Gästkrönika: I gränslandet mellan det svenska och det ”svenska”

Bloggen har fått uppmuntrande ord i en tid av kaos. Till exempel skickade Björn Owen Johansson helt på frivillig bas en gästkrönika för att täcka igen de renoveringshål som bloggens redaktör går igenom. Han petar i den svenska reggaeidentiteten och frågar sig om inte scenen skulle kunna växa om vi rev ner några murar. Varsågoda!

Bäst 2009 - du bestämmer!

Ett intensivt svenskt reggaeår går mot sitt slut. Från och med i dag och fram till årsskiftet ska Svenska reggaebloggen tillsammans med sina läsare sammanställa 2009, en klassisk årssammanfattning helt enkelt. Jag nominerar fyra i varje kategori, utom årets låt där ni får tio att välja mellan, och ni röstar fram vinnarna.
Synpunkter på urvalet tas emot, men redaktionen ändrar sig bara vid fullkomligt fatala misstag. :)

Kategorierna är årets låt, årets album, årets grupp, årets soloartist, årets genombrott och årets artist. Nomineringarna är utefter skivsläpp och inte liveframträdanden. Då kan alla lyssna och sedan ha en åsikt. Jag har skapat en spellista på Spotify där jag lagt in alla artister som är aktuella i omröstningen, dock fattas några. Du kan garanterat hitta låtar på artisternas hemsidor, om du inte redan har köpt skivorna.

De nominerade till årets låt är:
Diegojah - Electric music
GeneralKnas med Kapten Röd - Delelelelelelelikat
Governor Andy - Han ser dej
Jacco - När mörkret faller
Jaqee - Pink drunken elephant
Million Stylez - Supastar
P-Danjelsa - Samerna
Serengeti - Nah shoot n miss
Svenska Akademien - Samma nytt
Syster Sol - Gillar din vibe

De nominerade till årets album är:
Governor Andy - Glömda hjältars ballad
Jaqee - Kokoo girl
Liberator - Stand and deliver
Syster Sol - Dömd att bli bedömd

De nominerade till årets grupp är:
Glesbygd'n - Tid'n Lid
Kultiration - Kultiration
Liberator - Stand and deliver
Roots Circus - Wednesdays

De nominerade till årets soloartist är:
GeneralKnas - Charmörerna
Jaqee - Kokoo Girl
Junior Eric - Raggamuffin på svenska
Syster Sol - Dömd att bli bedömd

De nominerade till årets genombrott är:
Hanouneh - Diverse låtar
Jacco - Diverse låtar
Robert Athill - Biding my time
Syster Sol - Dömd att bli bedömd

De nominerade till årets artist är:
Glesbygd'n - Tid'n Lid
Jaqee - Kokoo Girl
Liberator - Stand and deliver
Syster Sol - Dömd att bli bedömd

Recension av Roots Circus

Det är ett bra tag sedan skivan kom men jag har inte ids recensera den. Nu är det dock dags. Roots Circus andra platta Wednesdays har bandet mer eller mindre jobbat på sedan debuten med sitt självbetitlade album 2006. Jag har inte hört debuten, men sett bandet live. Och jag måste säga att Wednesdays känns platt. Det saknas energi. Det låter bra men saknas någonting. Och ska jag jämföra med hur det var live så låter Roots Circus bättre live än på skiva.

Köp hellre en biljett för att se bandet. Skivan är lite tråkigt, andra halvan av albumet är dock bättre än första. Vill du tycka annorlunda och har ett Spotify-konto? Gå in och lyssna!

Don Carlos ägde fredagen

Så var festivaldag två sedd. Det blev en längre kväll för mig och fler band hann ses. Vi börjar väl från början.

Junior Kelly. Såg jag lite grann av och blev inte särskilt berörd. En tvåa.

Format & Storsien. Såg Uppsalakillen Format för två månader sedan. Storsien har jag också sett förut. Det var rätt bra tryck i tältet. Jag satte mig utanför och lekte med dottern. En trea ändå för trycket.

Collie Buddz & The New Kingston Band. Det här fastnade inte på mig. En tvåa.

Roots Circus. Nu börjar det ta sig. Tyvärr hade bandet väldiga ljudproblem. Konserten kom igång för sent, men när den svala inledningen lade sig så blev det bättre och bättre. Bandet körde en Calcutta Transfer-cover (undrar hur många som visste det i tältet...), Easy Loving från 1983. För mycket lovers rock sa min ljudteknikerkompis. Inte då! Bandet hann också göra en cover på Eleanor Rigby. De kämpade hårt med att hålla publiken kvar trots Collie Buddz på stora scenen och att kvällens gigant Don Carlos skulle ta vid på stora scenen. All heder åt Roots Circus men det blir inte mer än en trea ändå.

Don Carlos. Det var ju nu det lyfte ordentligt. Även om Don såg rätt gammal ut emellanåt så höll rösten hög klass. Många klassiker fick vi höra, t ex Guess Who's Coming To Dinner och Satta Massagana. Det känns som att Uppsalas reggaepublik ibland är svårflörtad och att det märks på artisterna. Inga sura miner men som att artisterna förväntar sig mer drag. Så även med Don Carlos. Konserten får ändå en fyra för rösten och det magnifika kompbandet.

Ziggi & The Renaissance Band. Här blev det ölpaus och snackepaus med goa vänner. Satt dock utanför tältet och hörde stora delar av konserten. Holländarna är stabila, såg dem på Öland Roots för två år sedan. En trea.

Third World. God klass på detta band som hållit på i drygt 30 år. Men de höll inte kvar mig hela spelningen och jag kan inte sätta mer än en trea. Det lyfte inte riktigt även om det var gott om publik framför stora scenen.

Samlade intryck då? Don Carlos var kvällens kung (jag tror han knäppte Ky-Mani på fingrarna, utan att ha sett Marley-sonen törs jag säga det) men fredagsfältet var lite tunt. Ser fram emot lördagen som blir betydligt vassare. Ses på Kap i morgon!

Fredagstips inför URF

Ni som läser den här bloggen vet att jag har en förkärlek för roots och dub. Då kommer det kanske inte som en överraskning att jag hellre tipsar om den typen av artister. Ur fredagens URF-program tipsar jag därför om följande artister att se:

Roots Circus. Ja, de heter ju tom rätt. ;) Roots Circus, svenskt band som jag sett på en festivalspelning tidigare (tror det var Öland Roots 2007). Ny platta som jag dessvärre inte hört. Skönt gung, hoppas bara att tältscenen inte är för liten för att det ska bli tunggung. Tältscenen 19.40.

Don Carlos. Tidigare Black Uhuru-sångaren är tillbaka i Uppsala. Har spelat här för några år sedan och veteranen är redo för att få Uppsala att gunga igen. Stora scenen 20.30.

Third World. Ytterligare en lite poppig reggae. Jag vet inte om det är medvetet av arrangören att lägga två stora, poppigare akter efter varandra på samma dag (den andra är Ky-Mani Marley). Third World är lite av en chansning känner jag. Lever de på gamla meriter endast eller svänger det fortfarande. Kan bli både fågel och fisk. Stora scenen 22.00

Chans till överraskning: Resten av det för mig relativt okända gänget band som spelar. Nu kan jag visa min okunnighet bland nyare utländska akter... Ziggi & The Renaissance Band såg jag på Öland 2007. Det var inget i min smak. Gick hem och la mig istället...