Beenie Man stoppas efter protester

Konserten med Beenie Man 22 juni blir inte av på KB i Malmö. Enligt en artikel i Sydsvenskan så beror det på påtryckningar mot KB, arrangören Reggaewarriors och biljettdistributören. Protesterna har gällt "artistens homofoba texter".

Ibrahim Drammeh på Reggaewarriors tvekar nu inför att boka jamaicanska artister i framtiden och Reggaewarriors måste nu stå för förskottet som betalats till Beenie Man. Journalisten, dancehall-förespråkaren och DJ:en Marimba Roney har reagerat kraftigt mot att konserten blev inställd. Hon har skrivit en välformulerad debattartikel och bildade en Facebookgrupp till stöd för dancehallartister. Så här skriver hon:

"Jag uppmanar alla till tolerans för alla - vi vill se reggae och dancehallartister på våra scener i Sverige. Jag anser att det inte är artisterna, arrangörerna och fansen man ska protestera emot. Att Beenie Man inte tycker om homosexuella kan nog stämma. Men att han på sina konserter idag hetsar till våld mot en viss grupp stämmer inte. Beenie Man, och många andra artister inom dessa genrer, har förstått att det finns bland annat i Sverige en lag som kallas för "hets mot folkgrupp".

Turnerande utanför hemlandet Jamaica är dessa artisters levebröd och något de flesta inte vill riskera, dessa artister tonar ner sina texter betydligt eller väljer bort de låtarna helt. Flera av dem har officiellt också gått ut och bett om ursäkt för texter och skrivit under The Reggae Compassionate Act, bland andra Beenie Man. Buju Banton anklagas fortfarande för att göra våldsam, homofobisk musik, på grund av en låt han skrev när han var cirka 18 år gammal, för nästan 20 år sedan. Hade man frågat en ignorant 18-årig pojke i Sverige vid samma tidpunkt vad han tyckte om homosexuella har jag svårt att tror att åsikten skulle varit väldigt annorlunda mot Buju. Det förekommer absolut homofobiska texter bland reggae och dancehall, precis som att det förekommer bland andra genrer. Rasism, sexism, homofobi, allt finns inom alla genrer någonstans och kommer i uttryck i olika former, texter, bilder etc.

Jag uppmanar alla att se denna musik och dessa artister i sin kontext. Sex mellan män är olagligt i Jamaica, precis som det är i många andra länder i världen. Detta är fel enligt mig. Alla ska ha rätt att älska och leva öppet med vem de vill, oavsett kön, utan att på något sätt bestraffas varken av lagar eller samhällelig, religiös, kulturell moral. Jag är emot all form av våld och hets mot folkgrupp, vilka grupper det än handlar om. Men musik, och reggae och dancehall har gjort det länge, speglar det samhälle det figurerar i och dessa artister lever i ett annat sorts samhälle än Sverige. De växer upp i ett väldigt fattigt land där våld är vanligt och få har råd att sätta sina barn i skolan. De får höra från politiker (och kyrkor gissar jag då Jamaica har flest kyrkor per capita i världen) att homosexualitet är fel, homosexuella är onda, alla pedofiler är homosexuella, homosexuella gäng beväpnar sig och springer runt och skjuter folk i gettona. Jo, politiker på regeringsnivå har sagt detta. Det är dit protesterna borde riktas. Samla era krafter mot alla regeringar i världen där homosexualitet är förbjudet. Jag stödjer det gärna. Men att ge sig på artister, som allt de har är musiken att leva på, eller arrangörer som försöker skapa ett rikt och brett kulturliv i Sverige, det är fel. De jamaicanska artisterna riskerar protester mot sig själva i sitt hemland om de inte på något sätt "bevisar" att de inte är homosexuella. Det är ett sådant klimat reggae och danechallartister växer upp och formas inom.

Det är lätt för Västeuropa där vi har haft ekonomiska förutsättningar att skapa en demokrati byggd på utbildning, där våra barn får gå i skolan och lära sig att införskaffa kunskap och vara kritiska. Ett samhälle som delvis är uppbyggt på att Europa rånade Afrika på sina tillgångar. Jamaica är ett land som är byggt på kolonisation och slavar, och nu ska vi också tvinga dem att tycka som vi, annars får de inte arbeta här och uttrycka sin musik. Detta leder tror jag bara till en ökad ignorans, inte ökad tolerans, mellan båda parter.

Musik går inte att stoppa, reggae och dancehall har funnits länge nu och har många fans i Sverige (som inte är homofober) som vill se sina idoler live, kan vi jobba på tolerans istället för att fördöma?", avslutar Marimba Roney.

I Facebookgruppen, som vuxit kraftigt senaste dygnet, kan man också läsa "The Reggae Compassionate Act".