Reggae Galore skrotas

Det andra och sista numret.

En tung nyhet nådde Svenska Reggaebloggen under lördagen. Följande utskick kom från Reggae Galores chefredaktör Björn Owen Johansson:

"Reggae Galore 2007 – 2010

Reggae Galore lägger ner. Nästan. Efter tre år som webmagasin, blogg, pappersmagasin och sound har vi valt att kasta in den handduk som vi viftat så flitigt med. Ekonomiska missräkningar, tidsbrist och andra projekt gör det svårt att fortsätta.

Vad gjorde de andra?

Vad Svenska Reggaebloggen ägnade sig åt under Uppsala Reggae Festival vet ni redan. Jag vill passa på att tacka er alla för en bra festival! Det gäller såväl arrangörer som artister och besökare. Det var kul att en del av er vågade sig fram och prata lite (fler hade säkert gjort det om jag suttit still i presstältet...).

En trött redaktör och trött fotograf lade upp det sista i bloggen lördag natt.
Foto: Joakim Johansson/Life Is Great-bloggen.

Men vad gjorde andra medier? Jag har här samlat ihop ett svep från allehanda medier, bara att läsa och fundera.

Bloggen har - har du?

En av Sveriges få tryckta skrifter om reggae har precis släppt nummer två. Det är Reggae Galore Magazine som svidat om, köpt en snyggare kostym och fixat till sig. För er som inte prenumererar så kan magasinet inhandlas på plats i Uppsala det här veckoslutet.

Bloggen fick sitt exemplar i går, lukten av ny färg sitter fortfarande kvar i näsan. Helt klart har Reggae Galore Magazine lämnat historian bakom sig, tagit ett kliv in i framtiden. Första numret som kom ut 2009 innehöll en tillbakablick på svensk reggae. Nu skriver man om reggaen där vi är, här och nu. Förhoppningsvis gör det att magasinet säljer bättre den här gången än förra. Och man hoppas ju att utgivningstakten kan öka till åtminstone några nummer per år.

Innehållet då? Intervjuer med David Rodigan, Million Stylez, Safari Sound och Serengeti, Uppsalas reggaehistoria berättas, krönikor och maronernas frihetskamp tas också upp. Vill du veta mer om innehållet hänvisar jag till Reggae Galores hemsida.

Så här ser nya Reggae Galore ut

Hittills har ett nummer kommit ut. I augusti släpps magasinet Reggae Galore Magazine #2, och nu går det att förhandsbeställa det. Svenska Reggaebloggen kontaktade Björn Owen Johansson och han berättar vad läsarna kan förvänta sig.

- Väldigt mycket! Till skillnad från vårt första nummer så har det kommande numret inte något tema. Det är spretigare och mycket bättre. Bland annat har vi en stor intervju med Serengeti där de berättar om sina framgångar utomlands och en väldigt intressant intervju med Nina Miskovsky och den jamaicanska dansaren Sick In Head som numera bor i Göteborg. Vidare har vi ett väldigt intressant reportage om maroner i Jamaica och intervjuer med Rodigan och Sister Nancy. Listan kan göras väldigt lång.


Sedan gör Björn Owen Johansson en utläggning om intervjun med Serengeti.

- Den handlar till stor del om hur de har nått framgång utomlands under det senaste halvåret och den sätter den svenska reggaescenen i ett annorlunda ljus. Den visar på en scen som växer men kanske inte alltid tar hand om sina talanger. Jag tror det är en av de sista intervjuerna med Serengeti innan de blir riktigt, riktigt stora. Inte bara inom reggae- och dancehallscenen utan även inom en kommersiell mainstreamscen.

Hur går det med sammanställandet?

- Det går bra. Det mesta är klart och vi är väldigt nöjda. När man jobbar helt ideellt och alla inblandade gör sitt bästa utan att få betalt, då måste man alltid lägga ett pussel med tider och ha väldigt stora marginaler. Men nu har vi kommit så långt att vi ser hur resultatet kommer bli.

- Alla som läste och gillade vårt första nummer kommer definitivt gilla det här. Det är bättre på alla sätt. Texterna håller högre kvalitet, urvalet är mer noggrant och vi har en helt ny layout som är fantastisk.

Du har tidigare varit orolig över det ekonomiska läget med magasinet. Hur ser det ut nu, ungefär två månader kvar till release?

- Det är ju ingen hemlighet att vi förlorade en massa pengar på vårt första nummer, men vi lärde oss väldigt mycket och arbetar lite annorlunda nu. För det första gör vi en betydligt mindre och mer exklusiv upplaga. Hur många ex det är vill jag inte avslöja, men jag skulle bli förvånad om vi inte säljer slut under den första månaden. Det enda sättet att garanterat få tag i tidningen är att förbeställa den redan nu.

- Tyvärr innebär en mindre upplaga att vi måste höja priset. Men vi hoppas och tror att våra läsare tycker att det är värt det.

Reggae Galore Magazine #2 släpps samma dag som Uppsala Reggae Festival drar igång. RG-redaktionen kommer finnas där, berättar Björn Owen Johansson.

- Absolut! Vi har ännu inte bestämt och planerat så mycket inför festivalen, men vi kommer definitivt finnas där. Man kommer kunna köpa tidningen på plats så länge lagret räcker. Dessutom samarbetar vi med det förlag som nyligen gav ut Jamaica – Sverige tur & retur av Kristian Lönner. Man kommer kunna köpa boken till ett väldigt bra pris av oss på festivalen.

Björn - baktaktsjournalist

Han är utan hatt! Foto: Eva Jonsson.

Svenska Reggaebloggen sneglade på Reggae Galores nättexter i början och inspirerades. Vi är många som läst hans texter, sett hans nuna på forum och i verkligheten. Men vem är han egentligen? I dag svarar reggaeprofilen Björn Owen Johansson på frågor. Journalisten blir intervjuad utan att vi hamnar i medial ankdamm.

Kan vi först få en kort bakgrund om din koppling till reggae. Var började det?

- Det började under nittiotalets andra hälft. Först med svenska artister som Peps, Kalle Baah och Chilly & Leafy. När jag sedan hittade den jamaicanska musiken via artister som Desmond Dekker och Gregory Isaacs var jag fast. Sedan dess, i drygt tio år nu, har jag lyssnat på reggae och dancehall dagligen.

Numera är det framförallt dansmusiken, oavsett decennium, som tilltalar mig och det hänger ihop med en alltjämt växande kärlek till soundsystemkulturen. De skäggiga rootsgubbarna i skivsamlingen får ursäkta, men de samlar mest damm. 

Du var väl något av pionjär för svensk reggae på nätet (SkaWars och Reggae Galore). Hur kommer det sig att du ville skriva om reggae på nätet?

- Om jag varit någon pionjär vet jag egentligen inte. SkaWars, där jag halkade in av en slump 2005, hade ju funnits i många år redan då. Men i och med Reggae Galore som jag startade tillsammans med Finn Stillerud (känd som Finn the Giant, red anm) 2007 har jag väl på något vis tagit täten i svensk reggaebevakning. Det är ju bara tre år sedan, men då fanns det nästan ingen reggaebevakning på nätet förutom SkaWars och några enstaka hemsidor och bloggar. Där har det hänt otroligt mycket under de här åren.

Lusten att skriva har jag haft sedan långt tillbaka, att det skulle bli just journalistik och reggae föll sig på något vis naturligt när jag började jobba med SkaWars. Det handlar både om skrivandet och om musiken. Jag älskar båda delarna och jag har lyckats kombinera dem. Sedan har jag ju tagit journalistiken vidare och skriver numera om kultur på ett bredare sätt och med olika uppdragsgivare.

Hur har bevakningen av reggae förändrats under internetfasen?

- Jag kan nog inte uttala mig om hela ”internetfasen” men under de åren som jag har varit aktiv så har ett enskilt fenomen, bloggarna, förändrat allting. Som jag sa, när vi startade Reggae Galore fanns det ingen eller ytterst få svenska reggaebloggar. I dag finns det ett tiotal som är värda att nämnda. Några av dem är förbannat bra.

Samtidigt så finns ju SkaWars, ett community med oerhört stark ställning på den svenska reggaescenen, där nyheter, information och rykten sprids oerhört snabbt. SkaWars betydelse för scenen går inte att överdriva tror jag. Det är en mycket viktig mötesplats för såväl fans som artister. 

Du har beslutat att mer eller mindre lägga ned bloggandet på Reggae Galore för att istället satsa ännu mer på ett tryckt magasin. Varför?

- Vi lägger inte ned bloggandet helt och hållet. Men vi byter fokus. Istället för att skriva om nyheter och aktuella händelser så ska vi fokusera på det vi själva gör, vilket blir mer och mer hela tiden. Det beror på två saker, dels att vi inte har den tid som krävs för att göra det riktigt bra, och dels att andra – inte minst den här bloggen - redan sköter nyhetsbevakningen på ett ypperligt sätt. Vi kände helt enkelt att vi inte längre behövdes på samma sätt som tidigare.

Istället satsar vi nu desto hårdare på det kommande numret av Reggae Galore Magazine (RGM) som släpps i augusti, samt på en del nya sidoprojekt.

Nummer 1 av Reggae Galore Magazine släpptes till försäljning 2009. Nummer 2 dröjer ända till augusti 2010. Vad är det som ligger bakom det stora glappet?

- Ekonomin! Vi gjorde många nybörjarfel med vårt första nummer, och de ekonomiska följderna av det har gjort att vi tvingats skjuta upp det andra numret gång på gång. Men nu är det snart dags. Arbetet med nästa nummer är i full gång och det släpps den femte augusti, i samband med Uppsala Reggae Festival.

Det här numret skiljer sig mycket från det första. Då gjorde vi ett slags avstamp genom att sammanfatta den svenska reggaehistorien. Vi tittade bara bakåt. Nu gör vi ett mer klassiskt musikmagasin där fokus är här och nu. Jag kan avslöja redan nu att Reggae Galore Magazine #2 kommer innehålla bland annat intervjuer med David Rodigan, Serengeti och Safari Sound. Dessutom blir det mycket, mycket mer. Mixen är större och bredare den här gången, och layouten är helt ny.

Hur har responsen varit på RGM?

- Responsen har varit väldigt bra. Lovorden har varit enormt många och den konstruktiva kritiken har varit väldigt nyttig. Dessutom fick vi en hel del medial uppmärksamhet i samband med första numret, något som vi hoppas på även nu till sommaren. Som liten oberoende tidning i en jäkligt snäv nisch har man inte någon PR-budget att bolla med, och man är till stor del beroende av att folk nämner en, pratar positivt och sprider ett gott rykte på egen hand.

Vad har du för vision för RGM i framtiden?

- Visionerna är egentligen ganska blygsamma. Vi kommer aldrig tjäna några pengar, men vi kommer förhoppningsvis växa och leva en lite säkrare tillvaro i framtiden. Vårt mål var från början att ge ut 3-4 nummer per år. Det målet lever på sätt och vis kvar, men det är satt på lång sikt. Vi tycker samtidigt att det är viktigare att göra en jäkligt bra tidning, än att göra många nummer på kort tid.

I övrigt arbetar vi på att göra Reggae Galore till något större och bredare än bara ett magasin. Under det här året kommer vi börja med lite andra saker vid sidan av och etablera samarbeten med andra aktörer på reggaescenen. Vi kommer att växa åt olika håll.

Du bor i Borås. Hur är Borås som reggaescen?

- Borås är nog den urtypiska småstadsscenen. En reggaeklub som dyker upp en gång per månad och… inget mer. Men närheten till Göteborg har ändå fått mig att stanna kvar här. Och jag känner mig nog mer som en del av den svenska reggaescenen än av något geografiskt hörn. Det blir ganska många hotellnätter per år. Väldigt många.

Du är inte bara skribent, du har t o m gjort musik under namnet Color Blind. När blir det något nytt från artisten Björn Owen Johansson?

- Det lär nog dröja, haha! Den där Color Blind är ett ganska insomnat alter ego som har lagt sina låtar i en byrålåda. Där blir de nog kvar ett bra tag. Jag kanske dammar av den karriären när tidningen gått i konkurs och jag har fått en fyrtioårskris. Vem vet!

Klart med nytt RG-nummer

Så har Björn Owen Johansson och gänget bakom Reggae Galore bestämt ett datum för #2. I samband med Uppsala Reggae Festival släpps tvåan, till mångas glädje. Den som väntar på något gott... Läs mer i Reggae Galores Blogg.

Jubileumskonserten recenseras

Vill ni veta hur Kalle Baahs jubileumsspelning var i lördags? Hittills har jag hittat tre recensioner. Reggae Galore var förstås där och skriver bland annat:

"Det här är en publik som är vanare vid konserthus och krogshower än svartklubbar och dancehall. Hur många reggaespelningar har du varit på där det går att kombinera konsertbiljetten med middag?"

Norrköpings Tidningar var också där, delar ut fyra spårvagnar (nästan lika roligt betygssystem som mina strömmingar) och skriver:

"Egentligen är det en helt bisarrt att 1600 Skärblackabor, Norrköpingsbor och andra väljer att tillbringa sin lördagskväll med att kolla på reggae. Samtidigt är det befriande att så många valt bort tv-soffan med Dansbandskampen eller själlösa idoldeltagare."

NT:s recensent var trots det inte lika imponerad som Reggae Galores var.

Ytterligare en lokal tidning, Folkbladet , var där. Bandmedlemmen Pelle Johansson berättar var Kalle Baah befinner sig:

"- Vi är så mycket bättre musikaliskt nu. Hade man haft kvar samma energi som man hade förr så hade det nog varit perfekt. Förr var vi mer rebeller men det är bara lite kvar av det."

En spännande nyhet

Alltid eminenta Reggae Galore Blogg bjöd i går på en intressant intervju, och för mig som framför allt gillar dub, kom godbiten på slutet av intervjun med Anders "Kaparen" Kappelin.

"Jag och Andreas Larsson (Mastah L) håller på med ett galet dub projekt som nog blir klart under hösten."

Vad ska det bli av det här? Vi vill gärna höra smakprov, Kaparen!

RG kommer i ett nummer till!

Vi som gillade nummer ett av Reggae Galore Magazine kan nu glädjas åt nyheten att det blir ett nummer till! Läs mer i Reggae Galore Blogg.

Diegojah - Electric Music

Stockholmaren Diegojah är aktuell med singel, och hans promotionfolk tyckte tydligen att jag behövde veta det. Jag fick alltså ett pressutskick med låten och lite mer text- och bildmaterial. Hade det inte varit för att låten är bra så hade jag inte skrivit om honom. Eller rättare sagt, jag skriver inte för att jag fått låten skickad till mig. :)

Min första spontana känsla var att Electric Music lät slående likt Promoe i början av låten. Annars kan jag inte riktigt placera in den i att den påminner om någon annan reggaelåt. Det är en dansant och svängig sak, lite åt dancehall-hållet. Den kommer spelas flitigt i min Itunes i höst. Betyget ser du till höger.

Det kommer ett album också i höst, Dancehall Sweet, tyvärr har jag inget datum på när skivan släpps. Diegojah har man tidigare kunnat höra på både Gillis Reggaepropaganda vol. 2, Partillos Högre Standard och Reggae Galores #1. Han har dessutom medverkat som sidekick på Ras Crickets del 3.

Dubtips: Internal Dread - It's all about the dub

Fortsätter hylla en av husgudarna, Internal Dread. Den här låten är från skivan Aum Revolution (2003). Originalversionen heter It's all about the oil och handlar om västvärldens jakt på olja. Den är bra i original men dubben är makalös. Blytung bas, mycket smittsam melodislinga och så kan man tolka in budskapet från originalet. Förstås finns en lång rad andra dubklassiker på skivan.

I den nya tidningen RG Magazines debutnummer finns en intervju med Tom "Internal Dread" Hofwander. Tidningen kan varmt rekommenderas till er som gillar svensk reggae. Lite dyr eftersom den tryckts i liten upplaga och kostar en del att distribuera men det är bra läsning. Synd bara att det gick så fort att läsa den och att man bara längtar till nästa nummer.

Apropå Internal Dread så ska det vara ett melodicaalbum på gång. Jag mejlade honom häromdagen för att höra var skivan tog vägen (skulle varit klar redan). Har dock inte fått något svar från dubkungen.

(texten uppdaterad, originaltexten publicerad i min gamla blogg, 13/5 -09)

Man får sträcka på sig!

Jag är stolt och nöjd med de läsare jag har. Det är dock extra kul att bli omnämnd och nu har Björn Owen Johansson på Reggae Galore Magazine listat ett antal svenska reggaebloggar han gillar. Min var med! Superkul! Och jag som känner mig som en nybörjare fortfarande. :)

Blir det bara ett nummer?

Det kan vara så att RG Magazine bara kommer i ett nummer. I varje fall om man ska tolka texten på deras blogg. Vikande intresse, få sålda nummer, är orsaken. Tråkigt för oss som fortfarande gillar papperstidningar och magasin.

Bloggar och nättidningar kan aldrig ersätta känslan av att bläddra i ett nytryckt magasin med ett ämne som man gillar.

Doften av tryckfärg, de orörda sidorna, förväntningarna på innehållet.

Jag hoppas att det blir en överlevnad för RG Magazine. 1 000 ex per nummer borde kunna krängas i Reggaesverige, jag håller med dig, Björn.

Gubblördag på URF

Visst gick lördagen i gubbens tecken. Några pojkar smög sig in och en kvinna. Givetvis missade jag den enda kvinnan för att jag tittade åt ett annat håll. Ett späckat schema var det och här kommer recensionerna:
Governor Andy. Först ut på stora scenen är svårt. Att engagera festivalbesökarna klockan 15.20 en lördag är en uppgift tuff nog bara för en sann underhållare. Guvernören lyckas få upp folk från filtarna i fina solskenet, och får dem till att dansa. Vi hörde kortversioner av alla låtar i princip. Tajt kompband och publikfrieri leder fram till en fyra, men nog saknade man några låtar. Han ser dig, Glömda hjältars ballad och Oxfilé i frysen hade jag velat höra. Alla spåren från nya skivan. Någonting säger mig att vi får höra mer när han kommer till Katalin i Uppsala i höst. Fyra i betyg till Guvernören.
Hoffmaestro & Chraa. Svennebananreggae kallade jag det i dag. Hoppa och röj! Sånt har vi inte mycket av i Sverige. Inte min stil på musik riktigt, plus att jag sett dem förut gjorde att det blev filten utanför istället för inne i varma och trånga tältet. Spelningen får en trea pga publiken, trots att jag inte såg killarna i bandet mer än i ölkön senare på kvällen.
Inna Yard All Stars. Det här var best of-uppställningen som jag valde före Hoffmaestro & Chraa. Gamla gubbar som spelat i hur många andra band som helst var här i hopplockade. Det var sååå tråkigt. Det visade sig vara ett jamsession. Fem trötta män som satt ner på scengolvet stora delar av spelningen. Det som räddar betyget var Cedric Mytons version av Row Fisherman Row. Tvåa i betyg.
Langos med tzatziki, tvåa i betyg.
Junior Natural & Solomon All Stars. Ljudproblem i tältet. Männen i bandet letade efter junioren som var borta. Men några minuter efter utsatt tid så funkade ljudet tillfredsställande och junior var funnen. Kort spelning men stabilt som vanligt. Videoklipp med hyllningen till URF:s arrangör kommer senare. Trea i betyg.
Etana försökte jag se. Ljudproblem gjorde att jag inte hann se en kvart som jag hade planerat.
Internal Dread & His Friends. Nu snackar vi gubbar! Och vilket drag! Synd bara att vi var så få som upptäckte Internal Dread. En timmas spelning i tältet bjöd på blytung roots, dub och vass politik. Det här är festivalens höjdpunkt för mig ihop med något som kom senare på lördagskvällen. Internal ihop med sina vänner var ett sant nöje att höra och se. Femma i betyg.
Gyrostallrik. Tvåa i betyg.
Lutan Fyah missades helt.
Busy Signal. Såg tre låtar. Gick därifrån. Modern dancehall kommer aldrig bli min grej. Etta i betyg.
Nazarenes. Tältet var verkligen min plats under lördagen. Här bjöds än mer tung roots. Jag stod och kollade en stund men insåg att jag var jävligt trött i benen. Det fick bli en sittande lyssning utanför tältet. Stark trea i betyg.
Nu kommer kvällens stora krock för många. Lätt val för mig. T.O.K. valdes bort.
Heptones valdes istället. Shit pommes frites! Återigen lite ljudtrassel. Det blev mikbyten och info till ljudteknikerna från scenen. Sådant är alltid trist för oss åskådare. Men vilka underhållare! Längst tid i branschen ger rutin om man säger. Country Boy, Deceivers, Book Of Rules, Cool Rasta, covers på Toots & The Maytals 54 46 That's My Number och på Dylans I Shall Be Released. Det är bara ett axplock av alla tunga klassiker som veteranerna bjöd på. Sanslöst bra! Femma i betyg.
Alpha Blondy & Solar System. Ljudstrul. Eller petimeterinställningar från bandet. Jag vet inte. Vi fick stå och vänta länge. När spelningen sedan kom igång lät det bra men min ork tröt efter bara några låtar. Jag fick höra Jerusalem men mina öron och ben orkade inte så mycket mer. Tvåa i betyg, framför allt till mina ben.
Bonus:
P-Danjelsa körde freestyling i Reggae Galores tält. Vid skivspelaren Finn the Giant. Hörde tre låtar. Stark trea i betyg till P-Danjelsa trots att han verkade berusad... Hehe!
 
Storskägg och lillskägg. Fr v Internal Dread och Prince Herring. Foto: Klara Johansson.

Kändisspotting:
Utanför scen har jag hunnit se Governor Andy, Sture och General Knas från Svenska Akademien, Björn Owen Johansson från Reggae Galore, Finn the Giant, stora delar av Internal Dreads band i matkö, Junior Natural, Daddy Natural, flera ur Solomon All Stars, Syster Sol, arrangörerna såg jag på Swedbank i fredags, ölsugna killarna i Hoffmaestro & Chraa stod före mig i ölkön m fl.
Nu är klockan jävligt mycket. Tack alla för en kul festival! Vi ses i Uppsala 2010!

Internal Dread - It's all about the dub

Fortsätter hylla en av husgudarna, Internal Dread. Den här låten är från skivan Aum Revolution (2003). Originalversionen heter It's all about the oil och handlar om västvärldens jakt på olja. Den är bra i original men dubben är makalös. Blytung bas, mycket smittsam melodislinga och så kan man tolka in budskapet från originalet. Förstås finns en lång rad andra dubklassiker på skivan.

I den nya tidningen RG Magazines debutnummer finns en intervju med Tom "Internal Dread" Hofwander. Tidningen kan varmt rekommenderas till er som gillar svensk reggae. Lite dyr eftersom den tryckts i liten upplaga och kostar en del att distribuera men det är bra läsning. Synd bara att det gick så fort att läsa den och att man bara längtar till nästa nummer.