Svensk reggae bäst nu

Nu har jag stängt omröstningen här på bloggen. Den gällde vilket årtionde inom svensk reggae som är ert. En överväldigande majoritet, 75%, röstar på 00-talet. 70-talet och 80-talet fick 12,5% procent var medan 90-talet helt blev utan röst. 24 personer röstade.

Hur ska jag tolka resultatet då? Är Svenska Akademien och Kultiration större än Peps Blodsband? Eller är det närminnet som är bäst? Är läsarna av bloggen yngre och känner därför inte till den äldre, svenska reggaen lika bra? Ni får gärna komma med idéer.

90-talet, 90-talet

Vad kunde gå snett, vad kunde gå galet? Svensk reggae firade relativt stora kommersiella framgångar med singlar och album av Papa Dee och OK Fred av Chilly White & Kenny Peach. Men hur lät 90-talet egentligen?

Papa Dees första platta Lettin' Off Steam (1990) innehåller några grymma spår men skivan är ojämn. Hans andra platta, One Step Ahead (1993) innehåller nästan ingen reggae alls, Original Master (1994) och The Journey (1996) lider av samma kommersiella sökande efter framgång som leder honom allt längre bort från den bra reggae/raggamuffin han är kapabel att göra. Det är först med skivan Island Rock (1998) som han hittar tillbaka till reggaen på några bra spår, framför allt titelspåret.

Chilly White & Kenny Peach. Duon man snudd på kan kalla för ett one hit wonder, ett av få inom svensk reggae. Låten OK Fred känner ni alla igen (en cover, för övrigt). Plattan Honkies Pon The Case (1993) är inte mycket att hänga i julgranen. Det var först i slutet på 90-talet som Kent "Chilly" hittade rätt igen, nu med Leafy. Deras stora genombrott kom något år senare.

Kalle Baahs 90-tal har jag mycket svårt för. Här grundades min negativa inställning till bandet, och den har varit svår att tvätta bort. När jag hör Natural (1992) med medföljande singlar är det inte mycket som går in i mitt hjärta. Det känns plastigt och osvängigt, som både Chilly White, Papa Dee i mångt och mycket gjorde då. Häng mig inte för högt, Baah-fans. ;)

Vad var då bra på 90-talet? Jag ska ge er några band och titlar att lyssna på. Tribe Vibes från Växjö var ett band jag inte greppade hur bra de var när jag gick gymnasiet i Växjö på 90-talet, trots att min polare jobbade på Teaterkällarns västindiska klubb där Tribe Vibes hängde. Det jag i efterhand har kunnat höra av bandet är deras album M (1996) och lite singlar. Ni ska absolut lyssna in er på singeln Roots (1991) med tillhörande dubbaksida. Det är jävligt bra roots/dub.

Apopocalyps var ojämna men en skiva som är lyssningsvärd är deras liveskiva One More (1996), bäst är deras version av Specials Ghost Town.

Liberator och USCB Allstars. Ska från Malmö och Göteborg, grymt sväng, duktiga musiker. Lyssna på This Is Liberator (1996) och Moodswing EP (1999) med USCB Allstars.

Till sist Peps och Sveriges tveklöst mest spelade reggaelåt, Oh Boy! Låten finns med på skivan Spelar för livet (1992). Det är som vanligt spretigt och inte renodlat reggae, men början av skivan är grymt bra och rootig reggae. Titellåten, Nu och då, Tuff tid och Oh Boy är svårt att toppa.

Jag väljer att bildsätta mitt 90-tal med Oh Boy, ett klipp från TV-programmet Popitopp med Johanna Westman som programledare. Var inte alla vi killar lite kära i henne, förresten? Peps gästade tydligen studion och planterade blommor(!). Man vill ju se mer än det här, men vi får hålla till godo med 1 minut och 28 sekunder Oh Boy!

Natural Way - Dub and conquer the world

I dag handlar bloggen om Natural Way. Uppsalabandet som släppte två album innan de la av som skivartister. Skivan som de flesta känner till är debuten, 1924 från 1995. Omslaget är klassiskt eftersom det föreställer Haile Selassie när han steg ut från Uppsala centralstation när han var här på besök 1924. I domkyrkan hänger också en ampel från hans besök i Sverige. Jag har sett den och många andra festivalbesökare med mig.

Daddy Natural som spelade i gruppen har en son som inte många i Reggaesverige kan ha missat, Junior Natural.

Nog om det, har du inte hört skivan 1924 så har du missat en hörnsten i svensk reggae. Och på skivan hittar du dagens val, spår 16, Dub and conquer the world. Det här är långsam, jazzig dub. Vem som mixar minns jag inte. Njut ändå. ;)