I dag: plats 12-18

Det är många som spänt väntar på resten av listan. Därför ska ni i dag få se hur plats 12-18 ser ut. Det handlar alltså om 00-talets bästa svenska reggaeskivor. Det intressanta kuriosa draget mellan de här skivorna är att de antingen kom 2002, 2006 eller 2009. De som kom på delad 12:e plats var ytterst nära att komma till bloggens slutomröstning.

12. Chilly & Leafy - Unda dawg entourage (2002). Det här är en av redaktörens favoritplattor från det gångna decenniet. Med Chilly & Leafy fick reggaen ett kommersiellt genombrott på ett annorlunda sätt. Alla ville veta vad den där låten i Telia-reklamen hette. Tänk att telefonbolagsreklam placerade svensk reggae i folkhemmet, om än så för en kortare tid. En annan favorit från plattan är Skyller Ifrån Sig. Den kan fortfarande dyka upp i spellistor och då på väldigt hög volym.

12. Helt Off - I huset (2006). Bredden på svensk reggae under 2000-talet visas genom att den här skivan inte når upp på topp tio. Säg Som Det Är och Ont Om Pengar är två riktigt tunga spår. Men ni som tror att Helt Off inte platsar på topp elva tror fel. Deras första album finns med där.

12. Kultiration - Kultiration (2009). Det senaste vi hört från det organiska folkreggaebandet. Lejoninna är ett av många fina spår på bandet som var ett av flera som dominerade 00-talets svenska reggaescen. En hand upp från er som fortfarande inte sett Kultiration live. Ni har missat något vitalt.

12. Sture Alléns Dansorkester - Långsamt gift i bestens buk (2006). Sture tog ett brejk från Svenska Akademien för att klämma ur sig ett eget alster. Med en skön mix av egna låtar och översättningar av klassiker som Mr. Cop och Cool Rasta visade han att det höll på egen han också. Vi ser fram emot album två som ligger i röret.

12. Syster Sol - Dömd att bli bedömd (2009). Framröstad av er som 2009 års bästa skiva och den var snubblande nära att få chansen att bli 00-talets bästa också. När hon lämnade Livelihood nådde hon nya höjder. Som soloartist förväntar vi oss mycket av Syster Sol. Debuten lovade att mer kommer komma.

17. Governor Andy - Torra benens dal (2002). En mer rutinerad debutant går nog inte att hitta. Governor Andy hade varit ett namn på svenska reggaescenen i 20 år när han till slut släppe Torra benens dal. Efter den har det blivit många skivor och han är stor bland er lyssnare. Det är få artister som fått så många skivor så högt placerade i den här listan. Guvernören kommer dessutom snart med nytt material.

18. Jaqee - Kokoo girl(2009). Den musikaliska kameleonten släppte till sist en reggaeplatta. Den var efterlängtad och levde upp till förväntningarna. Den blev soundtracket till sommaren 2009 för många av oss. Pink Drunken Elephant är en favorit.

18. P-Danjelsa - Goffa (2009). Den här skivan fick endast en trea i betyg av bloggen när den var ny. Det är ett betyg i underkant och som värt att omvärdera i dag. Skivan snurrade flitigare och flitigare under hösten. Samerna är en grym låt, om ni inte hört den så spana in den.

Nu återstår topp elva (det blev elva eftersom det blev lika mellan några skivor). Det blir en ny omröstning dem emellan om några veckor. Väck då mamma, svärmor, kompisarna och grannarna och säg till dem att rösta också. Ju fler som röstar desto mer rättvisande resultat. Det blir någon form av poll i slutomröstningen. Just nu klurar Svenska Reggaebloggen på hur den ska gå till för att bli så säker som möjligt.

Dagens bonus: Telia-reklamfilmen från 2002. Låten heter Vart ska du ta vägen?

Gästkrönika: I gränslandet mellan det svenska och det ”svenska”

Bloggen har fått uppmuntrande ord i en tid av kaos. Till exempel skickade Björn Owen Johansson helt på frivillig bas en gästkrönika för att täcka igen de renoveringshål som bloggens redaktör går igenom. Han petar i den svenska reggaeidentiteten och frågar sig om inte scenen skulle kunna växa om vi rev ner några murar. Varsågoda!

Kan inte undgå Absolute

För någon vecka sedan släpptes en uppföljare på folkhemsklassikern Absolute Reggae. Nu har skivbolaget samlat en treskivors-box med lättuggad reggae. Men efter att ha läst igenom låtlistan måste jag ändå säga att de har breddat sig mot de tidigare släppen. Nu finns artister som Gentleman, Lutan Fyah, Desmond Dekker och Black Uhuru med bland de mer kommersiellt kända, gamla hitsen med Bill Lovelady och Maxi Priest.

Nu finns också ett större antal svenska artister med. Två låtar från Million Stylez nya platta(!) har kommit med. Dr Alban, Peps Persson, Chilly White & Kenny Peach, Robyn, Ace of Base och Papa Dee finns också representerade.

Vem skivan är till för? Det är nog samma publik som tidigare Absolute-samlingar, svennebanan som behöver upptäcka reggaen. Nu får de i alla fall chansen att höra riktigt bra reggae uppblandad med plastmusiken.

OK Kent

Du har garanterat hört dem, Kent från Västerås. De två Kentarna som Svenska reggaebloggen kontaktat hette i reggaevärlden Chilly White (senare bara Chilly) och Kenny Peach. De var en anledning till att många upptäckte svensk reggae som tonåringar i början av 1990-talet. Låten som blev deras one hit wonder heter OK Fred och spelas fortfarande på sommaren i Sverige. 1993 släppte de sin version av John Holts OK Fred. Sommarplåga då, sommarplåga fortfarande i vissa radiokanaler. Kent Ihrén och Kent Westerberg berättar om sin resa in i reggaen.

Kent "Chilly" Westerberg:
Jag upptäckte reggae omkring 1979-80 då jag första gången hörde en låt med Jimmy Cliff. Jag fastnade genast och började leta efter mer av denna fantastiska musik. Det fortsatte i början av 80-talet med Bob Marley och en hel del av den tidens dancehallscen.

Kent "Kenny Peach" Ihrén:
På 70-talet spelade jag i ett band som började spela nån sorts reggae, inspirerade av Marley och Linton Kwesi Johnson, sen fortsatte det av bara farten in i 80-talet. Sen sjöng jag i ett annat band i ett antal år innan en kompis introducerade mig för Chilly och vi började skriva lite reggaelåtar tillsammans.

Chilly:
Kenny spelade i samma band som Governor Andy under tidiga 80-talet (Pink Patchos) i bandet fanns även andra vänner till mig så vi träffades genom dessa kontakter.

När bestämde ni er för att bilda duo?

Kenny:
I början var vi tre pers, men efter en första singel som inte blev nåt, bestämdes det att vi skulle gå ner på duo. I den vevan lyckades vi få åka till Jamaica. Det hela bekostades av skivbolaget (Stockholm Records, red anm) och ur det kom albumet "Honkies pon the case" med bl.a. OK Fred.

Chilly:
Vi började skriva låtar ihop inspirerade av det för tidpunkten så populära format sångare/deejay. Chaka Demus & Pliers är väl det tydligaste exemplet. De var ju mer fasta i sitt samarbete men det fanns ju även en hel bunt med andra som inte var lika fasta. Cutty och Shabba gjorde väl kombinationer med i princip alla populära sångare från den tiden. Detta var vad vi hade för avsikt att göra. Så här i efterhand kan man väl konstatera att vi inte riktigt lyckades med det, men något sorts resultat blev det i alla fall...

Jag vill mena att ni spelat in en av Sveriges mest radiospelade reggaelåtar. Hur känns det, så här drygt femton år efteråt, att låten OK Fred blev så stor och känd?

Kenny:
Man förstår ju att den blev en hit. Produktionen var aktuell, klatschig refräng och Chillys toasting var inte så vanlig i Sverige på den tiden. P3 ville ha en ny "A-la-la-la-la-long" också, det hjälpte naturligtvis till. Jag jobbar med ungdomar nu och de var ju knappt födda när den var en hit, ändå känner de till den och det tyder väl på något...

Chilly:
Vår version blev ju som sagt känd och så, men lyssnar man i dag så känns den inte så värst kul.

Hiten och skivan kom 1993, hur länge till höll ni ut tillsammans?

Kenny:
Chilly och jag spelade in ett album till under lite kaotiska former och det kom aldrig ut. Efter det, ungefär 1996 eller nåt, rann det hela ut i sanden.

Chilly:
1996-97, då fick det räcka. Reggae i Sverige var mycket mindre då och vi kände att det inte riktigt gick att göra det vi ville göra fullt ut.

Kenny:
Det var en fantastisk tid och det var fantastiskt att kunna spela på heltid under ett antal år men det fanns annat som kanske inte alltid var så kul. Man skulle säga rätt saker, på rätt plats och i rätt sammanhang. Man skulle vara på rätt plats vid rätt tillfälle, kindpussas med folk som man visste pratade skit om en. Hela den biten gör att man inte direkt saknar det men jag skulle inte ha velat vara utan det heller.

Chilly fortsatte med reggaen tillsammans med Leafy. Chilly, berätta om den tiden.

Leafy och jag kände varandra sedan tidigt 90-tal via vår gemensamme vän Papa Dee. Leafy var faktiskt med och gästade på några låtar under Chilly/Kenny-tiden. Dessa finns på plattan som aldrig släpptes.
Leafy ringde mig 1998 och frågade om vi inte skulle börja jobba ihop. Han tyckte att det var dags att vi började köra reggae på svenska. Jag nappade och sedan kom Tuff Tripp året därpå. Vi spelade in ett helt album, men vårt dåvarande skivbolag råkade i ekonomiskt trångmål och ännu ett album blev liggande. Något år senare startade vi med hjälp av vår gemensamme vän Prince B labeln Unda Dawg Records. Där släpptes vår platta Unda Dawg Entourage. Vi körde på med detta några år men sedan tröttnade jag på att vara artist och gick mer över till produktion tillsammans med Prince B. Vi drog igång Hi-Score Music och har sedan släppt musik med jamaianska artister istället.

Kommer vi få höra något mer med Chilly som artist igen?

Jag har som sagt tröttnat på att vara artist så det är tämligen liten chans/risk att få höra något med Chilly igen.

Har ni någon kontakt i dag, du och Kenny?

Chilly:
Jag har sporadisk kontakt med Kenny idag då vi har en del gemensamma vänner.

Kenny:
En anledning till att det blir sporadiskt är väl att han flyttat till Stockholm och har ett liv där som tar tid och kraft precis som jag har här.

Följer ni svensk reggae i dag?

Kenny:
Idag har jag mer eller mindre släppt reggaen tyvärr. Andra uttryck har tagit över. Reggaen har också ett problem med förnyelse kan jag tycka utan att vara alltför insatt.

Chilly:
Jag kan inte säga att jag följer den svenska reggaescenen så jag har heller ingen direkt åsikt om densamma.

Vad gör ni i dag?

Chilly:
Jag är i dag bolagschef i ett företag som sysslar med statistik runt tv-annonsering. Ganska långt från musik och reggaevärlden men jag trivs utmärkt med det och lyssnar fortfarande på reggae dagligen. Jag orkar dock inte hänga med riktigt som förr så det blir mestadels äldre jamaicansk musik nu för tiden. Dessutom driver jag en label, Hi-Score Music, som fortfarande är aktiv, kanske mer som produktionsenhet än som skivbolag. Vi har haft med låtar på diverse samlingar och artisters egna album, Jah Mason, Fantan Mojah och Zareb för att nämna några.

Kenny:
Jag jobbar som musiklärare på ett gymnasium här i V-ås nu och det är kul. Ungdomar har en tendens att hålla en ung i sinnet och i musiken. Sen spelar jag i ett eget band som spelar mina låtar. POP, brukar jag kalla det.
Tiden med reggaen har ändå gett mig vansinnigt många upplevelser, både musikaliskt, socialt och kulturellt och den kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta. One Love!

Fem anledningar att älska Västerås + ett låttips

1. Jag träffade min fru där, på blinddejt. Nu är vi alltså gifta och har barn nr två på väg. Musiken förde oss samman, bland annat.
2. Governor Andy. Hans fru ska tydligen vara snålast i hela Västmanland, enligt Guvernören själv. Han är en promotor av svensk reggae, gör själv bitvis briljanta låtar och är på gång med två nya skivor.
3. Looptroop/Promoe. Den skäggige veganen rör sig ständigt i gränslandet mellan hiphop och reggae. Jag har haft förmånen att se Looptroop spela på hemmaplan, i gamla biosalongen som blev konsert lokal Prisma, och de spelade Jag sköt Palme... Varför inte en renodlad reggaeplatta eller mixtape, Promoe? Du har helt klart förmågan. Lyssna på Bureaucrazy, som var med Gillis Reggaepropaganda vol 1 och Generation Kill här nere, plus dubben han gjorde med Molecule.
4. Chilly & Leafy. Jag är svag för Chilly & Leafy, inte alls lika svag för Chilly White & Kenny Peach. För min del får C & L gärna göra mer än ett fullängdsalbum (Unda Dawg Entourage, 2002) och 7"/12"-singlar...
5. The Cigarres. Mig veterligen blev det bara en EP (Praise The Music, 1999) och en skiva, Time Will Tell (2000). Varför? Det är ju sjukt svängig! Kom tillbaka, Cigarres!

Dagens låttips med en västeråsare: Promoe - Generation Kill, släppt gratis på Looptroops hemsida.

90-talet, 90-talet

Vad kunde gå snett, vad kunde gå galet? Svensk reggae firade relativt stora kommersiella framgångar med singlar och album av Papa Dee och OK Fred av Chilly White & Kenny Peach. Men hur lät 90-talet egentligen?

Papa Dees första platta Lettin' Off Steam (1990) innehåller några grymma spår men skivan är ojämn. Hans andra platta, One Step Ahead (1993) innehåller nästan ingen reggae alls, Original Master (1994) och The Journey (1996) lider av samma kommersiella sökande efter framgång som leder honom allt längre bort från den bra reggae/raggamuffin han är kapabel att göra. Det är först med skivan Island Rock (1998) som han hittar tillbaka till reggaen på några bra spår, framför allt titelspåret.

Chilly White & Kenny Peach. Duon man snudd på kan kalla för ett one hit wonder, ett av få inom svensk reggae. Låten OK Fred känner ni alla igen (en cover, för övrigt). Plattan Honkies Pon The Case (1993) är inte mycket att hänga i julgranen. Det var först i slutet på 90-talet som Kent "Chilly" hittade rätt igen, nu med Leafy. Deras stora genombrott kom något år senare.

Kalle Baahs 90-tal har jag mycket svårt för. Här grundades min negativa inställning till bandet, och den har varit svår att tvätta bort. När jag hör Natural (1992) med medföljande singlar är det inte mycket som går in i mitt hjärta. Det känns plastigt och osvängigt, som både Chilly White, Papa Dee i mångt och mycket gjorde då. Häng mig inte för högt, Baah-fans. ;)

Vad var då bra på 90-talet? Jag ska ge er några band och titlar att lyssna på. Tribe Vibes från Växjö var ett band jag inte greppade hur bra de var när jag gick gymnasiet i Växjö på 90-talet, trots att min polare jobbade på Teaterkällarns västindiska klubb där Tribe Vibes hängde. Det jag i efterhand har kunnat höra av bandet är deras album M (1996) och lite singlar. Ni ska absolut lyssna in er på singeln Roots (1991) med tillhörande dubbaksida. Det är jävligt bra roots/dub.

Apopocalyps var ojämna men en skiva som är lyssningsvärd är deras liveskiva One More (1996), bäst är deras version av Specials Ghost Town.

Liberator och USCB Allstars. Ska från Malmö och Göteborg, grymt sväng, duktiga musiker. Lyssna på This Is Liberator (1996) och Moodswing EP (1999) med USCB Allstars.

Till sist Peps och Sveriges tveklöst mest spelade reggaelåt, Oh Boy! Låten finns med på skivan Spelar för livet (1992). Det är som vanligt spretigt och inte renodlat reggae, men början av skivan är grymt bra och rootig reggae. Titellåten, Nu och då, Tuff tid och Oh Boy är svårt att toppa.

Jag väljer att bildsätta mitt 90-tal med Oh Boy, ett klipp från TV-programmet Popitopp med Johanna Westman som programledare. Var inte alla vi killar lite kära i henne, förresten? Peps gästade tydligen studion och planterade blommor(!). Man vill ju se mer än det här, men vi får hålla till godo med 1 minut och 28 sekunder Oh Boy!

Svensk reggae på Trackslistan

I dag, tisdag 8/9 firar Trackslistan i P3 25 år. På lördag sänds dessutom den tusende listan sedan starten. För att fira Kaj Kindvall och Trackslistan har jag sökt i arkiven hur svensk reggae har stått sig i 25 år.

Det är ingen underdrift att säga att svensk reggae och Trackslistan är en dålig kombination. Under 1980-talet låg ingen svensk artist på Trackslistan som vi kan klassa som reggae. 1990-talet var det "gyllene årtiondet". Nu är frågan hur snäva vi ska vara i vad som är reggae. Om vi är generösa i tolkningen och räknar in Midi, Maxi & Efti så är det den mest framgångsrika reggaeakten på listan. Bad Bad Boys, som ändå är någon slags reggae, låg trea som bäst i mars 1991.



Annars är OK Fred med Chilly White & Kenny Peach, som sommaren 1993 plågade alla svenskar, den största hitten. Låten nådde topp tio före sommaruppehållet men låg kvar på listan i augusti när programmet startade igen.

Den reggaeartist som haft flest låtar på Trackslistan är Papa Dee. Ain't No Stoppin' Us Now är den av hans fem hits som är mest renodlad reggae och den nådde nionde plats på listan och låg i fyra veckor våren 1990. Under punkten kuriosa kan jag notera att Papa Dee skrev låten ihop med en kille som heter Karl McFaul. Han kandiderade till EU-parlamentet för Piratpartiet utan att komma in.

Dag Vag har legat på Trackslistan med Du får aldrig nog. Den är dock så långt ifrån reggae att jag inte räknar in den... Sedan har vi artister med vissa reggaeinfluenser som jag valt att inte räkna (Dr Alban, Ace Of Base, Teddybears med diverse gästande artister). Sedan har vi förstås plojlåten... Markoolios Ingen sommar utan reggae. Det är visserligen ingen reggae men han sjunger i alla fall om den... Han låg femma som bäst i juni 2007.