- När jag var 14-15 år fick jag låna två skivor av min polares morsa. Det var Positive Vibration med Bob Marley och Equal Rights med Peter Tosh. Jag gillade de skivorna jävligt mycket. Det här vav tidigt 90-tal och jag var inne på hiphop på den tiden. Runt millennieskiftet bodde jag i ett kollektiv i Årsta och Mackan som också bodde där spelade massa reggae hemma. Jag var helt inne i 70-talssoul på den tiden och steget mellan soul och rootsreggae är inte så stort, berättar Lasse.
Året efter lärde han känna en person som ledde honom in i reggaen än mer.
- Jag lärde känna Horace Corn och han berättade att han behövde ett band. Jag ringde ihop lite polare, bland andra bröderna Nassim och Salem Al Fakir på slagverk och keyboards. Horace Corn kände till en trummis som tydligen skulle vara bra. Han hette Kenneth Björklund, som senare skulle bli trummisen i Svenska Akademien. Vi gjorde lite gigs runt om i Stockholm och var bland annat förband åt Twinkle Brothers. Året efter började jag spela med Tony Ellis, stannade i hans band i cirka tre år.
För de flesta av oss är Lars-på-bas mest känd från Svenska Akademien. Här berättar Larsa sin version av historien:
- Det här är en lång historia som är något nerkortad. I slutet av 2002 fick jag höra att Svenska Akademien, (som då bestod av Sture, General Knas, Don Cho, Titti Tång och Phelar) ville göra ett riktigt band av SVAK. Lasse Fabel som jag hängde med ibland kände Ivan (General Knas) så där var kontakten knuten.
Jag mötte sedan upp med Don Cho och Sture ute i deras lokal/studio i Norsborg för att jamma/provspela. Sture satt vid trumsetet på den tiden förutom de låtarna han rappade på, då var det förprogramerade beats.
Den sättningen var inte särskilt sånglivad. Efter ett halvår började vi snacka om att ta in en trummis i bandet. Jag sa att om vi ska ta in en trummis så måste det vara Kenneth. Jag fick nästan kriga för det men det blev succé.
Nu har det gått fem månader sedan ni gjorde sista spelningen tillsammans i Svenska Akademien. Tog ni rätt beslut, när ni lade ner?
- Jag tror det. Vissa av oss hade kunnat fortsätta ett par år till, men sommaren 2009 var så sjukt bra rent musikaliskt, och vi kom fram till att det var bäst att sluta på topp. Nu i efterhand känns det bra på något sätt samtidigt som att en liten del av ens identitet försvunnit. Svenska Akademien har ju under många år varit en del av mitt liv.
Vad var ditt bidrag i gruppen, förutom det instrument du spelar?
- Framför allt har jag varit en som kommit med idéer till arrangemangen live (självklart ihop med de andra), vilket är en av mina främsta egenskaper. Jag har producerat beatsen till bland annat Hat vill väckas i dig (från skivan Resa sig opp) och Fienden Inom (från Gör det ändå).
Vad saknar du från tiden i Akademien?
- Framför allt saknar jag alla bandmedlemmar väldigt mycket, sedan den positiva energi som alltid fanns när vi spelade live. Det var alltid magi när vi stod där på scenen.
tror inte jag kommer vara med i något så stort igen
Du brukar alltid ha många sidoprojekt på gång: Lasse Banton, Lars-på-bas, Lars-på-dub eller som basist i kompband. Vad har du för projekt på gång nu?
- Jag har precis flyttat till en ny studiolokal, så fokus ligger på att producera just nu. Jag har gjort lite grejer med Snakka San från Kapellet och har levererat en rytm till Papa Dee som han skrivit en fet låt på. Det är alltid något som ska göras i studion. Jag är produktiv just nu.
Hot This Year band, vilka svenska akter kompar ni egentligen?
- Framförallt backar vi Syster Sol på hennes spelningar, men under 2009 har vi spelat med bland andra Joey Fever, Danjah, Nazarenes och Governor Andy för att nämna några. Vi har varit i studion med Kapten Röd också. Det blev ett gäng rytmer inspelade och några av dem kommer vara med på hans nästa släpp
När får vi höra något med dig som frontman eller huvudartist igen?
- Jag har en tanke om att släppa mer än en låt i taget så jag håller på mina Lasse Banton-låtar. Det blir nog en EP framöver. Det ligger lite låtar i datorn som jag håller på.
Till sist, är Svenska Akademien nedlagt för alltid, eller ska fansen sitta och hoppas på en comeback?
- Det återstår att se. Ingen vet, inte ens vi. Jag tror att vi kommer stråla samman igen någon gång men när kan jag inte säga.
Foto: Jens Nordström.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar