Melodica och lovers rock

Ricky Eliasson mellansnackar och laddar för en Augustus Pablo-låt. Foto: Svenska reggaebloggen.

En reggaespelning per termin har gällt 2009 och 2010 på Kulturoasen i Hågaby i Uppsala. Vårprogrammet drog igång i dag med en spelning med Natural Rockers. Ett gäng unga killar med förkärlek för roots reggae och dub.

För att vara ett näst intill okänt band så var det imponerande mycket folk i lokalen. Det blir aldrig den traditionella reggaepubliken i Hågaby men desto större chans att fånga in en ny publik.

Natural Rockers från Enköping har spelat tillsammans i fyra år, men gjort offentliga spelningar i två år. Någon platta har de inte hunnit släppa så för publiken var det okänt material som väntade. Det visade sig bli en spelning bestående av covers fast med egenhändigt skriven svensk text.

Det var ingen tvekan om vilka som är sjumannabandet Natural Rockers två husgudar: Dennis Brown och Augustus Pablo. Sämre förebilder kan man välja, eller hur? Man ger å andra sidan sig själv något att leva upp till när man spelar covers på sina idoler.

Lovers rock på svenska
Vi fick höra Snubben vägg i vägg (Man next door, också känd med Massive Attack och med Horace Andy på sång), Pengar i min ficka (Money in my pocket) och Whip Dem Jah Jah som exempel på Dennis Brown. Med den sockriga rösten som sångaren bjöd på så var det rätt att välja Dennis Brown. Den rösten var en stor behållning under konserten, även om ljudet och lokalen inte var perfekt för den väna rösten.

Eftermiddagens andra behållning var förstås när melodican kom fram. Natural Rockers är det enda band jag sett som har två melodicaspelare. Inte samtidigt men i låtarna efter varandra, med lite munstyckesavtorkning emellan så var nästa spelare redo. Ricky Eliasson var den som hanterade melodican mest och bäst i Augustus Pablo-tolkningarna.

Ett fint ögonblick var också efter spelningen när en äldre man med käpp gick fram till Ricky och tackade för spelningen. Han frågade lite fint om de hade spelat färdigt. Jag uppfattade det som att han hade velat höra mer.

Trots en inropning och två extranummer måste jag säga att publikens gensvar var något klent. Ljudet var inte helt klockrent (det blev bättre vartefter) och bandet har en del att jobba med gällande publikkontakt och showandet. Sammantaget var det dock en trevlig eftermiddag med sköna, välkända toner. Nästa gång hoppas jag får höra nyskrivna melodier också, inte bara nyskrivna texter. Då tar Natural Rockers ett stort kliv. Musik- och reggaekunnandet finns där, nu handlar det om att kunna stå på egna ben.


Nackdelen med att ha barn med på jobbet.