Besök svereggae.se istället!

Kära läsare. Nu är sajten svereggae.se i skarpt läge. Det återstår en del putsande och ni kan räkna med att det händer en del förändringar de kommande veckorna, men nu är jag såpass nöjd med sajten att jag släpper ut den. Det här betyder att svenskreggae.blogspot.com inte uppdateras och ni ska istället besöka svereggae.se för nyheter. Hela arkivet härifrån är överflyttat. Hoppas ni kommer trivas på nya adressen! :)

31 januari, 2010

UNT tog sitt ansvar

...och recenserade Internal Dread på Katalin i fredags. Fyra av fem kajor blev det.

"Alla som har sett honom live vet dock att hans låtar alltid lyfter mångfaldigt på scenen. Han kan konsten att sätta ihop ett dynamiskt band som svänger, fast det handlar kanske snarare om att han omger sig av bra musiker", skriver Andreas Jakobsson.

Vill du läsa hela recensionen? Gör det här. Vill du se bilder på Internal Dread och killarna och tjejen i bandet? Gör det här.

Klubb lockar med Sture

Ibland blickar Svenska reggaebloggen bortom hemdomänerna Uppsala och Stockholm för att se vad som händer på landets klubbar och festivaler. I Eskilstuna driver ett gäng entusiaster Klubb TungGung och på fredag lockar man med Stures Dansorkester. Patrik Telilä, en av grundarna till föreningen bakom klubben, berättar hur det startade.

- Vi var ett gäng kompisar som alla flyttade till Eskilstuna, och kände att utbudet av reggae på klubbarna var näst intill minimalt. Så vi kom helt enkelt på idén att ordna en fest själva. Alltid värt att prova, tänkte vi. Studentkåren var vänlig nog att låta oss ha första festen där. Så vi bjöd dit Ras Cricket och Diegojah, med HeelUp bakom CD-spelarna. Då studentkåren lovade att ta hand om all reklam inför festen, blev resultatet därefter. Ca 20-30 besökare kom under kvällen.

Några dagar efter festen träffade vi en kille från Eskilstuna, som kände på sig att om vi bara gjort bättre reklam så hade stället fyllts upp med glada sörmlandsbor. Intresset för en klubb med reggae skulle tydligen vara väldigt stort, enligt honom. Nico, som han heter, blev helt enkelt en del av TungGung, och vi bestämde oss för att göra ett nytt försök. Vi bokade in samma trio igen, gjorde reklam själva, och fyllde stället till taket. Succén var ett faktum! Föreningen TungGung var född.

Varifrån kommer reggaeintresset?

- Intresset för just reggae har för de flesta av oss funnits med redan sen barnsben. Men det är nog som för dom flesta 80-talister, att släkt och vänner helt enkelt påverkat och skapat merparten av det nu stora reggaeintresse vi har.


Hur har klubben/föreningen utvecklats genom åren?

- Föreningen TungGung har vuxit till en etablerad arrangörsklubb i Eskilstuna, och Sverige, och vi märker att antalet trogna besökare har ökat stadigt under åren. Riktigt kul att intresset för reggae ute på klubbarna är så stort! Något annat vi märkt av är att fler och fler artister hör av sig och erbjuder sig att komma och spela. Även det är något vi uppskattar väldigt mycket, berättar Patrik Telilä.

Vad har ni för bokningar för 2010?

- I år har vi en samling riktigt bra artister som kommer att gästa vår scen. Till att börja med så presenterar vi Stures Dansorkester på fredag på Raw Bar. 26 mars kommer vi öppna portarna till Eskilstunas kända gamla klubb Blå, som varit stängt i många år nu, och bjuda på Governor Andy med Rootvälta live på scenen. Senare i år kommer det även bli soundclash, releasefester och kanske även en liten tripp in på hiphop-sidan, för vår del. Många bra artister utlovas med andra ord.

Vad kommer hända med föreningen framöver?

- Föreningen kommer att köra på som vanligt, dvs ordna fester och klubbkvällar här i stan. Men förutom det är även en hemsida på gång. Den kommer upp någon gång i februari. Ett till projekt vi har på gång är ett unikt samlingsalbum med de flesta artisterna som gästat TungGung under åren. Samlingsmixen kommer att finnas på vår kommande hemsida och den kommer att vara gratis att ladda ner, eller lyssna på, där. En gåva från artisterna och oss till alla som gillar och stödjer reggaemusiken i Sverige. Riktigt TungGung utlovas!

I somras anordnade ni er första reggaefestival, blir det någon fortsättning?

- Någon sorts fortsättning på TungGung-festivalen blir det absolut. Mer info angående det återkommer vi med senare i vår, säger Patrik Telilä.

30 januari, 2010

Jaqee - en vinnare

I går kväll hölls Manifestgalan, en alternativ musikgala för artister som ligger på mindre, oberoende skivbolag. 16 priser delades ut, bland annat i kategorin Rytm. Två reggaeartister var nominerade, Syster Sol och Jaqee, och det blev Jaqee som tog hem priset! Juryns motivering är följande:

"Med en oerhört säregen och känslofylld röst strålar denna artist ut sitt budskap genom sin alldeles egna underbara stil. På senaste albumet har artisten arbetat fram en formula och lyckats med konststycket att uppdatera roots, reggae och ska till ett modernt sound. En sann artist som under flera år överraskat oss om och om igen live som studiomässigt. Med det senaste albumet har denna artist växt till högre höjder och långt utanför Sveriges gränser. Det är i världsklass! Det är Jaqee!"

Svenska reggaebloggen gratulerar Jaqee och skivbolaget Rootdown records till framgången med albumet Kokoo Girl, det fina priset och passar på att bjuda på titelspåret.

29 januari, 2010

Vad ska du höra och se?

I helgen händer mycket i Reggaesverige. Det finns två möjligheter att se Internal Dread live med sitt nya material som släpps i dag. Han spelar på Katalin i Uppsala i kväll. På scen finns bland andra Linda Glad från Roots Circus, Desmond Foster och Dennis Bovell. Internal Dread med vänner spelar också på Mosebacke i Stockholm i morgon kväll. Det är en del av Stockholm reggae week som pågår som bäst. Kvar på schemat: Rub-a-dubs nye gunstling Robert Athill (fredag) och dubnight med Jonahgold, Foona, Jonathan Sandberg, för att nämna några (söndag).

I morgon lördag är det konsert till Bob Marleys minne i Tyresö. På scen Queen Ifrica, Tony Rebel, Ras Cricket, Leafnut (tidigare känd som Leafy), bland många andra.

I morgon är det också Stockholm Reggae Klubb med Tippa Irie, Slag Från Hjärtat (releasefest för debutalbumet) och Rabanna 1. Som DJ en av legenderna; Micke Goulos.

Som om det inte räcker, den här helgen krockar allt. I morgon lördag också Slimmah Sound och Jah Melodie från Holland som står med Tesfa på soundsystemscenen på restaurang Vilda Västern i Stockholm.

Bor man på Västkusten borde Klubb Love Tip på Kontiki locka. Singa D uppbackad av Hot This Year Band spelar där i morgon.

I Malmö är det också dans, Rootsteppaz och Unity HiFi bjuder upp till rootsafton.

Det händer säkert mer. Pust! Vilket väljer ni?

Mättande buffé

De senaste tre åren har Internal Dread spelat in och producerat andra. Nu har han lockat fram tonerna ur sin melodica och bestämt sig för att göra en soloplatta igen, senaste gången var med Party Time/Dub Time (2006). Mig veterligen är det här Sveriges första helt instrumentala reggaeplattor. Förstås blev det två på en gång, en som heter Melodica Buffet och så dubmixar på alla låtar, Dub Buffet.

Det börjar stabilt men det är först på sjätte spåret som mitt intresse ökar över medel. Låten Chow Mein levererar sköna gitarrljud och en skön melodislinga. Att se snön yra utanför fönstret och samtidigt njuta av dessa välljudande toner får en att längta till, säg, en varmare plats och en varmare tid. Här ligger också några sköna klockaktiga ljud.

Härifrån fortsätter det på hög nivå. Låten Hamburguesa del Pollo har en exotisk instrumentering, här hörs nämligen ett stränginstrument, troligen mandolin, som ett mycket skönt inslag. Min favoritlåt är Shish kebab, som låter lika orientalisk bitvis som kebaben en gång var. Här finns den mest smittsamma melodislingan från melodican och mandolinen hörs även här. Behöver jag säga att dubversionen, Dub kebab, också är minst lika skön? Melodican är lite avskalad, basen upplyft, karaktäristiska Internal Dread-effekterna är där i dubben. Det är inte det mest skruvade som han gjort men det är superb dub, i mina öron.

Meze med sin synthgitarr som varvas snyggt med melodican är också mycket bra. Av dubspåren sticker Dub Thali ut. Skivan Melodica Buffet växer alltså halvvägs in. Dub Buffet är förstås också mycket bra, men faktum är att hittills har Melodica Buffet snurrat flitigast.

Vågar experimentera
Det är upplyftande att höra att en veteran som Internal Dread fortfarande experimenterar med ljudbilden. Reggae kan vara så mycket mer än ordinarie gitarr, bas, trummor, synth och ibland en melodica. De för reggaen mer exotiska stränginstrumenten på skivan står Lennart "Lelle" Wastesson (LionDub) för. Smaka bara på dobro, banjo, mandolin, bouzoki och glissentar. Wastesson är också den som skrivit låtarna. Internal bidrar med en flexatone och den lite mindre bomba-trumman. Kul också att Brynn Settels (som spelat på de klassiska Peps-plattorna från 1970-talet och i Dag Vag) medverkar på skivorna.

Musiken håller mycket hög klass, men precis som med buffé är det lätt att äta för mycket, att få mer än man behöver. Den här buffén gör mig mätt, det är mycket att ta in 28 låtar i ett skivsläpp. Gör en tapas av det, portionera ut låtarna väl när du lyssnar. Plocka sex-sju åt gången, annars är risken att materialet flyter ihop. Det är nackdelen med helt instrumentala skivor. Sång lättar upp. Kanske är det också en vanesak?

Jag hoppas att fler vågar ta vid, att släppa helt instrumentala reggaeplattor i Sverige. Reggae handlar inte bara om religion, politiska texter eller rätten att röka på (som många verkar tycka är viktig). Det kan lika gärna handla om vackra, berörande, instrumentala låtar som får en att fly vinterstormens Sverige och längta till resten av världen.

28 januari, 2010

Helt Off till Öland!

Öland Roots presenterar stolt att de lyckats boka Helt Off till festivalen i sommar. Efter flera års försök utan att lyckas kommer nu Jens "Chords" Resch och Måns "Moose" Asplund, med eller utan Jason "Timbuktu" Diakité framgår inte.

Dessutom säger sig Öland Roots-bokarna helt säkert veta att Helt Off kommer med ny skiva i sommar. Big up!

Animationskung gillar baktakt

För mig dök Magnus Carlsson upp i mitten på 1990-talet, när den animerade serien Robin kom samtidigt som hans video till Paranoid Android med Radiohead snurrade på MTV. Inte kunde man då ana att det dolde sig ett stort reggaefan bakom bilderna.

- Jag började lyssna på reggae på 1970-talet. En av de första plattorna var Peps Hög Standard. Runt 1979-80 började jag lyssna på Dag Vag och minns en superkul spelning på Kåren i Göteborg, där Tage Dirty var sjuk och ersatt med Sten Krossén a.k.a Bosse Skoglund. Om jag minns rätt var även Peps Persson med, under namnet Pripps. Då var Dag Vag mina absoluta idoler. I samma veva började jag lyssna på mer traditionell reggae, men också dubplattor med King Tubby, Lee Perry, Linton Kwesi Johnson med flera, berättar Magnus Carlsson och snart ställde han sig på scenen själv.

- I mitten av 80-talet hade var jag med i ett reggae/ska band i Göteborg. Jag spelade först trummor, men övergick sedan till bas och sång, då det var lättare att hitta trummisar än låtskrivare och sångare.

Om jag minns rätt från de serier jag sett som du animerat förekommer en del reggae och hiphop i serierna. 

- När jag började med animation 1989-90 var det inte bara själva filmskapandet som var kul utan även ljud och musik. Jag försöker ofta göra musik till mina grejer. Oftast gör jag demor och jobbar sedan med "riktiga" musiker som kan spela mycket bättre än jag. Själv spelar jag ganska många instrument lite halvdant, men är inte superbra på nåt. Då är det fantastiskt kul att få jobba med helproffs, berättar Magnus Carlsson för Svenska reggaebloggen.

På soundtracket till Desmond & Träskpatraskfällan, Magnus Carlssons första långfilm, kan man höra flera svenska skådespelare sjunga ut till baktakt. De gör det alla som de karaktärer de gör i filmen. Shanti Roney gör grisen Desmond, Rikard Wolff gör älgen Helmut och Anna Blomberg gör Bittan ko. Det finns några spår på soundtracket som är riktigt kul att höra, framför allt Rikard Wolff i Då går jag till fru Krokodil. Lyssna på kören! Hela skivan finns att höra på Spotify.

- Vad gäller filmen Desmond & Träskpatraskfällan (filmen hade premiär i december 2006), så var det egentligen meningen att Peps skull göra musiken. Vi talades vid några gånger om detta men i samma veva fick han hjärtbesvär och åkte in på sjukhus. Då beslöt jag att göra musiken själv. Magnus Frykberg hjälpte med producerandet och vi mixade allt hos Rub-A-Dub Studios med hjälp av Internal Dread. Inget digitalt tjafs där.

När får vi höra mer reggae från Magnus Carlsson?

- Jag kommer med all säkerhet göra mer musikprojekt framöver, berättar han och erkänner att han inte är helt med när det gäller ny reggae.

- Den svenska reggaescenen nu är jag väl inte helt uppdaterad på. Några band som finns på min iPod när jag tränar är Svenska Akademien, Helt Off och Peps förstås.

Fakta:
Magnus Carlsson
illustratör, animatör, hobbymusiker
Känd som mannen bakom de animerade serierna Robin, De tre vännerna och Jerry och Da Möb. Alla har visats på SVT. Dessutom känd för stopmotionfilmen Desmond & Träskpatraskfällan.

27 januari, 2010

Svensk reggae tar plats på P&L

I dag släppte Peace & Love-festivalen i Borlänge ytterligare ett antal namn. Till den tidigare skaran av bokade artister sällar sig nu Serengeti.

Dancehallduon Serengeti firar framgångar med Walk with an empress och ett debutalbum är på gång, färdigt i april eller maj. Hur det arbetet går har du kunnat läsa om tidigare i Svenska reggaebloggen.

Det här betyder att reggaefans hittills kan räkna in fyra artister att se på P&L i år: Glesbygd'n, Kultiration, Chords och nu Serengeti. Grattis till er som ska dit! 28 juni 2010 drar festivalen igång.

Mat med posten

Bloggredaktionen är på väg att hämta kraften igen efter måndagens fysiska och psykiska påfrestning, som en förlossning innebär även för mannen. Ett uns av kreativitet har åter tagit min kropp i besittning.

Mat med posten brukar inte vara någon hit. Själva fräschören brukar avta någonstans i Tomteboda. Men dagens mat i brevlådan föder själen, förhoppningsvis. Internal Dreads skivor Melodica Buffet/Dub Buffet damp ner på hallmattan, och i skrivande stund begås första lyssningen. 28 spår sammanlagt, mycket att ta in och recensera. Förhoppningsvis hinner jag med en recension till på fredag, allt beroende på hur mycket krångel lilla familjen ställer till med. Den består just nu av en mycket trött mamma, en mycket trött pappa, lätt obstinat storasyster på 1½ år och en nyföding som behöver 100% uppmärksamhet. Det är nästan lika omtumlande med barn nummer två som med nummer ett.

25 januari, 2010

In i dimman

Så har bloggredaktionen trätt in i babydimman igen. Det blev en pojke. Alla mår bra.
Vikt: 3930g
Längd: 50cm

Mer här om någon dag igen. :)

En general i Mellanöstern

En Reggaesveriges största profiler, General Knas, har bott utomlands i några månader. Han packade ihop sin resväska och drog iväg till Mellanöstern. När vi fick kontakt häromdagen så befann han sig i ett 20-gradigt, soligt Bourj al-Barajneh, ett palestinskt flyktingläger i utkanten av Beirut.

- Du bad mig om några ord om vad som händer i framtiden efter min Mellanösternvistelse. Det vet egentligen bara Gud, och jag får försöka fortsätta att ta dagen ödmjukt som den kommer. Några små planer har jag dock, vi får se hur många som slår in, säger General Knas och fortsätter:

- Närmast är ett gäng spelningar i Beirut. Det finns ett väldigt levande hiphopscen här med mängder av gig och mc's. Jag har linkat med de flesta vid det här laget och har ett helt gäng med samarbeten på gång. Arabiska, svenska, franska, engelska; international! Reggae är väldigt uppskattat när det väl spelas men det finns ingen klubb eller ställe med återkommande spelningar. Så det är förhållande viss jungfrulig mark. Jag försöker med ett gäng vänner att arrangera en festival här. Det är något annat än att fixa något hemma i Svedala kan jag bara säga. Du får fråga mig mer vid annan tidpunkt om hur det framskrider!

Snart är han på väg hemåt Sverige igen. Då blir det spelningar, nästan så fort planet landat.

- Första spelning blir antagligen dagen efter jag kommer hem, på Klubb Baktakt i Landskrona, 5:e mars. På
våren blir det om det vill sig väl två turnésvängar. En med danska kompbandet Ragga Pack, fruktansvärt svängigt och glatt gäng. Antagligen kommer jag åka med en dansk mickridare också. Återstår se vem, och var och när. Om vi har tur får vi med oss blytunga Young Blood sound. Sedan blir det en sväng med danska Afa på ambulerande kulturfestival till Berlin i slutet av april, från Berlin vidare till spelningar i Amsterdam, Paris, och kanske Barcelona. Det mesta på olika squats och kulturhus. Dansk/skånsk reggae
till Sverige och reggae på svenska goes international!

General Knas brukar vara ett säkert inslag på landets festivaler. Antingen ser man honom på scen eller ser man honom i publiken. Men hur sommaren 2010 blir har han ingen aning om.

- Sommaren är långt bort än. I önskedrömmarnas dis känns det ganska skönt att se mig ligga avslappnad i hängmattan hemma vid huset i Jämtland. Ta en tur med ekan på sjön. Men det brukar ju alltid börja spritta i kroppen efter en tids lugn och ro. Då skriker turnédjävulen i örat; ut och samla damm på vägarna! Sitt uppe sena nätter med goda vänner! Far land och rike runt och gör det du älskar mest, sjung! Förmodligen på ett noga utvalt gäng festivaler, avslutar General Knas.

Svenska reggaebloggen ser fram emot att höra hur utlandsvistelsen kommer färga General Knas framöver, att det påverkar honom råder det ingen tvekan om. Vill ni veta mer om General Knas utlandsvistelse, läs på hans MySpace-sida. Där har han fört en slags dagbok under hösten, nu var det länge sedan han uppdaterade.

24 januari, 2010

Nytt livstecken från Ital Skurk

Skivbolaget Vesper bjuder upp till fest på Folkbaren i Stockholm på onsdag. I inbjudan kan man långt ner hitta följande information: Varje hel timme har vi smyglyssning på Ital Skurks första singel Dimma & Motljus från det kommande albumet (releasedag 24 feb/31 mars). Sådärja. Både ett singelnamn, ett releasedatum för den och ett releasedatum för albumet. Man tackar!

Snart firas Bobban

6 februari 1945 föddes den person som påverkat alla oss reggaefans mest, Bob Marley. Över hela världen firas minnet av hans födelsedag, på andra ställen firas minnet av hans dödsdag 11 maj.


Svenska reggaebloggen sammanställer i dag några av alla firanden av att Bobban hade blivit pensionär om han fortfarande levat.

Energikällan i Tyresö bjuder in 30 januari. Stora namn som Queen Ifrica och Tony Rebel uppträder, men också svenska artister som Robert Athill och Ras Cricket. Dessutom medverkar en av Bob Marleys anställda, Mark Miller. Han var manager åt The Wailers och ska berätta hur det var att jobba ihop med Bob Marley.

I Malmö blir det firande 5 februari på Klubb Living, Babel. I baren blir det Bobban-special med Soul Rebel och DJ LK. De ska spela jamaicanska klassiker och Bobban-favoriter, på skivspelarna alltså.

I St Ann, Jamaica hålls i år en årligt återkommande festival, Smile Jamaica. Jag har inte kunnat få fram någon information om vilka av Marleybarnen som uppträder där 6 februari, men det kommer garanterat vara några av alla barnen som sjunger och spelar i staden där Bob Marley föddes.

Harrison Stafford och killarna i Groundation slår på stort i år. Tidigare år har de gjort en spelning för att hylla Robert Nesta Marley, i år blir det en hel USA-turné. Med start i Austin, Texas 2 februari och med slutmål i San Francisco, Kalifornien 23 februari blir det sammanlagt 16 spelningar. Groundation har tidigare gjort några enormt bra spelningar till Marleys minne. Några av dem finns sparade som MP3-filer och cirkulerar på nätet.

På National Theatre i Addis Abeba, Etiopien, hålls en konsert 8 februari. Där uppträder bland andra Blakk Rasta från Ghana och Ras Seyoum.

I London spelar till exempel Macka B & The Roots Ragga Band 6 februari.

Om jag missat något firande i Sverige, meddela mig så uppdaterar jag texten.

23 januari, 2010

Marknad för melodican

Nu är enkäten stängd. Föga överraskande var det alternativet "superviktig" som blev populärast. Frågan löd: Första svenska melodicaalbumet släpps snart. Hur viktig är melodican i reggae?

Det här borde betyda att det finns en potentiell marknad för Internal Dreads melodicaalbum, i varje fall 15 intresserade som röstade på det första alternativet. Det var rätt många, 40%, som tycker att melodican inte är speciellt viktig för reggaen.

Som lök på laxen, grädde på moset, kalla det vad ni vill, bjuder Svenska reggaebloggen i dag på ett undantag. Se Augustus Pablo traktera det fina instrumentet som en majoritet av de röstande i bloggen gillar: melodican.

Det är en liveupptagning av hans låt Java från 1986.



Och så en bonus för er 8-bitarsnostalgiker.

Bloggen vill ha din hjälp!

Inom kort kommer bloggen gå ner i tempo i samband med tillökning i familjen, BB-besök och sånt där. Då tänkte jag att ni läsare kunde hjälpa mig, om det finns intresse för det.

Min tanke är att ni ska bjuda på skivtips. Jag vill veta vilka era tre favoritskivor är och att ni skriver en kortare text om varje skiva. Det behöver inte vara svensk reggae, men gärna gå i baktakt. Är ni sugna på att skriva lite? Mejla mig på princeherring@gmail.com!

Jag kommer bjuda på mina favoriter också, såklart.

22 januari, 2010

Häcken full för Lasse med basen

En av de flitigast anlitade musikerna i Reggaesverige 2009 måste varit Lars Törnblom aka Lars-på-bas aka Lasse Banton aka Lars-på-dub och säkert något annat alias som jag glömt bort. Svenska reggaebloggen tycker att han förtjänar att kliva fram från bakom basistens bas till bloggens frågor. Vi börjar från början.

- När jag var 14-15 år fick jag låna två skivor av min polares morsa. Det var Positive Vibration med Bob Marley och Equal Rights med Peter Tosh. Jag gillade de skivorna jävligt mycket. Det här vav tidigt 90-tal och jag var inne på hiphop på den tiden. Runt millennieskiftet bodde jag i ett kollektiv i Årsta och Mackan som också bodde där spelade massa reggae hemma. Jag var helt inne i 70-talssoul på den tiden och steget mellan soul och rootsreggae är inte så stort, berättar Lasse.

Året efter lärde han känna en person som ledde honom in i reggaen än mer.

- Jag lärde känna Horace Corn och han berättade att han behövde ett band. Jag ringde ihop lite polare, bland andra bröderna Nassim och Salem Al Fakir på slagverk och keyboards. Horace Corn kände till en trummis som tydligen skulle vara bra. Han hette Kenneth Björklund, som senare skulle bli trummisen i Svenska Akademien. Vi gjorde lite gigs runt om i Stockholm och var bland annat förband åt Twinkle Brothers. Året efter började jag spela med Tony Ellis, stannade i hans band i cirka tre år.

För de flesta av oss är Lars-på-bas mest känd från Svenska Akademien. Här berättar Larsa sin version av historien:

- Det här är en lång historia som är något nerkortad. I slutet av 2002 fick jag höra att Svenska Akademien, (som då bestod av Sture, General Knas, Don Cho, Titti Tång och Phelar) ville göra ett riktigt band av  SVAK. Lasse Fabel som jag hängde med ibland kände Ivan (General Knas) så där var kontakten knuten.

Jag mötte sedan upp med Don Cho och Sture ute i deras lokal/studio i Norsborg för att jamma/provspela. Sture satt vid trumsetet på den tiden förutom de låtarna han rappade på, då var det förprogramerade beats.
Den sättningen var inte särskilt sånglivad. Efter ett halvår började vi snacka om att ta in en trummis i bandet. Jag sa att om vi ska ta in en trummis så måste det vara Kenneth. Jag fick nästan kriga för det men det blev succé.

Nu har det gått fem månader sedan ni gjorde sista spelningen tillsammans i Svenska Akademien. Tog ni rätt beslut, när ni lade ner?

- Jag tror det. Vissa av oss hade kunnat fortsätta ett par år till, men sommaren 2009 var så sjukt bra rent musikaliskt, och vi kom fram till att det var bäst att sluta på topp. Nu i efterhand känns det bra på något sätt samtidigt som att en liten del av ens identitet försvunnit. Svenska Akademien har ju under många år varit en del av mitt liv.

Vad var ditt bidrag i gruppen, förutom det instrument du spelar?

- Framför allt har jag varit en som kommit med idéer till arrangemangen live (självklart ihop med de andra), vilket är en av mina främsta egenskaper. Jag har producerat beatsen till bland annat Hat vill väckas i dig (från skivan Resa sig opp) och Fienden Inom (från Gör det ändå).

Vad saknar du från tiden i Akademien?

- Framför allt saknar jag alla bandmedlemmar väldigt mycket, sedan den positiva energi som alltid fanns när vi spelade live. Det var alltid magi när vi stod där på scenen.
tror inte jag kommer vara med i något så stort igen

Du brukar alltid ha många sidoprojekt på gång: Lasse Banton, Lars-på-bas, Lars-på-dub eller som basist i kompband. Vad har du för projekt på gång nu?

- Jag har precis flyttat till en ny studiolokal, så fokus ligger på att producera just nu. Jag har gjort lite grejer med Snakka San från Kapellet och har levererat en rytm till Papa Dee som han skrivit en fet låt på. Det är alltid något som ska göras i studion. Jag är produktiv just nu.

Hot This Year band, vilka svenska akter kompar ni egentligen?

- Framförallt backar vi Syster Sol på hennes spelningar, men under 2009 har vi spelat med bland andra Joey Fever, Danjah, Nazarenes och Governor Andy för att nämna några. Vi har varit i studion med Kapten Röd också. Det blev ett gäng rytmer inspelade och några av dem kommer vara med på hans nästa släpp

När får vi höra något med dig som frontman eller huvudartist igen?

- Jag har en tanke om att släppa mer än en låt i taget så jag håller på mina Lasse Banton-låtar. Det blir nog en EP framöver. Det ligger lite låtar i datorn som jag håller på.

Till sist, är Svenska Akademien nedlagt för alltid, eller ska fansen sitta och hoppas på en comeback?

- Det återstår att se. Ingen vet, inte ens vi. Jag tror att vi kommer stråla samman igen någon gång men när kan jag inte säga.
Foto: Jens Nordström.

21 januari, 2010

Mer inspelningsnytt

Carl-Martin "Sture" Vikingsson har tydligen inte fullt upp med politikerkarriären och jobbet, han hinner fortfarande med reggaen. I går ska han ha varit i Red Hut-studion i Skärblacka för att spela in sången till Dansorkesterns kommande skiva. Ute före sommaren är det senaste beskedet jag har om skivsläpp.

Orkestern kommer också spela i Eskilstuna om några veckor, 5 februari. Det är klubb Tung Gung som gäller, på något ställe som heter Raw Bar.

20 januari, 2010

Melodican och Facebook

Jag vet att en del av er läsare tycker det är jättekul med omröstningar. Apropå att Internal Dread släpper Sveriges första melodicaalbum, vill jag nu veta vad ni tycker om melodican som ingrediens i reggae. Omröstningen finns högst upp i högerspalt.

Så har Svenska reggaebloggen hittat till Facebook. Om ni vill visa ert stöd för bloggen får ni gärna bli fans där. Sidan är skapad för att finnas på ytterligare en plattform, plus att det är kul att se vilka ni är som läser.

Kapten Röd gör roots

Den långe rödlätte stjärnan från Göteborg håller som bäst på med sitt uppföljaralbum. Efter dundersuccén med Stjärnorna finns här (2007) kan man tänka sig att det är tufft att komma vidare. Svenska reggaebloggen luskade lite med Kapten Röd hur arbetet går.

- Just nu drar plattan åt ett rootsigare håll men den känslan kan skifta från månad till månad så vi får se var det landar. Jag jobbar som fan på mitt album, det känns kul att ha fått tillbaka lusten på att göra eget material efter att ha varit lite trött på det ett tag och jag fokuserat mer på producerandet åt andra istället. Men nu pausar jag de flesta av de projekten för att lägga 100% på mina låtar, berättar Kapten Röd.

Spelar in i Skärblacka

- Jag har alltid drömt om att spela in några rytmer med liveband, så i höstas åkte jag till Red Hut-studion i Skärblacka tillsammans med Hot This Year Band (bestående av Partillo, Lars-på-bas och André Roots) plus Jeepstarr på gitarr, och spelade in grunderna till ett par låtar, det blir riktigt grymt. Studion är skapad av Kalle Baah och drivs och styrs av Janne (trummis i Kalle Baah). Han får till ett sånt jävla grymt ljud verkligen, många av Governor Andys rytmer är inspelade där.

Senast i maj är det tänkt att skivan ska släppas, uppger skivbolaget SwingKids. Bloggen tipsar gärna igen om låten tillsammans med Promoe, som verkar komma med på Kapten Röds album.

Emmaboda i sommar?

Det kan vara värt att besöka Småland i sommar, om man gillar reggae och annan musik. Kapten Röd och Hoffmaestro & Chraa är redan inbokade till Emmabodafestivalen. Ett annat stort svenskt reggaeband är dessutom på gång till Emmabodafestivalen.

Andra kända artister klara för Emmabodafestivalen (29 juli-31 juli) är Hästpojken, Maskinen, Radio Dept och Deportees.

19 januari, 2010

Buffén är dukad

Vi var alldeles för få som såg honom spela live på Uppsala Reggae Festival i somras. Nu är Tom "Internal Dread" Hofwander skivaktuell med sitt tredje släpp som soloartist. En av Sveriges flitigaste ljudtekniker är artist själv med jämna mellanrum. Han var tidigare medlem i Calcutta Transfer och har spelat in i princip alla svenska reggaeartister som ljudtekniker. Med sina 30 år i branschen är han en av tungviktarna på och bakom reggaescenen.

Skivan Melodica Buffet är färdig. Hur har du jobbat med den här skivan jämfört med tidigare skivor som Internal Dread?

- När jag spelar in Internal Dread-album spelar vi vanligtvis in typ 3-4 låtar i taget och jag skriver vidare på albumet samtidigt som blås, percussion och körer läggs på. Nu spelades alla låtar in samtidigt som en studio-session med ett drömband; Daniel Spahni (LKJ) på trummor, Dennis Bovell på bas, Jonahgold på piano, Lelle Wastesson (LionDub) på gitarr, Robert Elovsson på orgel samt mig själv på melodica. Huvuddelen av melodica-tagningarna är från då. Låtarna var skrivna och arrangerade av Lelle och vi hade alla haft låtarna i någon månad. När vi väl träffades kunde vi alla låtarna. Det tog bara knappt två dagar att spela in grunderna, berättar Internal Dread.

Det har gått 3½ år sedan förra skivan, Party Time/Dub Time (2006). Har du förändrat ditt musikaliska tänk sedan dess?

- Ja, jag har förändrat mitt musikaliska tänk. Jag tror att jag skriver i andra harmonier nu, mina medmusiker säger så i alla fall. Det kommer nog framgå mer på mitt kommande vokalalbum Food än på Melodica Buffet. Snarare har jag i min roll som producent instrumenterat låtarna ganska "worldigt", med mandolin, oud, dobro och banjo bland instrumenten.

Nu är det en uttalad melodicaplatta, den första i sitt slag. Är Musiksverige redo för melodican nu?

- Allvarligt talat så är Melodica Buffet mycket välskriven, välspelad och spännande producerad, så jag hoppas att den får uppmärksamhet, inte bara inom Reggaesverige utan även hos musikälskare överallt.

Hur mycket har du sneglat på Augustus Pablo, melodicakungen, i ditt arbete?

- Jag har faktiskt aldrig lyssnat vidare mycket på Augustus Pablo, utan bara stött på honom när jag lyssnat på King Tubbys album, t ex Meets the Rockers uptown. Jag är faktiskt utan Augustus-komplex, tack och lov. Jag har sen barnsben spelat klaviatur och bakom mixerbordet ofta spelat melodica till de grunder som spelades in i studion. Ibland ledde det till att melodicaversioner kom med på plattorna, t ex med ZilverZurf, LionDub, Dubadown och Baba Blues. Idén att göra ett renodlat melodicaalbum har alltså funnits länge. Melodican har ett nästan heligt anseende inom reggaevärlden, vilket jag tycker kan vara hämmande för reggaens musikaliska utveckling. Konst är att gå vidare.

Vad har du för förväntningar på skivan?

- Jag gör faktiskt plattor enbart för min egna konstnärliga utvecklings skull. Det är en pina och njutning jag inte kan vara utan. Den släpps som en dubbel-CD med alla dubbar, som är ett annat konstnärligt måste för mig. Dessa dubbar är mördande.

Du har precis byggt färdigt en ny studio utanför Enköping, där du bor. Är du trött på Stockholm?

- Ja, jag är otroligt trött på Stockholm. Babylon är städerna. Jag tror/vet att Babylon kommer att falla och då bör man inte bo i en storstad.

Hur skiljer sig Studio WeedWood från Rub-a-dub i Stockholm?

- WeedWood har samma utrustning som Rub-a-dub: analog 24-kanalsbandare, Soundcraft Series Two mixerbord, samma effekter, kompressorer, mickar, allt samma. Den stora skillnaden är att jag inte behöver köra till Stockholm för att jobba, utan kan göra hemma på gårn'.

Internal Dreads dubbelskiva Melodica Buffet/Dub Buffet släpps i slutet på januari.

18 januari, 2010

2009 års vinnare del 4: Delelelelelelelikat

Så har bloggen kommit till slutpunkt för 2009. Den sista vinnarintervjun kommer här och nu, med Björn "Kapten Röd" Nilsson och Ivan "General Knas" Olausson-Klatil. Artisterna bakom årets låt Delelelelelelelikat. Intervjuerna är gjorda per mejl, och vi har inte suttit ner tillsammans, även om det verkar så.

Till att börja med, grattis!

Kapten Röd (KR): Tack så hemskt mycket, vilken ära!

General Knas (GK): Delikat!

Hur kom låten till?

KR: Jag hade haft Delelelelelelelikat-refrängen i huvudet ett bra tag men aldrig gjort något av den och hade nog aldrig trott jag skulle spela in den heller. Jag tyckte nog den var för sjuk på något sätt. Sedan var det en händelse på Rough Lynx 5-årsjubileum som avgjorde saken.

KR: Efter min spelning ropade publiken på mer och jag hade inga fler instrumentaler med mig. Viktorious (som har producerat låten), skulle spela Joey Fevers rytmer efter mig, slängde på Påminner mig-rytmen och då poppade Delelelelelelelikat upp. När General Knas hörde detta så kom han med förslaget att vi skulle lägga den till hans skiva och när Generalen tilltalar en så lyder man.

GK: Jag tror det var hösten 2007, en av dessa sena nätter, eller tidiga morgnarna, när alla etablissemang slagit igen portarna och ett överförfriskat gäng reggaemusiker intagit den för kvällen aktuella småstadens kylslagna stortorg med gitarrer som jag först hörde Kaptenen deleleleleleverera sitt Delelelelelelelikat.

GK: Annat minnesvärt från den turnén är annars Hofmästarens kåkfararblues, Lasse Bantons fyllefreestyles, och, framförallt, Simons DiLeva tolkningar. Om dessa pärlor kommer generera någon framtida årets-låt återstår att se. Vi hade också en speciell kamratgänglåt som vi sjöng sena nätter som alla tyvärr tycks ha glömt. Jag har frågat runt men ingen kommer ihåg hur den gick. Vi är fortfarande vänner dock.

Hur gick arbetet med låten till?

KR: Det var kul som fan att det blev av. Jag bodde i Malmö då så Ivan kom ner till mig och stannade några dagar.

GK: Ett telefonsamtal och en tågresa senare var jag parkerad på Kaptens soffa en långhelg. God mat och stora doser ingefärate vill jag minnas. Jag tycker man märker på låten hur trevligt vi hade tillsammans, och det är onekligen en stor del av charmen med låten, för jag gillar den också. Delikat helt enkelt! En ära att få göra en låt med Kapten. En av de största och viktigaste artisterna vi har på det svenska språket. Björn, om du av någon anledning läser det här; evig kärlek känner jag för dig!

KR: Tack återigen, är det något pris förresten? Kommer det en buckla på posten?

Låten Delelelelelelelikat finns med på skivan Charmörerna presenterar General Knas med Vänner, som släpptes i juni 2009.

17 januari, 2010

Melodica och lovers rock


Ricky Eliasson mellansnackar och laddar för en Augustus Pablo-låt. Foto: Svenska reggaebloggen.

En reggaespelning per termin har gällt 2009 och 2010 på Kulturoasen i Hågaby i Uppsala. Vårprogrammet drog igång i dag med en spelning med Natural Rockers. Ett gäng unga killar med förkärlek för roots reggae och dub.

För att vara ett näst intill okänt band så var det imponerande mycket folk i lokalen. Det blir aldrig den traditionella reggaepubliken i Hågaby men desto större chans att fånga in en ny publik.

Natural Rockers från Enköping har spelat tillsammans i fyra år, men gjort offentliga spelningar i två år. Någon platta har de inte hunnit släppa så för publiken var det okänt material som väntade. Det visade sig bli en spelning bestående av covers fast med egenhändigt skriven svensk text.

Det var ingen tvekan om vilka som är sjumannabandet Natural Rockers två husgudar: Dennis Brown och Augustus Pablo. Sämre förebilder kan man välja, eller hur? Man ger å andra sidan sig själv något att leva upp till när man spelar covers på sina idoler.

Lovers rock på svenska
Vi fick höra Snubben vägg i vägg (Man next door, också känd med Massive Attack och med Horace Andy på sång), Pengar i min ficka (Money in my pocket) och Whip Dem Jah Jah som exempel på Dennis Brown. Med den sockriga rösten som sångaren bjöd på så var det rätt att välja Dennis Brown. Den rösten var en stor behållning under konserten, även om ljudet och lokalen inte var perfekt för den väna rösten.

Eftermiddagens andra behållning var förstås när melodican kom fram. Natural Rockers är det enda band jag sett som har två melodicaspelare. Inte samtidigt men i låtarna efter varandra, med lite munstyckesavtorkning emellan så var nästa spelare redo. Ricky Eliasson var den som hanterade melodican mest och bäst i Augustus Pablo-tolkningarna.

Ett fint ögonblick var också efter spelningen när en äldre man med käpp gick fram till Ricky och tackade för spelningen. Han frågade lite fint om de hade spelat färdigt. Jag uppfattade det som att han hade velat höra mer.

Trots en inropning och två extranummer måste jag säga att publikens gensvar var något klent. Ljudet var inte helt klockrent (det blev bättre vartefter) och bandet har en del att jobba med gällande publikkontakt och showandet. Sammantaget var det dock en trevlig eftermiddag med sköna, välkända toner. Nästa gång hoppas jag får höra nyskrivna melodier också, inte bara nyskrivna texter. Då tar Natural Rockers ett stort kliv. Musik- och reggaekunnandet finns där, nu handlar det om att kunna stå på egna ben.


Nackdelen med att ha barn med på jobbet.

16 januari, 2010

Tips om King General

Antingen om ni var på Meditative Sounds, Bush Chemists och King General för en vecka sedan eller inte tycker jag ni ska spana in recensionen som bloggen New Romantic Possee publicerar i dag. Jag var inte där men har nu ändå en schysst bild av hur det var.

Fotbollsmagin missade Tracks

Hoffmaestro & Chraa har nu haft två chanser att ta sig in på Trackslistan med sin Ibracadabra. Men närmare än bubblarplatsen strax utanför Tracks förra lördagen kom inte stockholmarna. Vilken artist står näst på tur att försöka bli topp 20?

Biljetterna till Öland Roots släppta

Sandbergen i juli brukar vara ett trevligt sommarnöje för oss som gillar baktaktsmusiken. Biljetterna till Öland Roots 2010 har alltså släppts och Svenska reggaebloggen har lyckats få tag på killen som köpte första biljetten, Rickard Mai från Uppsala.

Har du försökt få tag på första biljetten eller var det en ren slump?

- Att jag lyckades få tag på den allra första biljetten kom faktiskt som en överraskning. Men visst, jag är välkänd i kompisgänget för att ligga på biljettluckan, så helt oväntat var det kanske inte. Vi kan väl kalla det en "beräknad slump" (skrattar).

Hur många gånger har du varit på Öland Roots?

- Årets festival blir min fjärde i rad. Öland Roots är en måste-festival enligt mig! En ö, en dansbana i skogen invid böljan blå, ett folk och en kärlek. Kan det bli mysigare än så?

Vilka artister vill du helst se till sommaren?

- Årets önskelista på artister blir svår, mycket svår. Förhoppningen är att få knyta många nya bekantskaper samt återse gamla vänner. Att hålla ett öppet sinne är viktigt.

Vilka mer festivaler/spelningar har du tänkt se i sommar?

- Det värmer i vintermörkret att få blicka framåt. Uppsala Reggae Festival med sitt tioårsjubileum står självklart på menyn även i år. Ett Uppsala utan Yareds och folkets URF, är inte ett Uppsala. Om jag har biljett? Gissa...

- En festival jag gärna gör premiär för i år är Summerjam nere i Köln. Några av mina närmaste vänner representerade Uppsala förra året och de kom hem med ett smile långt upp på kinderna. Minst sagt nöjda alltså.

Ingen sommar utan reggae, eller?

- Ingen sommar utan reggae, varje svennebanan har det i sig. Man behöver verkligen inte leta särskilt djupt för att finna sitt gung och trivas med tillvaron. Och det är precis det budskapet musiken förmedlar mig. Let us unite!

15 januari, 2010

Kapten Röd och Promoe

Det finns ett kort klipp med Promoe och Kapten Röd tillsammans, där Kapten Röd sitter vid sin dator och spelar upp ett reggaebeat som Promoe sjunger/rappar till på svenska. Bua, kan man misstänka att låten kommer heta. Om det blir ett gratissläpp från Looptroop/Promoe på deras hemsida, eller var låten dyker upp är för Svenska reggaebloggen okänt. Men det låter bra. Det är inte alltid två bra saker tillsammans blir bättre men det här låter fett.

2009 års vinnare del 3: Kultiration


Foto: Kristoffer Granath.

Svenska reggaebloggens läsare utsåg under december 2009 års bästa. Hela resultatet kan ni läsa här. Två porträtt/intervjuer av vinnarna har hittills publicerats. I dag är det dags för årets grupp att berätta. Det blir en vindlande resa om Kultirations studioarbete, mötet med publiken och om de spännande turnéplanerna för Indonesien! Frågorna besvaras av Johan Asplund, som spelar trumpet.
Grattis, hur känns det att vara årets grupp i svensk reggae?
- Tack. Det känns jättefint att lyssnarna och besökarna på bloggen har röstat fram Kultiration som årets grupp. Vi hade gjort precis vad vi gör nu i vilket fall som helst, men att dessutom få kärlek och uppskattning för detta ger ännu mer kraft åt elden att fortsätta.
- Samtidigt känner jag verkligen att vi genom de år vi har spelat redan har fått det finaste priset och utmärkelsen; vår underbara publik. Vi har den bästa publik som ett band kan önska sig. Att möta dem alla ute på vägarna när vi spelar, att få höra och läsa alla fina ord, det är den enda bekräftelse vi behöver. Visst, Kultiration är dels den musik som vi i bandet skapar, de tankar som vi har och de projekt vi tar oss för. Lika mycket och lika ofrånkomligt är dock att Kultiration är alla som lyssnar, det som vaknar när vi spelar, när musiken inspirerar vidare och skapar resonans. Man kan aldrig objektivt betygsätta musik anser jag, och ett band sett som ett kulturellt uttryck eller fenomen är lika mycket sina lyssnare som det är sina musiker. Så tack till alla er som lyssnar! 
Ni släppte under 2009 ert sjunde album (dub- och livealbum inkluderade). Hur gick arbetet till?
- Det var en längre process denna gång, jämfört med tidigare skivor. Vi ville inte lämna något åt slumpen, planen var att inte ha några stressande tidsbegränsningar och vi gav allting den tid det behövde. Att vi sen jobbade nästan dygnet runt i slutet för att få klart allting var kanske inte mer än väntat… Det finns ändå något fint i den kreativa maniska energin som uppstår av att känna viss tidspress. Och i total avsaknad av begränsningar går man lätt vilse, berättar Johan Asplund och fortsätter:
- Vi varvade arbete i etablerade studios som Studio Epedemin och Studio Singh med att spela in hemma med madrasser uppställda som dämpning. Grunderna, med trummor, bas, gitarr och piano/orgel lade vi live i studion. Marcus Berg skapade en egen studio i sin källare där vi jobbade med sång och vissa pålägg. Det var som en bubbla av skapande vibbar och ett ormbo av sladdar. Vi jobbade intensivt där, de sista veckorna kunde man komma dit vilken tid på dygnet som helst och nästan vara säker på att någon var vaken och spelade in. 
Hur gjorde och tänkte ni jämfört med era andra skivor?
- Vi ville försöka släppa koncepten kring vad för typ av musik som vi ”skall” och ”inte skall” göra. Vi har länge känt att det funnits en oförlöst potential, att vi skulle kunna hitta fler sidor av vad vi gör utan att det för den skull blir splittrat. Vi kommer aldrig ifrån att vi är de vi är så klart, och vi ville samtidigt tänja på gränserna, hitta nya vägar.
- Vi valde att samarbeta med två olika mixare, Martin Veida och Petter Ericsson. Petter var med och producerade många låtar och hans öra och erfarenhet var ovärderlig. Dessutom medproducerade Simon Hansson på låtarna Seaside och Constant Waterfall. Han gav oss sound och idéer som vi inte själv hade kunnat hitta och är en inspirerande människa att jobba med, säger Johan Asplund.
- Vi valde att ge Marcus en tydligare producentroll den här gången, för att skala av och hitta en renare vision av vad skivan skulle vara. När vi spelade in förra skivan Döden Föder var det många viljor och många riktningar som skulle samsas, vilket hade sina fantastiska och sina mindre bra sidor. Alla i bandet har varit lika delaktiga i processen även nu, men denna gång fick Marcus sista ordet kring vad som kom med och inte. Det funkade väldigt bra och jag tror att allas idéer kom fram lika mycket som förut.  
Om ni jämför responsen som ni fått för er senaste skiva med tidigare, hur har skivan mottagits?
- Det känns som om våra lyssnare uppskattade vad vi gjorde på den senaste skivan och det är vi jätteglada över. Vi ser redan fram emot att få skapa mer musik för alla som lyssnar. Det är ju för dem, för er, som vi släpper skivor och som vi spelar live.
- Om man ser till kritikernas reaktioner så är de blandade i högt och lågt, som vanligt. Det finns de som verkligen gillade skivan och sen de som tydligen önskar att vi hade gjort den annorlunda. Men vi gör det vi gör för oss själva, för musiken och för att det är så det blir helt enkelt. Vi gör det inte för kritikerkåren. Vill de ha en annan typ av skiva får de göra den själva.
Hur har ert 2009 varit?

- Det känns som om varje år blir bättre än det förra för Kultiration. Det hände mycket under 2009, ny skiva och nästan 50 gig i Skandinavien. Det har varit fantastiskt roligt och mycket hårt arbete. Ett turbulent år i världen och för många även i det lilla, musiken har funnits där som en livgivare och som en källa att hämta kraft ur.
Vad kommer hända med Kultiration under 2010?
- 2010 blir ett späckat Kultiration-år. Vi har redan börjat jamma fram nya låtar så nytt material kommer säkert att dyka upp under året. Vi kommer däremot inte att bestämma när nästa skiva skall släppas. Det får bli när den är mogen helt enkelt.
- Det blir dessutom ett internationellt år för Kultiration. Vår sångare Marcus Berg har redan åkt till Bangalore i Indien för att studera traditionell Hindustani-sång under hela våren och i mars/april ska hela Kultiration mötas upp och göra en turné i Indonesien. Sen kommer vi givetvis att spela på vissa av sommarfestivalerna och så planerar vi en höstturné i Sverige. Ever forward! avslutar Johan Asplund.

14 januari, 2010

Ny låt med Million Stylez

I går släpptes en ny låt med Million Stylez gratis. Du kan ladda ner Milli Swagga här. Svenska reggaebloggen hade nyligen en lång intervju med Million Stylez. Läs den gärna igen.

Nytt band: Natural Rockers

Ett band jag hittade på MySpace nyligen väckte mitt intresse. Natural Rockers från Enköping gör en skön roots och efter en kontakt med bandet fick jag mer info. Bandet kommer spela in material till våren, och med det som bakgrund ge sig ut och spel mer än hittills.

Eftersom Reggaesverige är litet så finns det kopplingar till andra band. Sångaren i Natural Rockers spelar piano/keyboard i First Light.

- Vi satsar hårt på vår idé och "grej" att köra roots på svenska à la Jan Johanssons Jazz på svenska, skriver Tommy i bandet.

Natural Rockers skriver också "bjuder man in oss så bjuder vi på ordentliga vibes. Vi är de som håller kvar vid hur reggaen bör låta, och det kan vi säga utan att skämmas!". Som influenser nämner man Dennis Brown och King Tubby. Om allt går enligt plan ska Svenska reggaebloggen se bandet spela i Uppsala på söndag. Håll utkik efter recension på söndag kväll.

13 januari, 2010

Arkivet utökat

Om ni gillar dub, men inte följde min gamla blogg på Skawars, har jag en glad nyhet: Hela arkivet är nu flyttat hit till Svenska reggaebloggen. För nygamla dubtips, läs mina inlägg från maj till augusti. Där hittar ni mina första trevande steg som reggaebloggare.

2009 års vinnare del 2: Syster Sol

Gud, vad roligt! Det är Isabel "Syster Sol" Sandbloms spontana reaktion på att hon så kraftigt dominerade Svenska reggaebloggens omröstning om 2009 års reggae. Ni läsare röstade fram henne som vinnare i fyra kategorier: årets artist, årets album, årets genombrott och som årets soloartist (delat med Junior Eric).

- Jag blir alltid lika glad när jag hör att någon lyssnar på min musik, är hennes något blygsamma kommentar till genomslaget.

Hennes debutalbum är nu ganska precis ett år gammalt. Singeln Fällan, med tydligt feministisk lyrik, banade väg för hennes framgångar. Likaså mixen av den lugnare rootsreggaen med dancehall. I somras kom så singeln Gillar din vibe, som fick flitigt med radiotid och gjorde att många fick upp ögonen för Syster Sol.

Hon började dock sin karriär i band, med Livelihood. Efter sju år tillsammans och två skivor, Escapizm (2006) och Sagans Sånger (2007) splittrades gruppen. Syster Sol berättar:

- Livelihood hamnade i ett läge då vi kände att vi inte kom framåt. Vi hade olika ambitionsnivåer och musikaliskt kände vi att vi fastnat lite. Jag kände att jag verkligen ville satsa på musiken och hade under en tid skrivit material som inte riktigt kändes som Livelihood. Vi hade bestämt att alla våra låtar skulle skrivas tillsammans vilket var ett helt fantastiskt sätt att jobba på, men jag har även ett behov av att skriva eget. Därför tog jag steget ut och gjorde ett soloalbum.

Nu började alltså en karriär som frontfigur ta form.

- Under tiden med Livelihood hade jag lärt känna en hel del grymma musiker och producenter så jag kontaktade dem jag verkligen beundrade och frågade om de var sugna på ett samarbete. Jag gjorde de flesta instrumentala skisserna själv som sedan filtrerades genom Patrik "Partillo" Alexanderssons magiska verkstad. High Fashion-rytmen från Partillo blev När vi kommer. Dessutom fick jag två rytmer av producenten Magnus "Scorpio" Gustavsson. De blev Gillar din vibe och titelspåret Dömd att bli bedömd.

Lyrik från Syrrans fabrik
Hennes succédebut heter alltså Dömd att bli bedömd. Isabel Sandblom skriver både enklare partylåtar och djupare texter med tänkvärt innehåll. Här ett exempel på hennes lyrik i låten Reflektioner:

"Vet att det finns ingen annan som bär ansvaret för dig
för du är mäktig och fantastisk nog att klara av dig själv
Finns ingen smärta i att vara, bara i att fly
Du kan söka din fiende och ovän i din nästa
när den enda som kan kallas fiende är din rädsla
för den hindrar dig från att tillåta dig att känna som du gör"

Ett annat exempel är snusklåten Gillar din vibe:

"När du kliver in i rummet är det nåt som pirrar till
Åh-åh å, jag gillar din vibe
När jag ser i dina ögon finns inget annat till
Åh-åh å, jag gillar din vibe
När du viskar i mitt öra kan jag inte sitta still
Åh-åh å, jag gillar din vibe
När du dansar tätt intill mig känner jag att jag vill
Åh-åh å, jag gillar din vibe"

När det gäller utmärkelserna i bloggen är Syster Sol ödmjuk.

- Jag hade äran att få spela med de absolut bästa reggaemusikerna: Lars på bas (från Svenska Akademien), André och Björne B(från Livelihood), Etzia, Marie och Partillo. Jag är otroligt tacksam för allt jag fått vara med om hittills och ber om mer, säger hon.

Nu arbetar Syster Sol och Hot This Year Band med en ny singel.

- Vi hoppas kunna släppa den till våren. Sedan jobbar jag vidare med rapparen Cleo (de har bland annat projektet Tell Dem ihop) så där blir det nog en del nya tunga låtar, säger Syster Sol.

Tidigare i bloggen har Gillis Bengtsson på skivbolaget SwingKids berättat mer om vad som är på gång för sommaren.

- Syster Sol vill spela på festivaler som inte bokade henne 2009 så jag hoppas det kan bli en del spelningar till sommaren för henne och att hon börjar göra nytt för det känns som hon verkligen har det lilla extra för bryta gränser och bli stor även utanför reggaecrowden, säger Gillis Bengtsson.

29 januari har Syster Sol chansen att vinna pris på Manifestgalan, en oberoende gala för artister signade på oberoende, mindre bolag. Hon och Jaqee är nominerade i samma kategori, rytm. Genombrottet på reggaescenen är ett faktum. Nu återstår resten av världen för svensk reggaes stora stjärna 2009: Isabel "Syster Sol" Sandblom.

12 januari, 2010

Livereggae i din radio!

Sveriges Radio P3 har bestämt sig för att köra sköna riddims den här veckan. I kväll, klockan 20.30 bjuder P3 Live på Syster Sol, inspelat på Sticky Fingers i Göteborg i slutet på november. I morgon kan ni läsa en intervju med Syster Sol här i bloggen apropå att hon är Reggaesveriges hetaste artist just nu, enligt er läsare.

På fredag är det dags för en konsert med Governor Andy, inspelad samma kväll på Sticky Fingers. Den konserten sänds också ut i P3 kl 20.30. Läs mer här! Tack Mr Gillis för tipset.

Papa Dee om P3 Rytm och dubbar

Han väljer att hålla en låg profil nuförtiden, Papa Dee. Men för Svenska reggaebloggen gör han ett undantag. Daniel "Papa Dee" Wahlgren, en anledning till att många i min generation upptäckte reggaen och hiphopen i början av 1990-talet med Lettin' Off Steam, Ain't No Stoppin' Us Now och Microphone Poet. Efter ett flertal album under 1990-talet med reggaen som ryggrad men där albumen kunde sväva iväg åt många spridda stilar var det dags för Sveriges Radio och programmet P3 Rytm. I fredags sändes det sista programmet efter tio år i etern. Papa Dee berättar hur det började.

- P3 Rytms koncept var i mitt huvud en blandning av mina favoritradioshower: David Rodigan och Barrington "Barry G" Gordon. När jag var liten brukade jag spela in Rodigans shower när jag var i London. Köpte kassetter med clasher mellan honom och Barry G. Lyckades med en gammal Aga-radio få in Ranking Miss P:s show på BBC Radio One, och Mikey Dread och DATC förstås, berättar Papa Dee.

- Det skulle vara bra musik, lite jinglar, fula bleepljud, inte för mycket pladder, bra information och kuriosa. P3 ville naturligtvis ha någonting som representerade den så kallade världsmusikscenen så jag mixade i min hjärna ihop en bra blandning av det mesta runt världen. Nytt och gammalt, fast med tyngdpunkt på reggae och dancehall. Jag ville också att programmet skulle luta mer åt mer klubbig musik. Inte så mycket folkmusik och dylikt även om vi glimtade med lite sådant emellanåt.

Papa Dee berättar att han var runt i världen, beställde massor av musik och fick enligt sig själv ihop ett ganska unikt material.

- Det hjälpte att jag hade mycket personliga kontakter. Vi (Daniel Wahlgren och Daniel "Nougie" Jadama) tittade lite på listor och försökte spela vissa genrehits men det mesta valdes med instinkt. Ofta funkade konceptet grymt bra och vi fick mycket kärlek från de svältfödda ute i landet och även från utlandet.

I samband med brottsutredningen mot Papa Dee plockades han bort från programmet av Sveriges Radio. Nougie, som tidigare jobbat som producent, tog över mikrofonen. Han sände fram tills i fredags, 9 januari 2010 då programmet lades ned.

- P3:s beslut att lägga ner programmet är tragiskt, säger Papa Dee. Nu när mångfald behövs mer än någonsin väljer man att göra radio om möjligt ännu smalare. Det är bistra tider just nu, intolerans och fördomar. Det hade behövts lite värme och glöd.

Dubalbum på väg
Vi lämnar P3 Rytm. Papa Dee tittar hellre framåt och berättar om sina kommande projekt. Hans senaste skiva A little way different (2008) har gjorts om.

- Internal Dread har precis mixat mitt senaste album in dub. Det blir Papa Dee meets Internal Dread in dub. Han är i toppskiktet, världsklass vad gäller dub. Det känns som klassisk dub men ändå modernt och med Internals unika sound. Det var extra kul att få inviga Internals nya studio Weedwood. Det blev grymt sound och den ligger i en fantastisk miljö, berättar Papa Dee.

Papa Dee meets Internal Dread in dub släpps på hans eget bolag, Cosmos till våren. Några av låtarna från albumet A little way different har också fått ny sång. De versionerna kommer förmodligen släppas som 12"-singlar.

Sommaren 2008 körde Internal Dread och Papa Dee livedub på Uppsala reggaefestival, något de tänker fortsätta med 2010. Papa Dee har också ett vokalt album på gång till sommaren.

- Det är mest producerat av Partillo, men Kapten Röd, Internal Dread, Larsa från Svenska Akademien och Million Stylez är också inblandade.

11 januari, 2010

Rockveteran med en fot i dubben

En läsare skrev till mig för ett tag sedan och undrade var dubben tagit vägen i omröstningen om 2009 års bästa. Svenska reggaebloggen började ju som en renodlad dubblogg, men som jag tidigare förklarat så körde jag lite för hårt med svenska dubben. Men i intervjuform och i recensionsform kommer dubben fram, det hoppas jag ni märker.

I dag är blicken riktad mot en veteran i både reggae och rocksammanhang, främst rock faktiskt. Basisten, studiomusikern, livemusikern och dubbaren Ulf "Rockis" Ivarsson. Det var faktiskt ett läsartips som jag fick upp ögonen för hans projekt Beatundercontrol. Men vi tar ett långt kliv bakåt, ända till 1981, för att hitta "Rockis" första stapplande steg i musiken och bandet Quiet  i Gävle.

- Det var i Quiet som jag fick min "utbildning" i reggae, dub och ska. Sångaren i Quiet, Mike Granditsky (numera i Pitchblack LTD), har varit oerhört viktig för mig när det gäller reggae. Han bombade mig med diverse grymma reggae/dubplattor när jag började spela med Quiet, berättar Ulf Ivarsson. "Rockis" var då 15 år gammal.

När började du intressera dig för dub/reggae?

- Intresset började tidigt, runt 1979-80 tror jag. Jag började spela i och med punken 1979. Punk och reggae hade ju en tydlig connection i och med band som The Clash, Ruts, The Slits m fl. John Lydon (känd som Johnny Rotten) var en av hjärnorna bakom Virgin Frontline-etiketten, så det var naturligt att man började intressera sig för reggae. Eftersom jag gillade punken så började jag lyssna på mer och mer roots reggae och dub. Linton Kwesi Johnson, Steel Pulse, Culture, Bob Marley, Dr Alimantado, Lee "Scratch" Perry och King Tubby!

Ulf "Rockis" Ivarsson är en mycket flitigt använd studiomusiker eftersom han är en skicklig basist. Utan att namedroppa för mycket ska ni ändå få en bild av hans bredd och kunnande. Thomas DiLeva, Sky High, Hedningarna, Thåström, Pelle Ossler, Olle Ljungström, Papa Dee, Christian Waltz, Nicolai Dunger, Goran Kajfes och Caroline af Ugglas.

Tillbaka till reggaen och dubben. 2003 släppte han sin första dub. Han gör lite okonventionell dub, mer åt det elektroniska europeiska hållet än åt det jamaicanska hållet, i varje fall i mina öron. På senaste släppet, Secrets of fascination, blir hans dub remixad av självaste Bill Laswell. "Rockis" berättar hur de kom i kontakt med varandra.

- Jag har alltid beundrat Bill Laswell av olika anledningar. Han är passionerad i det han gör, skiter fullkomligt i trender och har dessutom gjort en ambient dubplatta med Bob Marley. Det har väl retat gallfeber på varenda reggaepuritan i hela världen, ha ha. Sånt gillar jag! Han är även en fantastisk basist. Jag träffade Bill i Milano 2006 där han spelade med ett projekt som heter Somma, som han har tillsammans med den norske trumpetaren Nils Petter Molvaer och den italienske gitarristen och kompositören Eraldo Bernocchi. Efter konserten lämnade jag över mina skivor som jag hade gjort so far och vi pratade en stund, berättar Rockis och fortsätter:

- Ett halvår senare kontaktade jag Bill Laswells tekniker Bob Musso som jag hade varit i kontakt med tidigare. Jag frågade om han kunde kolla med Bill om han var intresserad av att göra en remix på en av låtarna på dubplattan och det var han. På den vägen är det. Hoppas att vi kan göra något mer framöver.

Du har skiva på gång. När är det tänkt att den ska komma?

- Beatundercontrol in Dub kommer att släppas i vår. Vet ej exakt men förhoppningsvis mars eller april. Skivan innehåller fyra originalspår som sedan har blivit remixade av Bill Laswell, Youth (The Orb, Bim Sherman) Scorn och det irländska dubkollektivet Analogue Mindfield. Sammanlagt är det åtta spår på plattan och den släpps på det engelska bolaget Malicious Damage.

Vad är mer på gång, musikaliskt?

- Jag håller på att avsluta två plattor nu. En soloplatta med bara bas och noisesound. Sen har jag ett projekt som heter Noise Hifi som gör Mörk dronemusik. Det blir tunga dubbasar på båda plattorna! I slutet på januari åker jag ut på turné med Thåström. Sen har jag kommit igång med Beatundercontrol live också. Jag håller på med en massa andra prylar också. Producerar band och gör filmmusik mm.

10 januari, 2010

Hoffmaestro utmanar på Tracks

Reggaebesläktade Hoffmaestro & Chraa frågar chans igen på Trackslistan med senaste singeln Ibracadabra. Bandet var så nära att gå in förra röstningen att de nu bubblar utanför listan. Om ni vill rösta gör ni det här, men ni måste skaffa ett konto först. Ibracadabra som jag tidigare kallat för "klezmer-ska-punk-pop".

09 januari, 2010

Format i nygammalt format

Kicken av tjuven har många reggaelyssnare hört 2009 på download-EP:n Barn av en förlorad tid. Svenska reggaebloggen har varit i kontakt med Uppsalaartisten Format för att kolla vad som händer 2010, och det är en del förändringar på gång.

- Jag sammanställer en ny platta, Full igen, som kommer vara mer åt hiphop-hållet. Jag har även ett mer politiskt släpp i görningen, Knuten näve krossar rak handflata. Där kommer hård hiphop, reggae och glad pop blandas, allt med hård politisk lyrik.

Format växlar alltså tillbaka lite till hiphopen, som han höll på med tidigare i karriären. Då i gruppen Mat åt far (sent 90-talet, början av 00-talet). Han verkar inte vila direkt i sitt musikgörande, den gode Format, då ytterligare projekt är på gång januari 2010.

- Håller även på med ett mixtape där jag mixar gamla låtar från alla möjliga genrer. I veckan lirade jag in med Beat Prophets på projektet Ritmos Tenoros. Andra som troligtvis kommer delta är Storsien, Mekka, Lancy Rankin, Chienloup, Kung Henry, Dödfödd, Robin Seyfi, Keri Howe, Elijah Gudance, Rami, I Mosa etc, berättar Format.

Jag slänger med videon till Kicken av tjuven också, lyssna framför allt på textraden om chefen, roligt formulerad.

08 januari, 2010

Svensk reggae som en röst

I kväll gör vi gemensam sak och begraver P3 Rytm. Programmet som sänts i tio år går i graven och gör det med ett tvåtimmarsprogram, som vanligt. Lyssna!

Mysticmans album redo

Dagens artist i bloggen är Mysticman. Hallstaviks första reggaestjärna, som han kallas i ett tidigare pressutskick, är skivaktuell med Rock Of My Foundation, en skiva som släpps inom kort.

- Arbetet med skivan är så gott som klart, den ska vara på tryckeriet just nu. Tanken är att den ska släppas på Stockholm Reggae Week. Jag ska också sjunga någon låt från skivan under Jonahgolds dubshow, berättar Mysticman för Svenska reggaebloggen.

Officiell releasefest blir det dock på Stockholm reggaeklubb 27 februari.

- Då spelar jag med Jonahgold (keyboard, dubs och mix), Desmond Foster (gitarr och sång), Camel (orgel och piano) och Robin Cochrane (trummor).

Mysticman berättar också att det blir en del promotion i Frankrike och eventuellt Tyskland. Som många reggaeartister samarbetar han med andra. Han har gjort en låt tillsammans med Nicola Lionfish från Bahamas. Resultatet blev The Sting, som Mysticman också producerat. Han håller också på med att bygga rytmer och skriva låtar ihop Danjah och Concrete Steppaz till Danjahs kommande skiva.

Som bonus skickade Peter "Mysticman" Sjölund med ett nytt smakprov från Rock Of My Foundation. Tidigare har vi kunnat hör Sunshine After Rain och Giving Me Vibes som släpptes som download i höstas. Lead Our Way heter låten, med framträdande keyboard och en text om att Jah ska leda rätt. Har inte hunnit lyssna tillräckligt mycket på låten för att kunna ge en mer utförlig recension än så, sparar det till albumet kommer.

07 januari, 2010

Försöker inte göra Ms Fatty igen

Svensk reggaes största stjärna är skivaktuell. Strax före jul släpptes singeln Supastar och någon vecka innan dess ett videoklipp på en duett med reggaefarfar Don Carlos, World Crisis. Det handlar förstås om Million Stylez, eller Kenshin Iryo som han heter i verkliga livet utanför scenen. Svenska reggaebloggen har varit i kontakt med Kenshin.

För det första, när släpps skivan?
- Skivan kommer att släppas i mars, inget datum spikat, och den kommer att heta Everyday. Ni kommer få höra en stor variation från roots, dancehall och några crossovers men den röda tråden kommer att vara positiva budskap i varje låt.

Kommer samarbetet World Crisis med Don Carlos vara med?
- Vi får se om World Crisis kommer vara med på skivan, personligen så vill jag att den ska det men Universal (skivbolaget) måste också vara med och bestämma. Jag har däremot en combo med Gentleman som heter Help is on the way, och den är definitivt med.

Hur kommer soundet vara? Vilka producenter har du jobbat med?
- Det kommer vara ett mer vågat sound till skillnad från förra skivan, mer varierad helt klart. Jag har fortfarande inställningen att jag vill leva upp till mitt namn.
Några av producenterna jag har jobbat med är: Astma (som proddat Supastar), Curtis Lynch (Necessary Mayhem), Keione, Kapten Röd (Everyday Riddim) Powpow movement (Gentlemans producenter), Macro Marco (Italien) och några till.

Det är många som har stora förväntningar på skivan, hur ser dina egna förväntningar ut?
- Jag tror och vet att Everyday kommer att bli mycket fetare än förra. Det beror också på vilka förväntningar du menar. Försäljningsvis har jag inga förväntningar alls pga hur marknaden ser ut nuförtiden. För mig handlar det bara om att uppdatera er med ny musik och förhoppningsvis få fortsätta att turnera runt om i världen som jag har gjort de senaste fyra åren.

Vad kommer skilja skivan från din förra?
- Jag måste nog säga att Everyday kommer att vara mer mogen och mer utvecklad än From A Far för att jag känner att jag själv har utvecklats som både artist och människa sedan dess. Det var ändå tre år sedan.

Hur viktigt är det för dig att släppa ett album jämfört med att släppa singlar/downloads?
- Det är faktiskt viktigare för mig att bara släppa singlar just för att i dancehall/reggaevärlden så behöver man faktiskt inte ha ett enda album ute för att få en buzz och spelningar etc. Det räcker ibland bara med en hit.

Finns det någon lika stor hitpotential som Miss Fatty med på nya skivan?
- Det är svårt att säga men jag tror faktiskt att Supastar och Lookin (producerad av Keione) har störst potential hittills (skivan är fortfarande öppen). Men en sak är säker och det är att jag aldrig kommer kunna eller ens försöka göra en större hit än Miss fatty. Det skulle bara bli pannkaka. Musik måste komma naturligt.

06 januari, 2010

Först ut 2010: Robert Athill

Svenska reggaebloggen skrev redan i november om Robert Athills debutskiva Biding My Time. Från och med i morgon finns den ute för försäljning och då passar bloggen på att återanvända sin recension:

Ett av Sveriges få skivbolag som kan kallas reggaebolag har precis fått färdigt ett album med en debutant. Rub-a-dub Records, SwingKids Records och I-ration Records är de tre. Nu är det Rub-a-dubs tur att släppa ifrån sig RUBCD34.

Robert Athill heter killen, Namnet Athill är lite förpliktigande i svensk reggae då hans pappa, Con Athill, spelade keyboard med Thomas Gyllings band Reggae Team på 1980-talet. Här hörs inte mycket spår av Reggae Team och det är till Roberts fördel. Tydligen är han en man med lång erfarenhet i Musiksverige, han har spelat med Fjärde Världen och Fattaru men också i många reggaekonstellationer.

Det här roots och dub om vartannat. Tre renodlad dubsvar på tre rootsspår. Det låter, förstås, mycket bra om produktionen. Vid de första lyssningar kände jag att Robert Athills sång inte nådde fram till mig. Han sjunger med relativt mörk stämma och sången försvann i ett första läge. Inte nedproducerad utan bara nådde inte ut. Men nu, efter fyra-fem lyssningar, är jag glad över att ha gett skivan fler chanser. Den har helt klart vuxit och nu är jag fäst vid Roberts stämma också.

Kan egentligen inte säga att det saknas något speciellt, men jag är snål med femmorna. Det får bli en stark fyra för debutskivan Biding My Time. Det är inte många debutanter som levererar så här starkt material. Återstår att se om Robert Athill funkar lika bra live som på skiva.

05 januari, 2010

2009 års vinnare del 1: Junior Eric

Under januari kommer ni få porträtt av eller intervjuer med vinnarna i 2009 års omröstning här i bloggen. Först ut är en text om Erik "Junior Eric" Alexandersson, som vann kategorin årets soloartist för skivan Raggamuffin på svenska, delat med Syster Sol. Eftersom Erik förolyckades i en trafikolycka i Thailand för nästan precis ett år sedan har frågorna ställts till Patrik "Partillo" Alexandersson, Eriks brorsa och Gillis Bengtsson, god vän och den som gav ut Eriks hittills enda album.

Hur tror ni att Junior Eric hade gillat att bli framröstad till årets soloartist?


Gillis: "Jätteglad, givetvis!" hade han sagt!

Partillo: Jag vet att Erik hade varit väldigt glad och tacksam över att få detta pris, så mycket som han och jag har kämpat för att bygga och bredda reggaescenen i Sverige. Erik var alltid den som gav beröm och cred till alla andra utom sig själv. Väldigt ödmjukt, men alla i kretsen runt Erik tyckte att han själv borde ta åt sej mer cred för allt han gjorde för scenen både som artist och som arrangör/promotor, vilket jag vet att Erik den sista tiden också gjorde. Han förstod hur betydelsefull han varit för Göteborgs och Sveriges utveckling av reggaen. Han hade tacksamt och ödmjukast tagit emot priset!!

Reggaesverige saknar verkligen Junior Eric och nyligen höll ni en minnes/hyllningskonsert för honom. Hur var den?

Partillo: Den var otroligt fin och känslosam. Våran mamma var där och många vänner från förr och nu, samt alla kollegor och fans.Tror det var viktigt för oss alla att få göra detta för Erik och för fansen. Jag hade programmerat lite beats och bakgrunds-klick som vi spelade till, på vissa låtar, vilket gjorde det möjligt för mig att lägga in Eriks röst/vokaler ut i högtalarna, så det var verkligen som att stå på scenen och spela tillsammans med Erik. Väldigt fint och väldigt känslosamt som sagt..

Gillis: Det var en oslagbar kväll men tyvärr ett gig jag gärna hade sluppit arrangera var en tanke som slog mig under kvällen. Jag kunde inte riktigt vara sådär nöjd man är annars när Musikens Hus återigen är fullsatt. Partillo och bandet hade lagt ner ett hästjobb för fixa allt det musikaliska och såg ju även till att Eriks röst var med. Till alla er som missat det kan man ladda ner avslutningen på MrGillis-bloggen.

På vilket sätt hade Raggamuffin på svenska låtit annorlunda om han/ni fått jobba färdigt med den?


Gillis: Partillo kan bäst svara på det men Erik hade en massa nya låtidéer och feta grejer som tyvärr aldrig blev inspelade ens på skissnivå. Nu blev plattan en greatest hits-samling kombinerad med nya låtar som egentligen inte var färdiginspelade men som färdigställdes tack vara hjälp alla fina artistvänner som fyllde i de sista verserna.

Partillo: Skivan hade varit mer av allt faktiskt, mer dancehall, mer roots, mer rub-a-dub, mer ska. Det finns så många textrader och refräng-hookar som ekar i mitt huvud men som aldrig blev inspelade. Än idag möter jag folk som har fått höra Erik freestyla sina nya grejer som alltså inte finns på tape.

Det jag gjorde var att jag bestämde mig för att ta med de fyra låtarna som Erik släppte på EP:n Stil och fason (2006). De hade inte varit med om vi hade haft fler att välja på. Vissa av de nya låtarna var redan färdiginspelade och tack och lov fanns en del skisser till de inte helt klara låtarna, dessa skulle Erik fortsatt spela in när han kom hem från säsongen i Thailand... Det är de inspelningarna jag har fått använda och ta hjälp av Storsien, Kapten Röd, Jogi och Calle P för att färdigställa.

Det känns som att Junior Eric var på väg att bli riktig stor. Vad är er kommentar till det?


Gillis: Han var riktigt stor men som många av dagens artister inser de inte det på grund av den obefintliga skivförsäljningen och minskat antal reggaeintresserade arrangörer runtomkring. På Högre Standard-releasekonserterna i Göteborg och Stockholm 2008 var det liksom inget snack om vem som knäckte publiken. Inget ont om många andra artister men få dominerar en scen som han gjorde med sin karisma. Erik slog egentligen igenom med Reggaeprofil redan 2006 tillsammans med Governor Andy så det är lite märkligt men givetvis fint att han nu får legendstatus på den svenska reggaescenen eftersom han är den förste att gå bort.

Partillo: Jag tror att med den skivan som faktiskt skulle kommit 2009 eller 2010 så skulle Erik kunnat påbörja något som kunde bli riktigt stort. Han hade humor och ville verkligen underhålla alla typer av folk, från Båstad till Christiania. Vi siktade på att få ihop ett par riktigt kommersiella grejer oxå, à la Markoolio-style nästan hehe. Utöver önskan om att nå svennebanan och allt det där så tror jag att både det Erik redan hade åstadkommit och det som skulle komma i framtiden hade kunnat ge honom en säkrad plats på den svenska pop-kartan. Jag blev nästan lite chockad när jag såg hur mycket olika typer av folk det kom till vår hyllningskonsert. Det var verkligen alla, gangsters, svennebanan, rastas, punkare, hiphoppare, posh-brudarna, unga, gamla, ja verkligen en bred skara folk. Bara det känns som att det lovade för en bra karriär, att ha så mycket olika fans.

Det finns alltså mer material inspelat med Junior Eric. Kommer det släppas och i så fall när?


Partillo: Jag tror att om Erik fått chansen att spela in alla sina nya grejer så hade vi förmodligen haft 15 splitter nya låtar, kanske tagit med hälften av dom till denna skivan samt blandat dom med de låtar som nu faktiskt är med på den. Det nya materialet var oerhört underhållande och fyndigt i Junior Erics anda. Men samtidigt lika samhällskritiskt. han tog även upp problemen kring alkohol, sex och droger bland dagens unga. Den sista tiden var Erik riktigt vass i käften, snygga fraseringar och nya rhymes och rytmer. Grym style och grymma texter! Vi hann dock aldrig dokumentera det allra sista vassaste som han hade.

Men det finns alltså material, det kommer släppas såklart, när vet jag ej ännu, jag vill ju inte släppa allt på en gång för då skulle det inte finnas något för oss i framtiden. Jag vill att Erik ska få vara med som skivsläppande artist så länge som möjligt så det är dumt att stressa ut något. Det finns massa olika idéer om hur detta ska släppas men jag vågar just nu inte lova någonting.

Partillo avslutar intervjun på ett fint sätt: Tack för att du gav mig chansen att få svara för min bror.

04 januari, 2010

Klart med nytt RG-nummer

Så har Björn Owen Johansson och gänget bakom Reggae Galore bestämt ett datum för #2. I samband med Uppsala Reggae Festival släpps tvåan, till mångas glädje. Den som väntar på något gott... Läs mer i Reggae Galores Blogg.

Ny skatt slår hårt mot URF

Upsala Nya Tidning har en intressant artikel i dag om en ändring i skattereglerna för utländska artister och hur de slår mot Uppsala Reggae Festival.

"Det här kan vara dödsstöten för utländsk kultur i Sverige", säger Yared Tekeste, chef för Uppsala Reggaefestival till UNT.

Läs hela artikeln här.

Slag Från Hjärtat i skivpressarna

Svenska reggaebloggen har tidigare skrivit om Slag Från Hjärtat. Enligt en av bandets tre sångare Ismail "I-Smile" Essakalli lämnas skivan i dag in för pressning och den är tänkt att vara färdig till spelningen den 23 januari. Bloggen passade på att ställa frågor om bandet när vi ändå hade kontakt.

Slag Från Hjärtat är ett band på nio man, 25-73 år gamla. Stockholmare är de allihop, med olika bakgrunder. Vissa från stan, vissa från förorten. Några är troende, andra inte inte vilket har skapat en speciell enhet som man inte annars brukar se i vanliga fall, berättar Ismail.

- Vi är nog det enda reggaeliveband på svenska som har ett rastaspirituellt budskap. Vårt sätt att spela musiken är ju självklart modern roots eller vad man ska kalla det men med en känsla från trummor o bas som e väldigt svår att få till. Bara de gamla veteranerna som t.e.x Leroy "Horsemouth" Wallace vet hur man ska spela med det svänget och vi är rätt så nära de takterna men med ett modernt sound, tycker Ismail Essakalli.

Bandet upplever att det är tungt att ta sig fram som band.

- Tyvärr så vägras vi hjälp från annat håll så vi är tvungna att göra allt på egen hand, som t ex betala för att spela in i studio, styra upp egna konserter, promota allting själva vilket är sjukt svårt och jobbigt. Vi har ju familj och barn och annat jobb att vara upptagna med och inte är vi så rika heller vilket gör att det tar så onödigt mycket tid till att t ex släppa debutalbumet, berättar Ismail Essakalli.

Bandet hoppas på att kunna närma sig andra artister, för att kunna dra nytta av varandra.

- Vi har precis skapat ett eget företag, Creazion Entertainment, så att vi kan få ut skivan lagligt. Vi hoppas verkligen mer än gärna att en vacker dag få möjligheten till att samarbeta med andra inom Reggaesverige för jag tror personligen att det skulle gynna reggaemusiken överhuvudtaget i Skandinavien.

Ismail Essakalli har vi under 2009 kunnat höra som gästsångare på GeneralKnas skiva Charmörerna. Låten heter Värld utan gränser, en politiskt tung text om människor lika värde och slopandet av gränser som håller människor utanför. Slag Från Hjärtat hann också släppa Ge o Få, som download och video.

Svenska reggaebloggen passade på att fråga var bandet får sin inspiration ifrån, musikaliskt:

- Svårt att säga vilken musik som har inspirerat oss, vi är ju tre leadsångare som roterar så jag kan bara prata för mig själv. Jag tror eller anar att jag fått sångmässigt fått inspiration från afrikansk folkmusik, gnawa som är en slags ökenblues från Marocko. Självklart måste jag också ha inspirerats lite av Junior Kelly och liknande reggaeartister, berättar Ismail Essakalli för Svenska reggaebloggen.

Förutom Ismail ingår Ras Udo (sångare), Cheluz (sångare), Dav (trummor), Henke (bas), Lelle (gitarr), Reggae Anders (keyboard) och Colin Dyall (saxofon/blåsinstrument) i Slag Från Hjärtat.

Vi avslutar mejlintervjun med ett länktips på hur gnawa kan låta.



Har ni missat Ge o få? Här får ni en ny chans.

03 januari, 2010

Nytt om Serengeti

Stina "Mästerkatten" i Serengeti berättar i ett mejl om arbetet med nya skivan, som är namnlös och som är färdig i april eller maj.

"14 låtar finns inspelade och vi håller på att mixa dom nu. Albumet är producerat av Partillo, Kapten Röd, av Serengeti själva och innehåller även rytmer av tyska och engelska producenter."

En av låtarna som vi med största förmodan får höra på albumet är Walk With An Empress, som Kapten Röd gjort rytmen till. Låten har fått spelningar utomlands och videon till den släpptes i oktober. Personligen hoppas jag också på Nah shoot n miss som fanns med i omröstningen till årets låt 2009 här i bloggen.

02 januari, 2010

Junior Eric-material finns

Svenska reggaebloggen var nyligen i kontakt med Gillis Bengtsson, skivbolaget SwingKids starke man. Jag bad honom titta framåt 2010 och se vad som är på gång. Det här är Gillis egna ord, jag har endast formaterat texten något.

"Det största som händer i Reggaesverige nästa år har jag redan hållit på och fixat med ett tag nu i det tysta faktiskt: Kapten Röd släpper ny platta och börjar turnera igen! Det återstår dock en hel del jobb för karln i studion för att skriva och prodda klart låtar men festivalturné är det redan bestämt att det kommer bli till sommaren. Planen är att plattan släpps i maj också så det hoppas jag och då kan det hinna bli en snabb klubbsväng innan sommaren också men detta vet vi senare i vår.

Sedan kommer eventuellt Stures Dansorkester släppa platta också. Syster Sol vill spela på festivaler som inte bokade henne i år så jag hoppas det kan bli en del gigs till sommaren för henne och att hon börjar göra nytt för det känns som hon verkligen har det lilla extra för bryta gränser och bli stor även utanför reggaecrowden.

Jag kommer även hjälpa Kalle Baah med att boka några festivalkonserter eftersom de har 30-årsjubileum. Governor Andy kommer ju också släppa nytt någon gång och han hjälper jag ju ständigt att sätta gig åt också.

Sist men inte minst så finns det faktiskt en del osläppt material kvar med Junior Eric som Partillo sitter på och som faktiskt kan komma att släppas under 2010 på ett eller annat sätt också... Vad jag hört och vet så kommer det ju även plattor eller nya feta grejer med Million Stylez, Diegojah, Mysticman, Kapellet, Internal Dread, Papa Dee och Joey Fever så 2010 blir mycket roligt för oss svenska reggaefantaster!"

Vad säger ni om den starten på 2010?

01 januari, 2010

Nu dansar vi ut julen

I dag blir sista julsnacket i bloggen på elva månader. Slå med klockorna! Här kommer Papa Rock med Xmas Dub. Du hör väl vilket original den bygger på?

Ni hittar bloggen ännu oftare

Vad kul! Intresset för bloggen fortsätter att öka. Sedan starten har det skett en 67% ökning av antalet besök. I december besöktes bloggen 1 813 unika tillfällen, ett snitt på nästan 59 unika besökare om dagen. Detta trots julhelger och annat. Jag siktar på att kunna nå 2000 besökare i månaden inom kort. Det vore hur coolt som helst!