![]() |
| Höga toppar men en del djupa dalar med Misty in Roots. Foto: Stefan Gunnarsson/Reggaefoto.se |
Kalle Baah höll som sagt en jämn och hög kvalitet, där det lyfte till ännu högre höjder i extranumren. Brittiska Misty In Roots hade sina riktigt höga toppar men det kändes lite oengagerat bitvis, som att de inte nådde fram till publiken. Varför det blev så har jag inte kunnat komma fram till. Det är sällan man ser folk droppa av från spelningarna vid stora scenen, men så var det under Misty In Roots.
Bland de mindre akterna, Roots By Nature, Skansen och Amsiebrown & The Awakening Band så känns det som jämnt reggaeskägg mellan Roots By Nature och Skansen. Det känns ändå som att Skansen var det band som stack ut av dem med sina glada ska-covers och häftiga energi. Roots By Nature var bra och, som jag skrev redan i går, de förtjänade en större publik än vad de fick. Men någon måste börja festivalen, och det känns självklart att sätta någon av de okända, svenska akterna där.
Amsiebrowns spelning var så kort, och förhållandevis anonym, att jag inte fick något grepp om den, tyvärr. Det var den artist jag var mest nyfiken på, men missade första tio minuterna då jag satt och skrev, och sedan höll spelningen bara på i 20 minuter till. Men när det finns fler låtar i bagaget, som folk dessutom hört och känner till, så kommer Amsiebrown ta flera steg framåt. Talangen finns där helt klart.
Skansen har spelglädjen och kunnandet men behöver eget material för att så småningom komma ur cover-låtarna. Den enda egna låten som bandet spelade imponerade inte på mig, men det var i jämförelse med de ska-klassiker de spelade i övrigt.



