2009 års vinnare del 3: Kultiration

Foto: Kristoffer Granath.

Svenska reggaebloggens läsare utsåg under december 2009 års bästa. Hela resultatet kan ni läsa här. Två porträtt/intervjuer av vinnarna har hittills publicerats. I dag är det dags för årets grupp att berätta. Det blir en vindlande resa om Kultirations studioarbete, mötet med publiken och om de spännande turnéplanerna för Indonesien! Frågorna besvaras av Johan Asplund, som spelar trumpet.

Grattis, hur känns det att vara årets grupp i svensk reggae?

- Tack. Det känns jättefint att lyssnarna och besökarna på bloggen har röstat fram Kultiration som årets grupp. Vi hade gjort precis vad vi gör nu i vilket fall som helst, men att dessutom få kärlek och uppskattning för detta ger ännu mer kraft åt elden att fortsätta.

- Samtidigt känner jag verkligen att vi genom de år vi har spelat redan har fått det finaste priset och utmärkelsen; vår underbara publik. Vi har den bästa publik som ett band kan önska sig. Att möta dem alla ute på vägarna när vi spelar, att få höra och läsa alla fina ord, det är den enda bekräftelse vi behöver. Visst, Kultiration är dels den musik som vi i bandet skapar, de tankar som vi har och de projekt vi tar oss för. Lika mycket och lika ofrånkomligt är dock att Kultiration är alla som lyssnar, det som vaknar när vi spelar, när musiken inspirerar vidare och skapar resonans. Man kan aldrig objektivt betygsätta musik anser jag, och ett band sett som ett kulturellt uttryck eller fenomen är lika mycket sina lyssnare som det är sina musiker. Så tack till alla er som lyssnar! 

Ni släppte under 2009 ert sjunde album (dub- och livealbum inkluderade). Hur gick arbetet till?

- Det var en längre process denna gång, jämfört med tidigare skivor. Vi ville inte lämna något åt slumpen, planen var att inte ha några stressande tidsbegränsningar och vi gav allting den tid det behövde. Att vi sen jobbade nästan dygnet runt i slutet för att få klart allting var kanske inte mer än väntat… Det finns ändå något fint i den kreativa maniska energin som uppstår av att känna viss tidspress. Och i total avsaknad av begränsningar går man lätt vilse, berättar Johan Asplund och fortsätter:

- Vi varvade arbete i etablerade studios som Studio Epedemin och Studio Singh med att spela in hemma med madrasser uppställda som dämpning. Grunderna, med trummor, bas, gitarr och piano/orgel lade vi live i studion. Marcus Berg skapade en egen studio i sin källare där vi jobbade med sång och vissa pålägg. Det var som en bubbla av skapande vibbar och ett ormbo av sladdar. Vi jobbade intensivt där, de sista veckorna kunde man komma dit vilken tid på dygnet som helst och nästan vara säker på att någon var vaken och spelade in. 

Hur gjorde och tänkte ni jämfört med era andra skivor?

- Vi ville försöka släppa koncepten kring vad för typ av musik som vi ”skall” och ”inte skall” göra. Vi har länge känt att det funnits en oförlöst potential, att vi skulle kunna hitta fler sidor av vad vi gör utan att det för den skull blir splittrat. Vi kommer aldrig ifrån att vi är de vi är så klart, och vi ville samtidigt tänja på gränserna, hitta nya vägar.

- Vi valde att samarbeta med två olika mixare, Martin Veida och Petter Ericsson. Petter var med och producerade många låtar och hans öra och erfarenhet var ovärderlig. Dessutom medproducerade Simon Hansson på låtarna Seaside och Constant Waterfall. Han gav oss sound och idéer som vi inte själv hade kunnat hitta och är en inspirerande människa att jobba med, säger Johan Asplund.

- Vi valde att ge Marcus en tydligare producentroll den här gången, för att skala av och hitta en renare vision av vad skivan skulle vara. När vi spelade in förra skivan Döden Föder var det många viljor och många riktningar som skulle samsas, vilket hade sina fantastiska och sina mindre bra sidor. Alla i bandet har varit lika delaktiga i processen även nu, men denna gång fick Marcus sista ordet kring vad som kom med och inte. Det funkade väldigt bra och jag tror att allas idéer kom fram lika mycket som förut.  

Om ni jämför responsen som ni fått för er senaste skiva med tidigare, hur har skivan mottagits?

- Det känns som om våra lyssnare uppskattade vad vi gjorde på den senaste skivan och det är vi jätteglada över. Vi ser redan fram emot att få skapa mer musik för alla som lyssnar. Det är ju för dem, för er, som vi släpper skivor och som vi spelar live.

- Om man ser till kritikernas reaktioner så är de blandade i högt och lågt, som vanligt. Det finns de som verkligen gillade skivan och sen de som tydligen önskar att vi hade gjort den annorlunda. Men vi gör det vi gör för oss själva, för musiken och för att det är så det blir helt enkelt. Vi gör det inte för kritikerkåren. Vill de ha en annan typ av skiva får de göra den själva.

Hur har ert 2009 varit?

- Det känns som om varje år blir bättre än det förra för Kultiration. Det hände mycket under 2009, ny skiva och nästan 50 gig i Skandinavien. Det har varit fantastiskt roligt och mycket hårt arbete. Ett turbulent år i världen och för många även i det lilla, musiken har funnits där som en livgivare och som en källa att hämta kraft ur.

Vad kommer hända med Kultiration under 2010?

- 2010 blir ett späckat Kultiration-år. Vi har redan börjat jamma fram nya låtar så nytt material kommer säkert att dyka upp under året. Vi kommer däremot inte att bestämma när nästa skiva skall släppas. Det får bli när den är mogen helt enkelt.

- Det blir dessutom ett internationellt år för Kultiration. Vår sångare Marcus Berg har redan åkt till Bangalore i Indien för att studera traditionell Hindustani-sång under hela våren och i mars/april ska hela Kultiration mötas upp och göra en turné i Indonesien. Sen kommer vi givetvis att spela på vissa av sommarfestivalerna och så planerar vi en höstturné i Sverige. Ever forward! avslutar Johan Asplund.