mer noggrann lyssning hanns inte med under festivalen. Den här veckan har det dock blivit ett antal lyssningar och Raggamuffin på svenska är inte dålig även om hans stil på reggae inte riktigt är min stil.

Favoritlåten är den som finns på Partillos samling, Jobb & pengar. Jag Vet, där Kapten Röd gästar, är också ett riktigt bra spår. Men det hörs att skivan inte hann bli färdig, den är ett hopplock och för oss som lyssnar mycket på svensk reggae så är det mycket skåpmat. Jag tycker ändå att ni ska köpa skivan när den dyker upp i SwingKids webbutik snart. Fram tills kommer jag fortsätta känna mig lite exklusiv. :)

14 augusti, 2009

I väntan på: Kapten Röd

2009 har varit ett bra svenskt reggaeår, ett av de bättre någonsin. Än lever det inte upp till 2007 men det återstår ju 4½ månad. En artist jag väntar på är Kapten Röd. Just 2007 kom hans debut och synen av Kapten Röd på Öland Roots scen den sommaren var oslagbar. Skivan hade bara varit ute i en månad och i princip alla kunde alla låtar. Han var så chockad och glad att han inte visste var han skulle ta vägen. Stjärnorna finns här var 2007 års bästa svenska reggaeskiva i min smak, inte illa av en debutant. Sedan dess har han medverkat på diverse samlingar och andra artisters skivor.

I sommar har han varit i studion, samlat på sig fler rytmer och verkar vara på gång med skiva. Toppen!

I väntan på nästa album får du hålla till godo med Okänt nummer från Partillos samling från i fjol och Delelelelelikat från General Knas album Charmörerna.



Fina URF-bilder

...och då pratar jag inte om mina egna. Nä, de här är tagna av en fotograf som frilansade på festivalen. Se, njut och minns!

13 augusti, 2009

Ny blogg, gammal bloggare

Jag är inte på nåt sätt ny inom reggaebloggandet. Jag har tidigare bloggat på Skawars. Där hittar ni ett digert svenskt dubarkiv som jag inte kommer föra över hit, om jag inte får extremt mycket tid över. :)

Reflektioner om URF

Årets stora reggaefest i Sverige är över. Det har nu gått fem dagar sedan musiken på Kap i Uppsala tysnade. Några reflektioner om URF 2009:

1. Det var färre artister. Nu minns jag inte exakta siffrorna men antalet artister minskade med närmare 20 i år. Stora skillnaden var att tältscenen inte användes förrän sent torsdag kväll.
2. Det var färre utländska artister. Satsning på svensk reggae kallade arrangören det. Jag tror det var en ekonomisk lösning att skippa ett stort antal utländska akter för att få det att gå runt. Ekonomin har varit akilleshälen, år efter år.
3. Polisen testade ännu fler. Trots att det enligt polisen själv var färre poliser på plats så testades fler för ringa narkotikabrott och fler misstänks för innehav. Inte för att jag vet vad det har med reggae att göra, men man måste prata droger när man pratar reggae, har jag förstått...
4. Det var färre besökare. Enligt arrangören kom årets besökssiffror inte ens upp i 2008 års. Då spöregnade det i princip i tre dagar, i år var det solsken. Varför uteblev så många besökare jämfört med rekordåret 2007 som också bjöd på fint väder? Jag tror att punkt 1,2 och 3 var orsaken.
5. Har festivalen nått sin kulmen? Jag hoppas inte det. Nästa år kommer campingen att kunna läggas utanför festivalområdet igen, man kommer kunna ha det stora tältet igen och kanske kan det leda till fler artister igen. Om arrangören så vill och har råd...
6. Måtte inte 2010 bli sista året! Jag håller alla tummar för att det blir en återkommande festival. Jag som dessutom bor i Uppsala älskar verkligen att kunna se utländska storstjärnor, blandat med artister från förr, blandat med det bästa ur svenska reggaescenen.

11 augusti, 2009

Sveriges Radio bevakade URF

Så här lät SR:s tvåtimmarsspecial om URF. Innehåller intervjuer med Collie Buddz, Busy Signal, Jaqee, Svenska Akademien osv osv. Icke att förglömma den söndersnackade konserten med Jaqee som lät bättre i radio än live. Klicka på länken!

P4 Uppland bevakade festivalen under en längre period än några timmar på torsdagen och gjorde bland annat följande:

09 augusti, 2009

Gubblördag på URF

Leroy Sibbles i Heptones dompterar publiken.Visst gick lördagen i gubbens tecken. Några pojkar smög sig in och en kvinna. Givetvis missade jag den enda kvinnan för att jag tittade åt ett annat håll. Ett späckat schema var det och här kommer recensionerna:
Governor Andy. Först ut på stora scenen är svårt. Att engagera festivalbesökarna klockan 15.20 en lördag är en uppgift tuff nog bara för en sann underhållare. Guvernören lyckas få upp folk från filtarna i fina solskenet, och får dem till att dansa. Vi hörde kortversioner av alla låtar i princip. Tajt kompband och publikfrieri leder fram till en fyra, men nog saknade man några låtar. Han ser dig, Glömda hjältars ballad och Oxfilé i frysen hade jag velat höra. Alla spåren från nya skivan. Någonting säger mig att vi får höra mer när han kommer till Katalin i Uppsala i höst. Fyra i betyg till Guvernören.
Hoffmaestro & Chraa. Svennebananreggae kallade jag det i dag. Hoppa och röj! Sånt har vi inte mycket av i Sverige. Inte min stil på musik riktigt, plus att jag sett dem förut gjorde att det blev filten utanför istället för inne i varma och trånga tältet. Spelningen får en trea pga publiken, trots att jag inte såg killarna i bandet mer än i ölkön senare på kvällen.
Inna Yard All Stars. Det här var best of-uppställningen som jag valde före Hoffmaestro & Chraa. Gamla gubbar som spelat i hur många andra band som helst var här i hopplockade. Det var sååå tråkigt. Det visade sig vara ett jamsession. Fem trötta män som satt ner på scengolvet stora delar av spelningen. Det som räddar betyget var Cedric Mytons version av Row Fisherman Row. Tvåa i betyg.
Langos med tzatziki, tvåa i betyg.
Junior Natural & Solomon All Stars. Ljudproblem i tältet. Männen i bandet letade efter junioren som var borta. Men några minuter efter utsatt tid så funkade ljudet tillfredsställande och junior var funnen. Kort spelning men stabilt som vanligt. Videoklipp med hyllningen till URF:s arrangör kommer senare. Trea i betyg.
Etana försökte jag se. Ljudproblem gjorde att jag inte hann se en kvart som jag hade planerat.
Internal Dread & His Friends. Nu snackar vi gubbar! Och vilket drag! Synd bara att vi var så få som upptäckte Internal Dread. En timmas spelning i tältet bjöd på blytung roots, dub och vass politik. Det här är festivalens höjdpunkt för mig ihop med något som kom senare på lördagskvällen. Internal ihop med sina vänner var ett sant nöje att höra och se. Femma i betyg.
Gyrostallrik. Tvåa i betyg.
Lutan Fyah missades helt.
Busy Signal. Såg tre låtar. Gick därifrån. Modern dancehall kommer aldrig bli min grej. Etta i betyg.
Nazarenes. Tältet var verkligen min plats under lördagen. Här bjöds än mer tung roots. Jag stod och kollade en stund men insåg att jag var jävligt trött i benen. Det fick bli en sittande lyssning utanför tältet. Stark trea i betyg.
Nu kommer kvällens stora krock för många. Lätt val för mig. T.O.K. valdes bort.
Heptones valdes istället. Shit pommes frites! Återigen lite ljudtrassel. Det blev mikbyten och info till ljudteknikerna från scenen. Sådant är alltid trist för oss åskådare. Men vilka underhållare! Längst tid i branschen ger rutin om man säger. Country Boy, Deceivers, Book Of Rules, Cool Rasta, covers på Toots & The Maytals 54 46 That's My Number och på Dylans I Shall Be Released. Det är bara ett axplock av alla tunga klassiker som veteranerna bjöd på. Sanslöst bra! Femma i betyg.
Alpha Blondy & Solar System. Ljudstrul. Eller petimeterinställningar från bandet. Jag vet inte. Vi fick stå och vänta länge. När spelningen sedan kom igång lät det bra men min ork tröt efter bara några låtar. Jag fick höra Jerusalem men mina öron och ben orkade inte så mycket mer. Tvåa i betyg, framför allt till mina ben.
Bonus:
P-Danjelsa körde freestyling i Reggae Galores tält. Vid skivspelaren Finn the Giant. Hörde tre låtar. Stark trea i betyg till P-Danjelsa trots att han verkade berusad... Hehe!
 
Storskägg och lillskägg. Fr v Internal Dread och Prince Herring. Foto: Klara Johansson.

Kändisspotting:
Utanför scen har jag hunnit se Governor Andy, Sture och General Knas från Svenska Akademien, Björn Owen Johansson från Reggae Galore, Finn the Giant, stora delar av Internal Dreads band i matkö, Junior Natural, Daddy Natural, flera ur Solomon All Stars, Syster Sol, arrangörerna såg jag på Swedbank i fredags, ölsugna killarna i Hoffmaestro & Chraa stod före mig i ölkön m fl.
Nu är klockan jävligt mycket. Tack alla för en kul festival! Vi ses i Uppsala 2010!

07 augusti, 2009

Don Carlos ägde fredagen


Så var festivaldag två sedd. Det blev en längre kväll för mig och fler band hann ses. Vi börjar väl från början.

Junior Kelly. Såg jag lite grann av och blev inte särskilt berörd. En tvåa.

Format & Storsien. Såg Uppsalakillen Format för två månader sedan. Storsien har jag också sett förut. Det var rätt bra tryck i tältet. Jag satte mig utanför och lekte med dottern. En trea ändå för trycket.

Collie Buddz & The New Kingston Band. Det här fastnade inte på mig. En tvåa.

Roots Circus. Nu börjar det ta sig. Tyvärr hade bandet väldiga ljudproblem. Konserten kom igång för sent, men när den svala inledningen lade sig så blev det bättre och bättre. Bandet körde en Calcutta Transfer-cover (undrar hur många som visste det i tältet...), Easy Loving från 1983. För mycket lovers rock sa min ljudteknikerkompis. Inte då! Bandet hann också göra en cover på Eleanor Rigby. De kämpade hårt med att hålla publiken kvar trots Collie Buddz på stora scenen och att kvällens gigant Don Carlos skulle ta vid på stora scenen. All heder åt Roots Circus men det blir inte mer än en trea ändå.

Don Carlos. Det var ju nu det lyfte ordentligt. Även om Don såg rätt gammal ut emellanåt så höll rösten hög klass. Många klassiker fick vi höra, t ex Guess Who's Coming To Dinner och Satta Massagana. Det känns som att Uppsalas reggaepublik ibland är svårflörtad och att det märks på artisterna. Inga sura miner men som att artisterna förväntar sig mer drag. Så även med Don Carlos. Konserten får ändå en fyra för rösten och det magnifika kompbandet.

Ziggi & The Renaissance Band. Här blev det ölpaus och snackepaus med goa vänner. Satt dock utanför tältet och hörde stora delar av konserten. Holländarna är stabila, såg dem på Öland Roots för två år sedan. En trea.

Third World. God klass på detta band som hållit på i drygt 30 år. Men de höll inte kvar mig hela spelningen och jag kan inte sätta mer än en trea. Det lyfte inte riktigt även om det var gott om publik framför stora scenen.

Samlade intryck då? Don Carlos var kvällens kung (jag tror han knäppte Ky-Mani på fingrarna, utan att ha sett Marley-sonen törs jag säga det) men fredagsfältet var lite tunt. Ser fram emot lördagen som blir betydligt vassare. Ses på Kap i morgon!

06 augusti, 2009

P3, Syster Sol, Jaqee och wok

Så var första dagens besök på URF gjort. Det blev inte så lång kväll som jag hoppats på, men det bero på att jag har en ettåring som behöver komma i säng.

Några akter hann vi se, denna annorlunda reggaekväll. Första kvällen är ju vikt åt endast svenska akter i år. Först ut var Jaqee. Hon gjorde en helt okej spelning men den blev totalt sönderstyckad av att konserten sänds i efterhand i P3 Sommar Session lördag kl 12.03-14.00. Det blev alltså inte en vanlig spelning utan det blev tre låtar, lite snack, två låtar till, lite snack, lite trailers osv. Svårt för Jaqee att uppbringa någon stämning då. Hon får trea i betyg.

Efter det kycklingwok. Trea i betyg.

Sen var det en helt okänd skånsk akt, Haile Araya. Det var inte så bra. Brydde mig inte ens om att gå fram till scenen. Vi roade ettåringen genom att busa och flörta med andra besökare. Hon flörtade alltså, inte vi.

Syster Sol klev på härnäst. Också hon hade lite svårt att få med publiken i början men det slutade med att hon dompterade rätt fritt. Med sig på scen hade hon också Etzia som gästade på två låtar. Resten av setet körade hon. När två låtar återstod fyrade hon av Dömd att bli bedömd och Gillar din vibe. När viben var igång dansade stora delar av publiken. Fyra i betyg till Syster Sol.

Rootvälta hörde jag mest på håll och såg brottstycken av. Rootvälta tillhör inte mina favoritband. Jag har förstått att Borlängebandet är ett uppskattat liveband. Det var okej men inte värt att stanna med en sömnig, übertrött ettåring. Tvåa i betyg, men hade säkert förtjänat bättre om vi stannat längre än 20 minuter.

Resten av kvällen får andra njuta av. Vi ska sova. Hoppas Kultiration och Svenska Akademien var lika bra som de brukar. Ses på Kap i morgon!

05 augusti, 2009

Vad händer på lördag då?

Jo, det ska jag berätta för er nu, I varje fall vad jag tänker se på lördag om Jah vill och vädret tillåter... ;)

Internal Dread! Den svenske dubguden spelar på tältscenen men en sak oroar mig. I programmet står det ett frågetecken! Är det frågetecken för hans medverkan eller frågetecken för starttiden? Jag vet inte men orolig blir jag. Hoppas verkligen han inte ställer in! Jag har hittills bara sett honom mixa ett antal artister men aldrig sett honom stå på scen. Håller tummar för svenska dubkungen. Tältscenen 19.00

Governor Andy. Reggaesveriges mest produktive artist de senaste åren. Han spottar ur sig skivor och den senaste, Glömda hjältars ballad är den jämnaste och bästa i min smak. Det ska bli ett sant nöje att se Uppsalapubliken röja loss till Riddim bonanza... Det kommer bli en skön blandning av roots, dancehall och någon slags buskis som han står för, i varje fall textmässigt. Stora scenen 15.20

Heptones. Det här är gamla hjältar. Håller de klassen? Förhoppningsvis har de inte legat av sig. Bästa plattan är tveklöst Nightfood (1976) men mycket annat håller hög klass. Det är dock alltid risky med de här gamla stötarna. Tältscenen 22.00

I övrigt har ju URF:s arrangörer sparat sitt bästa krut till lördagen. På tipslistan har jag också Inna Yard All Stars (som består av många beståndsdelar reggaehistoria nu i ny förpackning), Lutan Fyah, Junior Natural och Alpha Blondy. Sen är det kul med det lokala inslaget Bring Down The Beat kan prestera. Det är ett lokalt musikprojekt från Uppsala och som får två timmar på sig att visa upp sig på tältscenen. Vem vet, vi kanske hittar framtidens stjärnor där.

Vi ses på festivalen, i morgon börjar det!

04 augusti, 2009

Fredagstips inför URF

Ni som läser den här bloggen vet att jag har en förkärlek för roots och dub. Då kommer det kanske inte som en överraskning att jag hellre tipsar om den typen av artister. Ur fredagens URF-program tipsar jag därför om följande artister att se:

Roots Circus. Ja, de heter ju tom rätt. ;) Roots Circus, svenskt band som jag sett på en festivalspelning tidigare (tror det var Öland Roots 2007). Ny platta som jag dessvärre inte hört. Skönt gung, hoppas bara att tältscenen inte är för liten för att det ska bli tunggung. Tältscenen 19.40.

Don Carlos. Tidigare Black Uhuru-sångaren är tillbaka i Uppsala. Har spelat här för några år sedan och veteranen är redo för att få Uppsala att gunga igen. Stora scenen 20.30.

Third World. Ytterligare en lite poppig reggae. Jag vet inte om det är medvetet av arrangören att lägga två stora, poppigare akter efter varandra på samma dag (den andra är Ky-Mani Marley). Third World är lite av en chansning känner jag. Lever de på gamla meriter endast eller svänger det fortfarande. Kan bli både fågel och fisk. Stora scenen 22.00

Chans till överraskning: Resten av det för mig relativt okända gänget band som spelar. Nu kan jag visa min okunnighet bland nyare utländska akter... Ziggi & The Renaissance Band såg jag på Öland 2007. Det var inget i min smak. Gick hem och la mig istället...

03 augusti, 2009

Torsdagstips inför URF

I dag har den stora uppladdningen börjat. Jag har kommit ur bloggkoman och är på banan igen. URF är bara tre dagar bort, och jag hade tänkt gå förbi och kolla läget men kom bara till Stadsparken som är några hundra meter därifrån. Lekparken och mjukglassen lockade både mig och resten av familjen mer. :)

Kollade in programmet för URF i dag och har spanat in några favoriter som jag tänkte slå ett slag för. Torsdagen, första dagen, viks ju i år för svensk reggae. Bra eller dåligt? Jag vet faktiskt inte. Å ena sidan blir det fokus på svensk reggae den dagen, å andra sidan kanske publiken mer gillar utländsk reggae och därför inte ansluter till festivalen förrän på fredagen.

Jag har bockat för några akter. Dag ett är favoriterna Kultiration, Svenska Akademien och Syster Sol. Kultiration släppte nytt album i våras och det håller hög klass. Dock är det inte lika bra som Döden föder (2007) och Döden föder dub (2007). Men känner jag Kultiration rätt kommer det bli en grym spelning. Start kl 22 på stora scenen.

Svenska Akademien har släppt en mp3-singel i år, Samma nytt, och mer verkar det inte bli. Samtidigt har General Knas släppt en ny soloplatta (som bara växer), Lars-på-bas håller på att växa sig ut till en soloartist (är han den fjärde från Akademien?) och Sture ryktas om att ha nytt material på gång. Ni som såg dem på Öland kanske kan berätta om det blir solomaterial också annars verkar inte Svenskan ha så mycket spännande att bjuda på. Dock har de många fina, gamla meriter att leva på och de är ett grymt liveband. Start kl 23.30 på stora scenen.

Syster Sol är den mest spännande akten på torsdagen.Livelihood är nedlagt och Isabel valde att gå solo som Syster Sol. Skivan Dömd att bli bedömd är definitivt värd att lyssna på! Det finns fyra, fem riktiga kanonlåtar (Gillar din vibe, Fällan, Dömd att bli bedömd, Reflektioner) och håller hon måttet live lika bra som på skiva så kommer det bli en riktigt bra spelning. Jag tycker svensk reggaescen får skämmas över att det dröjde till 2009 innan en kvinnlig soloartist fick utrymmet och slog igenom. Peps slog ändå igenom för 35 år sedan... Syster Sol spelar kl 19.30 på stora scenen.

Bubblaren för mig är Jaqee. Hennes reggaedebutplatta kom på senvåren och jag tycker den är lite ojämn. Men får de till en schysst livemix så kan det bli en spelning som man minns. Stora scenen kl 17.00.

Jag stannar med tips om torsdagens akter. I morgon blir det tips inför fredagen.