En trogen läsare, Arvid, gav mig en morot. Han hade hittat ett band på nätet, Pepparn, Älgen och Bälgen, som släppte en platta 1981. Det är folkmusikreggae i samma anda som Peps Persson och Ronny Åström gjorde i slutet på 1970-talet. Givetvis antar jag Arvids utmaning och kommer leta reda på fakta om denna raritet (som jag redan vet har kopplingar till Peps och Ronny).
Om någon av er läsare har något att bidra med, hojta till. Är ni nyfikna? Spana in klippet från YouTube. Varning för att det låter långt ifrån dagens moderna reggaescen.
Besök svereggae.se istället!
Kära läsare. Nu är sajten svereggae.se i skarpt läge. Det återstår en del putsande och ni kan räkna med att det händer en del förändringar de kommande veckorna, men nu är jag såpass nöjd med sajten att jag släpper ut den. Det här betyder att svenskreggae.blogspot.com inte uppdateras och ni ska istället besöka svereggae.se för nyheter. Hela arkivet härifrån är överflyttat. Hoppas ni kommer trivas på nya adressen! :)
Visar inlägg med etikett Ronny Åström. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Ronny Åström. Visa alla inlägg
07 april, 2010
Nu kommer de ännu hårdare
Det var här mitt reggaeintresse till stor del grundades, tack vare att UB40 gjorde covers på mängder av låtarna från filmen. 1983 släppte UB40 Labour of Love I och på den plattan finns åtminstone fyra låtar som medverkade i filmen. Det visste jag dock inget om när en polare spelade plattan för mig någon gång i slutet på 80-talet.
Två av låtarna har också gjorts svenska versioner på. Johnny Too Bad blev Ronny Du É Rå med antingen Peps eller Dag Vag, det är bara att välja själv. Sen gjorde Ronny Åström en cover på Sweet and Dandy som blev Ett Litet Under på svenska.
Förutom filmen får man extramaterial, till exempel en intervju med huvudrollsinnehavaren och världsstjärnan Jimmy Cliff.
Etiketter:
Dag Vag,
Jimmy Cliff,
Peps,
Ronny Åström,
UB40
17 september, 2009
Såhär i Idoltider...
så verkar folket behöva någon som sansar stämningen lite. Lyssna på Ronny Åströms text och reflektera över vad han har att säga...
Ronny Åström - Klibbiga toner by Prince Herring
Ronny Åström - Klibbiga toner by Prince Herring
Etiketter:
Ronny Åström
31 augusti, 2009
10 anledningar till att älska Skåne
10. Ronny Åström. I mitt tidigare porträtt på den snudd på bortglömde råe Ronny så skrev jag om Den ensamma människan. Den skivan enkom räcker för att placera Åström på Skåne topp 10.
9. GeneralKnas. Basar över Landskrona fast numera från Jämtland. Knas hamnar på listan för sina två soloalbum och för det som komma skall. Jag spår en långvarig karriär inom svensk reggae, om han orkar och vill.
8. Liberator. Sveriges bästa ska? Jag tror det. Det är svängigt, det är tajt, det är tungt. Det är visserligen på engelska och inte skånska men nu ska vi inte vara petiga.
7. Kung Kodum. Första artist med dubvibbar på min lista. Deras roots är mycket bra men eftersom min böjelse är mest åt dubhållet så är det tunga, övervägande skälet till sjundeplats deras dubspår.

Det här är också en anledning att älska Skåne. Spettekakan!
6. Finn the Giant. Här börjar det tätna ordentligt på listan. De fyra första artisterna var inte lika tunga och inte lika svårt att rangordna. Men härifrån och uppåt är det tajt som sjutton. Finn får sjätteplatsen för Dub pon top och diverse mp3:or. Jag väntar spänt på nästa steg från Finn. Nästa steg kommer förmodligen flytta honom uppåt nästa gång jag rangordnar skåningarna. :)
5. Stures dansorkester. Den jag är mest fäst vid av Akademikerna. Sture har visserligen bara släppt en skiva och någon mp3:a, men så bra som Långsamt gift i bestens buk är så var en topplacering given. Samma sak här som med Finn, fler skivor och det blir högre placering i framtiden.
4. Rotpuls. Det här är bra 80-talsreggae. Det blev en kort men bra karriär. De förtjänar sin fjärdeplats, definitivt. Lyssna på Rötter, +-0, Lilla Olle och Stig Andersson så förstår ni min höga placering.
3. Helt Off. Två plattor har det blivit hittills, varav I huset är makalöst bra rootsplatta. Här höll Chords på att hamna på listan som soloartist men några få spår på en platta räckte inte till. Helt Off är ett sidoprojekt för Chords, Timbuktu och Måns och jag hoppas att de tar stickspåret några gånger till för det de gör är jävligt bra!
2. Svenska Akademien. En högst väntad placering eftersom ettan är orubblig. Det har blivit fyra plattor + en samlingsplatta för Sture, GeneralKnas med flera. Att samma band genererar tre placeringar på topp tio säger något om deras betydelse och dominans inom svensk reggae på 2000-talet. Brännande aktuella texter, tunga rytmer, grymma live. Men ändå bara tvåa, för.
1. Peps Persson rubbar man inte. Han är svensk reggaes gudfader, oantastlig. Av en del kallad för coverartist, och visst har han gjort många covers. Men texterna har han skrivit själv, omgjorda ur ett skånskt perspektiv. Många av hans låtar är tidlösa, en del, framför allt 80-talet känns daterat. Den enda renodlade reggaeplattan kom inte förrän 2005. Gillar man som jag både Peps blues och Peps reggae så vill man ha fler renodlade plattor. Han har släppt ett antal bluesplattor men bara en reggae. Om det kommer någon mer ny platta med Peps så tror jag att bluesen är skippad. Hursomhelst, en överlägsen förstaplats på listan över älskvärda Skåneartister.
9. GeneralKnas. Basar över Landskrona fast numera från Jämtland. Knas hamnar på listan för sina två soloalbum och för det som komma skall. Jag spår en långvarig karriär inom svensk reggae, om han orkar och vill.
8. Liberator. Sveriges bästa ska? Jag tror det. Det är svängigt, det är tajt, det är tungt. Det är visserligen på engelska och inte skånska men nu ska vi inte vara petiga.
7. Kung Kodum. Första artist med dubvibbar på min lista. Deras roots är mycket bra men eftersom min böjelse är mest åt dubhållet så är det tunga, övervägande skälet till sjundeplats deras dubspår.
Det här är också en anledning att älska Skåne. Spettekakan!
6. Finn the Giant. Här börjar det tätna ordentligt på listan. De fyra första artisterna var inte lika tunga och inte lika svårt att rangordna. Men härifrån och uppåt är det tajt som sjutton. Finn får sjätteplatsen för Dub pon top och diverse mp3:or. Jag väntar spänt på nästa steg från Finn. Nästa steg kommer förmodligen flytta honom uppåt nästa gång jag rangordnar skåningarna. :)
5. Stures dansorkester. Den jag är mest fäst vid av Akademikerna. Sture har visserligen bara släppt en skiva och någon mp3:a, men så bra som Långsamt gift i bestens buk är så var en topplacering given. Samma sak här som med Finn, fler skivor och det blir högre placering i framtiden.
4. Rotpuls. Det här är bra 80-talsreggae. Det blev en kort men bra karriär. De förtjänar sin fjärdeplats, definitivt. Lyssna på Rötter, +-0, Lilla Olle och Stig Andersson så förstår ni min höga placering.
3. Helt Off. Två plattor har det blivit hittills, varav I huset är makalöst bra rootsplatta. Här höll Chords på att hamna på listan som soloartist men några få spår på en platta räckte inte till. Helt Off är ett sidoprojekt för Chords, Timbuktu och Måns och jag hoppas att de tar stickspåret några gånger till för det de gör är jävligt bra!
2. Svenska Akademien. En högst väntad placering eftersom ettan är orubblig. Det har blivit fyra plattor + en samlingsplatta för Sture, GeneralKnas med flera. Att samma band genererar tre placeringar på topp tio säger något om deras betydelse och dominans inom svensk reggae på 2000-talet. Brännande aktuella texter, tunga rytmer, grymma live. Men ändå bara tvåa, för.
1. Peps Persson rubbar man inte. Han är svensk reggaes gudfader, oantastlig. Av en del kallad för coverartist, och visst har han gjort många covers. Men texterna har han skrivit själv, omgjorda ur ett skånskt perspektiv. Många av hans låtar är tidlösa, en del, framför allt 80-talet känns daterat. Den enda renodlade reggaeplattan kom inte förrän 2005. Gillar man som jag både Peps blues och Peps reggae så vill man ha fler renodlade plattor. Han har släppt ett antal bluesplattor men bara en reggae. Om det kommer någon mer ny platta med Peps så tror jag att bluesen är skippad. Hursomhelst, en överlägsen förstaplats på listan över älskvärda Skåneartister.
Etiketter:
Finn the Giant,
General Knas,
Helt Off,
Kung Kodum,
Liberator,
Peps,
Ronny Åström,
Rotpuls,
Stures Dansorkester,
Svenska Akademien
21 augusti, 2009
Ronny Åström snudd på bortglömd
I dag tipsar jag om en artist som i princip fallit i glömska. Ronny Åström hann bara med två album i mitten av 1970-talet men det första är riktigt bra i sina toppar. Klibbiga toner och Livet på landet är väl låtarna som håller högst kvalitet. Båda är med på skivan Den ensamma människan (1976) där Peps Blodsband kompar och Peps själv producerar plattan. Klibbiga toner har Helt Off moderniserat på sin debutplatta från 2004.
1977 kom skivan Hampadängor, som i min smak är sämre än Den ensamma människan. Sedan har vi singeln som inte finns med på något album, Maskin nr. 1 (1978). Singelns baksida är Maskin nr. 2 med Peps. Den första maskinen har jag hittills bara hört en gång eftersom ett reggaefan delade med sig av den i förrgår. Det här soundet är helt annorlunda än albumen. Den har märkliga synthljud men svänger rätt bra. Synthmusik från 1978 i Sverige måste vara pionjärt. Han har tydligen också gjort musik till Bamse i trollskogen(!).
Ronny Åström var ingen större sångare utan behållningen är de begåvade, samhällskritiska texterna och gunget. Han är ytterligare en artist som Peps varit med och promotat. Reggaefans bör få tag på Den ensamma människan och minnas en doldis i svensk reggaehistoria. Ronny Åström finns dessvärre inte bland oss längre, han gick bort 2003.
Etiketter:
Helt Off,
Peps,
Ronny Åström
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)