Är det en drift med eller hyllning av reggae? Jag har fortfarande inte svaret. Om man bortser från kläderna, som uppenbart är en drift med genren, så låter Mårten från Grotesco-gänget helt okej. Han är inte superbra, men det är inte som när svenska komiker ska göra hiphop. Den här låten spelade jag mer än en gång, kanske tre, i somras.
Markoolio däremot känns definitivt mer tomt och innehållslöst, även om självdistansen finns där. Tur att Daddy Boastin är med och sångmässigt väger upp det hela på skivan.
Avslutningsvis något som definitivt är en parodi och hyllning på samma gång. Robert Gustavsson och Peps Persson som Peps Persson x2 på Allsång på Skansen. Folkligt, brett och självdistanserat.
Bästa humorreggaen måste ändå bli Solstingeling. Robert Gustavsson som Peps är kul men utan Peps själv på scen skulle det inte funka lika bra. Markoolio? Nä.
2 kommentarer:
Grotescos Tingaling är ju en never ending stilövning, och här har turen tydligen kommit till reggae. Det är väl egentligen mera bra än det är roligt. King Fari Band hade jag inte hört talas om innan, men de kan ju sina saker, helt klart. (Och basisten ser ut att ha en precis likadan bas som jag!)
Markoolio däremot... huga. Inte mycket reggae där, va? Vilka är det som backar honom?
fan vaaah fett... varför finns det ingen svensk reggae som laeter saehär!!!
Skicka en kommentar