Tändstickor för mörkrädda

Skiva 11 av 11 i genomgången av 00-talets bästa skivor, Svenska Akademien: Tändstickor för mörkrädda.

Den här skivan var Svenska Akademiens genombrott till den breda publiken. Tändstickor för mörkrädda en sån där ovanlig platta där alla spår är bra och den håller fortfarande. Det är bandets bästa platta enligt mig. De blandar upptempo rootsreggae med hiphopinfluenser. Musiken är enkel, lekfull och tung med bra driv hela vägen. Bandet lämnade med denna plattan den tidigare hiphop-demoproduktionen och tog svensk reggae till en högre nivå. De har själva spelat in skivan och tackade nej till skivkontrakt hos de stora bolagen som de kritiserar. Deras budskap om kärlek, revolution, veganism och stöd för flyktingar känns genuint och gör musiken ännu bättre.

General Knas toast är så tung och hård att tankarna lätt går till Bounty Killer. Storsien gästar riktigt bra på Det kunde lika gärna varit du och jag. Titti Tångs mjuka sång kombinerat med Sture Allén ljusa röst och General Knas mörka toast skapar en skön dynamik.

Torbjörn Granrot

Resa sig opp

Skiva 8 av 11 i genomgången av 00-talets bästa skivor, Svenska Akademien: Resa sig opp.

Svenska Akademiens andra fullängdare är mycket poppigare än den första. Den går hem hos fler lyssnare men tyvärr blir musiken tråkig och slick. Var är de tunga roots rytmerna? Jag saknar lugn och självsäker one drop. Men budskapet är lika kompromisslöst som alltid. Uppror, motstånd, enighet och kärlek.

Bästa spår är utan tvekan En varning med Promoe. Det är en av Svenska Akademiens bästa låtar någonsin. Tung rytm med rått sound och ett viktigt budskap. Promoes ljusa rap och sång blir riktigt snygg bredvid General Knas dova toast. Sture Allén är med och de levererar ett argt uppror mot miljöförstöring.

Mest intressant är Hat vill väckas i dig. R'n'b möter hiphop? Ledsamt, drivande med en hjärtskärande vacker sång. Gemensamma skäl låter riktigt bra, som på förra skivan Tändstickor för mörkrädda. Det är tung uptempo med soft kör. Det känns genuint och det är kanske tack vare att Titti Tång är på micken.

Torbjörn Granrot

Till sist: Bokrecensionen!

Det har tagit sina goda månader men nu har Sverige-Jamaica: tur & retur plöjts igenom av bloggens kritiska ögon. Redaktören har lättare för att ta sig igenom skivor än böcker men nu till kärnfrågan. Hur bra är Kristian Lönners bok om svensk reggae, den första i sitt slag?

Man kan läsa boken med olika ögon. Jag har valt två sätt. Dels med den nyfikne men relativt okunnige novisens ögon, dels med den insattes ögon. Vem får ut vad av boken?

Som många före mig redan skrivit om boken så tar den det historiska klivet bakåt för att visa att Bob Marley var i Sverige tidigt 1970-tal för att lära svenskar att spela reggae. Då var Marley själv totalt okänd i landet och han hamnade i Stockholmsförorten Nockeby och bodde i ett pannrum. Bara det är en anekdot värd att läsa. Gitarristen Janne Schaffer var en av de första som provade på reggaen, står att läsa i boken. Man får också veta att trummispionjären Bosse Skoglund låste in sig i en lada för att lära sig spela baktakt. Sköna skrönor och historier från svenska reggaens historieskrivare, veteranerna som varit reggaen trogen i snart 40 år.

Boken benar upp svensk reggaes faser i tre: pionjärtiden, andra vågen under 1990-talet där Papa Dee var den dominerande artisten och så tredje vågen som drog igång i början på 00-talet med bland annat Svenska Akademiens genombrott. Det är slående hur professionell scenen har blivit med åren, men också hur en del figurer varit med i princip sedan starten. Författaren Kristian Lönner tar oss med hem till Peps, till Rub A Dub-studion i Stockholm, besöker festivaler och lägenheter. Det är sannerligen ett pionjärjobb även av författaren, men här känner jag som reggaenörd att boken bara skrapar på ytan. Jag vill ha en ännu bredare kartläggning, ännu mer personliga intervjuer, längre intervjusjok. Om jag däremot tar på mig novisglasögonen så får jag tillräckligt för att få grunden och att ta mig vidare till nutid.

Det är den modernare delen av boken som är bäst. Det kan bero på att artisterna och producenterna som berättar minns lättare, det kan bero på att författaren själv upplever den nutida scenen. Det är texterna om Governor Andy, Syster Sol och Livelihood, Marcus Berg, Svenska Akademien och Million Stylez som lever mest. Där, i bokens slutskede får vi också en kortare skola i rastafarianismens historia. Mycket är känt sedan tidigare för den insatte, men för nykomlingen blir det något av en ABC till att tolka en mängd jamaicanska artisters budskap.

Slutsatser: boken är förstås intressant, inte bara för den inbitne fanatikern av reggae utan också för de nya i genren. Men boken hade gärna fått vara längre, mycket längre. Kanske kan den byggas ut med reviderade upplagor vartefter. Kanske skulle soundsystemscenen fått ett litet större utrymme ändå.

Fanatikern vill ha fylligare intervjuer, framför allt i historiedelen. Novisen, som vill lära sig svensk reggaes historia, kommer förhoppningsvis suga i sig många gottigheter ur de här pärmarna. Novisen behöver nog inte så mycket mer än de 216 sidor som redan finns.

Plus i kanten också för de fylliga lyssningstipsen i slutet på boken. Lycka till att hitta skivorna bara! Personligen har jag fått tips på några artister/skivor som det återstår att fylla på arkivet med. Bag of Rhythm, Iya Karna och Flimpoman står på tur.

Boken funkar bra för såväl nörden som novisen.

Blås och afrikanskt på nya Sture-plattan

2006, under pågående Svenska Akademien-karriär, släppte Sture från nämnda grupp sin solodebut. Då var det ett tydligt rootsalbum med ett flertal covers på. Nu när Akademien har splittrats är Carl-Martin "Sture" Vikingsson på gång med nytt igen, samtidigt som han gett sig in på den politiska arenan för Miljöpartiet också. Svenska reggaebloggen har hört sig för med Sture vad som kommer hända under året.

Hur det går med ditt album? Jag har fått veta att det kommer släppas under våren.

- Det går bra. Planen är att skivan ska komma ut innan sommaren. Alla låtar är färdigskrivna, grunder är i stort sett färdiga. Återstår då att producera: lägga blås, körer, slagverk och allmänt pyntande, såna grejer.

Vad kommer skilja Stures Dansorkester 2010 mot 2006, stilmässigt och produktionsmässigt?

- Känslan är att det här är en skiva som textmässigt är personlig, musikaliskt rootsig men med inslag av afrikanskt och kanske lite soul. Det är mer av låtar än vad det är beats och riddims.

Kommer det vara covers med även på den här plattan?

Det blir bara en cover. På live-fronten har vi testat att köra med kör- och blåssektion, och det har känts bra. Jobbar med att få fram ett fartigare uttryck där, med mer röj, men ändå tyngd. För mig är det viktigt att hitta fram till en stil som är vår, så vi arbetar inte så mycket med att göra versions på befintliga rytmer och så. Det finns det andra som kan göra så mycket bättre.

Jag undrar hur du ser på att kombinera politiken med artisteriet. Finns det några problem, som du ser det nu?

- Hur det funkar att kombinera vet jag inte än, men jag tycker att det är skönt att gå in i det partipolitiska utifrån detta att jag redan har en plattform för att föra fram politiska budskap i musiken. Det ger mig ett oberoende. Problemen tänker jag mig skulle vara tiden, men å andra sidan är jag ju redan borta från det där att köra musik på heltid, som jag gjorde under några år med Akademien. Jag trivs bra med att kombinera sysselsättningar, tycker att allt jag gör växer av det, även om det ibland kan bli lite stressigt.

Vilket sätter du främst nu, politiken eller musiken?

- Var mitt fokus kommer att ligga kommer valet och väljarna avgöra. Som det ser ut nu kommer jag dock inte att hamna bland toppnamnen på Miljöpartiets riksdagslista, så om jag skulle komma in skulle det vara genom att jag blev inkryssad. Jag kandiderar på listan i Stockholms län, men också i västra Skåne. Överlag är min ambition med att engagera mig i politiken det att profilera och utveckla grön ideologi, eftersom jag känner varmt för det, även när det gäller den mer handfasta
och dagspolitiska delen. Skulle jag inte hamna i riksdagen så tänker jag ändå arbeta politiskt på annat håll, är bland annat nominerad till en del styrelseplatser i partiet. Att skriva låtar kan jag inte sluta med, det har jag gjort så länge jag kan minnas.

I kväll kommer du till Uppsala och spelar med Congoman Crew på Norrlands Nation. Vad kommer vi få höra?

- Det blir gamla låtar från både Akademien och Stures Dansorkester, men vi ska också bjuda på material från kommande skiva. När vi har repat har det låtit bra, det ska bli skitkul. Räkna med att få exempel på hur man kan göra roots på röjigt vis!

Animationskung gillar baktakt

För mig dök Magnus Carlsson upp i mitten på 1990-talet, när den animerade serien Robin kom samtidigt som hans video till Paranoid Android med Radiohead snurrade på MTV. Inte kunde man då ana att det dolde sig ett stort reggaefan bakom bilderna.

- Jag började lyssna på reggae på 1970-talet. En av de första plattorna var Peps Hög Standard. Runt 1979-80 började jag lyssna på Dag Vag och minns en superkul spelning på Kåren i Göteborg, där Tage Dirty var sjuk och ersatt med Sten Krossén a.k.a Bosse Skoglund. Om jag minns rätt var även Peps Persson med, under namnet Pripps. Då var Dag Vag mina absoluta idoler. I samma veva började jag lyssna på mer traditionell reggae, men också dubplattor med King Tubby, Lee Perry, Linton Kwesi Johnson med flera, berättar Magnus Carlsson och snart ställde han sig på scenen själv.

- I mitten av 80-talet hade var jag med i ett reggae/ska band i Göteborg. Jag spelade först trummor, men övergick sedan till bas och sång, då det var lättare att hitta trummisar än låtskrivare och sångare.

Om jag minns rätt från de serier jag sett som du animerat förekommer en del reggae och hiphop i serierna. 

- När jag började med animation 1989-90 var det inte bara själva filmskapandet som var kul utan även ljud och musik. Jag försöker ofta göra musik till mina grejer. Oftast gör jag demor och jobbar sedan med "riktiga" musiker som kan spela mycket bättre än jag. Själv spelar jag ganska många instrument lite halvdant, men är inte superbra på nåt. Då är det fantastiskt kul att få jobba med helproffs, berättar Magnus Carlsson för Svenska reggaebloggen.

På soundtracket till Desmond & Träskpatraskfällan, Magnus Carlssons första långfilm, kan man höra flera svenska skådespelare sjunga ut till baktakt. De gör det alla som de karaktärer de gör i filmen. Shanti Roney gör grisen Desmond, Rikard Wolff gör älgen Helmut och Anna Blomberg gör Bittan ko. Det finns några spår på soundtracket som är riktigt kul att höra, framför allt Rikard Wolff i Då går jag till fru Krokodil. Lyssna på kören! Hela skivan finns att höra på Spotify.

- Vad gäller filmen Desmond & Träskpatraskfällan (filmen hade premiär i december 2006), så var det egentligen meningen att Peps skull göra musiken. Vi talades vid några gånger om detta men i samma veva fick han hjärtbesvär och åkte in på sjukhus. Då beslöt jag att göra musiken själv. Magnus Frykberg hjälpte med producerandet och vi mixade allt hos Rub-A-Dub Studios med hjälp av Internal Dread. Inget digitalt tjafs där.

När får vi höra mer reggae från Magnus Carlsson?

- Jag kommer med all säkerhet göra mer musikprojekt framöver, berättar han och erkänner att han inte är helt med när det gäller ny reggae.

- Den svenska reggaescenen nu är jag väl inte helt uppdaterad på. Några band som finns på min iPod när jag tränar är Svenska Akademien, Helt Off och Peps förstås.

Fakta:
Magnus Carlsson
illustratör, animatör, hobbymusiker
Känd som mannen bakom de animerade serierna Robin, De tre vännerna och Jerry och Da Möb. Alla har visats på SVT. Dessutom känd för stopmotionfilmen Desmond & Träskpatraskfällan.

Häcken full för Lasse med basen

En av de flitigast anlitade musikerna i Reggaesverige 2009 måste varit Lars Törnblom aka Lars-på-bas aka Lasse Banton aka Lars-på-dub och säkert något annat alias som jag glömt bort. Svenska reggaebloggen tycker att han förtjänar att kliva fram från bakom basistens bas till bloggens frågor. Vi börjar från början.

- När jag var 14-15 år fick jag låna två skivor av min polares morsa. Det var Positive Vibration med Bob Marley och Equal Rights med Peter Tosh. Jag gillade de skivorna jävligt mycket. Det här vav tidigt 90-tal och jag var inne på hiphop på den tiden. Runt millennieskiftet bodde jag i ett kollektiv i Årsta och Mackan som också bodde där spelade massa reggae hemma. Jag var helt inne i 70-talssoul på den tiden och steget mellan soul och rootsreggae är inte så stort, berättar Lasse.

Året efter lärde han känna en person som ledde honom in i reggaen än mer.

- Jag lärde känna Horace Corn och han berättade att han behövde ett band. Jag ringde ihop lite polare, bland andra bröderna Nassim och Salem Al Fakir på slagverk och keyboards. Horace Corn kände till en trummis som tydligen skulle vara bra. Han hette Kenneth Björklund, som senare skulle bli trummisen i Svenska Akademien. Vi gjorde lite gigs runt om i Stockholm och var bland annat förband åt Twinkle Brothers. Året efter började jag spela med Tony Ellis, stannade i hans band i cirka tre år.

För de flesta av oss är Lars-på-bas mest känd från Svenska Akademien. Här berättar Larsa sin version av historien:

- Det här är en lång historia som är något nerkortad. I slutet av 2002 fick jag höra att Svenska Akademien, (som då bestod av Sture, General Knas, Don Cho, Titti Tång och Phelar) ville göra ett riktigt band av  SVAK. Lasse Fabel som jag hängde med ibland kände Ivan (General Knas) så där var kontakten knuten.

Jag mötte sedan upp med Don Cho och Sture ute i deras lokal/studio i Norsborg för att jamma/provspela. Sture satt vid trumsetet på den tiden förutom de låtarna han rappade på, då var det förprogramerade beats.
Den sättningen var inte särskilt sånglivad. Efter ett halvår började vi snacka om att ta in en trummis i bandet. Jag sa att om vi ska ta in en trummis så måste det vara Kenneth. Jag fick nästan kriga för det men det blev succé.

Nu har det gått fem månader sedan ni gjorde sista spelningen tillsammans i Svenska Akademien. Tog ni rätt beslut, när ni lade ner?

- Jag tror det. Vissa av oss hade kunnat fortsätta ett par år till, men sommaren 2009 var så sjukt bra rent musikaliskt, och vi kom fram till att det var bäst att sluta på topp. Nu i efterhand känns det bra på något sätt samtidigt som att en liten del av ens identitet försvunnit. Svenska Akademien har ju under många år varit en del av mitt liv.

Vad var ditt bidrag i gruppen, förutom det instrument du spelar?

- Framför allt har jag varit en som kommit med idéer till arrangemangen live (självklart ihop med de andra), vilket är en av mina främsta egenskaper. Jag har producerat beatsen till bland annat Hat vill väckas i dig (från skivan Resa sig opp) och Fienden Inom (från Gör det ändå).

Vad saknar du från tiden i Akademien?

- Framför allt saknar jag alla bandmedlemmar väldigt mycket, sedan den positiva energi som alltid fanns när vi spelade live. Det var alltid magi när vi stod där på scenen.
tror inte jag kommer vara med i något så stort igen

Du brukar alltid ha många sidoprojekt på gång: Lasse Banton, Lars-på-bas, Lars-på-dub eller som basist i kompband. Vad har du för projekt på gång nu?

- Jag har precis flyttat till en ny studiolokal, så fokus ligger på att producera just nu. Jag har gjort lite grejer med Snakka San från Kapellet och har levererat en rytm till Papa Dee som han skrivit en fet låt på. Det är alltid något som ska göras i studion. Jag är produktiv just nu.

Hot This Year band, vilka svenska akter kompar ni egentligen?

- Framförallt backar vi Syster Sol på hennes spelningar, men under 2009 har vi spelat med bland andra Joey Fever, Danjah, Nazarenes och Governor Andy för att nämna några. Vi har varit i studion med Kapten Röd också. Det blev ett gäng rytmer inspelade och några av dem kommer vara med på hans nästa släpp

När får vi höra något med dig som frontman eller huvudartist igen?

- Jag har en tanke om att släppa mer än en låt i taget så jag håller på mina Lasse Banton-låtar. Det blir nog en EP framöver. Det ligger lite låtar i datorn som jag håller på.

Till sist, är Svenska Akademien nedlagt för alltid, eller ska fansen sitta och hoppas på en comeback?

- Det återstår att se. Ingen vet, inte ens vi. Jag tror att vi kommer stråla samman igen någon gång men när kan jag inte säga.

Foto: Jens Nordström.

Papa Dee om P3 Rytm och dubbar

Han väljer att hålla en låg profil nuförtiden, Papa Dee. Men för Svenska reggaebloggen gör han ett undantag. Daniel "Papa Dee" Wahlgren, en anledning till att många i min generation upptäckte reggaen och hiphopen i början av 1990-talet med Lettin' Off Steam, Ain't No Stoppin' Us Now och Microphone Poet. Efter ett flertal album under 1990-talet med reggaen som ryggrad men där albumen kunde sväva iväg åt många spridda stilar var det dags för Sveriges Radio och programmet P3 Rytm. I fredags sändes det sista programmet efter tio år i etern. Papa Dee berättar hur det började.

- P3 Rytms koncept var i mitt huvud en blandning av mina favoritradioshower: David Rodigan och Barrington "Barry G" Gordon. När jag var liten brukade jag spela in Rodigans shower när jag var i London. Köpte kassetter med clasher mellan honom och Barry G. Lyckades med en gammal Aga-radio få in Ranking Miss P:s show på BBC Radio One, och Mikey Dread och DATC förstås, berättar Papa Dee.

- Det skulle vara bra musik, lite jinglar, fula bleepljud, inte för mycket pladder, bra information och kuriosa. P3 ville naturligtvis ha någonting som representerade den så kallade världsmusikscenen så jag mixade i min hjärna ihop en bra blandning av det mesta runt världen. Nytt och gammalt, fast med tyngdpunkt på reggae och dancehall. Jag ville också att programmet skulle luta mer åt mer klubbig musik. Inte så mycket folkmusik och dylikt även om vi glimtade med lite sådant emellanåt.

Papa Dee berättar att han var runt i världen, beställde massor av musik och fick enligt sig själv ihop ett ganska unikt material.

- Det hjälpte att jag hade mycket personliga kontakter. Vi (Daniel Wahlgren och Daniel "Nougie" Jadama) tittade lite på listor och försökte spela vissa genrehits men det mesta valdes med instinkt. Ofta funkade konceptet grymt bra och vi fick mycket kärlek från de svältfödda ute i landet och även från utlandet.

I samband med brottsutredningen mot Papa Dee plockades han bort från programmet av Sveriges Radio. Nougie, som tidigare jobbat som producent, tog över mikrofonen. Han sände fram tills i fredags, 9 januari 2010 då programmet lades ned.

- P3:s beslut att lägga ner programmet är tragiskt, säger Papa Dee. Nu när mångfald behövs mer än någonsin väljer man att göra radio om möjligt ännu smalare. Det är bistra tider just nu, intolerans och fördomar. Det hade behövts lite värme och glöd.

Dubalbum på väg
Vi lämnar P3 Rytm. Papa Dee tittar hellre framåt och berättar om sina kommande projekt. Hans senaste skiva A little way different (2008) har gjorts om.

- Internal Dread har precis mixat mitt senaste album in dub. Det blir Papa Dee meets Internal Dread in dub. Han är i toppskiktet, världsklass vad gäller dub. Det känns som klassisk dub men ändå modernt och med Internals unika sound. Det var extra kul att få inviga Internals nya studio Weedwood. Det blev grymt sound och den ligger i en fantastisk miljö, berättar Papa Dee.

Papa Dee meets Internal Dread in dub släpps på hans eget bolag, Cosmos till våren. Några av låtarna från albumet A little way different har också fått ny sång. De versionerna kommer förmodligen släppas som 12"-singlar.

Sommaren 2008 körde Internal Dread och Papa Dee livedub på Uppsala reggaefestival, något de tänker fortsätta med 2010. Papa Dee har också ett vokalt album på gång till sommaren.

- Det är mest producerat av Partillo, men Kapten Röd, Internal Dread, Larsa från Svenska Akademien och Million Stylez är också inblandade.

Alternativa 2009

Jag har fått en del läsarkommentarer på att Kultiration förtjänade fler nomineringar i omröstningen om bästa reggaen 2009. Härmed delas ett tröstpris ut, både i kategorin årets artist och årets låt (Lejoninna).

Det var en läsare, Eveliina, som tyckte att Joey Fever förtjänade att bli nominerad till årets låt för Tell it to my heart. Håller med om att låten är underbart bra. Tröstpris!

Till de som tyckte att Syster Sol fått för många nomineringar säger jag bara: ni hade fel. Tar man hem fyra av fem kategorier är man inte överskattad.

Årets glädjebesked under 2009? Det måste bli den överraskande comebacken av Kung Kodum. En singel dök upp i december, ett album troligen till våren.

Årets nytändning? Liberator fortsatte på den inslagna vägen från 2008 då man släppte en EP. I år kom albumet Stand and deliver och Sveriges ska-kungar visar var skåpet ska stå.

Årets dystra stund 1: Junior Erics bortgång. I början av januari avled Erik Alexandersson, 26 år gammal, efter en trafikolycka. Hela Reggaesverige kommer i flera år sakna mannen som kunde blivit den stora stjärnan.

Årets dystra stund 2: Svenska Akademiens nedläggning. För mig var det överraskande att bandet lade ner, men solokarriärerna har tagit fart ordentligt. Hur många album kommer släppas under 2010? Sture, Lars-på-bas, GeneralKnas och Räven är alla kapabla för skivor. Kanske blir Akademien ännu större när medlemmarna kör solo?

Bäst 2009 - du bestämmer!

Ett intensivt svenskt reggaeår går mot sitt slut. Från och med i dag och fram till årsskiftet ska Svenska reggaebloggen tillsammans med sina läsare sammanställa 2009, en klassisk årssammanfattning helt enkelt. Jag nominerar fyra i varje kategori, utom årets låt där ni får tio att välja mellan, och ni röstar fram vinnarna.
Synpunkter på urvalet tas emot, men redaktionen ändrar sig bara vid fullkomligt fatala misstag. :)

Kategorierna är årets låt, årets album, årets grupp, årets soloartist, årets genombrott och årets artist. Nomineringarna är utefter skivsläpp och inte liveframträdanden. Då kan alla lyssna och sedan ha en åsikt. Jag har skapat en spellista på Spotify där jag lagt in alla artister som är aktuella i omröstningen, dock fattas några. Du kan garanterat hitta låtar på artisternas hemsidor, om du inte redan har köpt skivorna.

De nominerade till årets låt är:
Diegojah - Electric music
GeneralKnas med Kapten Röd - Delelelelelelelikat
Governor Andy - Han ser dej
Jacco - När mörkret faller
Jaqee - Pink drunken elephant
Million Stylez - Supastar
P-Danjelsa - Samerna
Serengeti - Nah shoot n miss
Svenska Akademien - Samma nytt
Syster Sol - Gillar din vibe

De nominerade till årets album är:
Governor Andy - Glömda hjältars ballad
Jaqee - Kokoo girl
Liberator - Stand and deliver
Syster Sol - Dömd att bli bedömd

De nominerade till årets grupp är:
Glesbygd'n - Tid'n Lid
Kultiration - Kultiration
Liberator - Stand and deliver
Roots Circus - Wednesdays

De nominerade till årets soloartist är:
GeneralKnas - Charmörerna
Jaqee - Kokoo Girl
Junior Eric - Raggamuffin på svenska
Syster Sol - Dömd att bli bedömd

De nominerade till årets genombrott är:
Hanouneh - Diverse låtar
Jacco - Diverse låtar
Robert Athill - Biding my time
Syster Sol - Dömd att bli bedömd

De nominerade till årets artist är:
Glesbygd'n - Tid'n Lid
Jaqee - Kokoo Girl
Liberator - Stand and deliver
Syster Sol - Dömd att bli bedömd

Vem släpper ett greatest?

Svenska reggaeartister har varit dåliga på att samla ihop sina bästa låtar, i en greatest hits-kavalkad. Jag kan bara minnas två artister som släppt ett flertal samlingar: Peps Persson och Dag Vag. Två andra skulle lätt kunna släppa varsitt: Papa Dee och Svenska Akademien, rent låtmässigt. Jag är visserligen lite tveksam till den kommersiella möjligheten för Papa Dee att slå efter hans tingsrättsdom, han känns lite bränd. Svenska Akademien är däremot klockrent, karriären över för nu, tioårsjubileum och allt. Är det inte läge för en samling då? Vad säger du, Gillis?

Annars vore det intressant om någon kunde samla ihop en 80-talsreggaesamling och en 90-talsreggaesamling. Jag har ett och annat uppslag på vilka låtar som skulle vara med.

Tändstickor för mörkrädda

Det blev en klar och tydlig bild av vilken skiva med Svenska Akademien som ni gillar bäst: Tändstickor för mörkrädda (2004). Med nästan 70% av rösterna blev skivan utsedd till Svenskans finest. Vad är det för skiva?

Tändstickor för mörkrädda släpptes mitt i Svenska Akademiens karriär, i år räknat. Innan dess hade de släppt albumet Med anledning av (2002), men också diverse demor och singlar (som sedan släpptes igen på dubbelskivan Upphovsmännen till den skånska raggan). Vad är det då som gör Tändstickor till den solklart bästa skivan? För mig är det texterna. När plattan kom var det inget som riktigt lät såhär, ett nytt sound, reggae som det lät förr men ändå med andra influenser. Det är några låtar på plattan som är oumbärliga svenska reggaeklassiker för mig: Okunskap, Vetande, Ctrl+Alt+Del och Psalm För Mörkrädda.

Tvåa i omröstningen Resa Sig Opp, trea Gör Det Ändå, fyra Med Anledning Av och sist, utan en enda röst, kom Upphovsmännen Till Den Skånska Raggan.

Jag avslutar med texten från låten Okunskap. Hoppas ni inte misstycker att jag kopierar in texten här.

"Okunskap, när man inte riktigt vet är det så skönt att ta till lite
okunskap, kan förvandlas till fakta om man bara vill ja
okunskap, en iskall fasad när man är ensam och rädd
okunskap, oj vill nån vända den till kunskap står jag klar och beredd
okunskapen styr i våra institutioner försvaras med kraft, befäster positioner
okunskap har aldrig några nya visioner
okunskap tar plats i alla texter och skrifter
rädsla och hat som våra starkaste drifter
bland alla droger och gifter

okunskap när man inte riktigt vet är det så skönt att ta till lite
okunskap kan förvandlas till fakta
om man bara vill ja beslutet ska tas, den som avgör det är du
om vi vill börja framtiden nu inget är för svårt, ingenting är tabu
om vi vill börja framtiden nu beslutet ska tas, den som avgör det är du
om vi vill börja framtiden nu och bygga upp nåt nytt kan vara att slita itu
om vi vill börja framtiden nu

kärleken borde vara okränkbar en strävan mot nåt bättre är det största av allt
den borde vara okränkbar gemensamt och varmt och inte ensamt och kallt
den borde vara okränkbar om vi vill leva nånting som verkligen kan kallas liv
okränkbar hatet bryter ner men kärleken är kreativ
för bättre vetande, ett högre medvetande du ser oss letande, kämpande, stretande
så bort med okunskap, in med broderskap, systerskap, syskonskap
och kärleken är okränkbar
för bättre vetande, ett högre medvetande du ser oss letande, kämpande, stretande
så bort med okunskap, in med broderskap, systerskap, syskonskap
och kärleken är okränkbar

okunskapen styr och sprider kvacksalvarkurer
skeva perspektiv bygger skeva strukturer
okunskap tar liv och hindrar kärlekskulturer
att fortsätta med sånt vore dumt och förryckt
istället för att fälla kan vi bära varann
för vi har så mycket vi kan lära varann
istället för distans kan vi vara nära varann

när vi river alla murar vi byggt kärleken borde vara okränkbar
en strävan mot nåt bättre är det största av allt den borde vara okränkbar
gemensamt och varmt och inte ensamt och kallt okränkbar
om vi vill leva nånting som verkligen kan kallas liv okränkbar
hatet bryter ner men kärleken är kreativ"

Kul med röster

Ser att så många som 29 personer röstat på sina favoriter bland Svenska Akademiens skivor. Fortsätt gärna rösta! Det är några dagar kvar tills jag stänger röstningen.

Dags att rösta

Kyrkovalet är över men du kan fortfarande göra din röst, här på bloggen. Vilket av Svenska Akademiens album gillar du bäst? Rösta här ute i högerkanten. Du har en vecka på dig!

Dags att hylla

Eftersom Svenska Akademien bestämt sig för att lägga av tycker jag att vi ska hylla bandet som fört svensk reggae vidare under tio års tid. Om du frågar musikintresserade om de kan nämna en svensk reggaeartist så kommer Peps och Svenska Akademien i ungefär samma andetag. Så, jag bidrar med ett Svenskan-minne och så kan väl ni som läser bidra med något i kommentarsfältet?

Det tydligaste minnet av Svenska Akademien jag har är från 2006. Då bodde jag i Västerås. Jag hade precis börjat dejta en tjej från Uppsala som det blev seriöst med tidigt. Jag ägde ingen bil men det gjorde hon. I sin bil hade hon ett kassettband med 45 minuter Timbuktu (Alla vill till himmelen men ingen vill dö) och 45 minuter Svenska Akademien (Tändstickor för mörkrädda). Jag och min fru byggde upp vår relation bland annat runt våra bilresor mellan Västerås och Uppsala och kassetten gick varm under många fredagkvällar, söndagkvällar som sen blev andra vardagkvällar också. Det slutade med att jag flyttade till Uppsala och vi blev en enighet.


Bilen på en festivalresa till Öland. Tröjan blev kvar på ön.

Utan musiken hade vi inte funnit varandra, utan Svenska Akademien hade vi inte haft lika trevliga bilresor tillsammans (vi åkte ensamma också i bilen ibland, då gick fortfarande samma kassett). Bilen är såld, kassetten är undanstoppad och numera spelar vi MP3:or i vår nya bil men minnet sitter starkt och kommer så göra.

Vad minns ni av SvAk?

Min analys av omröstningen

...är solklar. Svensk reggae har aldrig varit så bra som på 00-talet. Det visar ju era enkätsvar tydligt också. Den här sidan millennieskiftet har vi sett en vital och levande scen, med en bredd och ett kunnande vi inte tidigare upplevt. Tänk alla skivartister som vi sett ploppa upp de senaste tio åren. Svenska Akademien, Kultiration, Kapten Röd, Million Stylez, Urban Tribe Stockholm, Glesbygd'n, Governor Andy, Helt Off. Det senaste året har kvinnorna tagit plats vid solomiken: Jaqee och Syster Sol. Dessutom har de äldre akterna fortsatt att leverera och gjort några av sina bättre plattor under 00-talet: Papa Dee, Internal Dread, Peps Blodsband och Kalle Baah.

Vi har också sett festivalernas årtionde. Uppsala Reggae Festival är nu institution i norra Europa, Öland Roots med sin mysiga tallskogs- och dansbanefestival, bara för att nämna två.

Svensk reggae mår bra, och kommer förmodligen att göra det ett tag till. Det är min analys, jag väntar fortfarande på er. :)

Svensk reggae bäst nu

Nu har jag stängt omröstningen här på bloggen. Den gällde vilket årtionde inom svensk reggae som är ert. En överväldigande majoritet, 75%, röstar på 00-talet. 70-talet och 80-talet fick 12,5% procent var medan 90-talet helt blev utan röst. 24 personer röstade.

Hur ska jag tolka resultatet då? Är Svenska Akademien och Kultiration större än Peps Blodsband? Eller är det närminnet som är bäst? Är läsarna av bloggen yngre och känner därför inte till den äldre, svenska reggaen lika bra? Ni får gärna komma med idéer.

Så har Svenska Akademien lagt ned

Nu är det definitivt klart att Svenska Akademien lägger ner sin reggae för alltid. Följande skriver Sture i sin blogg:

"Efter tio år av låtskrivande, skivsläpp och turnerande tackar Svenska Akademien för sig. Uppbrottet grundar sig inte i svåra konflikter, sker utan bitterhet och stor dramatik.

Det har varit en fantastisk och lärorik tid - en omvälvande resa fylld av givande möten. Tacklistan kan göras lång. Vi lyfter på hatten och tackar publik, arrangörer och inspiratörer, alla som varit med och gjort det möjligt.

Och räkna med att det kommer att dyka upp mer från akademieledamöterna, vi lovar!

Elden brinner än, håll huet högt!

Svenska Akademien: Kenneth Björklund, Simon "Don Cho" Vikokel, Ivan "GeneralKnas" Olausson-Klatil, Agnes Olsson, Carl-Martin "Sture" Vikingsson, Johan "Räven" Kammargården, Lars "Lars på bas" Thörnblom och Gillis "Mr Gillis" Bengtsson."

Hur gör vi nu då? Sorgeöl i kväll?

Vad händer med Akademien?

Nyheten som slog ner som en bomb för några veckor sedan skakade om Reggaesverige. Vad händer egentligen med Svenska Akademien? Mr. Gillis Bengtsson svarade nyligen följande i SwingKids gästbok:

"SvAk är verkligen inte splittrat men man kanske skulle kunna säga att de har lagt ner på obestämd framtid så inget kommande år iaf. Däremot fler sidoprojektsgrejer lär komma. Tex ny skiva med Dansorkestern och saker med Generalen lär dyka upp framöver..."

Klaviaturspelaren Agnes Olsson gav följande svar i Svenska Akademiens forum nyligen:

"Tycker också att det låter alldeles för sorgligt att det var "sista spelningen någonsin". Men så är det i nuläget.. Det finns ingen bitterhet, det var inget dramatiskt uppbrott, bara kärlek för varandra och det vi fått göra tillsammans. Men vi kände att det var dags att gå vidare..Och på nåt sätt känns det som att vi slutar på topp efter vad som, i alla fall enligt mig, varit vår bästa sommar någonsin..Men vem vet vad som händer i framtiden.. man ska aldrig säga aldrig...
Vad som än händer så har det varit fantastiska år!
Tack för allt stöd och kärlek.
Ta hand om er.
KRAM"

Där verkar läget ligga. Vi får tacka för all kärlek och musik, ta hand om er och kram tillbaka!

Dubtips: Green Bay Killing Dub

Jag satt här vid datorn, surfade runt på Facebook och hade Itunes på random. Då dök det upp en skön melodicaslinga som lät bekant. Vad är det här? Inte är det Augustus Pablo? Kollade titeln och så var det Lars-på-bas, Lasse Banton, Lance-a-lot, Lars-på-dub! Lasse, känd från Svenska Akademien har ju gjort sin soloräder på väldigt olika sätt. Personligen föredrar jag definitivt dubutflykterna. Det är den smittande melodican som gör det. Jag har sagt det förr och säger det igen, det är för lite melodica i svensk reggae!

Och vad dök upp efter Green Bay Killing Dub (som finns gratis på Skawars för er som är registrerade där)? Dillingers I See E Saw på Satta Massagana-rytmen. Så var väl helgen räddad, efter en tuff vecka ensam hemma med en ettåring och en övertidsarbetande fru.

Kapten Blod

Måste bistå med en rolig historia. Min gode vän och jag chattade häromkvällen. Han frågade hur det går med min blogg. Jodå, skrev jag. Det går bra, men det är svårt att få lika många läsare som jag fick häromveckan när jag hade en bra nyhet. "Just det, Kapten Blod skulle lägga av". Menar du Svenska Akademien, svarade jag. "Hette de inte Kapten Blod? Du har ju till och med spelat en låt med dem". Då fattade jag hur han hade kopplat fel. Förstås handlade det om Kapten Röd. "Blod är ju rött", sa han som förklaring senare. Hade han sett mig, så hade jag legat på golvet och kiknat av skratt. Min vän lyssnar inte på reggae mer än om den heter One more reggae for the road, eller Stars are blind...

Hädanefter ska jag kalla mig för Kapten Blod om jag spelar in någon reggae. Och det ska vara piratreggae som handlar om rövare och ond bråd död. Det, mina vänner, är en ny genre inom reggae!