Gentleman

Nu säger även Stefan god natt och avslutar kvällen med lite bilder på Gentleman, som blev den sista spelningen för mig i dag.

Prince Herring lämnar festivalen

För att orka resten av festivalen var jag tyvärr tvungen att ge upp vid midnatt. Det kommer komma bilder från Gentleman-spelningen och kanske från Meditative Sounds med Kenny Knots ifall fotograf Stefan Gunnarsson orkar hålla ut till 03.00. Vi konstaterade innan vi skildes åt att det varit en bra men mycket intensiv dag för oss. Prince Herring tackar för nu och återkommer med nya krafter när fredagen blivit lite äldre.

Misty In Roots

Den svenska delen av festivaltorsdagen tog slut med Kalle Baah. Därefter klev britterna Misty in Roots upp. Ett band som har en speciell anknytning till Uppsala och festivalen. Festivalens grundare Yared Tekeste träffade bandet på en spelning i Uppsala 1979. Han blev sedemera anlitad av gruppen och det var hans första uppdrag som bokare i branschen. Yared själv presenterade bandet från stora scenen.

Misty har spelat på festivalen förut, men när det i år är dags för 10-årsjubileet tror jag bandet var självskrivet.

Åttamannabandet bjöd på en mycket tajt show, stämningen kändes nästan ända bak till där jag stod. Det märks att bandet har sin dryga 30 år i branschen.

Bästa låtar: Ghetto Of The City, Wandering Wanderer och Cover Up

Nu återstår Gentleman på stora scenen och så festivalveteranerna i Meditative Sounds med Kenny Knots som gäst på tältscenen.

Temperaturen höjs med Kalle Baah

Det tog några timmar in på torsdagen, men när veteranerna Kalle Baah klev på stora scenen så höjdes temperaturen avsevärt. Folk lämnade sina tält, sina bakluckor på parkeringen, matserveringarna och stegade bort till scenen. Det var ett helt annat tryck än tidigare under eftermiddagen/kvällen. Bloggens ambition att leverera en komplett spellista föll, eftersom folk har den trevliga vanan att vilja säga hej och mingla med redaktören. Konserten innehöll i alla fall Vakande ögon, Vargarna väntar, Vilda vindar, Små svarta änglar och Totalhaverera tidigt in i spelningen. När bandet kom fram till You Are My Angel höjdes stämningen ytterligare ett snäpp. Bandet hann också med att bjuda på två covers, Bend Down Low (av Bob Marley) och 54-46 That's My Number (Toots & The Maytals). Högst stämning och tryck i publiken blev det efter inropet efter hiten Ugly Girls. Då körde bandet Starka strömmar och så avslutade man med 54-46 i olika tempon. Högt betyg till Kalle Baahs jämna, höga kvalitet som lyfte under extranumren.

Bästa låtar: Starka strömmar, You Are My Angel.

Amsiebrown

Det blev en kortare spelning med Gottsundasonen Amsiebrown än vad jag hade förväntat mig. Cirka 35 minuter bjöd han på från stora scenen. Det han bjöd på var bra och lovande, men det känns som han behöver mer låtmaterial för att gå hem bättre hos publiken. Det är dock stor skillnad på publikintresset kl 20 jämfört med kl 17.30. Nu är det folk hela vägen från stora scenen till där mixerbordet står.

Helt ärligt hann er redaktör knappt se någonting förrän konserten var över. Det får bli en bildbaserad konsertbevakning av Amsiebrown & The Awakening Band. :)

SKAnsen

Uppsalas studentband Skansen bjöd på ska-underhållning i god klass från stora scenen på tidiga torsdagskvällen. Bandet, tror de var 14 på scen i kväll, spelade inte enbart covers utan bjöd också på en egenhändigt skriven låt, till skillnad från tidigare i somras när bloggen såg bandet.

Här blev det bättre drag än under Roots By Nature, men skamusiken lockar ju till mer dans. Framför allt var låtarna Rudy, A Message To You, Guns of Navarone och Pedorazu (melodin till datorspelet Tetris, en låt som Tokyo Ska Paradise Orchestra). Kul att en ska-bokning fick plats, och kul också att de lokala Uppsala-akterna får spela för sin hemmapublik. Det blir mer av det under veckoslutet, redan härnäst på stora scenen, stadsdelen Gottsundas stolthet Amsiebrown & The Awakening Band.

Roots By Nature

Uppsala Reggae Festivals första band har precis gjort sin 45 minuter på stora scen. Roots By Nature, som består av Amira El Sineity och Nana Kwame Nkwantabisa plus kompmusiker, bjöd på stabil roots men som vanligt på festivaler när man är första akt ut så är publikuppslutningen inte den bästa.

Roots by Nature släppte sitt debutalbum i våras, Walks of Life, och personligen var jag mest förtjust i låten Never Bow. Vi bjöds också på politik från scenen där Kwame hoppades slippa poliser nästa gång Roots by Nature spelar på festivalen, och dessutom dök marijuanapropagandan upp innan låten Holy Herb.

Hoppas bandet får bättre uppslutning på sin nästa spelning för bandet förtjänar fler än sina 100-talet åskådare framför scen.

10 minuter kvar!

Bloggen är på plats, uppkopplingen funkar och nu åker vi! 10 minuter kvar till första bandet, Roots By Nature. Vi ses!

Väderläget

Så, hur ska vädret bli under Uppsala Reggae Festival? Bloggen har kollat prognoser från två väderinstitut. Det ser ut som att både torsdagen och fredagen kommer klara sig utan regn. Lördagen ser däremot ut att bli riktigt regnig, dessvärre. Vi får hoppas att prognosen ändras ju närmare lördag vi kommer.

Torsdag blir solig eller lätt molnig och cirka 24 grader. Fredag blir det 21-24 grader och lätt bris. Lördagen ser ut att ha temperatur mellan 16 och 22 grader, och blir regnig från eftermiddagen och framåt, enligt SMHI. Tidigare varningar om uppåt 20 mm regn har nu skrivits ner till 14mm hos SMHI men norska YR spår "endast" 10mm regn.

Första akten laddar för fullt

Skivdebutanterna 2010, Roots by Nature, är också första akt ut på Uppsala Reggae Festival. Svenska Reggaebloggen kollade läget med Amira och Kwame i gruppen ett drygt dygn före spelningen i eftermiddag kl 17.

Hur reagerade ni när vi fick veta att ni skulle spela på festivalen?

&ndash Det var en glädjande nyhet och vi känner oss tacksamma att få chansen.

Hur kändes det sen när ni fick den första speltiden av alla?

&ndash Med tanke på URF:s 10-årsjubileum är det en stor ära att få det förtroendet.

Vad är det för sista förberedelser ni gör, dagarna innan?

&ndash Vi repar, fixar med praktiska saker ser till att få bra med sömn och skapar bra vibes.

Vad hoppas ni att URF-spelningen ska ge er?

&ndash Vår förhoppning är att fler människor lär känna vårt sound samt att nå ut med vårt budskap.

Vad Svenska Reggaebloggen tyckte om Roots by Natures debutalbum kan du läsa här.

Laddar inför URF

Nu så. I morgon kickar en av årets fetaste svenska reggaehändelser i gång. Stora internationella stjärnor blandas med svenska artister på frammarsch. Årets upplaga av Uppsala Reggae Festival kan förhoppningsvis bli något i hästväg.

Själv laddar jag bland annat med en blytung Spotify-lista. Här har jag exempelvis lagt in Busy Signals tveksamma D.O.B, Anthony Bs kritikerrosade Real Revolutionary, Alborosies nygamla Escape From Babylon to the Kingdom of Zion och Bunny Wailers solodebut Blackheart Man samt ett gäng singlar från Mavado och Peetah Morgan.

Mitt stora frågetecken när jag laddar är Midnite. De killarna har ju gjort en hel del grymma grejor. Inga som helt tveksamheter. Men var ska jag börja? Har fått tips om deras fem "essentials", men de lyser fortfarande med sin frånvaro i skivhyllan. Jag får helt enkelt lyssna på det lilla urval som Spotify bjuder på, och då visar det sig att Ras Mek Peace är en lysande platta.

English or German? No problem!

Nu när den internationella reggaefestivalen närmar sig med stormsteg så har bloggen installerat en enkel översättning. Genom att i rullisten uppe till vänster välja önskvärt språk så får man en knackig, men dock, översättning av alla skrivna texter.

Det kan kanske vara intressant att sprida till våra utländska gäster vad som skrivs om festivalen? Sprid gärna adressen och att funktionen finns!

Missa inte det här!

För första gången i Svenska Reggaebloggens snart 1-åriga historia är redaktionen rejält bemannad. Vi tjuvstartade under Öland Roots med en reporter på fältet och med Prince Herring vid dator hemifrån. Bloggen kommer nu i helgen vara en redaktion på fältet för tre dagar och det känns fantastiskt spännande och pirrigt att utöka från en till tre medarbetare på det här sättet. Prince Herring, Erik Magni från Reggaemani och Stefan Gunnarsson från Reggaefoto.se ska ge er en matig text- och bildbevakning.

Nu tänkte vi ger er våra tankar och tips inför Sveriges största reggae-evenemang. Vi tar det dag för dag.

Torsdag

Prince Herring:
– Torsdagen är ju den svenska dagen, precis som förra året. Förra året minns jag att jag var lite besviken på publikuppslutningen. I år har arrangören valt att avsluta den svenska dagen på stora scenen med britterna Misty in Roots och tyska Gentleman & The Evolution. Det blir sex akter på stora scenen, och förutom de redan nämnda ser jag mycket fram emot Amsiebrown. Hittills har jag missat honom live, trots att han är från Uppsala. Men hans musik har jag hört och varje gång känt att jag vill höra mer. I tältet avslutar Meditative Sounds, enda akten som deltagit alla tio festivaler.

Erik Magni:
– Första dagen på Uppsala Reggae Festival bjuder huvudsakligen på svenska akter, men arrangörerna har smugit in tre hyfsat tunga utländska namn – brittiska Misty in Roots, tyska Gentleman samt brittiske Kenny Knots som spelar tillsammans med svenska Meditative Sounds. Misty in Roots är veteraner med över 30 års spelande bakom sig. Kenny Knots har varit med nästan lika länge. Förhoppningsvis har båda mycket kvar att ge. Gentleman turnerar med senaste plattan Diversity. En poppig pärla med några riktiga rökare. Spelar han den Bobby Konders-producerade dancehalldängan No Time To Play så kommer publiken att gå hem med onda knän och såriga fötter.

Stefan Gunnarsson:
– Det ska bli spännande att se Roots By Nature, som för övrigt kommer att ha Peter "Mysticman" Sjölund på bas. Sen ska det bli kul att se Amsiebrown, som jag tycker är en av få reggaeartister från Sverige som har potential för att bli riktigt stor. Annars så har jag goda minnen från Misty In Roots när de var på URF 2003, så det ska bli kul att se dem igen. Kenny Knots som är sist ut tycker jag verkligen inte man ska missa på tältscenen heller.

Fredag

Prince Herring:
– Eftersom jag gillar roots och gamla gubbar från förr så kommer här en av mina favoritakter alla kategorier under festivalen; Abyssinians. Satta Massagana, behöver jag säga mer än så? Då kommer jag ha något saligt i blicken. Annars ska det bli kul att se Slag Från Hjärtat, vars debutalbum jag lyfte till skyarna i vintras. Labyrint-kollektivet uppträder på tältscenen på fredagen, där är jag nyfiken på reaktionen på låten När mörkret faller, som jag personligen tycker var en ruskigt bra sak från 2009.

Erik Magni:
– På fredagen drar festivalen igång på allvar. I alla fall för mig. Då spelar bland andra Jungfruöarnas frontfigurer Midnite samt veteranerna Abyssninians och Bunny Wailer. Men några som kan bli oväntat vassa är bröderna Peetah och Gramps Morgan. Framför allt Peetah, som släppt några riktigt starka låtar, exempelvis Salute Them och Di Government. Blandar man upp det med några Morgan Heritage-klassiker så är kvällen gjord.

Stefan Gunnarsson:
– På fredagen så spelar en stor favorit hos mig, Midnite! Efter dom så känns hela kvällen på stora scenen väldigt lyckad, Abyssinians, Peetah & Gramps Morgan följt av Bunny Wailer. Som avslutning på denna kväll tror jag att det kommer bli riktigt fint med Channel One Sound System feat. Mickey Dread & Ras Kayleb.

Lördag

Prince Herring:
– Här ligger krutet. Här hittar jag många godbitar som jag inte vill missa. Serengeti och Kapten Röd uppträder på tältscenen och på stora scenen är det Alborosie som lockar mest, men Robert Athill tidigt lördag eftermiddag är också spännande. Hans debutskiva från i vintras är riktigt bra och jag tror på bra gung.

Erik Magni:
– Jah Cure, Alborosie, Mavado, Busy Signal och Anthony B. Smaka på de fem namnen. Blytunga, energiska och med en skattkista med hits i bagaget. Samtliga kommer säkert att dra storpublik, även om Mavado och Anthony B krockar med Kapten Röd. Mig kommer du att hitta framför de jamaicanska stjärnorna när jag skrålar med i On the Rock och Nine Lives med Mavado eller skriker mig hes i Fire pon Rome med Anthony B.

Stefan Gunnarsson:
– Några jag ser fram emot på lördagen är Robert Athill, Jah Cure, Mavado och Kapten Röd. Dock känns det lite tråkigt att Kaptenen spelar i tältet samtidigt som Mavado kör på stora scenen. Efter att ha sett Kapten Röd med Hot This Year Band på Öland Roots så tycker jag absolut att dom är värda att få spela på stora scenen, utan krockar med andra band.

Hela spelschemat finns att läsa och ladda ner på arrangörens hemsida.

Papa Dee åt folket

Ett litet missförstånd från bloggens sida är nu utrett. Papa Dees singel är tillgänglig för alla att ladda ner, inte bara för media och bloggar. Det betyder att ni här och nu bjuds på hans dubbelsingel. Välj en av länkarna här nedanför. Mycket nöje!

http://www.mediafire.com/file/p9a96ipry2otbeb/Papa_Dee_-_Brand_New_Double_A_Side.rar
http://www.mediafire.com/file/gjsm5zeptizem0b/Papa_Dee_-_Brand_New_Double_A_Side.zip

Albumrelease är inte bestämt än, det kan bli i höst eller till våren, meddelar producenten Patrik "Partillo" Alexandersson.

Bloggen har - har du?

En av Sveriges få tryckta skrifter om reggae har precis släppt nummer två. Det är Reggae Galore Magazine som svidat om, köpt en snyggare kostym och fixat till sig. För er som inte prenumererar så kan magasinet inhandlas på plats i Uppsala det här veckoslutet.

Bloggen fick sitt exemplar i går, lukten av ny färg sitter fortfarande kvar i näsan. Helt klart har Reggae Galore Magazine lämnat historian bakom sig, tagit ett kliv in i framtiden. Första numret som kom ut 2009 innehöll en tillbakablick på svensk reggae. Nu skriver man om reggaen där vi är, här och nu. Förhoppningsvis gör det att magasinet säljer bättre den här gången än förra. Och man hoppas ju att utgivningstakten kan öka till åtminstone några nummer per år.

Innehållet då? Intervjuer med David Rodigan, Million Stylez, Safari Sound och Serengeti, Uppsalas reggaehistoria berättas, krönikor och maronernas frihetskamp tas också upp. Vill du veta mer om innehållet hänvisar jag till Reggae Galores hemsida.

Ingrid laddar för ny festival

Alla har sett henne, många har fotograferat henne. Ingrid "Rastafarmor" Johansson, 74 år, är still going strong på Uppsala Reggae Festival. Bloggen tog kontakt med Malungskvinnan för att hon som festivalveteran (var på URF första gången 2003) skulle få tycka till om artistutbudet när festivalen firar 10 år. Hon svarade så här först:

- Om årets artister vet jag inte om jag kan säga så mycket. Jag har knappast inte ens läst vilka som kommer, är med i så många forum om Gambia, reggae och rasta att jag skulle behöva 24 timmar per dygn vid datorn, hinner aldrig med allt man vill vara uppdaterad på. För mig har det inte så stor betydelse vilka som kommer. Kommer ju alltid många bra, huvudsaken är stämningen och allt runtomkring, och att man blir så uppskattad av alla hela tiden, p g a ålder och klädseln, berättar Ingrid Johansson.

När Ingrid hade funderat en dag eller två så kom ett annat svar:

- Jag ser fram emot att se Bunny Wailer, Midnite, Amsiebrown, Abyssinians och I Mosa. 

Gambia ligger Ingrid varmt om hjärtat och spelar en viktig roll även för reggaen.

- Jag har varit där 35 gånger på 34 år, mycket p g a musiken. Gambia är Jamaica i miniatyr, där spelas reggae och finns Bob Marley-bilder på de flesta barer och pubar.

Bloggen frågade om hon brukar åka till festivalen själv eller om hon har sällskap med sig.

- Jag har rest ensam de flesta åren. En väninna, Gambiabekantskap, har varit med några av de sista åren. Ett av barnbarnen tänkte följa med ett år med trumspelande dreadlocks-pojkvän, men sen tog det slut så hon följde aldrig med. Även om jag reser ensam är det inte långa stunder som jag är ensam, berättar Ingrid Johansson och syftar på all uppmärksamhet som hon får.

Och uppmärksamheten verkar hon bara gilla.

- Trevligast är ju om man får träffa de lite äldre och de som var med på Bob Marleys tid eller har anknytning till honom. Jag såg honom 1980 och blev då reggaefrälst, jag trodde tidigare att det var 1978. Minnet är inte så bra i min ålder. Jag har sedan träffat sönerna Ky-Mani två gånger, Julian, Damian, Ziggy och Rita varje dag i 10 dagar i Gambia.

Ingrid berättar med glädje att Bob Marleys fru Rita lovat att hälsa på nästa gång hon kommer till Sverige. Eftersom Ingrid som bäst laddar för sin åttonde festival är frågan om bästa minnet hittills naturlig.

-  Minns nog Ekeby Kvarn 2003 bäst då det var första stora reggaefestivalupplevelsen, och första gången man blev fotad hela dagarna och massor pratade med mig. Minns hur jag satt i gräset på en kulle och hörde Bob Marley-låtar. Vilken känsla!

Hon berättar glatt om alla artister som hon blivit fotograferad med: Bunny Wailer, Jah Cure och Anthony B.

- Bunny kom till och med ihåg mig vid andra tillfället.

Reportaget var önskat av en läsare. Vill du också veta något mer om någon i Reggaesverige? Tipsa redaktionen på princeherring at gmail.com så kan din favorit bli intervjuad i bloggen.

Stockholm Reggaefest

Bloggen har inte skrivit särskilt mycket om Stockholm Reggaefest som hålls 28 augusti.

Kultiration, Mad Lighters (Schweiz), Vin Gordon (Jamaica), Papa Dee, Desmond Foster, Dub Navigator, First Light, Liondub och Mysticman uppträder. Mosebacke i Stockholm är platsen för festen. Svenska Reggaebloggen ska försöka vara på plats.

Internal Dread meddelade efter att artikeln var publicerad att Papa Dee spelar med liveband istället för med Dub Navigator och Desmond Foster.

Kalle Baah live och Papa Dee-album

Bloggen laddar för fullt, och räknar ner. I dag är det söndag. Bara måndag, tisdag och onsdag kvar. Sedan drar Uppsalas årliga reggaefest igång. I väntan på texter från festivalen bjuder bloggen i dag på lite smått och gott.

Kalle Baah (eller Karl Baah som bandet roligt nog kallas i rubriken) omskrevs efter helgens fest i Karlskoga, Putte i Parken. Bandet fick en fyra i betyg, trots fel scen, fel speltid och dåligt med publikuppslutning, enligt recensenten på Karlskoga-Kuriren. Läs recensionen här.

Mer veterannytt. Jag hoppas ni snappat upp Papa Dees dubbelsingel. Mr. Policeman är en låt av mycket hög klass, My DJ friends likaså. Nu meddelar Patrik "Partillo" Alexandersson att Papa Dee har ett album klart, Fall From Grace. Låtarna på albumet är nyskrivna av Papa, Partillo och Lars "utan bas" Thörnblom.

Om ni missat Mr Policeman så lyssna på den här!

Balkan + Örebro = Sanjin

I mixen av ny musik så har bloggen snappat upp en kille som kallar sig Sanjin. Ursprungligen från Bosnien men som bor i Örebro. Han bjuder på en skön dancehall-influerad låt som heter Hocu da se napijem med Youthman som gäst. Lyssna här i bloggen och gillar du den så kan du ladda ner den på den här länken. Låten är klistrig, nu är du förvarnad. Det ska vara ett mixtape på gång också där Sanjin ska ta plats.

Påminner om funktioner

Det har strömmat till en del nya läsare sedan Öland Roots, glädjande! Tänkte upplysa er och alla andra om några funktioner i bloggen. Följ gärna Svenska Reggaekalendern, den ligger som en flik här i bloggen. Där uppdaterar jag med evenemang som har anknytning till reggae. Vill ni ha med ert evenemang? Skapa en sida på Facebook, bjud in Prince Herring så hamnar evenemanget i kalendern. Ett ganska enkelt sätt att synas i Sveriges mest lästa reggaeblogg och nå många potentiella gäster.

Tycker du att bloggen uppdateras ofta och att du inte hinner gå in och läsa flera gånger varje dag? Då kan en prenumeration på bloggen vara något för dig. Du kan följa den via Facebook, det du behöver göra då är att klicka på att du gillar Svenska Reggaebloggen så hamnar reggaenyheterna i ditt flöde på Facebook. Du kan också följa bloggen på många andra sätt, bland annat via Bloglovin', Feed Demon, Google Reader, Netvibes eller Superstart. Det finns en uppsjö rss-bevakare att välja mellan.

Vill du tipsa redaktionen om intressanta nyheter? Mejla princeherring at gmail.com.

Mer Störda Poeter i höst

Ni hörde säkert låten Mer Apanage som Svenska Reggaebloggen skrev om i samband med Det Kungliga Bröllopet. Den gjordes av Störda Poeters Sällskap (SPS), ett projekt där Fredrik Mikaelsson är inblandad. Det var tänkt att bli en EP redan före sommaren men, som det lätt blir med projekt, den blev lite försenad.

- Medlemmarna är utspridda över hela landet så det kan vara lite knixigt men internet is the shit för kommunikation, säger Fredrik Mikaelsson.

Han berättar att det varit svårt att skriva deppiga texter, som var deras plan. Det blir gärna gladare texter och musik när det kommer till reggae. Dessutom skulle de låta bli de politiska texterna. Det gick väl så där när första låten handlade om kungahusets apanage. SPS hade för övrigt hoppats på större genomslag med låten.

- Vi märkte rätt snart att folket av det här landet har kungahuset oerhört kärt och att man inte muckar med dem. Man slutar aldrig förvånas, säger Fredrik Mikaelsson.

EP:n ska bli klar till hösten. Det blir 5-6 låtar med stört sväng och halvknäppa texter, lovar han.

Abjeez på svenska

För första gången gör Abjeez reggae på svenska. Det är en hyllning till den äldre generationen. Låten Farfar kommer från Abjeez album Perfectly Displaced, som släpptes förra året.

Balunsförhoppningar grusade

Det blir inget Sommarbaluns i Östersund i år. Bloggen kollade läget med General Knas vad som hänt.

- Tyvärr fick vi inte det ekonomiska stöd vi hade sökt. Men vi jobbar långsiktigt på att arrangera en lite större reggaefestival i Jämtland nästa år.

Mer om det här i Svenska Reggaebloggen när planerna är mer konkreta.

Reggae i SVT i morgon

Det är inte ofta man kan komma med tips om något på TV som handlar om reggae. Men i morgon kväll visas The Harder They Come, filmen som fick upp mångas ögon för Jamaica och den baktaktsgungande musiken. Börjar på SVT2 kl 23.55.

Livelihood ger till fansen

Helt plötsligt, som en överraskning, dök Livelihood upp igen från de nedlagda bandens sälla jaktmarker. Men det verkar vara ett tillfälligt uppvaknande. Svenska Reggaebloggen tog kontakt med keyboardisten Hans Gauffin i bandet för att kolla vad som händer efter det oväntade singelsläppet Vi hör Samman (plus en dubversion av låten).

- Vi har ingen spelning inbokad just nu, men det finns inget som säger att vi inte kommer att spela ihop igen om tillfälle ges. Vi i Livelihood gillar varandra och har kul ihop när vi spelar, denna singel är en present till alla Livelihood-fans därute som en påminnelse om att vi fortfarande finns, även fast vi inte är speciellt aktiva längre.

Än så länge verkar låten bara finnas tillgänglig för nedladdning för SkaWars-medlemmar och för lyssning på Myspace.

Jaqees spelning i Uppsala inställd

För andra gången på ett halvår ställs Jaqees spelning i Uppsala in. Hon skulle spela på Parksnäckan som en uppvärmning inför URF på onsdag. Nu meddelar arrangören att spelningen ställts in på grund av lågt publikintresse.

Förra inställda spelningen var på Katalin i februari.

Reggae i Eksjö

Bor man i norra Småland eller har planer på att ta sig dit så kan ett besök på Eksjö Stadsfest vara värt besväret. Bland det digra artistutbudet kan man hitta exempelvis Kultiration, Syster Sol och Helt Off. Dessutom kommer andra akter som kan vara intressanta, t ex Goran Kajfes & Per Ruskträsk, Hoffmaestro & Chraa och Ahamadu Jarr. 27-28 augusti är det dags. Än så länge är inte spelschemat satt.

Totalt kommer 70 artister till stadsfesten i Eksjö.

Kan inte undgå Absolute

För någon vecka sedan släpptes en uppföljare på folkhemsklassikern Absolute Reggae. Nu har skivbolaget samlat en treskivors-box med lättuggad reggae. Men efter att ha läst igenom låtlistan måste jag ändå säga att de har breddat sig mot de tidigare släppen. Nu finns artister som Gentleman, Lutan Fyah, Desmond Dekker och Black Uhuru med bland de mer kommersiellt kända, gamla hitsen med Bill Lovelady och Maxi Priest.

Nu finns också ett större antal svenska artister med. Två låtar från Million Stylez nya platta(!) har kommit med. Dr Alban, Peps Persson, Chilly White & Kenny Peach, Robyn, Ace of Base och Papa Dee finns också representerade.

Vem skivan är till för? Det är nog samma publik som tidigare Absolute-samlingar, svennebanan som behöver upptäcka reggaen. Nu får de i alla fall chansen att höra riktigt bra reggae uppblandad med plastmusiken.

General Knas i Kombination med andra

Många har ett speciellt förhållande till General Knas röst. Om ni tillhör de som inte kan få nog, och blir lite glada varje gång hans säregna röst hörs, då ska ni spana in nya gruppen Kombination. Sju medlemmar, plockade från bland annat Mobster, Bröder Glöder och Driz & The Alarm, ingår i gruppen.

General Knas verkar gästa på åtminstone en låt. Ladda hem Landskrona stad från bandets hemsida, om ni är nyfikna på hur det låter.

Mobster ger oss ska för sommaren

Några säger Ingen sommar utan reggae. För mig är det ingen sommar utan ska och rocksteady. Det är som att skamusiken slår an en nerv i mig just när solen skiner. Om jag ska se ett mönster i mitt lyssnande så är det framför allt roots och dub nio månader om året, men på sommaren smyger ska, rocksteady och dancehall in mer och mer. Det gynnar alltså ska-veteranerna i Mobster att skivan Rough & ready släpptes i juni.

I mitt tycke börjar skivan trevande med titellåten. Redan på andra spåret tar det sig med lite långsammare Rocksteady in the Jungle och den 2-tone-inspirerade Riot Tonight. Det smyger sig in några rootsigare låtar också, men det är när de gör 2-tone som Mobster är bäst.

Mobster är ett band som består av medlemmar från till exempel Kung Kodum och The Skalatones och har funnits i drygt tio år i olika upplagor. Rough & Ready är deras andra platta.

Ärligt talat känns produktionen ibland lite 1990-tal, kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som framkallar känslan. Trots det är det en bitvis riktigt svängig mix av jamaica-ska, 2-tone-ska och andra influenser som Mobster bjuder på.

Bästa spår: Riot Tonight och Rocksteady in the Jungle

Bra bakgrund till URF

Journalisten Andreas Jakobsson, som har bra koll på reggaescenen, har i dag skrivit en intressant bakgrund till Uppsala Reggae Festival. På ett uppslag i Upsala Nya Tidning tar han läsaren på en tur från den allra första, lilla festivalen fram till det festivalen är i dag.

Unikt samarbete på URF

Det är med stor stolthet som Svenska Reggaebloggen kan presentera ett unikt samarbete för att ge er den bästa bevakningen av Uppsala Reggae Festival. Vi slår ihop Svenska Reggaebloggen, Reggaemani och Reggaefoto.se för några dagar. Det betyder att ni som vanligt får en bra bevakning av svensk reggae, men också täckning av de utländska akterna och snygga bilder från samtliga spelningar. På plats i Uppsala finns Prince Herring, Erik Magni (Reggaemani) och Stefan Gunnarsson (Reggaefoto.se). Vi hoppas mycket på det här och vill ge er allt det bästa från URF.

Vi ses där! Och gör vi inte det, så vet ni var ni ska följa festivalen. :)

Serengetis turnéplaner klarnar

Göteborgstjejerna Serengeti börjar få allt klarare turnéplan. Det blir inte många stopp i Sverige som det ser ut just nu, fyra närmare bestämt. Desto fler europeiska är inplanerade. Bland annat spelar de på Splash-festivalen i Tyskland i kväll och Rototom Sunsplash som flyttat från Italien till Spanien.

De möjligheter ni har att se Serengeti i sommar/höst är på Lebatos Musicpicknick (31/7) i Malmö, Urkultfestivalen (5/8) i Näsåker, Uppsala Reggae Festival (7/8) och Kulturnatta (10/1) i Göteborg. För mer info om spelställen, kolla in bandets sida.

Viktorious hyllar raggamuffintjejerna

I går fick jag ett mycket kort meddelande av Viktor "Viktorious" Lindström. Det innehöll bara en länk till en mix han gjort, nästan 45 minuter 80-tals och 90-tals raggamuffin, dancehall och rub-a-dub. Det handlar om damerna. Håll till godo! Du kan ladda ner mixen om du hellre lyssnar i din bärbara.

DJ VIKTORIOUS - RAGGAMUFFIN LADIES by VIKTORIOUS SOUND

Efter 26 år: här är Scendrag

På tisdag, 27 juli, gör ett reggaeband från Karlstad comeback. Det var en del av den första vågen av reggaeband i Sverige. 1979 började Scendrag och Svenska Reggaebloggen har varit i kontakt med gitarristen Thomas Bergman för att få höra historien från förr men också höra vad som får bandet att återuppstå 26 år senare, i en helt annan tid.

Bandet startade 1979 uppe på en bondgård vid Frykens strand vid byn Lysvik. Bandet spelade runt om i Värmland under en period på fem år. Så småningom vågade man sig utanför Värmland och spelade till exempel förband åt många kända band på den tiden: Lolita Pop, Reggae Team, KSMB, Mörbyligan och Rolf Wikström för att nämna några. De lyckades också få göra musiken till ett SVT-program som sändes 1984, Vi vill vi kan.

- Jag vill påstå att gruppen vid den här tiden var världskända i hela Karlstad. Bandet har som minst spelat för en åhörare på Folkets Hus i Högboda, bandet har som mest fått flera tusen personer att vibrera på Sandgrundsudden i Karlstad, berättar Thomas Bergman.

Stilen på musiken beskriver han som ska och rockreggae, med spår av blues och ny våg. Då var bandet inspirerade av The Police, The Specials, Dag Vag, Bob Marley & The Wailers och Linton Kwesi Johnson.

Åren 1979-84 passerade massor med medlemmar igenom bandet, Thomas räknade det till 19 om man räknar in blåssektionen Puppers. Nu består bandet av fem medlemmar, samtliga var med när bandet lade ner 1984.

I nutid har bandet repat tillsammans i några månader och i nästa vecka är det dags för comeback på scen.

- De där 26 årens tystnad beror nog på att vi drog åt olika håll då. Några startade familj, andra fortsatte att spela musik i andra forum. Nu tyckte vi alla samtidigt att en återförening vore jätteskoj. Det har visat sig under våra repetitioner att det var en god idé det här, vi låter bättre än någonsin. Får se om vi lyckas live, säger Thomas Bergman och fortsätter:

- Vi gör det här i det lilla så våra ambitioner är att själva ha kul och att vi kan roa andra, få dem att bli glada. Vi har en uppsjö av egenskrivna låtar att tillgå så själv tycker jag att vi borde öva in flera och köra någon gång emellanåt på passande forum. Det som slår oss är att texterna inte blivit mossiga, de är lika aktuella nu som då.

Thomas Bergman berättar också att flera av Karlstads gamla reggaeband tänkt att göra super-reunion, men det är lösa idéer än så länge. Scendrag spelar på Café August i Karlstad på tisdag, fri entré. För övrigt kommer Dag Vag spela där tre dagar senare.

Bilder från Öland Roots

En trogen läsare hörde av sig och tyckte att vi hade för lite bilder från Öland Roots. Vi hade inga, så det är 100% sant. Han erbjöd sina bilder till bloggen, och här får ni se några. Foto: Pelle Granström.

Diegojah

Sångaren i First Light

Kapten Röd

Leafnuts

Mysticman

Papa Dee och polisen

Nu är Daniel Wahlgren tillbaka på den musikaliska banan. Lagom till festivaltiderna släpper reggaeveteranen Papa Dee en singel, Mr Policeman. Den handlar om poliser och Uppsala Reggae Festival, i kortversion. Det är en annan göteborgare, Patrik "Partillo" Alexandersson, som står för produktionen. Som andraspår släpps samtidigt en hyllning till en mängd deejays. Den låter heter My DJ Friends. Här nedan kan du höra polislåten.

Till sist: Bokrecensionen!

Det har tagit sina goda månader men nu har Sverige-Jamaica: tur & retur plöjts igenom av bloggens kritiska ögon. Redaktören har lättare för att ta sig igenom skivor än böcker men nu till kärnfrågan. Hur bra är Kristian Lönners bok om svensk reggae, den första i sitt slag?

Man kan läsa boken med olika ögon. Jag har valt två sätt. Dels med den nyfikne men relativt okunnige novisens ögon, dels med den insattes ögon. Vem får ut vad av boken?

Som många före mig redan skrivit om boken så tar den det historiska klivet bakåt för att visa att Bob Marley var i Sverige tidigt 1970-tal för att lära svenskar att spela reggae. Då var Marley själv totalt okänd i landet och han hamnade i Stockholmsförorten Nockeby och bodde i ett pannrum. Bara det är en anekdot värd att läsa. Gitarristen Janne Schaffer var en av de första som provade på reggaen, står att läsa i boken. Man får också veta att trummispionjären Bosse Skoglund låste in sig i en lada för att lära sig spela baktakt. Sköna skrönor och historier från svenska reggaens historieskrivare, veteranerna som varit reggaen trogen i snart 40 år.

Boken benar upp svensk reggaes faser i tre: pionjärtiden, andra vågen under 1990-talet där Papa Dee var den dominerande artisten och så tredje vågen som drog igång i början på 00-talet med bland annat Svenska Akademiens genombrott. Det är slående hur professionell scenen har blivit med åren, men också hur en del figurer varit med i princip sedan starten. Författaren Kristian Lönner tar oss med hem till Peps, till Rub A Dub-studion i Stockholm, besöker festivaler och lägenheter. Det är sannerligen ett pionjärjobb även av författaren, men här känner jag som reggaenörd att boken bara skrapar på ytan. Jag vill ha en ännu bredare kartläggning, ännu mer personliga intervjuer, längre intervjusjok. Om jag däremot tar på mig novisglasögonen så får jag tillräckligt för att få grunden och att ta mig vidare till nutid.

Det är den modernare delen av boken som är bäst. Det kan bero på att artisterna och producenterna som berättar minns lättare, det kan bero på att författaren själv upplever den nutida scenen. Det är texterna om Governor Andy, Syster Sol och Livelihood, Marcus Berg, Svenska Akademien och Million Stylez som lever mest. Där, i bokens slutskede får vi också en kortare skola i rastafarianismens historia. Mycket är känt sedan tidigare för den insatte, men för nykomlingen blir det något av en ABC till att tolka en mängd jamaicanska artisters budskap.

Slutsatser: boken är förstås intressant, inte bara för den inbitne fanatikern av reggae utan också för de nya i genren. Men boken hade gärna fått vara längre, mycket längre. Kanske kan den byggas ut med reviderade upplagor vartefter. Kanske skulle soundsystemscenen fått ett litet större utrymme ändå.

Fanatikern vill ha fylligare intervjuer, framför allt i historiedelen. Novisen, som vill lära sig svensk reggaes historia, kommer förhoppningsvis suga i sig många gottigheter ur de här pärmarna. Novisen behöver nog inte så mycket mer än de 216 sidor som redan finns.

Plus i kanten också för de fylliga lyssningstipsen i slutet på boken. Lycka till att hitta skivorna bara! Personligen har jag fått tips på några artister/skivor som det återstår att fylla på arkivet med. Bag of Rhythm, Iya Karna och Flimpoman står på tur.

Boken funkar bra för såväl nörden som novisen.

Mysticman-tävlingen avgjord

Tävlingen avslutades redan i fredags, men eftersom den intensiva Öland Roots-bevakningen tagit mycket plats och kraft, så väntade vi med tävlingsresultatet till i dag. Johan Leek och Jack Nordqvist visste båda att Holmen Paper driver pappersbruket i Hallstavik där Mysticman är uppvuxen. Vad säger ni om svårighetsgraden på tävlingen? För svårt? För lätt? Antalet felaktiga svar ökade markant den här gången, vilket kan tyda på att det var svårare.

Hur som helst, grattis till Johan och Jack! Ni får era signerade Mysticman-plattor med posten så småningom.

Öland Roots: en vinnare utsedd!

När jag gick in för att ta reda på vilket som är Öland Roots bästa camp hade jag ingen aning om hur mycket tid och kraft det faktiskt skulle kräva, men efter moget övervägande kom jag fram till att det bara kunde finnas en rättmätig vinnare: Camp Ing! Här är juryns (min) motivering:

Detta camp tog emot mig med öppna armar och med en atmosfär präglad av kärlek, spontanitet och humor fick de en att känna sig som hemma direkt. Ett skönt galet camp med en mångfald av olika men lika underbara personer som alla bidrog till att göra detta camp till det vinnande!

Gratulerar till titeln Öland Roots bästa camp 2010! Som pris får ni, förutom titeln, två skivor med African Child & The Prophet Unification!

Tack så mycket till alla camps som tog in mig och hjälpte till att göra min festival så underbar som den var! Ni som tyvärr inte fick chansen att vara med i årets tävling får hoppas på bättre lycka nästa år, då jag förhoppningsvis ska hinna med lite fler, även om det är omöjligt att hinna med alla så ska jag i varje fall göra ett försök!

Sebastian Fernstedt

Lever upp till högt ställda förväntningar

Kapten Röd spelar som sista svenska artist på årets upplaga av Öland Roots och det kan man verkligen förstå då han på bara de senaste åren har blivit en av Reggaesveriges största och dessutom är en av dem som lyckats nå ut även till resten av allmänheten och media. När han ska spela är alltså förväntningarna uppskruvade till max, det är smockfullt framför scenen och när konsertens inleds med att hans kompband, bestående av utvalda delar av Sveriges absoluta reggaeelit, står och kör ett instrumentalt medley kan man inte, hur tight det än är, låta bli att tänka på annat än när kaptenen själv ska komma in. När han, efter vad som känns som en evighet, gör det så gör han det med bravur; Han börjar med att riva av några klassiska låtar från Stjärnorna finns här, vilket så klart är precis vad publiken längtat efter. När han sedan börjar köra låtar från hans kommande skiva (vars release borde vara om 2-3 månader enligt honom själv) märker man att de håller precis samma höga klass som hans gamla låtar men de får såklart inte samma genomslag i publiken eftersom bara ett fåtal har hört dem tidigare.

Framförandet är genom hela konserten, både från Kapten Röd och bandet, något av det bästa jag har sett och man märker att kemin inbördes verkligen stämmer. Det är rätt mycket snack från kaptenen, både mellan och under låtarna, vilket innebär att bandet får tysta ner musiken lite då och då, en gång till den grad att man knappt kan höra något alls. Trots detta tappar dom aldrig ett slag och man förstår varför Kapten Röd har valt dessa som sina medmusikanter. Snacket i sig är i lika delar peppsnack till publiken, som verkligen tar skruv, och mer personliga presentationer av låtar och texter, vilket gör att man sätter sig in i de välskrivna och tänkvärda texterna desto mer.

Mitt i konserten kommer då plötsligt självaste General Knas in på scenen och höjer nivån ett snäpp till när de tillsammans kör Delelelelelelelikat från generalens senaste skiva. Dessutom passar Kapten Röd på att, med hjälp av Snakka och Jeepstar från Kapellet, hedra minnet av Junior Eric som tyvärr gick bort förra året och som var med kaptenen när han spelade på Öland Roots 2007.

Under kvällen hinner Kapten Röd med att köra nästan alla låtarna från Stjärnorna finns här och en hel del från den kommande skivan och om det är någon som står ut lite extra bland dem så är det "1 000 000 nollor" som han redan har släppt en bit av på Soundcloud. Dessutom får bandet en chans att visa upp sina färdigheter ordentligt under den då det efter ett par verser gör om den från klassisk roots till ska och därefter kör den i dubversion en stund. När väl sista tonen klingat ut och bandet gått av scenen för sista gången står man och försöker inpränta varje detalj i minnet för att kunna komma ihåg detta så länge man bara kan, och man förstår verkligen varför Kapten Röd har blivit så stor som han faktiskt är.

Sebastian Fernstedt,
Öland Roots 2010-07-18

Ska'n'Ska mest energiskt

Det (om jag nu räknade rätt) tio man starka stockholmsbandet Ska'n'ska står för den mest energiska spelningen under årets Öland Roots, vilket kanske inte är helt oväntat med tanke på att det är det enda bokade skabandet för i år. Redan under den första låten satsar de allt och lite till och responsen från publiken låter inte vänta på sig, snart ser man hur inte bara publiken utan även ordningsvakterna framför scenen står och dansar loss till deras snabba tredjevågs-ska. De tvivel man har haft efter att ha lyssnat på deras nyligen släppta debutalbum blåses bort inom några sekunder då deras album inte ens är nära att leva upp till deras liveakt. Redan tre låtar in i konserten hoppar sångaren ner från scenen och ett försök att stå på staketet framför och sjunga urartar snabbt i en runda crowdsurfing i publiken, vilket dock inte hindrar honom från att fortsätta sjunga för full hals.

När detta är över och han har hittat tillbaka upp på scenen väljer bandet dock att köra en lite lugnare låt för att ge publiken och sångaren, som då tar upp en trombon istället, lite andrum. Tyvärr får det efter denna lilla paus svårt att hitta tillbaka till den initiala energin och det är inte förrän i slutet av konserten som bandet och publiken har kommit igång till fullo igen. Dessutom är det lite synd att hela bandet inte lever sig in i musiken så totalt som sångaren och en av gitarristerna gör, för även om hela bandet är väldigt duktiga på att spela musik så är alla inte lika bra på att röra sig till den, vilket gör att det tidvis ser lite stelt ut på kanterna av scenen. Det vägs dock upp rätt bra av sångarens galna energi och sköna peppsnack med publiken. De ska också ha ett plus i kanten för att de kom dit med en låt de skrivit för tillfället och som de spelade för, som den ena gitarristen sade efteråt, "första och sista gången". 

Kort sagt är detta ett band som, om det finslipar sin liveakt lite till och lyckas komma med en release som gör det rättvist, kan bli riktigt stort inte bara i Sverige utan antagligen också internationellt. Fast det är ingen anledning att vänta med att se det live, alla som uppskattar snabb, dansant skamusik med attityd kommer att gilla dess livespelningar, det kan jag garantera.

Sebastian Fernstedt
Öland Roots 2010-08-17

Öland Roots: kortrapport 6

(skriven 18/7 0.00)

Nu har Kapten Röd precis kört sin spelning, och det var precis så underbart som man hoppades, kan rekommendera att se honom när helst ni får chansen! Nu väntar lite backstagehäng, sen bingen för att tidigt i morgon köra hem och skriva handen av mig med recensioner och förhoppningsvis någon intervju! För er som var här i år; tack för att ni hjälper till att göra den här festivalen så underbar som den är! För er andra; nu vet ni vart ni borde vara nästa år. Big up till er allihop och tack och godnatt för den här gången!

Sebastian Fernstedt

Öland Roots: kortrapport 5

(skriven 17/7 20.39)

Solen har återvänt till Öland, och därmed också livligheten på campingen. Från att ha varit en näst intill öde plats sitter det nu återigen folk lite överallt och sprider kärlek och sköna vibbar. Undertecknad tog även en paus från festivallivet för att åka in till Mörbylånga och äta lite riktig mat, för att sedan stressa ut hit igen och se Ska'n'ska. Jag har bara ett ord att säga om dem: Explosivt! Nu väntar lite chillande i väntan på Kaptenens gig ikväll, simma lugnt!

Sebastian Fernstedt

Öland Roots: kortrapport 4

(skriven 17/7 15.50)

Regnet och åskan har nu totalt tagit över Öland Roots. Bloggens utsände har fått avbryta sin jakt efter festivalens bästa camp för att undvika regnet och ligger därför nu i sitt tält och funderar över kvällens planering. Ital Skurk har tyvärr ställt in sin spelning här och det ryktas om att man måste vänta ut åskan för att spelningarna på main stage ska komma igång. Dessutom verkar det vara en hel del festivalare som åker hem tack vare det dåliga vädret. Ingen rolig rapportering denna gång, vi får hoppas jag har lite roligare nyheter nästa gång.

Sebastian Fernstedt

Mediakåt tog publiken till nya höjder

Helt Off inleder faktiskt lite trevande, även om det är i princip fullt framför scenen. Dock märker man hur samspelta bandet är och efter bara ett par låtar har de kommit igång på riktigt och publiken har vant sig vid liveljudet, som faktiskt är något annorlunda från det man är van vid från skivorna. Chords, eller Jens Resch som han egentligen heter, visar sig snabbt vara en riktig entertainer och hans mellansnack är, om än inte särskilt djupa, så i alla fall roliga och tänkvärda.

Det ligger en spontan känsla över hela spelningen, som om det var ett gig på en hemmafest någonstans snarare än på Sveriges näst största reggaefestival. Det gör det dock inte sämre på något vis, snarare får det publiken att hänga med på noterna ännu mer och snart gungar det ordentligt framför scenen. När Chords kickar igång Bara för jag smögar och ber alla som tagit en fet att höja sina tändare lyses snart publiken upp av oräkneliga små lågor, medan polisen utanför antagligen rynkar på näsan.

Efter ungefär halva konserten studsar, inte helt oväntat, Timbuktu in på scenen och dom börjar med att köra Mediakåt från Helt Offs nya platta Marknadens soldat och det är då konserten går från att bara riktigt bra till att bli helt galen. Till den låten är det ingen i publiken som kan stå still och intensiteten, både på scen och framför, tilltar allt mer för varje låt de kör. När de sedan avslutar med Det brinner i Paris och ingen mindre än Promoe kommer in på scen och sjunger med, är min lycka gjord. En bättre konsert än denna tror jag inte att jag får uppleva på väldigt länge. Förutom Kaptenens konsert i kväll då, förhoppningsvis!

Sebastian Fernstedt,
Öland Roots 2010-07-17

Finstämt med Marcus Berg

Marcus Bergs konsert på Öland Roots visade sig vara precis så finstämd och mysig som man kan tänka sig. Ackompanjerad av endast Finn Björnulfsson på percussion och Daniel Wejdin på ståbas tar han fram den softaste sidan av reggaen som finns, man får känslan av att det snarare är en singer/songwriterspelning än en av Sveriges största reggaepersonligheter.

Jag kommer osökt att tänka på vissa låtar av den australiensiska artisten Xavier Rudd, det är samma lugna avskalade låtar koncentrerade på att ge sången utrymme att skina. Och skiner gör den för även om hans medmusikanter är riktigt duktiga och lägger både klockrena rytmer och fina basgångar är det ändå Marcus Bergs röst som höjer denna spelningen. Det finns få sångare i Sverige som har samma kontroll över sin stämma och under denna spelningen gör han detta till fullo. Att det är lugnt och fint är dock inte bara ett plus. Under början av konserten märker man att det är en hel del folk som tröttnar och går, antagligen för att de väntat sig mer av tunggunget som Kultiration ibland bjuder på. För de som inte har något emot den här sortens musik är dock det här något i hästväg.

Mellan låtarna pratar han en hel del med publiken vilket gör att han känns mycket närmre på något vis, dessutom är snacken lika djupa och halvfilosofiska som hans texter vilket bidrar till den kärleksfulla stämning som sprider sig i publiken.

Han inleder spelningen med en ny låt och under konsertens gång kör han både nya och gamla låtar i en fin blandning och han passar också på att hinta lite om att det kan komma en nya skiva från Markendeya som han kallar sig. Han kör även ett fåtal Kultiration-låtar vilket publiken verkligen går igång på, vilket i sig är lite synd för även om Marcus och bandet gör de låtarna riktigt bra så märks det ändå att de är skrivna för en mycket större sättning och därför saknar man resten av bandet. Kort sagt är det synd att Marcus Berg inte är mer känd som soloartist, för det är hans egna låtar som verkligen bör uppskattas under den här konserten.

Sebastian Fernstedt

Tekniska problem - men håll ut!

Vår reporter Sebastian Fernstedt har fått tag på en överföringsmöjlighet från Öland efter tidigare uppkopplingsproblem. Just nu skriver han så fingrarna glöder. Fredagens recensioner publiceras i bloggen under eftermiddagen, förhoppningsvis lagom till att dagens konserter drar igång.