Schlager goes reggae: Ted

I mitt arkivgrävande efter kul och udda reggaeinslag har turen i dag kommit till Melodifestivalen. Ted Gärdestad gjorde ihop med Annica Boller (hans dåvarande sambo) en lättviktig popreggae i 1980 års festival. Den placerade sig på femte plats. Text och musik: Ted Gärdestad och Kenneth Gärdestad. Låten kom senare med på Teds album Stormvarning (1981).

Pop goes reggae

I bloggen kommer jag med ojämna mellanrum skriva om popmusikens flört med reggaen. I dag faller valet på... Gyllene Tider. Jag är inte ett fan av Gessles musik med några få undantag. Förut har jag inte förstått vad det var med Flickorna på TV2 som jag gillade. Men en dag slog det mig: det är reggaen som gör det! Det här måste tveklöst vara från den tid i Sveriges popmusik då reggaen påverkade allra mest. 1979 kom Flickorna på TV2, men vad för reggae Gessle och Mats Persson lyssnade på när de skrev låten har gått mig förbi.

Mitt förra inlägg om Pop goes reggae: Moneybrother, är det som fått flest, och mest upprörda läsarkommentarer (de flesta artiklar passerar obemärkt). Undrar om valet av Gessle är lika känsligt hos er reggaefans? Gessle har för övrigt gjort åtminstone en låt till med reggaevibbar, När vi två blir en (1980). Här får ni båda två. Gilla, hata eller hoppa över. :)

Pop goes reggae: Moneybrother

Eftersom jag bestämt mig för att bredda bloggen från svensk dub till svensk reggae i allmänhet så inkluderar jag också popflörtarna. Bara för skojs skull. Det går i vågor, när reggaen influerar popmusiken. I år har vi ett kul inslag, av en snubbe som tidigare tassat runt i reggaemarkerna nämligen Moneybrother. Hans gamla band Monster hade influenser av reggae men var inte särskilt bra, om du frågar mig. Så gick han solo och blev mycket bättre. Hjärtutlämnande gubbsoul. Så på femte plattan kom han tillbaka till reggaen på en låt. Ni har hört den på radion och här kan ni se den också. We Die Only Once(And For Such A Long Time).