OK Kent

Du har garanterat hört dem, Kent från Västerås. De två Kentarna som Svenska reggaebloggen kontaktat hette i reggaevärlden Chilly White (senare bara Chilly) och Kenny Peach. De var en anledning till att många upptäckte svensk reggae som tonåringar i början av 1990-talet. Låten som blev deras one hit wonder heter OK Fred och spelas fortfarande på sommaren i Sverige. 1993 släppte de sin version av John Holts OK Fred. Sommarplåga då, sommarplåga fortfarande i vissa radiokanaler. Kent Ihrén och Kent Westerberg berättar om sin resa in i reggaen.

Kent "Chilly" Westerberg:
Jag upptäckte reggae omkring 1979-80 då jag första gången hörde en låt med Jimmy Cliff. Jag fastnade genast och började leta efter mer av denna fantastiska musik. Det fortsatte i början av 80-talet med Bob Marley och en hel del av den tidens dancehallscen.

Kent "Kenny Peach" Ihrén:
På 70-talet spelade jag i ett band som började spela nån sorts reggae, inspirerade av Marley och Linton Kwesi Johnson, sen fortsatte det av bara farten in i 80-talet. Sen sjöng jag i ett annat band i ett antal år innan en kompis introducerade mig för Chilly och vi började skriva lite reggaelåtar tillsammans.

Chilly:
Kenny spelade i samma band som Governor Andy under tidiga 80-talet (Pink Patchos) i bandet fanns även andra vänner till mig så vi träffades genom dessa kontakter.

När bestämde ni er för att bilda duo?

Kenny:
I början var vi tre pers, men efter en första singel som inte blev nåt, bestämdes det att vi skulle gå ner på duo. I den vevan lyckades vi få åka till Jamaica. Det hela bekostades av skivbolaget (Stockholm Records, red anm) och ur det kom albumet "Honkies pon the case" med bl.a. OK Fred.

Chilly:
Vi började skriva låtar ihop inspirerade av det för tidpunkten så populära format sångare/deejay. Chaka Demus & Pliers är väl det tydligaste exemplet. De var ju mer fasta i sitt samarbete men det fanns ju även en hel bunt med andra som inte var lika fasta. Cutty och Shabba gjorde väl kombinationer med i princip alla populära sångare från den tiden. Detta var vad vi hade för avsikt att göra. Så här i efterhand kan man väl konstatera att vi inte riktigt lyckades med det, men något sorts resultat blev det i alla fall...

Jag vill mena att ni spelat in en av Sveriges mest radiospelade reggaelåtar. Hur känns det, så här drygt femton år efteråt, att låten OK Fred blev så stor och känd?

Kenny:
Man förstår ju att den blev en hit. Produktionen var aktuell, klatschig refräng och Chillys toasting var inte så vanlig i Sverige på den tiden. P3 ville ha en ny "A-la-la-la-la-long" också, det hjälpte naturligtvis till. Jag jobbar med ungdomar nu och de var ju knappt födda när den var en hit, ändå känner de till den och det tyder väl på något...

Chilly:
Vår version blev ju som sagt känd och så, men lyssnar man i dag så känns den inte så värst kul.

Hiten och skivan kom 1993, hur länge till höll ni ut tillsammans?

Kenny:
Chilly och jag spelade in ett album till under lite kaotiska former och det kom aldrig ut. Efter det, ungefär 1996 eller nåt, rann det hela ut i sanden.

Chilly:
1996-97, då fick det räcka. Reggae i Sverige var mycket mindre då och vi kände att det inte riktigt gick att göra det vi ville göra fullt ut.

Kenny:
Det var en fantastisk tid och det var fantastiskt att kunna spela på heltid under ett antal år men det fanns annat som kanske inte alltid var så kul. Man skulle säga rätt saker, på rätt plats och i rätt sammanhang. Man skulle vara på rätt plats vid rätt tillfälle, kindpussas med folk som man visste pratade skit om en. Hela den biten gör att man inte direkt saknar det men jag skulle inte ha velat vara utan det heller.

Chilly fortsatte med reggaen tillsammans med Leafy. Chilly, berätta om den tiden.

Leafy och jag kände varandra sedan tidigt 90-tal via vår gemensamme vän Papa Dee. Leafy var faktiskt med och gästade på några låtar under Chilly/Kenny-tiden. Dessa finns på plattan som aldrig släpptes.
Leafy ringde mig 1998 och frågade om vi inte skulle börja jobba ihop. Han tyckte att det var dags att vi började köra reggae på svenska. Jag nappade och sedan kom Tuff Tripp året därpå. Vi spelade in ett helt album, men vårt dåvarande skivbolag råkade i ekonomiskt trångmål och ännu ett album blev liggande. Något år senare startade vi med hjälp av vår gemensamme vän Prince B labeln Unda Dawg Records. Där släpptes vår platta Unda Dawg Entourage. Vi körde på med detta några år men sedan tröttnade jag på att vara artist och gick mer över till produktion tillsammans med Prince B. Vi drog igång Hi-Score Music och har sedan släppt musik med jamaianska artister istället.

Kommer vi få höra något mer med Chilly som artist igen?

Jag har som sagt tröttnat på att vara artist så det är tämligen liten chans/risk att få höra något med Chilly igen.

Har ni någon kontakt i dag, du och Kenny?

Chilly:
Jag har sporadisk kontakt med Kenny idag då vi har en del gemensamma vänner.

Kenny:
En anledning till att det blir sporadiskt är väl att han flyttat till Stockholm och har ett liv där som tar tid och kraft precis som jag har här.

Följer ni svensk reggae i dag?

Kenny:
Idag har jag mer eller mindre släppt reggaen tyvärr. Andra uttryck har tagit över. Reggaen har också ett problem med förnyelse kan jag tycka utan att vara alltför insatt.

Chilly:
Jag kan inte säga att jag följer den svenska reggaescenen så jag har heller ingen direkt åsikt om densamma.

Vad gör ni i dag?

Chilly:
Jag är i dag bolagschef i ett företag som sysslar med statistik runt tv-annonsering. Ganska långt från musik och reggaevärlden men jag trivs utmärkt med det och lyssnar fortfarande på reggae dagligen. Jag orkar dock inte hänga med riktigt som förr så det blir mestadels äldre jamaicansk musik nu för tiden. Dessutom driver jag en label, Hi-Score Music, som fortfarande är aktiv, kanske mer som produktionsenhet än som skivbolag. Vi har haft med låtar på diverse samlingar och artisters egna album, Jah Mason, Fantan Mojah och Zareb för att nämna några.

Kenny:
Jag jobbar som musiklärare på ett gymnasium här i V-ås nu och det är kul. Ungdomar har en tendens att hålla en ung i sinnet och i musiken. Sen spelar jag i ett eget band som spelar mina låtar. POP, brukar jag kalla det.
Tiden med reggaen har ändå gett mig vansinnigt många upplevelser, både musikaliskt, socialt och kulturellt och den kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta. One Love!

Svängig debut av Athill

Ett av Sveriges få skivbolag som kan kallas reggaebolag har precis släppt ett album med en debutant. Rub-a-dub Records, SwingKids Records och I-ration Records är de tre. Nu är det Rub-a-dubs tur att släppa ifrån sig RUBCD34.

Robert Athill heter killen, Namnet Athill är lite förpliktigande i svensk reggae då hans pappa, Con Athill, spelade keyboard med Thomas Gyllings band Reggae Team på 1980-talet. Här hörs inte mycket spår av Reggae Team och det är till Roberts fördel. Tydligen är han en man med lång erfarenhet i Musiksverige, han har spelat med Fjärde Världen och Fattaru men också i många reggaekonstellationer.

Det här roots och dub om vartannat. Tre renodlad dubsvar på tre rootsspår. Det låter, förstås, mycket bra om produktionen. Vid de första lyssningar kände jag att Robert Athills sång inte nådde fram till mig. Han sjunger med relativt mörk stämma och sången försvann i ett första läge. Inte nedproducerad utan bara nådde inte ut. Men nu, efter fyra-fem lyssningar, är jag glad över att ha gett skivan fler chanser. Den har helt klart vuxit och nu är jag fäst vid Roberts stämma också.

Kan egentligen inte säga att det saknas något speciellt, men jag är snål med femmorna. Det får bli en stark fyra för debutskivan Biding My Time. Det är inte många debutanter som levererar så här starkt material. Återstår att se om Robert Athill funkar lika bra live som på skiva.

Treklang från Luleå

Bilden från bandets MySpace-sida, spelningen på Lulekalaset 2006.

Det finns ett band från Luleå som heter Treklang Reggae. Nu har de hållit på i snart sju år under det namnet, men i nästan tio med reggae i någon form.

I somras släpptes albumet Wicked Shituation, en skön, långsam platta. Förvänta er ingen dancehall här.

Treklang Reggae består av sju medlemmar: Lasse "Papa Rock" Anundi (gitarr och sång), Petri "Peci" Rönnberg (gitarr och sång), Kalle "Collie Roach" Hörnström (orgel & sång), Dale "Babylon" Forsberg (trummor), Mika "Jah-Mika-Man" Eronen (percussion & sång), Raimo "Moneyman" Ruuskanen (bas) och Fredrik "Buffy" Johansson (gitarr).

Det är andra saker på gång, avslöjar bandet.

"Nu jobbar vi runt olika andra pseudonymer som vi inte vill avslöja här och nu men som kommer att visa sig. PapaRock är dock just nu färdigtrixad med sin dubskiva nr 1 (Magadub) och har slängt igång nr 2 i dagarna, så här råder gott om aktivitet. Håll utkik!"

Bandet har självt lagt ut skivan Wicked Shituation på The Pirate Bay för den som vill ladda ner, för den som nöjer sig med att lyssna så finns den på Spotify.

Internal Dread hungrig?

Så en nyhet om Internal Dreads kommande album. Det första, Melodica Buffé, väntar vi fortfarande på. Det andra har nu fått ett namn, Food. Det beräknas komma i mars, och är ett vokalt album. Bland andra kommer Joseph Beckford och Dennis Bovell att sjunga, tillsammans med Internal själv kan man anta.

Troligen var Internal Dread hungrig när han döpte sin två album, eller vad tror ni om Melodica Buffet och Food?

Scenbuddism 30 år i dag!

Stig Vig, Dag Vags frontman, intervjuades i Sveriges Radio Uppland P4 i dag med anledning av 30-årsfirandet av skivan Scenbuddism. Liveskivan är kultförklarad av fansen, sålde bäst av de gamla skivorna när de kom i remastrad utgåva häromåret.

Firandet har lett till en mindre turné, med start i kväll i Stockholm, därefter Norrköping, Uppsala, Sundsvall, Falkenberg och Göteborg. Lyssna på intervjun med en nyvaken Stig Vig här! Intervjun börjar cirka fem minuter in i filen.

Robert Athills debutskiva

...kommer recenseras här i bloggen inom kort. Måste till några lyssningar först.

Stefan Sundström-reggae

Hur har jag kunnat missa att Stefan Sundström gjort rockreggae 2009 ihop med Bongo Brains från Borlänge/Ludvika? Nu vet jag och ni. Vill ni veta hur det låter? Bandet består bland annat av två delar Apopocalyps. Vill ni veta hur det såg ut som musikvideo? Och här kan du läsa mer om projektet/bandet.



Vad jag tycker? Två bra saker blir inte en bättre sak tillsammans. Inte alltid. Tänk Brasse Brännström som äter tårta med korv på.

LionDub färdiga i studion

Säkra källor meddelar att LionDub nu har spelat in sin platta färdig. Nu ska den mixas och skivsläppet kommer till tidiga våren. En låt som troligen finns med på skivan finns i en bootlegversion, inspelad av undertecknad. Läs mer om LionDub här.

Have I Ever Told You

Tillfällig idétorsk

Har bollat lite med hjärnan. Har också kollat runt på diverse sajter, skivbolag och artisters hemsidor. Men nej, jag har inga idéer i dag. Kan dock komma med en nyhet om bloggen. Numera har jag visitkort. Det är mest väsentligt för de som inte redan hittat hit.

Vet ni vad som händer inom svensk reggae i dag?

Hur ska reggae upplevas?

Nu var det ett tag sedan, men nu är det dags för en ny enkät. Den här gången vill jag veta hur ni helst upplever reggae, på skiva eller live. Enkäten pågår i en vecka, lägg din röst!

Pop goes reggae: Ebba Grön

Så här i Berlin-tider så dök Ebba Grön upp i mitt huvud. Die Mauer har inte ett uns av reggae i sig. Det har däremot andra låtar av Rågsveds stoltheter. Vad ska du bli gjordes senare om av Dag Vag, Mamma pappa barn från skivan Kärlek och uppror är en annan känd Ebba Grön-låt i baktakt. Mitt val faller dock på den inte lika flitigt spelade Slicka uppåt, sparka neråt. Ska-punk när den är som bäst. Låten är också från Kärlek och uppror (1981). Här i uppladdad version på YouTube.

Slag Från Hjärtat på g

Mejlade med Slag Från Hjärtat nyligen. Debutalbumet är klart för utgivning men det är fortfarande osäkert när det släpps. Skivan kan komma redan i mitten av november.

Låten Ge & få gillas av många, så även av mig. Den låten har också bildsatts och musikvideon skulle släppts i slutet på förra veckan. Den lär dyka upp inom kort, en trevlig nyhet för er som gillar musikvideor. I väntan på videon kan du kolla bakom kulisserna-snack i videon här nedanför.

Vore najs om skivan håller samma klass som Ge & få. Recension och mer om Slag Från Hjärtat kommer senare i bloggen.

Formats video

Svenska reggaebloggen har tidigare skrivit om Uppsalaartisten Format. För inte så länge sedan släpptes EP:n Barn av en förlorad tid, nu kommer videon till Kicken av tjuven. Premiär i går!

Anaya vecklar ut sig

Skrev helt nyligen om Anaya Roots för första gången.Jag bad henne utveckla mer om sig själv och sin musik. Superkul, tyckte Anaya och gav mig ett jättelångt svar tillbaka.

"Jag har en bakgrund som dansare från början. Men när jag pajade min rygg så blev det musik och konst som tog över helt och hållet. Jag fick en ny chans! Har varit riktigt blyg och vågade knappt  sjunga förr i tiden, bara för mig själv. Men det har släppt, haha. Nu är det tvärtom!"

Hon berättar att hon tidigare spelade med bandet Konfront Issues men när skivinspelningarna höll på så splittrades bandet, innan skivan var klar (det finns några låtar att höra på Skawars för den som är intresserad). Hon har stått i bakgrunden bakom många Göteborgsakter och jobbat ihop med Partillo, Junior Eric, Ras Tonto med flera. Till slut var det dags att stå på egna ben som soloartist, så hon drog från Göteborg till Öland.

"Nu sitter jag på Öland bort från stad och jobbar med min konst och musik. I dagsläget så arbetar jag med producenter i England (Uprising Sound), USA, Finland (bl a Intergalaktig), Italien (Mystical Powa Rootikal Warriors), Holland bl a (Lion I Levi) och Sverige (King Alpha Records, Doobie Sound) mm. Jag har väldigt mycket på g just nu och är i inspelningsfasen."

Mängder med projekt

Anaya Roots berättar vidare att hon håller på att spela in en skiva. Det är ännu inte bestämt om det kommer bli en på svenska eller en engelskspråkig. Hon jobbar även med ett skivsläpp i utlandet. Hon håller också på med två andra svenska, kvinnliga artister, något som släpps snart, enligt henne själv.

Hon verkar helt klart ha enormt många järn i elden samtidigt. Ska bli intressant att höra vad det blir av alla projekt.

Million Stylez utanför Tracks

Det blev ingen placering på Trackslistan i P3 för Million Stylez. Låten Superstar hamnade varken på topp 20 eller bubblar utanför listan. Synd på en sådan bra låt.

Den här veckan kan man istället rösta på Rigo. Inte låter det reggae om låten men det är en helt okej låt.

Anaya Roots

Hittade nu på morgonen Anaya Roots. Hur har jag kunnat missa henne förut? Det här är en egen stil på reggae bitvis, med österländska influenser. På Skawars finns några låtar att höra, på MySpace finns fler.

För att plocka russinen ur kakan ska ni höra Galen Värld (något för låg sång i förhållande till musiken, annars utmärkt låt), Vilsna själar och Think Positive Dub. Hon ligger på ett litet independentbolag, King Alpha Records.

En kort berättelse

Den här recensionen har dröjt lite, annat har kommit emellan. Bandet Original High Five från Stockholm har under hösten släppt sin debut-EP, Short Stories. Det låter skramligt om den här skapunken, men det är schyssta melodier, bra sång och man blir danssugen. Musiken funkar såväl på dottern (1 år) som på frun och mig (30-årsåldern).

Bästa spår från det unga bandet, som debuterade live så sent som i februari i år, är A Name. Spännande med ett band som nämner Bad Religion, KSMB och Toots & The Maytals som inspirationskällor. Ska bli kul att höra mer från Original High Five i framtiden.

Vill du ladda hem och lyssna på hela EP:n så finns den helt lagligt tillgänglig på lastfm, för er som är registrerade där.

Bandet har också gjort en video till ett annat spår på EP:n. Kolla in den här nedanför.

Falköping - Sveriges Kingston?

Staden som är känd för ost, volleyboll och Mösseberg kan nu också lägga till reggaefestival till listan. På lördag, 7/11, så kommer Kultiration till stan till Kingston Roots Reggae Festival. Dessutom kommer Dan-I-Locks och God Silla från Deng Deng Hifi och Oskar Franzén. Hemmaystemet Satta Vibes Sounds kör också.

Det blir också drumworkshop, konst och fotoutställning. Svenska Reggaebloggen ställde några frågor om arrangemanget till Fredrik Turin, en av männen bakom Falköpings Reggae Förening.

"Föreningen har funnits i drygt två år. Vi har arrangerat diverse arrangemang, som tex Kingston Roots Reggae Club, sista fredagen varje månad under höst, vinter, och vår på Restaurang Nouveau i Falköping, reggaepicknick på Mösseberg, vi har medverkat på och arrangerat reggaepicknick på Dragonfly festival, samt spelat på diverse mindre konst/musik events."

Det är tre personer drivande i föreningen. Förutom Fredrik Turin också Daniel Wilhelsson och Per Jellinek, alla med i Satta Vibe Sound.

"Föreningen bildades för att vi dels ville sprida reggaemusiken i Falköping, dels för att det är lättare att arrrangera saker med en förening bakom sig. Vi har ett fyrtiotal medlemmar. Falköping har ett bra musikliv, men reggaen är inte stor, men intresse finns"

130 biljetter säljs till evenemanget, och nu i helgen provar man en större lokal, Lilla Teatern i Falköping.

"Om det blir en återkommande grej, återstår att se, men det vore roligt".

Lady Louise bryter gubbväldet

Det blir så mycket killar, män, gubbar i den här bloggen. Spana in Lady Louise, dancehall-dj från Göteborg! Serengetis hus-dj. Hon började som klubb-dj 2006, 2008 startade hon "Club Jamrock", reggae på båt.

Ladda ner hennes mixtape från i våras, lyssna på hennes dubplates. Jag har valt ut den med Roffe Ruff på. 10/11 kan du höra henne på Doc Lounge i Göteborg, ihop med Serengeti. Då visas också den jamaicanska dancehall-dokumentären Man Ooman.

Melodicabuffén blir julbord?

Internal Dread är på gång med sin skiva Melodica Buffet men den dröjer något. "Snart", meddelar han. Inget releasedatum än. Det förra beskedet var november, men vi väntar på en musikalisk godbit så håll aptiten uppe.

Hittade en officiell video till en gammal Internal Dread-låt. Håll till godo med den tills skivan kommer.