Buffén är dukad

Vi var alldeles för få som såg honom spela live på Uppsala Reggae Festival i somras. Nu är Tom "Internal Dread" Hofwander skivaktuell med sitt tredje släpp som soloartist. En av Sveriges flitigaste ljudtekniker är artist själv med jämna mellanrum. Han var tidigare medlem i Calcutta Transfer och har spelat in i princip alla svenska reggaeartister som ljudtekniker. Med sina 30 år i branschen är han en av tungviktarna på och bakom reggaescenen.

Skivan Melodica Buffet är färdig. Hur har du jobbat med den här skivan jämfört med tidigare skivor som Internal Dread?

- När jag spelar in Internal Dread-album spelar vi vanligtvis in typ 3-4 låtar i taget och jag skriver vidare på albumet samtidigt som blås, percussion och körer läggs på. Nu spelades alla låtar in samtidigt som en studio-session med ett drömband; Daniel Spahni (LKJ) på trummor, Dennis Bovell på bas, Jonahgold på piano, Lelle Wastesson (LionDub) på gitarr, Robert Elovsson på orgel samt mig själv på melodica. Huvuddelen av melodica-tagningarna är från då. Låtarna var skrivna och arrangerade av Lelle och vi hade alla haft låtarna i någon månad. När vi väl träffades kunde vi alla låtarna. Det tog bara knappt två dagar att spela in grunderna, berättar Internal Dread.

Det har gått 3½ år sedan förra skivan, Party Time/Dub Time (2006). Har du förändrat ditt musikaliska tänk sedan dess?

- Ja, jag har förändrat mitt musikaliska tänk. Jag tror att jag skriver i andra harmonier nu, mina medmusiker säger så i alla fall. Det kommer nog framgå mer på mitt kommande vokalalbum Food än på Melodica Buffet. Snarare har jag i min roll som producent instrumenterat låtarna ganska "worldigt", med mandolin, oud, dobro och banjo bland instrumenten.

Nu är det en uttalad melodicaplatta, den första i sitt slag. Är Musiksverige redo för melodican nu?

- Allvarligt talat så är Melodica Buffet mycket välskriven, välspelad och spännande producerad, så jag hoppas att den får uppmärksamhet, inte bara inom Reggaesverige utan även hos musikälskare överallt.

Hur mycket har du sneglat på Augustus Pablo, melodicakungen, i ditt arbete?

- Jag har faktiskt aldrig lyssnat vidare mycket på Augustus Pablo, utan bara stött på honom när jag lyssnat på King Tubbys album, t ex Meets the Rockers uptown. Jag är faktiskt utan Augustus-komplex, tack och lov. Jag har sen barnsben spelat klaviatur och bakom mixerbordet ofta spelat melodica till de grunder som spelades in i studion. Ibland ledde det till att melodicaversioner kom med på plattorna, t ex med ZilverZurf, LionDub, Dubadown och Baba Blues. Idén att göra ett renodlat melodicaalbum har alltså funnits länge. Melodican har ett nästan heligt anseende inom reggaevärlden, vilket jag tycker kan vara hämmande för reggaens musikaliska utveckling. Konst är att gå vidare.

Vad har du för förväntningar på skivan?

- Jag gör faktiskt plattor enbart för min egna konstnärliga utvecklings skull. Det är en pina och njutning jag inte kan vara utan. Den släpps som en dubbel-CD med alla dubbar, som är ett annat konstnärligt måste för mig. Dessa dubbar är mördande.

Du har precis byggt färdigt en ny studio utanför Enköping, där du bor. Är du trött på Stockholm?

- Ja, jag är otroligt trött på Stockholm. Babylon är städerna. Jag tror/vet att Babylon kommer att falla och då bör man inte bo i en storstad.

Hur skiljer sig Studio WeedWood från Rub-a-dub i Stockholm?

- WeedWood har samma utrustning som Rub-a-dub: analog 24-kanalsbandare, Soundcraft Series Two mixerbord, samma effekter, kompressorer, mickar, allt samma. Den stora skillnaden är att jag inte behöver köra till Stockholm för att jobba, utan kan göra hemma på gårn'.

Internal Dreads dubbelskiva Melodica Buffet/Dub Buffet släpps i slutet på januari.