OK Kent

Du har garanterat hört dem, Kent från Västerås. De två Kentarna som Svenska reggaebloggen kontaktat hette i reggaevärlden Chilly White (senare bara Chilly) och Kenny Peach. De var en anledning till att många upptäckte svensk reggae som tonåringar i början av 1990-talet. Låten som blev deras one hit wonder heter OK Fred och spelas fortfarande på sommaren i Sverige. 1993 släppte de sin version av John Holts OK Fred. Sommarplåga då, sommarplåga fortfarande i vissa radiokanaler. Kent Ihrén och Kent Westerberg berättar om sin resa in i reggaen.

Kent "Chilly" Westerberg:
Jag upptäckte reggae omkring 1979-80 då jag första gången hörde en låt med Jimmy Cliff. Jag fastnade genast och började leta efter mer av denna fantastiska musik. Det fortsatte i början av 80-talet med Bob Marley och en hel del av den tidens dancehallscen.

Kent "Kenny Peach" Ihrén:
På 70-talet spelade jag i ett band som började spela nån sorts reggae, inspirerade av Marley och Linton Kwesi Johnson, sen fortsatte det av bara farten in i 80-talet. Sen sjöng jag i ett annat band i ett antal år innan en kompis introducerade mig för Chilly och vi började skriva lite reggaelåtar tillsammans.

Chilly:
Kenny spelade i samma band som Governor Andy under tidiga 80-talet (Pink Patchos) i bandet fanns även andra vänner till mig så vi träffades genom dessa kontakter.

När bestämde ni er för att bilda duo?

Kenny:
I början var vi tre pers, men efter en första singel som inte blev nåt, bestämdes det att vi skulle gå ner på duo. I den vevan lyckades vi få åka till Jamaica. Det hela bekostades av skivbolaget (Stockholm Records, red anm) och ur det kom albumet "Honkies pon the case" med bl.a. OK Fred.

Chilly:
Vi började skriva låtar ihop inspirerade av det för tidpunkten så populära format sångare/deejay. Chaka Demus & Pliers är väl det tydligaste exemplet. De var ju mer fasta i sitt samarbete men det fanns ju även en hel bunt med andra som inte var lika fasta. Cutty och Shabba gjorde väl kombinationer med i princip alla populära sångare från den tiden. Detta var vad vi hade för avsikt att göra. Så här i efterhand kan man väl konstatera att vi inte riktigt lyckades med det, men något sorts resultat blev det i alla fall...

Jag vill mena att ni spelat in en av Sveriges mest radiospelade reggaelåtar. Hur känns det, så här drygt femton år efteråt, att låten OK Fred blev så stor och känd?

Kenny:
Man förstår ju att den blev en hit. Produktionen var aktuell, klatschig refräng och Chillys toasting var inte så vanlig i Sverige på den tiden. P3 ville ha en ny "A-la-la-la-la-long" också, det hjälpte naturligtvis till. Jag jobbar med ungdomar nu och de var ju knappt födda när den var en hit, ändå känner de till den och det tyder väl på något...

Chilly:
Vår version blev ju som sagt känd och så, men lyssnar man i dag så känns den inte så värst kul.

Hiten och skivan kom 1993, hur länge till höll ni ut tillsammans?

Kenny:
Chilly och jag spelade in ett album till under lite kaotiska former och det kom aldrig ut. Efter det, ungefär 1996 eller nåt, rann det hela ut i sanden.

Chilly:
1996-97, då fick det räcka. Reggae i Sverige var mycket mindre då och vi kände att det inte riktigt gick att göra det vi ville göra fullt ut.

Kenny:
Det var en fantastisk tid och det var fantastiskt att kunna spela på heltid under ett antal år men det fanns annat som kanske inte alltid var så kul. Man skulle säga rätt saker, på rätt plats och i rätt sammanhang. Man skulle vara på rätt plats vid rätt tillfälle, kindpussas med folk som man visste pratade skit om en. Hela den biten gör att man inte direkt saknar det men jag skulle inte ha velat vara utan det heller.

Chilly fortsatte med reggaen tillsammans med Leafy. Chilly, berätta om den tiden.

Leafy och jag kände varandra sedan tidigt 90-tal via vår gemensamme vän Papa Dee. Leafy var faktiskt med och gästade på några låtar under Chilly/Kenny-tiden. Dessa finns på plattan som aldrig släpptes.
Leafy ringde mig 1998 och frågade om vi inte skulle börja jobba ihop. Han tyckte att det var dags att vi började köra reggae på svenska. Jag nappade och sedan kom Tuff Tripp året därpå. Vi spelade in ett helt album, men vårt dåvarande skivbolag råkade i ekonomiskt trångmål och ännu ett album blev liggande. Något år senare startade vi med hjälp av vår gemensamme vän Prince B labeln Unda Dawg Records. Där släpptes vår platta Unda Dawg Entourage. Vi körde på med detta några år men sedan tröttnade jag på att vara artist och gick mer över till produktion tillsammans med Prince B. Vi drog igång Hi-Score Music och har sedan släppt musik med jamaianska artister istället.

Kommer vi få höra något mer med Chilly som artist igen?

Jag har som sagt tröttnat på att vara artist så det är tämligen liten chans/risk att få höra något med Chilly igen.

Har ni någon kontakt i dag, du och Kenny?

Chilly:
Jag har sporadisk kontakt med Kenny idag då vi har en del gemensamma vänner.

Kenny:
En anledning till att det blir sporadiskt är väl att han flyttat till Stockholm och har ett liv där som tar tid och kraft precis som jag har här.

Följer ni svensk reggae i dag?

Kenny:
Idag har jag mer eller mindre släppt reggaen tyvärr. Andra uttryck har tagit över. Reggaen har också ett problem med förnyelse kan jag tycka utan att vara alltför insatt.

Chilly:
Jag kan inte säga att jag följer den svenska reggaescenen så jag har heller ingen direkt åsikt om densamma.

Vad gör ni i dag?

Chilly:
Jag är i dag bolagschef i ett företag som sysslar med statistik runt tv-annonsering. Ganska långt från musik och reggaevärlden men jag trivs utmärkt med det och lyssnar fortfarande på reggae dagligen. Jag orkar dock inte hänga med riktigt som förr så det blir mestadels äldre jamaicansk musik nu för tiden. Dessutom driver jag en label, Hi-Score Music, som fortfarande är aktiv, kanske mer som produktionsenhet än som skivbolag. Vi har haft med låtar på diverse samlingar och artisters egna album, Jah Mason, Fantan Mojah och Zareb för att nämna några.

Kenny:
Jag jobbar som musiklärare på ett gymnasium här i V-ås nu och det är kul. Ungdomar har en tendens att hålla en ung i sinnet och i musiken. Sen spelar jag i ett eget band som spelar mina låtar. POP, brukar jag kalla det.
Tiden med reggaen har ändå gett mig vansinnigt många upplevelser, både musikaliskt, socialt och kulturellt och den kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta. One Love!