Kära läsare. Nu är sajten svereggae.se i skarpt läge. Det återstår en del putsande och ni kan räkna med att det händer en del förändringar de kommande veckorna, men nu är jag såpass nöjd med sajten att jag släpper ut den. Det här betyder att svenskreggae.blogspot.com inte uppdateras och ni ska istället besöka svereggae.se för nyheter. Hela arkivet härifrån är överflyttat. Hoppas ni kommer trivas på nya adressen! :)
Skiva 2 av 11 i genomgången av 00-talets bästa skivor, USCB Allstars: Class Brutáls.
Den numera kända reggaeproducenten Partillo började som trummis i skabandet USCB Allstars från Göteborg. Tiomannabandet levererar snabb och svettig jamaica-ska med tre blåsare och mycket attityd. Denna plattan är den lugnaste och bästa eftersom den innehåller mer reggae än tidigare album.
Jag har alltid tyckt att USCB:s budskap är ytligt. Här finns dock flera tunga spår där musiken lyfter låtarna. Vanliga teman är brusten kärlek, alkoholism och självmord. Det är kanske därför de känns mer folkliga än många andra svenska reggaeband som influerats av Jamaica och rastafarikulturen. Rocken finns i bakgrunden utan att det blir dåligt, svennigt eller Kalle Baah.
Ett stort plus är att de har två bra sångare - OLS och Adonis. USCB förmedlar energisk ska som man vill dansa och hoppa till. Allra bäst var de live innan de splittrades för 2,5 år sedan. Kul att Göteborgsreggaeprofilen Chock-Chock på ett spår dissar svenska skamusiker. Att skivan avslutas med ett dubspår gör det inte sämre.
Nu, efter strul hos Spotify, börjar Swingkids musik finnas tillgänglig gratis i musiktjänsten. Först ut, en raritet med USCB Allstars, Legend Of The Monsterbeat. Nu är den gamla kassetten från 1997 tillfixad och sägs låta bättre än någonsin.
Vad kunde gå snett, vad kunde gå galet? Svensk reggae firade relativt stora kommersiella framgångar med singlar och album av Papa Dee och OK Fred av Chilly White & Kenny Peach. Men hur lät 90-talet egentligen?
Papa Dees första platta Lettin' Off Steam (1990) innehåller några grymma spår men skivan är ojämn. Hans andra platta, One Step Ahead (1993) innehåller nästan ingen reggae alls, Original Master (1994) och The Journey (1996) lider av samma kommersiella sökande efter framgång som leder honom allt längre bort från den bra reggae/raggamuffin han är kapabel att göra. Det är först med skivan Island Rock (1998) som han hittar tillbaka till reggaen på några bra spår, framför allt titelspåret.
Chilly White & Kenny Peach. Duon man snudd på kan kalla för ett one hit wonder, ett av få inom svensk reggae. Låten OK Fred känner ni alla igen (en cover, för övrigt). Plattan Honkies Pon The Case (1993) är inte mycket att hänga i julgranen. Det var först i slutet på 90-talet som Kent "Chilly" hittade rätt igen, nu med Leafy. Deras stora genombrott kom något år senare.
Kalle Baahs 90-tal har jag mycket svårt för. Här grundades min negativa inställning till bandet, och den har varit svår att tvätta bort. När jag hör Natural (1992) med medföljande singlar är det inte mycket som går in i mitt hjärta. Det känns plastigt och osvängigt, som både Chilly White, Papa Dee i mångt och mycket gjorde då. Häng mig inte för högt, Baah-fans. ;)
Vad var då bra på 90-talet? Jag ska ge er några band och titlar att lyssna på. Tribe Vibes från Växjö var ett band jag inte greppade hur bra de var när jag gick gymnasiet i Växjö på 90-talet, trots att min polare jobbade på Teaterkällarns västindiska klubb där Tribe Vibes hängde. Det jag i efterhand har kunnat höra av bandet är deras album M (1996) och lite singlar. Ni ska absolut lyssna in er på singeln Roots (1991) med tillhörande dubbaksida. Det är jävligt bra roots/dub.
Apopocalyps var ojämna men en skiva som är lyssningsvärd är deras liveskiva One More (1996), bäst är deras version av Specials Ghost Town.
Liberator och USCB Allstars. Ska från Malmö och Göteborg, grymt sväng, duktiga musiker. Lyssna på This Is Liberator (1996) och Moodswing EP (1999) med USCB Allstars.
Till sist Peps och Sveriges tveklöst mest spelade reggaelåt, Oh Boy! Låten finns med på skivan Spelar för livet (1992). Det är som vanligt spretigt och inte renodlat reggae, men början av skivan är grymt bra och rootig reggae. Titellåten, Nu och då, Tuff tid och Oh Boy är svårt att toppa.
Jag väljer att bildsätta mitt 90-tal med Oh Boy, ett klipp från TV-programmet Popitopp med Johanna Westman som programledare. Var inte alla vi killar lite kära i henne, förresten? Peps gästade tydligen studion och planterade blommor(!). Man vill ju se mer än det här, men vi får hålla till godo med 1 minut och 28 sekunder Oh Boy!
Skiva 2 av 11 i genomgången av 00-talets bästa skivor, USCB Allstars: Class Brutáls.