Prince Herring: The 90's (och sena 80)

I dag ger jag mig ut på en vindlande tur. Jag har de senaste dagarna börjat fundera på när reggaen dök upp i mitt liv och när den fick fäste. Det tidigaste musikminnet jag har av reggae är något jag då inte hade en aning om var reggae. På en Mr Music-kassett från 1986 fanns en ballad, en softis som fastnade i mig som 10-åring. Boris Gardiners I want to wake up with you.

Något år senare kom Peps skiva Fram med pengarna (1988). Jag är rätt säker på att hans Lived po lanned spelades på P3 eller lokalradion och den fastnade
också. Nu börjar det hända saker i mitt musikliv. 12 år gammal kliver jag bort från äldsta brorsans skivsamling (innehöll i princip bara Kiss, Thin Lizzy, Saxon osv)
och började snika på mellanbrorsans kassetter med radioinspelningar. Han började redan ledsna på dem.

1990 lånade jag grannflickans Absolute Music-skivor. På nr 10 fanns två sköna popreggaelåtar, Aswads Shine och Maxi Priests Close to you. Här dök också en
polares UB40-samling upp, den första Labour of love-skivan. Kingston Town låg på Trackslistan. 14 år gammal började jag alltså få ett hum om vad reggae var.

I den här åldern var jag fullkomligt vidöppen för musikaliska referenser. Allt var intressant! Här anlade jag mitt hiphopintresse tack vare De La Soul och A Tribe Called Quest, 70-talsrocken tack vare Lenny Kravitz och Led Zeppelin, synthpopen via Pet Shop Boys, Depeche Mode och Erasure, rocken via U2, grungen via Pearl Jam och Nirvana osv. Jag kan räkna upp hur många stilar som helst som jag gått igenom eller behållit.

1991 kom Absolute reggae 1. Nu satt reggaen hårt fast. Nu upptäckte jag Inner Circle också. Bad Boys var med på skivan, på Tracks låg Black Roses. Nu kom också Beats International, ett av alla alias som Norman Cook använt som skivartist. På albumet Let them eat bingo fanns spåret Tribute to King Tubby...



Vid den här tiden kom två andra artister som jag långt senare förstod förde mig in på reggae. Det handlar om Massive Attack och Papa Dee. Jag köpte Massives första skiva
(under första Irakkriget ville de inte kalla sig för Massive Attack så det står bara Massive på min vinylskiva) och soundet var tungt, mörkt och på vissa låtar
hördes en sångare med en märklig röst. Vem var han? För mig då en helt okänd stjärna, Horace Andy. Jag följde Massive Attack under hela 1990-talet utan att
någon gång förstå att Horace Andy var reggaeartist och att flera av Massive Attacks låtar var inspirerade av jamaicansk dub.

Papa Dees första skiva är någon slags hiphop/reggae/popskiva. Lettin' Off Steam innehåller raggamuffinliknande spår och en del reggaespår. Jag tog det för hiphop,
vilket då var högst ovanligt.

90-talet innebar också Prodigy i min värld, Prodigy som på sin första skiva samplade vem då? Max Romeo. Där fick jag ytterligare en väg in till reggaen utan att jag
märkte det. Vid den här tiden inköptes första Bob Marley-plattan (Legend, förstås) och första reggaeboxen, en holländsk 10CD-samling som såldes på Åhléns för
en hundralapp. Nu dök intressanta artister upp! Dillinger, Toots & The Maytals, Cornell Campbell, Barrington Levy, The Heptones och Gregory Isaacs. Nu köpte jag också
en samling med Lee Perry-låtar.

1999 kom internet med 33k-modem hem till mig och från den dagen exploderade mitt reggaeintresse och reggaekunnande. Jag stannar där.