Det är ett gäng mycket kompetenta musiker som bestämt sig för att släppa en skiva i namnet Jobalites. De har gjort covers på sig själva, på låtar de gjort i andra konstellationer. I original är musiken gjord av Oddjob, Nacka Forum, Kullrusk, Jonas Kullhammar Quartet och Goran Kajfes m fl. Nu är det baktakt, ska, rocksteady och bitvis dub som spelas av de annars jazzbevandrade musikerna.Jobalites instrumentala reggaeplatta tog sex timmar att spela in men tre år att ge ut. "Ibland tar det tid", konstaterade Goran Kajfes när jag frågade honom om den på ett sätt sena utgivningen. Nu till hur det verkligen låter.
Jag blir spontant glad av deras jazz-ska, jazz-rocksteady. Mest för att det är ett sound och en typ av platta som känns unik i Sverige. Jag kan inte minnas att det förr släppts en instrumental jazz-ska-skiva i landet. Favoriter på skivan är tredjespåret Lim (som går att höras på bandets Myspace-sida), som har en skönt släpig blåssektion (framför allt en behaglig saxofonmelodi), en smittsam basgång och en dubbig produktion. En annan favoritlåt är spår två Hard Shit Luxury med sitt litet skeva piano, återigen med en saxofon och basgång som sätter sig. Futi, med klassiska ska-train-ljud och istället en dominerande trumpet är också mycket bra.
Min känsla när jag lyssnar på skivan är att den har en bra start men att den tappar lite på slutet, så generellt sett är de första åtta-tio spåren bättre än slutet. Skivan är sexton spår lång.
I en tid när jag lyssnar på tre plattor parallellt för recension så kan man upptäcka vartåt öronen styr mest, och i konkurrens med Million Stylez nya roots, Helt Offs klassiska roots och Jobalites jazziga ska, så hakar mina öron sig fast vid den instrumentala, ibland stundtals skeva ljudbilden och den väldigt välspelade musiken. Det är skönt när man hör musiker som uppenbart kan sina instrument, ingen jämförelse med Million Stylez eller Helt Off, utan bara ett konstaterande. Det är kul med välspelad musik. Dessutom hävdar bandet att allt som är med på plattan är gjort i första tagningen. Måste plussa för det snygga skivomslaget också.
Jobalites självbetitlade debut, och förmodligen enda skiva, kommer snurra mycket hos Prince Herring. Den gör sig bra till svala, eller heta, sommarkvällar på balkongen, i den bärbara musikspelaren på joggingturen, eller egentligen var som. Skönt när man upptäcker helt oväntade favoriter, som dyker ner i ens hörselgångar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar