Flera filmprojekt har varit på gång om Bob Marley. Jag minns inte alla som gått i stöpet, men åtminstone Martin Scorsese har försökt, och ytterligare försök räknas upp i en artikel på nätsajten Deadline.com. Men artikeln nämner också att ett nytt projekt är påtänkt, regissören Jenny Ash har tänkt göra en dokumentärt baserad film om Bob Marleys år i London 1977. Tydligen ett väsentligt år i hans liv då han borde gjorde fantastiska Rainbow-konserten, hängde med Sex Pistols och var otrogen mot frun Rita med en modell som blev Miss World. Det verkar vara triangeldramat mellan Bob, Rita och modellen som är intressant för filmmakaren.
Rättigheter till musiken är inte avklarade än och enligt artikeln är det tveksamt om Rita tillåter musiken till en film om makens otrohetsaffär... Vi som gillar reggaehistorien och Bob Marley får väl hoppas att det någon gång kommer en film om Bob Marleys liv. Många har försökt tränga in i ikonens liv och få det på film utan att lyckas.
Det spekuleras i att Ashley Walters (medverkade bland annat i Get Rich or Die Tryin') skulle passa för rollen som Marley i den här filmen.
Visar inlägg med etikett Bob Marley. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Bob Marley. Visa alla inlägg
23 augusti, 2010
07 augusti, 2010
Bunny Wailer fokuserar på sitt solomaterial
Sist ut på stora scenen på Uppsala Reggae Festivals andra dag är den ende kvarvarande medlemmen i legendariska gruppen The Wailers.
Bunny Wailer har varit i branschen sedan tidigt 60-tal och spelat in en rad klassiker både på egen hand och tillsammans med sina tidigare kollegor Bob Marley och Peter Tosh.
Kvällen till ära är Bunny Wailer klädd nästan exakt som på fjolårets konsert på Gröna Lund i Stockholm – vit dress, rastahalsduk, solglasögon och väst. Han har med sig ett tajt band med fullfjädrad blåssektion och en kör på tre personer. Medan kören under kvällen gungar långsamt i takt med musiken, så har Bunny Wailer själv något mer energi.
Han struttar och dansar fram och tillbaka över scenen och river av flera klassiker från hyllade solodebuten Blackheart Man, bland annat Armagideon, Fighting Against Conviction och titelspåret.
Den dryga timslånga konserten handlar i huvudsak om Bunny Wailers solomaterial och spänner över flera decennier. Det är faktiskt först på slutet som han spelar material från tiden tillsammans med Bob Marley. Kanske går en och annan hem med svikna förväntningar. Själv tyckte jag att det var rätt val att fokusera på den egna skattkistan. Bob Marley-nostalgikerna fick sitt på förra årets konsert, då han vek nästan en timme åt låtar som inte var hans egna.
17 mars, 2010
Ur dimmorna klev... humorn
Nu kliver reggaen in i finrummet, kan man säga. Mig veterligen har aldrig reggae skildrats på våra teaterscener i Sverige. Och när det sker så är det förstås i Uppsala, Sveriges reggaestad nr 1.
En midsommarnattsdröm, ett av William Shakespeares mest kända verk, handlar om kärlek. Olycklig, missförstådd, men också om kärlekens innebörd. Regissören Dritëro Kasapi har gjort om Shakespeare på ett mycket fritt sätt, tillsammans med sina medarbetare. Man kan säga att hans tolkning innehåller fyra beståndsdelar. Shakespeare-vers, plumpa skämt, stå upp och politisk komik.
Handlingen är förflyttad till nutid och utspelar sig i Uppsala. Den romantiska förvecklingen mellan de lyckliga Hermia och Lysander och de olyckliga Helena och Demetrius leder så småningom till Kap-området och reggaefestivalen. Den politiska delen, som handlar om hur Sveriges regering ska fira de unga turturduvorna i det ståndande kungabröllopet, leder också till reggaefestivalen.
Väl framme på Kap-området får vi se en underbart vacker dekor. Inte kunde man ana att ett rastafari-lejon en dag skulle pryda Uppsala stadsteaters stora scen. Men enligt den bild som vi får av vad reggaefestivalen är så handlar den om att röka (surprise), göka och bajamajor till tonerna av Bob Marleys Rebel Music och Is This Love, bland annat.
Förstås ska jag inte avslöja hur förvecklingarna utvecklar sig, men historien vävs ihop och trots sina två timmar och 25 minuter effektiv speltid så känns föreställningen inte så maratonlång. Den lockade till mycket skratt, framför allt Özz Nûjen som gestaltar Puck och Sarah Maya Jackson som sagoväsendet Titania och som Mona Sahlin.
Vad vill då Uppsala stadsteater säga oss med den här fria tolkningen av William Shakespeares En midsommarnattsdröm? Ja, de avtryck som föreställningen lämnar i mig är humorn, det är skönt att få garva på teatern. Den politiska delen känns mest som slag i luften, oavsett om den riktas till vänstern eller den extrema högern. Och så ska jag väl recensera reggaekopplingen då. Det är kul att reggaefestivalen får vara kuliss till större delen av första akten och hela andra akten. Det är synd att fördomarna måste finnas med där, framför allt vad det gäller rökandet. Å andra sidan, utan röken så hade de inte kunnat väva ihop En midsommarnattsdröm med reggaefestivalen. Historien innehåller i grunden örter och blomsaft och mystik.
Så, jag lägger för en stund undan argumenten om fördomsfull reggaetolkning, ler lite mer och säger grattis till Uppsala stadsteater som återigen vågar bryta ny teatermark.
En midsommarnattsdröm har premiär 18 mars på Uppsala stadsteaters stora scen.
En midsommarnattsdröm, ett av William Shakespeares mest kända verk, handlar om kärlek. Olycklig, missförstådd, men också om kärlekens innebörd. Regissören Dritëro Kasapi har gjort om Shakespeare på ett mycket fritt sätt, tillsammans med sina medarbetare. Man kan säga att hans tolkning innehåller fyra beståndsdelar. Shakespeare-vers, plumpa skämt, stå upp och politisk komik.
Handlingen är förflyttad till nutid och utspelar sig i Uppsala. Den romantiska förvecklingen mellan de lyckliga Hermia och Lysander och de olyckliga Helena och Demetrius leder så småningom till Kap-området och reggaefestivalen. Den politiska delen, som handlar om hur Sveriges regering ska fira de unga turturduvorna i det ståndande kungabröllopet, leder också till reggaefestivalen.
Väl framme på Kap-området får vi se en underbart vacker dekor. Inte kunde man ana att ett rastafari-lejon en dag skulle pryda Uppsala stadsteaters stora scen. Men enligt den bild som vi får av vad reggaefestivalen är så handlar den om att röka (surprise), göka och bajamajor till tonerna av Bob Marleys Rebel Music och Is This Love, bland annat.
Förstås ska jag inte avslöja hur förvecklingarna utvecklar sig, men historien vävs ihop och trots sina två timmar och 25 minuter effektiv speltid så känns föreställningen inte så maratonlång. Den lockade till mycket skratt, framför allt Özz Nûjen som gestaltar Puck och Sarah Maya Jackson som sagoväsendet Titania och som Mona Sahlin.
Vad vill då Uppsala stadsteater säga oss med den här fria tolkningen av William Shakespeares En midsommarnattsdröm? Ja, de avtryck som föreställningen lämnar i mig är humorn, det är skönt att få garva på teatern. Den politiska delen känns mest som slag i luften, oavsett om den riktas till vänstern eller den extrema högern. Och så ska jag väl recensera reggaekopplingen då. Det är kul att reggaefestivalen får vara kuliss till större delen av första akten och hela andra akten. Det är synd att fördomarna måste finnas med där, framför allt vad det gäller rökandet. Å andra sidan, utan röken så hade de inte kunnat väva ihop En midsommarnattsdröm med reggaefestivalen. Historien innehåller i grunden örter och blomsaft och mystik.
Så, jag lägger för en stund undan argumenten om fördomsfull reggaetolkning, ler lite mer och säger grattis till Uppsala stadsteater som återigen vågar bryta ny teatermark.
En midsommarnattsdröm har premiär 18 mars på Uppsala stadsteaters stora scen.
04 februari, 2010
Scratch firar Bob på KB
Ytterligare några ställen firar Bob till helgen, bland annat blir det DJ-kväll på Krischansta Nation i Lund. I Norrköping blir det soundsystem på Svea Skeppet.
Den tyngsta bokningen är nog ändå Tarrus Riley och Duane Stephenson på Konrad i Västerås. Där verkar det dock inte ha med Bob Marley att göra, men vilken bokning! Fredag kväll är det som gäller.
Och så Bob Marley-kören som bloggen skrev om nyligen, i Karlshamn på lördag kväll.
03 februari, 2010
Reggaen i kyrkorummet
Svenska reggaebloggen snappade upp att det finns en kör i Ronneby i Blekinge som sjunger Bob Marley-låtar. Mattias Johansson är körledare och jobbar sedan ett år tillbaka i Svenska Kyrkan i Ronneby. Av en slump ska kören uppträda igen på Bobs 65-årsdag.
- Idén till Bob Marley-kören har jag haft ganska länge. Det är en glad amatörkör, med konceptet att inte använda noter, inga intagningskrav och att vi har spelande körmedlemmar. Det var lyckat, de var med på alla repetitionerna och övade järnet hemma. Tror att det var bra för kören också att ha kompet med för frasering och timing, så jag är nöjd med resultatet. Vi var knappt 30 stycken allt som allt. Den startade som en projektkör som bara skulle pågå från september till 14 november 2009 då det mynnade ut i en konsert i Heliga kors kyrka i Ronneby. Den blev fullsatt och media var där också. Det var ett projekt för att det skulle kunna locka medlemmar som ville prova på någon annan körverksamhet som alternativ och att få människor som inte har så mycket tid att ta sig tid att vara med en begränsad period, berättar Mattias Johansson och fortsätter:
- Roligt nog tyckte alla körmedlemmar att det var så kul med kören att ingen ville sluta. Därför är det kul att det blir en konsert till på lördag 6/2 i Karlshamn, det tycker alla. Det är många som vill att vi ska uppträda med kören igen bland allmänheten. Vi repar inför Karlshamn nu och det går bra, de kommer ihåg sina stämmor och låtarna. Nästa gång har vi funderat skulle kunna vara nationaldagen, för att sprida budskapet om att alla är lika och människor på vår jord som gör vårt bästa.
Har spelat med Guvernören
Han har ett förflutet från Stockholms reggaeliv, bland annat tillsammans med Anders Kappelin och Adam Atterby i ett band som hette Positive Vibrations.
- De var super för mig. Spelade lite med Governor Andy också, men det är ett tag sen nu, typ tio år, tyvärr. Jag saknar det. Fick barn och familj, det var det som hände.
Det verkar inte ha varit några större besvär för Mattias Johansson att få Svenska Kyrkan att nappa på Bob Marleys budskap.
- Jag vill att världen ska bli en vackrare plats, där människor lever i kärlek och respekterar varandra. Jag är helt för One Love, allt är ett och vi är alla del av allt. Och när jag pratade med en av våra präster om Bobs texter så är det helt klockrent att ha i kyrkan.
Enligt Mattias Johansson fick kören mycket uppmärksamhet i Blekinge, var med i lokaltidningarna och även på SVT:s Blekinge-nytt.
För er som vill se kören så börjar konserten kl 17 på lördag.
- Idén till Bob Marley-kören har jag haft ganska länge. Det är en glad amatörkör, med konceptet att inte använda noter, inga intagningskrav och att vi har spelande körmedlemmar. Det var lyckat, de var med på alla repetitionerna och övade järnet hemma. Tror att det var bra för kören också att ha kompet med för frasering och timing, så jag är nöjd med resultatet. Vi var knappt 30 stycken allt som allt. Den startade som en projektkör som bara skulle pågå från september till 14 november 2009 då det mynnade ut i en konsert i Heliga kors kyrka i Ronneby. Den blev fullsatt och media var där också. Det var ett projekt för att det skulle kunna locka medlemmar som ville prova på någon annan körverksamhet som alternativ och att få människor som inte har så mycket tid att ta sig tid att vara med en begränsad period, berättar Mattias Johansson och fortsätter:
- Roligt nog tyckte alla körmedlemmar att det var så kul med kören att ingen ville sluta. Därför är det kul att det blir en konsert till på lördag 6/2 i Karlshamn, det tycker alla. Det är många som vill att vi ska uppträda med kören igen bland allmänheten. Vi repar inför Karlshamn nu och det går bra, de kommer ihåg sina stämmor och låtarna. Nästa gång har vi funderat skulle kunna vara nationaldagen, för att sprida budskapet om att alla är lika och människor på vår jord som gör vårt bästa.
Har spelat med Guvernören
Han har ett förflutet från Stockholms reggaeliv, bland annat tillsammans med Anders Kappelin och Adam Atterby i ett band som hette Positive Vibrations.
- De var super för mig. Spelade lite med Governor Andy också, men det är ett tag sen nu, typ tio år, tyvärr. Jag saknar det. Fick barn och familj, det var det som hände.
Det verkar inte ha varit några större besvär för Mattias Johansson att få Svenska Kyrkan att nappa på Bob Marleys budskap.
- Jag vill att världen ska bli en vackrare plats, där människor lever i kärlek och respekterar varandra. Jag är helt för One Love, allt är ett och vi är alla del av allt. Och när jag pratade med en av våra präster om Bobs texter så är det helt klockrent att ha i kyrkan.
Enligt Mattias Johansson fick kören mycket uppmärksamhet i Blekinge, var med i lokaltidningarna och även på SVT:s Blekinge-nytt.
För er som vill se kören så börjar konserten kl 17 på lördag.
24 januari, 2010
Snart firas Bobban
6 februari 1945 föddes den person som påverkat alla oss reggaefans mest, Bob Marley. Över hela världen firas minnet av hans födelsedag, på andra ställen firas minnet av hans dödsdag 11 maj.
Svenska reggaebloggen sammanställer i dag några av alla firanden av att Bobban hade blivit pensionär om han fortfarande levat.
Energikällan i Tyresö bjuder in 30 januari. Stora namn som Queen Ifrica och Tony Rebel uppträder, men också svenska artister som Robert Athill och Ras Cricket. Dessutom medverkar en av Bob Marleys anställda, Mark Miller. Han var manager åt The Wailers och ska berätta hur det var att jobba ihop med Bob Marley.
I Malmö blir det firande 5 februari på Klubb Living, Babel. I baren blir det Bobban-special med Soul Rebel och DJ LK. De ska spela jamaicanska klassiker och Bobban-favoriter, på skivspelarna alltså.
I St Ann, Jamaica hålls i år en årligt återkommande festival, Smile Jamaica. Jag har inte kunnat få fram någon information om vilka av Marleybarnen som uppträder där 6 februari, men det kommer garanterat vara några av alla barnen som sjunger och spelar i staden där Bob Marley föddes.
Harrison Stafford och killarna i Groundation slår på stort i år. Tidigare år har de gjort en spelning för att hylla Robert Nesta Marley, i år blir det en hel USA-turné. Med start i Austin, Texas 2 februari och med slutmål i San Francisco, Kalifornien 23 februari blir det sammanlagt 16 spelningar. Groundation har tidigare gjort några enormt bra spelningar till Marleys minne. Några av dem finns sparade som MP3-filer och cirkulerar på nätet.
På National Theatre i Addis Abeba, Etiopien, hålls en konsert 8 februari. Där uppträder bland andra Blakk Rasta från Ghana och Ras Seyoum.
I London spelar till exempel Macka B & The Roots Ragga Band 6 februari.
Om jag missat något firande i Sverige, meddela mig så uppdaterar jag texten.
Energikällan i Tyresö bjuder in 30 januari. Stora namn som Queen Ifrica och Tony Rebel uppträder, men också svenska artister som Robert Athill och Ras Cricket. Dessutom medverkar en av Bob Marleys anställda, Mark Miller. Han var manager åt The Wailers och ska berätta hur det var att jobba ihop med Bob Marley.
I Malmö blir det firande 5 februari på Klubb Living, Babel. I baren blir det Bobban-special med Soul Rebel och DJ LK. De ska spela jamaicanska klassiker och Bobban-favoriter, på skivspelarna alltså.
I St Ann, Jamaica hålls i år en årligt återkommande festival, Smile Jamaica. Jag har inte kunnat få fram någon information om vilka av Marleybarnen som uppträder där 6 februari, men det kommer garanterat vara några av alla barnen som sjunger och spelar i staden där Bob Marley föddes.
Harrison Stafford och killarna i Groundation slår på stort i år. Tidigare år har de gjort en spelning för att hylla Robert Nesta Marley, i år blir det en hel USA-turné. Med start i Austin, Texas 2 februari och med slutmål i San Francisco, Kalifornien 23 februari blir det sammanlagt 16 spelningar. Groundation har tidigare gjort några enormt bra spelningar till Marleys minne. Några av dem finns sparade som MP3-filer och cirkulerar på nätet.
På National Theatre i Addis Abeba, Etiopien, hålls en konsert 8 februari. Där uppträder bland andra Blakk Rasta från Ghana och Ras Seyoum.
I London spelar till exempel Macka B & The Roots Ragga Band 6 februari.
Om jag missat något firande i Sverige, meddela mig så uppdaterar jag texten.
08 oktober, 2009
Styr den opp!
Sitter och lyssnar på Stir It Up från Babylon By Bus, en av mina favoritskivor med Bob Marley, har just beställt en bok om hans låtar på Ginza (29:-!), och kände av någon anledning ett behov att skriva om det här.
I morgon blir det en text om den mest efterlängtade skivan i höst. Den verkar släppas av Annan artist! Det blir spännande att släppa loss sin kreativitet runt det ämnet. Någon mer som vill tipsa om Annan artist? Idéer emottages tacksamt. :)
I morgon blir det en text om den mest efterlängtade skivan i höst. Den verkar släppas av Annan artist! Det blir spännande att släppa loss sin kreativitet runt det ämnet. Någon mer som vill tipsa om Annan artist? Idéer emottages tacksamt. :)
26 augusti, 2009
Prince Herring: The 90's (och sena 80)
I dag ger jag mig ut på en vindlande tur. Jag har de senaste dagarna börjat fundera på när reggaen dök upp i mitt liv och när den fick fäste. Det tidigaste musikminnet jag har av reggae är något jag då inte hade en aning om var reggae. På en Mr Music-kassett från 1986 fanns en ballad, en softis som fastnade i mig som 10-åring. Boris Gardiners I want to wake up with you.
Något år senare kom Peps skiva Fram med pengarna (1988). Jag är rätt säker på att hans Lived po lanned spelades på P3 eller lokalradion och den fastnade
också. Nu börjar det hända saker i mitt musikliv. 12 år gammal kliver jag bort från äldsta brorsans skivsamling (innehöll i princip bara Kiss, Thin Lizzy, Saxon osv)
och började snika på mellanbrorsans kassetter med radioinspelningar. Han började redan ledsna på dem.
1990 lånade jag grannflickans Absolute Music-skivor. På nr 10 fanns två sköna popreggaelåtar, Aswads Shine och Maxi Priests Close to you. Här dök också en
polares UB40-samling upp, den första Labour of love-skivan. Kingston Town låg på Trackslistan. 14 år gammal började jag alltså få ett hum om vad reggae var.
I den här åldern var jag fullkomligt vidöppen för musikaliska referenser. Allt var intressant! Här anlade jag mitt hiphopintresse tack vare De La Soul och A Tribe Called Quest, 70-talsrocken tack vare Lenny Kravitz och Led Zeppelin, synthpopen via Pet Shop Boys, Depeche Mode och Erasure, rocken via U2, grungen via Pearl Jam och Nirvana osv. Jag kan räkna upp hur många stilar som helst som jag gått igenom eller behållit.
1991 kom Absolute reggae 1. Nu satt reggaen hårt fast. Nu upptäckte jag Inner Circle också. Bad Boys var med på skivan, på Tracks låg Black Roses. Nu kom också Beats International, ett av alla alias som Norman Cook använt som skivartist. På albumet Let them eat bingo fanns spåret Tribute to King Tubby...
Vid den här tiden kom två andra artister som jag långt senare förstod förde mig in på reggae. Det handlar om Massive Attack och Papa Dee. Jag köpte Massives första skiva
(under första Irakkriget ville de inte kalla sig för Massive Attack så det står bara Massive på min vinylskiva) och soundet var tungt, mörkt och på vissa låtar
hördes en sångare med en märklig röst. Vem var han? För mig då en helt okänd stjärna, Horace Andy. Jag följde Massive Attack under hela 1990-talet utan att
någon gång förstå att Horace Andy var reggaeartist och att flera av Massive Attacks låtar var inspirerade av jamaicansk dub.
Papa Dees första skiva är någon slags hiphop/reggae/popskiva. Lettin' Off Steam innehåller raggamuffinliknande spår och en del reggaespår. Jag tog det för hiphop,
vilket då var högst ovanligt.
90-talet innebar också Prodigy i min värld, Prodigy som på sin första skiva samplade vem då? Max Romeo. Där fick jag ytterligare en väg in till reggaen utan att jag
märkte det. Vid den här tiden inköptes första Bob Marley-plattan (Legend, förstås) och första reggaeboxen, en holländsk 10CD-samling som såldes på Åhléns för
en hundralapp. Nu dök intressanta artister upp! Dillinger, Toots & The Maytals, Cornell Campbell, Barrington Levy, The Heptones och Gregory Isaacs. Nu köpte jag också
en samling med Lee Perry-låtar.
1999 kom internet med 33k-modem hem till mig och från den dagen exploderade mitt reggaeintresse och reggaekunnande. Jag stannar där.
Något år senare kom Peps skiva Fram med pengarna (1988). Jag är rätt säker på att hans Lived po lanned spelades på P3 eller lokalradion och den fastnadeockså. Nu börjar det hända saker i mitt musikliv. 12 år gammal kliver jag bort från äldsta brorsans skivsamling (innehöll i princip bara Kiss, Thin Lizzy, Saxon osv)
och började snika på mellanbrorsans kassetter med radioinspelningar. Han började redan ledsna på dem.
1990 lånade jag grannflickans Absolute Music-skivor. På nr 10 fanns två sköna popreggaelåtar, Aswads Shine och Maxi Priests Close to you. Här dök också en
polares UB40-samling upp, den första Labour of love-skivan. Kingston Town låg på Trackslistan. 14 år gammal började jag alltså få ett hum om vad reggae var.
I den här åldern var jag fullkomligt vidöppen för musikaliska referenser. Allt var intressant! Här anlade jag mitt hiphopintresse tack vare De La Soul och A Tribe Called Quest, 70-talsrocken tack vare Lenny Kravitz och Led Zeppelin, synthpopen via Pet Shop Boys, Depeche Mode och Erasure, rocken via U2, grungen via Pearl Jam och Nirvana osv. Jag kan räkna upp hur många stilar som helst som jag gått igenom eller behållit.
1991 kom Absolute reggae 1. Nu satt reggaen hårt fast. Nu upptäckte jag Inner Circle också. Bad Boys var med på skivan, på Tracks låg Black Roses. Nu kom också Beats International, ett av alla alias som Norman Cook använt som skivartist. På albumet Let them eat bingo fanns spåret Tribute to King Tubby...
Vid den här tiden kom två andra artister som jag långt senare förstod förde mig in på reggae. Det handlar om Massive Attack och Papa Dee. Jag köpte Massives första skiva
(under första Irakkriget ville de inte kalla sig för Massive Attack så det står bara Massive på min vinylskiva) och soundet var tungt, mörkt och på vissa låtar
hördes en sångare med en märklig röst. Vem var han? För mig då en helt okänd stjärna, Horace Andy. Jag följde Massive Attack under hela 1990-talet utan att
någon gång förstå att Horace Andy var reggaeartist och att flera av Massive Attacks låtar var inspirerade av jamaicansk dub.
Papa Dees första skiva är någon slags hiphop/reggae/popskiva. Lettin' Off Steam innehåller raggamuffinliknande spår och en del reggaespår. Jag tog det för hiphop,
vilket då var högst ovanligt.
90-talet innebar också Prodigy i min värld, Prodigy som på sin första skiva samplade vem då? Max Romeo. Där fick jag ytterligare en väg in till reggaen utan att jag
märkte det. Vid den här tiden inköptes första Bob Marley-plattan (Legend, förstås) och första reggaeboxen, en holländsk 10CD-samling som såldes på Åhléns för
en hundralapp. Nu dök intressanta artister upp! Dillinger, Toots & The Maytals, Cornell Campbell, Barrington Levy, The Heptones och Gregory Isaacs. Nu köpte jag också
en samling med Lee Perry-låtar.
1999 kom internet med 33k-modem hem till mig och från den dagen exploderade mitt reggaeintresse och reggaekunnande. Jag stannar där.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)