Tändstickor för mörkrädda

Skiva 11 av 11 i genomgången av 00-talets bästa skivor, Svenska Akademien: Tändstickor för mörkrädda.

Den här skivan var Svenska Akademiens genombrott till den breda publiken. Tändstickor för mörkrädda en sån där ovanlig platta där alla spår är bra och den håller fortfarande. Det är bandets bästa platta enligt mig. De blandar upptempo rootsreggae med hiphopinfluenser. Musiken är enkel, lekfull och tung med bra driv hela vägen. Bandet lämnade med denna plattan den tidigare hiphop-demoproduktionen och tog svensk reggae till en högre nivå. De har själva spelat in skivan och tackade nej till skivkontrakt hos de stora bolagen som de kritiserar. Deras budskap om kärlek, revolution, veganism och stöd för flyktingar känns genuint och gör musiken ännu bättre.

General Knas toast är så tung och hård att tankarna lätt går till Bounty Killer. Storsien gästar riktigt bra på Det kunde lika gärna varit du och jag. Titti Tångs mjuka sång kombinerat med Sture Allén ljusa röst och General Knas mörka toast skapar en skön dynamik.

Torbjörn Granrot

Stjärnorna finns här

Skiva 10 av 11 i genomgången av 00-talets bästa skivor, Kapten Röd: Stjärnorna finns här

Alla älskar Kapten Röd. Hans texter går rakt in i hjärtat när han toastar och sjunger om anorexi, rasism, våld och kärlek. Han når en bred publik med finurliga texter på svenska. Kapten Röd leker med språket och vänder på orden precis som rastas gör med patois. Han sjunger om ensamhället, opolitiker och Babylon.

Dessutom är han en fantastisk producent. Kapten Röds rytmer visar att Sverige ligger i framkanten när det gäller conscious roots reggae och dancehall. Fräscht och tungt med rötter. Hans stil är mer av en singjay som lätt växlar mellan rytmisk toast och mjuk sång.

Tunga spår är Galenskap, Trasig, Ta inga order och den gamla upphottade rytmen i Mördare med Mysticman. Vi vill ha mer av Kaptenen!

Torbjörn Granrot

Tack och hej - Natural Way

Stefan Trepkow och Danny Rowlands lämnar scenen.

Någon gång ska man lägga av. Varför inte 2010, tänkte bandet som egentligen slutade 2003 eller ännu tidigare. Det är Uppsalas ryggrad i reggaekulturen som rest sig ur askan och återigen kastat sig in i elden. Men nu är det askan som gäller igen och bandet bjöd på ett hejdundrade trevligt kalas.

Det är sällan en recension tar sin början på köpcentret men just i dag, på Natural Ways sista dag, så sprang jag på basisten Magnus "Daddy Natural" Hjalmarsson på parkeringen vid en av de större livsmedelsaffärerna i stan. Vi hejade först lite stelt, köpte sedan gul lök båda två, strosade genom pastahyllorna och kassan för att sedan återigen mötas vid vagnsskjulet utanför. Vi hade båda bråttom därifrån men hann säga att läget var bra och att vi skulle ses till kvällen.

Fan, vissa dagar kommer man i god tid, andra gånger för sent. Trots att jag var på plats strax efter kl 21 så hörde jag bekanta toner redan vid cykelparkeringen. Efter lite administration så tog jag mig in på spelningen lagom till Natural Way bjöd på Conquer.

Jag ska inte dra till med klyschor som "så här bra har de aldrig varit" eller "de slutar på topp" därför att det här faktiskt var både första och sista gången jag såg bandet. Men av publiktätheten och -reaktionerna att döma så var det här något i hästväg. Det var rejält med folk, svettigt så in i bomben och då var det ändå inte ska-röjigt utan som sig bör roots-gungigt. Det var en mix av de som inte var födda 1982 när bandet började sin bana tillsammans och de som följt med sedan starten. Piffiga tjejerna, coola katterna, rastakillarna, hårdrockarna, ölmagarna, ja alla var där.

För dagen tio man starka Natural Way levererade verkligen ett tajt sound, och det gjorde sig bra i Katalins lagom stora lokal. Rätta mig om jag har fel, men jag tror att lokalen gör sig bra för reggae. Det var inte alltid supertajt, det var lite småtrassel med gitarren ibland, med melodican som drunknade i ljudbilden och annat men på det stora hela än helt klart värdig avslutning på 28 år med Natural Way.

Vad fick vi höra då? Det var Jah Kingdom Come, det var Run Run Run, Love Fire, Coke Locks och Three Messages. Det var också covers: Greedy Dog (av Israel Vibration), Herr Gårman (Gullan Bornemark!), Crazy Baldheads (Bob Marley) och Ain't No Sunshine (Bill Withers).

Förstås gästade den naturliga arvtagaren till Natural Way, Junior Natural. Den numera 16-åriga deejayn blir bara längre, med längre rasta och skickligare stämma. Han gästade på 3-4 låtar, och med den äran. En som verkligen imponerade sångmässigt var keyboardisten Janne Hellman som på Ain't No Sunshine sjöng med blues i rösten å det starkaste. Där smällde han ordinarie sångaren Stefan Trepkow på fingrarna.

Tack och hej, Natural Way.

Liket lever

Än är inte Natural Way begravet. Det är bra drag på likvakan. Recension kommer. Och nu gästar Junior Natural.

Published with Blogger-droid v1.6.3

Som Salomos sång

Skiva 9 av 11 i genomgången av 00-talets bästa skivor, Governor Andy: Som Salomos sång.

Känslan är att det är här som Governor Andy slår igenom som skivartist. Han är en av de mest rutinerade på svenska reggaescenen, men Som Salomos sång är trots det endast hans andra skiva (2006). Torra Benens Dal, föregångaren, känns inte som en lika vass skiva som det här gör. Här finns två av Governor Andys bästa låtar, Bulleribock (där han backas av Kalle Baah) och den näst intill sönderspelade Reggaeprofil (där det blir duett med Junior Eric). Den som inte hört Reggaeprofilm upp med en hand. Tänkte väl det.

Skivan innehåller också andra flitigt spelade låtar som Från ovan sända och Dessa strebrar. Governor Andys styrka är hans eget sound och stil och hans förmåga att blanda allvar med humor. Där det i vissa stunder är ett gapflabb är det i nästa djupaste allvar. Den bredden är det få på den svenska reggaescenen som kan stå för och leverera med klass. En kul grej med skivan är också att vi får Million Stylez på svenska, enda gången hittills? Jag tror det.
 
Personligen är inte Som Salomos sång min favoritplatta med Governor Andy, den kom några år senare (och den finns också med bland de elva utvalda skivorna som bloggen skriver om). Men här är den levererade produkten mer utvecklad än den var på första plattan, Torra benens dal.

Bra för Enköping

Mina förväntningar var lågt ställda. Jag tog skrothögen från Uppsala till Enköping för att få mig lite reggae till livs och för att känna på intresset i en annan del av Sverige för några timmar. Det finns några problem med att köra bil till en annan stad. Jag åkte själv, och jag kom till en stad där jag i princip inte känner någon. Och så var jag nykter, och kom dit lite för tidigt. Det betyder också att jag tröttnade lite för tidigt, sett till underhållningen. Det jag trodde var start kl 21 (en utmärkt tid för en småbarnsförälder) var förstås start kl 22.15. Det borde jag räknat ut.

Efter ett för stort antal flaskor läsk och alkoholfria drinkar var det dags för Papa Dee och Internal Dread. Först körde Papa Dee selector. Då var det bara han och jag. Det var lite som att sitta i hans, eller mitt, vardagsrum och så väljer han sina låtar. Det var inget fel på låtvalen, de var utsökta. Men det blev till sist nästan pinsamt, kände jag.

På dubshow

Något oväntat tar bloggen i kväll pulsen på Enköping. Det blir Internal Dread, Papa Dee och en jäkla massa snygg dub. Hoppas jag. Såg deras dubshow på URF 2007(?) så förväntningar är rätt höga.

Nu ska jag fortsätta sippa på min alkoholfria, sötsliskiga mandarindrink.

Published with Blogger-droid v1.6.3

Natural Ways sista ryck

Jahvisst från URF. Foto: Stefan Gunnarsson.

I bloggens del av världen är det mycket Natural Way just nu. Det finns tre anledningar. För det första så sändes deras spelning från Uppsala Reggae Festival, URF, på radio i onsdags. För det andra så blir de intervjuade i radio i eftermiddag med anledning av att de för det tredje gör sin sista spelning någonsin på lördag. Natural Way har en slags kultstatus i reggaestaden Uppsala. Men nu ska gruppen alltså begravas en gång för alla. Innan dess blir det en hejdundrade fest på Katalin, om man ska tolka sångaren Stefan "Jahvisst" Trepkow.

- Det känns bara bra, det börjar faktiskt bli lite pirrigt precis som det ska kännas inför en stor match. Hoppas alla passar på att se NW med full hornsection, rötter och kultur med alldeles för mycket bas på alla frekvenser.

Hur kommer det sig att det blir ytterligare en spelning? Ni gjorde ju en spelning på URF efter sju års uppehåll.

- Det var ju så jäkla kul på URF med en fantastisk respons, när sedan Katalin ville att vi skulle spela där så kändes det helt rätt att även ge vår "ickereggae"-publik en sista hälsning. På en knökad, trång klubb kommer självklart vår musik ännu bättre fram till folket.

Det känns som att Natural Way är ett comeback-band. Blir det ett långt uppehåll nu för att göra comeback på URF 2020?

Resa sig opp

Skiva 8 av 11 i genomgången av 00-talets bästa skivor, Svenska Akademien: Resa sig opp.

Svenska Akademiens andra fullängdare är mycket poppigare än den första. Den går hem hos fler lyssnare men tyvärr blir musiken tråkig och slick. Var är de tunga roots rytmerna? Jag saknar lugn och självsäker one drop. Men budskapet är lika kompromisslöst som alltid. Uppror, motstånd, enighet och kärlek.

Bästa spår är utan tvekan En varning med Promoe. Det är en av Svenska Akademiens bästa låtar någonsin. Tung rytm med rått sound och ett viktigt budskap. Promoes ljusa rap och sång blir riktigt snygg bredvid General Knas dova toast. Sture Allén är med och de levererar ett argt uppror mot miljöförstöring.

Mest intressant är Hat vill väckas i dig. R'n'b möter hiphop? Ledsamt, drivande med en hjärtskärande vacker sång. Gemensamma skäl låter riktigt bra, som på förra skivan Tändstickor för mörkrädda. Det är tung uptempo med soft kör. Det känns genuint och det är kanske tack vare att Titti Tång är på micken.

Torbjörn Granrot

Joey Fever-singel!

Mer information om låten hittar du i filen på Youtube, bland annat står där att låten ingår i en brittisk rytmsamling. Det är ett album på gång också.

Raggamuffin på Svenska

Skiva 7 av 11 i genomgången av 00-talets bästa skivor, Junior Eric: Raggamuffin på svenska

"Hyllningsskiva, samlingsskiva, skåpmat, hopplock, jag vet inte vad man ska kalla den. Hursomhelst så hörs det att skivan inte hann jobbas färdigt med pga Junior Erics tragiska bortgång, alldeles för ung blev han. Höjdpunkterna är bra, däremellan lite tjatigt likt". Så skrev jag när skivan Raggamuffin på svenska var färsk. Med tiden har mitt intryck svängt något till skivans fördel. Låtarna från EP:n Stil och fason känns inte längre lika gamla, inte heller Reggaeprofil (duetten med Governor Andy) som är med på skivan. Tiden har helt enkelt fört ihop skivan till en helhet mer än hur det kändes när hälften av låtarna redan fanns att få tag på innan Raggamuffin släpptes.

Junior Eric hann inte med mer än det här albumet. Enligt brorsan Partillo finns det mer material att släppa. "Det kommer släppas såklart, när vet jag ej ännu, jag vill ju inte släppa allt på en gång för då skulle det inte finnas något för oss i framtiden. Jag vill att Erik ska få vara med som skivsläppande artist så länge som möjligt så det är dumt att stressa ut något. Det finns massa olika idéer om hur detta ska släppas men jag vågar just nu inte lova någonting", sa Partillo i en intervju med bloggen för nästan ett år sedan.

Kapten Röd klar för P&L

Knappt hann sommaren ta slut så kommer 2011 års bokningar. Redan nu har Peace & Love i Borlänge bokat in sina första artister och Kapten Röd är reggaens bidrag så här långt till festen.

Andra klara bokningar är Oskar Linnros, Daniel Adams-Ray, Maskinen och Sage Francis för att nämna några. Biljetterna släpptes också i dag. Läs mer på festivalens hemsida.

Ny klubb i Enköping

Internal Dread. Foto: Prince Herring.

Svenska Reggaebloggen var häromdagen i kontakt med Internal Dread. Han och Papa Dee har start ny klubb, i Enköping.

På fredag är det dags för dubshow à la Papa Dee & Internal Dread. Adressen är Torggatan 30, på restaurang Fernandos.

Om Gaia

Skiva 6 av 11 i genomgången av 00-talets bästa skivor, Kultiration: Om Gaia

Kultiration är det första svenska reggaebandet som slagit igenom med en konsekvent blandning av reggae och folkmusik. Och de gör det bra. Riktigt bra. Kultiration är en jordisk analog mix av rötter, yoga och knätofsar. Även om du inte går igång på svensk folkmusik så funkar one drop förvånansvärt bra ihop med fiol, dragspel, banjo, flöjt och kontrabas.

Om Gaia var Kultirations första fullängdare och är deras bästa platta. Marcus Bergs ljusa stämma gör sig bäst på svenska. På senare album växlar han mellan svenska och engelska. Budskapet är egentligen inte nytt men känns ändå nyskapande och genuint i Kultirations förpackning. Lite punk, lite progg och mycket aum och one love.
Hela skivan är bra. Lyssna på Propaganda som är ständigt aktuell om medias makt att manipulera oss. Även spåret Barfota är fenomenalt om alienerade storstadsmänniskor som tappat bort kontakten med naturen. När såg du senast en solnedgång?

Torbjörn Granrot

Kalle Baah hyllar Peking

Janne Karlsson. Foto: Stefan Gunnarsson/Reggaefoto.

För oss som gillar fotboll är det ingen nyhet att IFK Norrköping åter är klart för Allsvenskan. I kväll firas det med en gala i stan och förstås är inbitna fansen Kalle Baah där för att fira tillsammans med fotbollsklubben men också för att spela.

Hej, Janne Karlsson, trummis i Kalle Baah, och grattis till avancemanget! Vad betyder det för dig som inbiten fan att IFK Norrköping gått upp i Allsvenskan i fotboll?

- Tack !! Det betyder ju givetvis mycket. IFK ska vara i högsta serien där dom hör hemma.

Kalle Baah spelar i kväll på en gala för att fira avancemanget. Vad blir det för låtar?

- Det blir lite vanligt och någon ovanlig låt.

Ni har ju tidigare hyllat IFK med en kampsång (Pekings Park). Kommer ni skriva någon ny låt inför Allsvenskan 2011?

- En ny IFK-låt vore ju inte fel, även om det finns ett gäng som är bra redan!

Vad har Kalle Baah på gång annars?

- Baah softar lite på senhösten och köra bara 2-3 gigs till i år. Sen hoppas jag att vi kan få till lite tid i studion, för ett par nya låtar till våren. Så klart hoppas jag att vi kan få ett lika grymt år 2011 som vi haft i år.

Premiär för Slag Från Hjärtats nya singel

Nu är det dags för Slag Från Hjärtat att komma med en ny singel/video, låten Rika blir rikare. Bandet har ju tre sångare och den här gången är det Ras Udo som leder gruppen. I-Smile, en av de andra sångarna, berättar historien bakom videon.

- Vi följer en ung man som går från ett helt "normalt liv", där han hänger med sina sina vänner som han skrattar och jammar musik med, till att han sakta men säkert glider iväg och intresserar sig mer för skumma affärer och det glassiga livet. Det som ger ordentligt med cash, snygga bilar och kokain, men han glömmer bort sina gamla vänner. Det leder till att han blir rånad samtidigt som hans samvete spökar i honom när han märker att rik på pengar egentligen inte är att bli rik, berättar I-Smile och fortsätter:

- Videon vill också tala om följderna och konsekvenserna för befolkningen i alla samhällsklasser när de rika blir rikare och de fattiga blir fattigare. De rika mår bra och bekvämt medan fattiga blir tvungna att till slut överleva på sätt som man inte vill överleva på. Det resulterar i desperation som sedan leder till att fattiga t ex robbar den rike och därför blir det ingen trygghet för någon.

Videon då? Jo, men här kommer den.

Helt Off

Skiva 5 av 11 i genomgången av 00-talets bästa skivor, Helt Off: Helt Off

Jag har Babylonsjukan, sjunger Timbuktu och Chords på Helt Offs första platta från 2004. Du kanske känner igen låten från filmen med samma namn? Musiken låter som Breakmecanix och vibben är soft. Det är Malmö, Möllan och smöga. Chords, den svenska hiphopens slacker nummer ett, klagar och sjunger skönt till hiphop-influerad baktakt med mycket orgel.

Helt Off är inte Helt Off utan att de dissar musikindustrin, polisens narkotikaräder, krigsindustrin och politiker. De gör en tung version på Mighty Diamonds Why my black brother, why som blir Hur beter du dig, man. De har även tolkat Bunny Wailers Wonderland till Underland, som handlar om att leva i frihet utan Babylons räder.

Torbjörn Granrot