Daniel Asher vill vara med

Ytterligare en grupp har hört av sig och vill medverka i min lista över kommande skivsläpp i vår. Det är Daniel Asher och Jah Covenant Band som släpper skiva i mars/april. Tolv tunga rootslåtar utlovas. Självklart får de vara med på listan och det kommer bli en text om bandet när det närmar sig skivsläpp.

För övrigt är min tredje bebis (efter mina två barn) inlämnad på service. Den bärbara datorn mådde inte bra och i den fanns alla kontakter med Reggaesverige, all musik, foton osv. Dessutom börjar redaktören i dag måndag att jobba igen efter fem veckors babylycka, så om bloggen inte blir lika flitigt uppdaterad de kommande dagarna så vet ni varför.

Förfest? Här har du musiken!

Dagens recension handlar om ska, trall-ska, punkig ska, Ska-P och Manu Chao-inspirerad ska från Ska'n'Ska. Det var sju ska i samma mening det. Debutalbumet Gunshot Fanfare från Stockholmsgruppen kommer nu, kallaste vintern 2010. Debutsläppet från bandet kom 2006, då var det en självbetitlad EP. Sedan dess har bandet varit flitiga scenartister, cirka 200 spelningar har det blivit.

Som alla ska-akter är Ska'n'Ska en kraftfullt bemannad med åtta män och en kvinna. Förstås är det en ivrig blåssektion också, alla ingredienserna finns där. Vi bjuds på politiska texter på engelska, texter på spanska, skrålande körer, kritik mot svensk vapenexport och kritik mot FRA-lagen. Bland mycket annat.

Det här är musik för en häftig förfest en fredag- eller lördagkväll, det är musik för en ösig konsert på en schysst klubb eller varför inte ett festivaltält. Det här är däremot inte musik att lyssna noga på för att sedan recensera. Mitt livstempo och musikens tempo går i klinsch med varandra. Det låter inte dåligt på något sätt, det är bara fel för mig just nu. Framför allt störs jag av ett mycket dominant trumljud. För alla er andra, som inte lider av sömnbrist och har babyblues utan istället är i en festlig och festsugen fas i livet är den här skivan perfekt. Själv blir jag bara stressad och vill stänga av. Blåssektionen däremot är jag förtjust i.

Gunshot Fanfare rekommenderas till fans av Hoffmaestro & Chraa, Ska-P och Manu Chao. Själva nämner bandet Gogol Bordello som en referens. Skivan kommer inom kort att finnas tillgänglig online på Spotify och Itunes och finns redan att köpa i vissa skivbutiker i Stockholm.

En stor och färggrann fjäder i hatten för bandet är att de ska vara förband åt Eek-a-mouse när han gästar Kägelbanan i Stockholm 26 mars. Då är jag säker på att bandet kommer till sin fulla rätt, även för mig.

Var är Tommy Tip?

En uppmärksam läsare, Jakob, tyckte jag skulle spana in ett projekt som göteborgaren Tommy Tip är inblandad i.

Han gästade bland annat på Kapten Röds debutskiva 2007, där de tillsammans gjorde Du E La Go. Han gjorde ett spår på Partillos samling Högre Standard sommaren 2008 under namnet Blotta Förskräckelsen. Jag vet faktiskt inte om han var ensam eller om de var fler. En låt nådde dagens ljus vad jag vet, Skjut Först.

Nu är Blotta Förskräckelsen aktuell igen på en låt ihop med Ravekommissionen (roligt valt gruppnamn för övrigt). Kanske är det också Kapten Röd som hörs? Se, hör och döm själva. Låten heter Kriminell Skank.

Bredden bekräftas av Diegojah

Gratis är sött och gott. I det här fallet gäller det stockholmaren Diegojah som släpper sitt album Dancehall Sweet till alla oss helt fritt.

Den här recensionen förtjänar först en bakgrund. Jag har aldrig varit något dancehall-fan, annat än av gammal 80-tals. När det kommer till festivaler väljer jag alltid roots-spelningar före dancehallen, tröttnar så fort på den moderna dancehallen live. Dock har jag blivit mer och mer tolerant mot stilen. Nu sitter jag alltså med en skiva som innehåller enbart dancehall och ska recensera den.

Diegojahs skiva består av två delar, kan man säga. Uppdelningen beror på vem som suttit i producentstolen. Ena halvan är gjord av Viktorious (Sverige), den andra av Raggattack (Spanien). Först ut är de svenska rytmerna. Jag blir väldigt förtjust. Det känns lekfullt, avspänt. Jag är en fan av ljudbilden, som är lite ickefundamental. Det är blippigt. Ett spår är bekant för oss som följer den svenska scenen, From the first day bygger på samma rytm som Gangstrar med GeneralKnas och Storsien från Generalens album sommaren 2009.

Behållningen för mig är först och främst Diegojahs sång. Det andra är den blippiga ljudbilden. Mest smittsamma spåret är nog ändå titelspåret, som bygger på Viktorious-rytmen Payback. Skivan kan du ladda ner från Diegojahs hemsida eller direkt via den här länken.

Nu börjar jag bli riktigt imponerad av hur bred den svenska reggaescenen är 2010 och hur bra det låter. Det är en frisk scen vi har, livfull och vital. Keep up the good work, alla artister och producenter.

Skön roots av Mekka

Det händer ibland att skivbolag och marknadsförare hör av sig med tips om artister. Ibland är det bra grejer, ibland dåligt. Häromdagen mejlade en promotor om artisten Mekka. För mig var det ett nytt namn, men han spelade till exempel på Uppsala Reggae Festival 2006 (jag var inte där, valde friidrotts-EM i Göteborg istället...). Nu har jag bekantat mig med artisten och det är en skön, ganska långsam roots han bjuder på.

Han har kopplingar till avsomnade Uppsalabandet Natural Way och Cool Runnings. Sedan två år tillbaka har han kontrakt med tyska bolaget House Of Riddim. Nu är han aktuell med singeln Made Of, som enligt uppgift närsomhelst ska släppas på till exempel Itunes. Låten är rootsig med dancehall-inslag. Promotorn tycker att han kan jämföras med Gentleman, och visst finns det klara kvaliteter i den här killens musik.

Med sin ovanliga bakgrund (född i Saudiarabien, uppvuxen i Libyen och Sverige) är han definitivt intressant. Han är värd att lägga 15 minuter av er MySpace-tid på till att börja med. Den låt som fångade mig mest var Stereotype.

Första artistsläppet till URF

En stor nyhet damp ner under onsdagskvällen. Gentleman & The Evolution, Misty In Roots, Kalle Baah, Kapten Röd, Channel One Sound (UK), Serengeti och Slag Från Hjärtat är de sju första akterna som är bokade till Uppsala Reggae Festival 2010.

Det är ett senare släpp än tidigare år, men arrangörerna skriver "detta är bara början, mer tillkommer snart och det i rasande fart, det är bara drygt fem månader kvar till 10-årsjubileumfesten. Det kommer att bli ett axplock av de bästa artister som har varit på URF, och en hel del nya bekantskap".

Ni som följer bloggen vet att några namn dyker upp på många festivaler i sommar: Kapten Röd och Serengeti. Misty In Roots är en favorit, jag har ingen aning om vilken klass de håller i dag men läs gärna ett tidigare inlägg om engelsmännen här. De spelade också på festivalen 2003. Slag Från Hjärtat hyllades nyligen av mig för sin debutskiva så det känns som ett givet val, dock inte på grund av min recension. Ähum. Kalle Baah 30-årsjubilerar och lockar alltid mycket publik, Gentleman är en publikfavorit bland annat efter tidigare spelningar i Uppsala.

Channel One Sound har jag inte benkoll på men visst är det Mikey Dreads gamla soundsystem? Jag tackar den uppmärksamma läsare, Malin Norén, som helt riktigt påpekade för mig att Mikey Dread är död. Ljudsystemet lever vidare.

Känns som ett bra första släpp, tycker jag. Kommentarer på artisterna?

Helt Off till Borlänge

Heja Borlänge! Peace & Love-festivalen har nu bokat akt nummer sex med reggaekoppling för sommarens festival. Skåningarna Helt Off är ju på gång med comebackalbum och flera festivalspelningar (Öland Roots t ex), och nu kommer de till Peace & Love också.

Tidigare klara bokningar är Kultiration, Glesbygd'n, Chords, Rootvälta och Serengeti.

Rootvälta dröjer

Ytterligare ett band har hört av sig om min sammanställning över kommande skivsläpp första halvåret 2010. Rootvältas album hinner inte bli klart innan sommaren. Slutet av året är mer troligt, meddelar bandet.

Recensioner på gång

Inom några dagar kan ni förvänta er recensioner av två debutalbum. Diegojahs debut Dancehall Sweet fick jag i går och Ska'n'Skas debut Gunshot Fanfare ska komma med posten senast i morgon onsdag. Det betyder att ni framåt slutet på veckan kan få matiga recensioner, alldeles gratis.

Partillo - Sveriges mest anlitade?

Patrik "Partillo" Alexandersson har som vanligt händerna fulla. Om han inte producerar beats så spelar han i det ena kompbandet eller det andra. Men han har tagit sig tid och berättar för Svenska reggaebloggen om det sorgtyngda 2009 och fullbokade 2010.

- 2009 var ett jävligt år för mej, som ni kanske förstår. Kändes grymt att få ut Junior Erics skiva tillslut dock. Strax innan Eriks dödsolycka hade jag och Papa Dee bestämt oss för att inleda samarbetet runt hans kommande skiva. Jag hade gjort skisser till en tredjedels skiva, men från och med januari - Eriks olycka - så stannade allt arbete upp. Orkade absolut inte ta tag i något konkret på ett par månader. När jag sedan började resa mej så bokade jag en resa till Italien, där Papa Dee för tillfället höll till. Jag gjorde grunden till hans skiva i min studio i Göteborg och vi voicade där nere i Italien, berättar Partillo.

Han berättar att arbetet med Papa Dees kommande skiva fortfarande pågår och ett samarbete med Singa D, som kommer släppa sitt debutalbum under 2010:

- Just nu jobbar jag alltså med Singa D:s fullängdare och Papa Dees fullängdare, samt även Whales fullängdare som vi ska lansera i Nigeria (hans hemland). Och sist men inte minst Collie Buddz! Jag kommer att ha med ett par riddims på hans skiva också.

- Nu har jag precis slutfört mina riddims/låtar som jag ska ha med på både Serengetis skiva samt Kapellets (Snakka San, Ludde, Jeepstarr) fullängdare samt Panetoz kommande skiva (hiphop/dancehall från Stockholm). Det är alltså fullt upp! konstaterar Partillo.

Rytmsamling till våren
Partillo berättar att han i vår planerar att släppa en rytmsamling på sin nya dancehallrytm, men han vill inte avslöja mer än så just nu. Som om inte det här räcker. Han ska spela trummor bakom Syster Sol, Kapten Röd, Jaqee, Serengeti, Etzia med flera. De flesta gigen är med Hot This Year Band men även en del med The Kokoonuts.

- Jag har förmodligen glömt att skriva med hälften av det jag just nu gör så jag kanske får uppdatera senare, skriver Partillo i sitt mejl.

Två till vill vara med

Har fått mejl från två artister/grupper som jag missat i min lista över kommande skivsläpp. African Child & The Prophet Unification släpper sin andra platta. Sedan mejlade en nybildad grupp, Störda Poeters Sällskap, att de släpper en EP till sommaren. Värt att notera: en av medlemmarna är Fredrik Mikaelson.

Nordiskt slag om Öland

I dag presenterar arrangörerna av Öland Roots en soundclash som äger rum i juli. Det blir ett slag mellan Sverige, Norge och Danmark. Följande skriver arrangören i sitt utskick:

Stereo Steppers Soundsystem grundades 2003 i Falun och har sedan dess förflyttat sig ut i landet med bas i Stockholm och Malmö. Efter ett 7 år i businessen med tillhörande spelningar över hela landet och flera Jamaica-resor, är Stereo Steppers mer än redo att ge sig upp i ringen för att mobba Jah Ark och Firehouse.

Jah Ark Manifest är ett av Norges äldsta och mest aktiva sounds som är nyligen hemkomna från Jamaica och är riktigt kaxiga efter att ha slagit Axxionpack i Winter War-clashen. Tidigare har de clashat mot bland andra Viking Champion Sound i Norge, vilka de besegrade. Nu är de mer än redo att ge sig ut på det riktiga krigsfältet!

Firehouse har sedan 2005 gjort sig ett namn i Skandinavien, framförallt för deras unika digitala profil men även för att de är ett av de danska sounds som har clashat mest. År 2006 slog de Zulu Souljahs, 2007 hamna de på andra plats i DSCM, 2008 vann de över Million Vibes i en 45 shoot out och nu är de mer än redo för att reppa den röd vita flaggan.

Hosts/Warmup Sound är Dj Shirkhan och Sammy K från Safari Sound.

Mängder med skivsläpp i vår

Redan har tre svenska reggaealbum släppts i år, Internal Dread, Robert Athill och Slag Från Hjärtat. Mängder med album är på gång. I dag publicerar Svenska reggaebloggen sin exklusiva sammanställning över aktuella svenska skivor under vintern/våren. Rytmsamlingar är undantagna. Märker ni att något saknas eller är felaktigt? Hör i så fall av er till mig! Kommentera gärna vilket skivsläpp ni ser fram emot mest.

African Child & Prophet Unification (våren)
Amsiebrown (våren)
Daniel Asher & Jah Covenant Band (mars/april)
Diegojah - Dancehall Sweet (24 februari)
First Light (våren)
Foona (maj)
Glesbygd'n in dub EP (våren)
Governor Andy (två album) (oklart)
Hanouneh (våren)
Helt Off (våren)
Internal Dread - Food (mars)
Ital Skurk (mars)
Joey Fever (oklart)
Junior Natural - Rising Son (oklart)
Kapellet - Three The Hard Way (våren)
Kapten Röd (senast i maj)
Leafnuts (våren)
LionDub (våren)
Lobstah (våren)
Papa Dee meets Internal Dread In Dub (våren)
Papa Dee (våren?)
Million Stylez - Everyday (mars)
Mysticman (februari)
Papa Rock - Maga dub (våren)
Ras Cricket (två album) (våren)
Serengeti (våren)
Sheya Mission (våren)
Singa D (våren?)
Ska'n'Ska - Gunshot Fanfare (februari)
Stures Dansorkester (våren)
Störda Politikers Sällskap EP (sommaren)
Urban Tribe Stockholm (våren)
Whales (våren?)

Blås och afrikanskt på nya Sture-plattan

2006, under pågående Svenska Akademien-karriär, släppte Sture från nämnda grupp sin solodebut. Då var det ett tydligt rootsalbum med ett flertal covers på. Nu när Akademien har splittrats är Carl-Martin "Sture" Vikingsson på gång med nytt igen, samtidigt som han gett sig in på den politiska arenan för Miljöpartiet också. Svenska reggaebloggen har hört sig för med Sture vad som kommer hända under året.

Hur det går med ditt album? Jag har fått veta att det kommer släppas under våren.

- Det går bra. Planen är att skivan ska komma ut innan sommaren. Alla låtar är färdigskrivna, grunder är i stort sett färdiga. Återstår då att producera: lägga blås, körer, slagverk och allmänt pyntande, såna grejer.

Vad kommer skilja Stures Dansorkester 2010 mot 2006, stilmässigt och produktionsmässigt?

- Känslan är att det här är en skiva som textmässigt är personlig, musikaliskt rootsig men med inslag av afrikanskt och kanske lite soul. Det är mer av låtar än vad det är beats och riddims.

Kommer det vara covers med även på den här plattan?

Det blir bara en cover. På live-fronten har vi testat att köra med kör- och blåssektion, och det har känts bra. Jobbar med att få fram ett fartigare uttryck där, med mer röj, men ändå tyngd. För mig är det viktigt att hitta fram till en stil som är vår, så vi arbetar inte så mycket med att göra versions på befintliga rytmer och så. Det finns det andra som kan göra så mycket bättre.

Jag undrar hur du ser på att kombinera politiken med artisteriet. Finns det några problem, som du ser det nu?

- Hur det funkar att kombinera vet jag inte än, men jag tycker att det är skönt att gå in i det partipolitiska utifrån detta att jag redan har en plattform för att föra fram politiska budskap i musiken. Det ger mig ett oberoende. Problemen tänker jag mig skulle vara tiden, men å andra sidan är jag ju redan borta från det där att köra musik på heltid, som jag gjorde under några år med Akademien. Jag trivs bra med att kombinera sysselsättningar, tycker att allt jag gör växer av det, även om det ibland kan bli lite stressigt.

Vilket sätter du främst nu, politiken eller musiken?

- Var mitt fokus kommer att ligga kommer valet och väljarna avgöra. Som det ser ut nu kommer jag dock inte att hamna bland toppnamnen på Miljöpartiets riksdagslista, så om jag skulle komma in skulle det vara genom att jag blev inkryssad. Jag kandiderar på listan i Stockholms län, men också i västra Skåne. Överlag är min ambition med att engagera mig i politiken det att profilera och utveckla grön ideologi, eftersom jag känner varmt för det, även när det gäller den mer handfasta
och dagspolitiska delen. Skulle jag inte hamna i riksdagen så tänker jag ändå arbeta politiskt på annat håll, är bland annat nominerad till en del styrelseplatser i partiet. Att skriva låtar kan jag inte sluta med, det har jag gjort så länge jag kan minnas.

I kväll kommer du till Uppsala och spelar med Congoman Crew på Norrlands Nation. Vad kommer vi få höra?

- Det blir gamla låtar från både Akademien och Stures Dansorkester, men vi ska också bjuda på material från kommande skiva. När vi har repat har det låtit bra, det ska bli skitkul. Räkna med att få exempel på hur man kan göra roots på röjigt vis!

10 000-klubben

Nu är bloggen med i 10 000-klubben. Alltså inget snusk på 10 000 meters höjd utan 10 000 unika besök. Tack alla! Egentligen borde jag försöka ta reda på vem som var nummer 10 000 och belöna på något sätt. Om du känner på dig att du var nr 10 000, hör av dig! ;)

Remixtävling på Matisyahu

Leontin, producent som bland annat jobbar med gruppen Desert Rose (som bloggen tipsat om förut), mejlade mig i går och tipsade om en tävling som pågår just nu. Matisyahu, amerikanen som lyckats med bedriften att ligga högt på Billboardlistan med reggaeskivor, har en tävling som går ut på att remixa hans låt One Day. Man får fyra veckor på sig, sedan ska det röstas i två veckor. Jag har ingen koll på hur många andra svenskar som remixar låten, men tycker ändå att Leontin förtjänar lite uppmärksamhet för sin remix.

Janne Baah talar ut

I höstas firade han 30 år med sitt band och det finns knappt ett reggaefan i Sverige som inte någon gång sett Kalle Baah spela. Han spelar in flera av de största reggaeartisterna i studion i Skärblacka, har varit ljudtekniker åt Svenska Akademien när de spelar live, bland mycket annat. Janne Karlsson är mannen i blickfånget, han som sitter vid trummorna men som nu kliver fram i rampljuset. Det blir en intervju om Skärblacka, Radio Luxemburg, 90-talet och Red Hut-studion.

Allting började i Skärblacka när du var tonåring. Hur lärde du känna de andra i Kalle Baah?

- Jag, Pelle Johansson (sångare och gitarrist) och Jocke Salinder (basist) gick i samma skolklass och vi bestämde att vi skulle bilda ett band. Det gjorde vi, och genom pop-, punk- och rockmusiken blev det slutligen något som kunde liknas vid reggae.

Vilka sneglade ni på i början, vilka ville ni låta som?

- Vi försökte väl härma den musik som gick att få tag på den tiden i Norrköping/Skärblacka. Det var uteslutande vinyl-LP, singlar fanns inte att få tag på. Det blev Bob Marley, Culture och Gladiators typ. Sveriges Radio spelade aldrig reggae fram tills Tomas Gyllings program Radio Västindien kom till världen.

På tal om radio, vad har låten She's gone med Bob Marley betytt för dig?

- Jag var 14 år och lyssnade ofta på Radio Luxemburg på nätterna hemma i pojkrummet, och där dök den upp en natt. Radio Luxemburg lirade bra musik hela nätterna och störde säkert min skolgång, men jag kunde bara inte stänga av radion. She's gone var öppningen in i reggaen för mig. Jag kollade vem som lirade låten och fann då Bob Marley and The Wailers, Så den har förstås betytt väldigt mycket för mig.

Kalle Baah har hållit på i 30 år, släppt fyra album, ett stort antal singlar och en samlingsskiva. Enligt Janne Karlsson har bandet lyckats sälja 50 000 skivor utan att satsa en krona på marknadsföring. Men vilka faser har bandet gått igenom?

- Vi har haft en ständig fasförskjutning. Från den svenska rootsfasen till den poppigare engelska fasen och tillbaka till den svenska igen.

För mig känns ert 90-tal som er musikaliskt svagaste period. Vad säger du om ert 90-tal, med perspektiv på det?

- När Natural-plattan var klar 1992 var det givetvis helt ute med engelska texter så inga seriösa skivbolag nappade. Vi bestämde oss då att ge ut den på eget bolag, och så blev det. Vi tryckte 1 000 vinyler och som komplement motvilligt 500 CD:er, som då var en ny "fluga" och som inte kommit för att stanna, sa profeterna. LP:erna finns fortfarande kvar i källaren, dock inga CD, berättar Janne.

- You are my angel och Ugly girls från Natural spelades flitigt både i lokal- och reklamradio och även i riksradion. Vi medverkade också i några TV-program. På den tiden spelade reklamradion precis vad de kände för, och det gynnade oss oerhört. Vi blev kända i alla möjliga städer och orter och kunde därför också utvidga vårt livespelande. Vi gjorde även albumet Soon come 1995 som vi spelade in i Tuff Gong-studion i Kingston. Personligen tycker jag upplevelsen av att spela in på Jamaica var oerhört mycket starkare än resultatet. Vi gjorde även några spelningar på ön och blev väldigt väl mottagna av den inhemska publiken.

- För att återgå till det du kallar svagaste Baah-perioden så var det Natural som skapade det intresse som fortfarande finns. Jag kan också upplysa om att den första plattan Blacka Rasta (1985) tills dess
bara sålt ungefär 1 000 exemplar. Den tog fart långt efter att Natural kommit ut.

Ni firade som sagt 30 år i höstas med en utsåld jubileumsspelning i Norrköping. När får vi utanför Norrköping se er fira med spelningar?

- Vi kommer inte att kunna göra någon så omfattande spelning som vi gjorde i Norrköping. Vi hade i stort sett alla medlemmar där som varit med i Baah genom åren. Det var en skitkul spelning måste jag dock tillägga. En väldigt skön känsla att spela med någon man inte träffat på 22 år.

Nu släpper vi Kalle Baah. Red Hut-studion, berätta bakgrunden till studion.

- Det är vår gemensamma studio, men det är väl jag som mest tillbringar tid där. Vi hittade ett gammalt hus som vi gjorde om till replokal/studio.

Flera av Sveriges större reggaeakter som Kapten Röd och Governor Andy spelar in hos dig. Vad är det som gör att Red Hut lockar?

- Det är en skön och avslappnad känsla i huset och jag tror att det kan vara skönt att komma från storstan en stund. Som bonus låter det jävligt bra i studion också, om man får säga det själv!

Vad är det som gör att du efter 30 år fortfarande intresserar dig för reggaen?

- Kärleken till reggaemusik är fortfarande drivkrafen. Nu som då.

Spelar du någonsin någon annan musikstil?

- Väldigt sällan numera. Jag var med i ett Clash-coverband för några år sedan och även i ett countrypunkband som hette Nashville Neurotics för 15 år sedan.

Jag måste avsluta med Skärblacka. Vad är det som gett Skärblacka ett skimmer i reggaesammanhang?

- Det har funnits extremt många reggaeband i Skärblacka genom åren med tanke på att det är en så liten ort. Musikföreningen Blacka Musik har ju spelat en stor roll . Som mest tror jag det fanns 13 reggaeband igång samtidigt. Vi har även haft reggaefestivaler sedan 1981 i Skärblacka. Internationella band och artister som Israel Vibration, Culture, Freddie McGregor, Michael Rose, Bob Andy och Macka B har varit på besök och de flesta svenska storheterna har givetvis också varit här, listan skulle bli lång. De sista åren har det varit över 2 000 personer i publiken. Intresset är stort och det verkar bara bli större.

Boken många väntar på

Ett bra tag har vi reggaeinsatta väntat på boken om svensk reggae. Min kontakt med författaren Kristian Lönner i helgen visade sig vara ett lyckokast. Det har nämligen hänt positiva saker nyligen.

- Faktum är att de senaste veckorna varit väldigt glädjande när det gäller boken! Kanske kan alla bitar äntligen falla på plats, berättar Kristian Lönner i ett mejl.

Boken har gått under arbetsnamnet Dubsjuk och Lönner började sitt arbete sommaren 2007. Mängder med intervjuer har gjorts, också besök vid skivinspelningar, konserter med mera. Boken ska ge hela historien från de första jamaicanska hitsen på 60-talet till dagens scen.

Det har varit problem längs vägen, men nu när Kristian Lönner bland annat bytt förlag från Reverb till Stenberg Schentz Förlag så är förhoppningen att boken ska vara klar innan sommaren.

- Nu är arbetsnamnet "Jamaica - Sverige, Tur & Retur". Namnet kommer sig av bokens struktur. Den börjar med hur reggaen kommer från Jamaica till Sverige och slutar med hur svenska producenter idag skickar ljudfiler till jamaicanska artister, berättar Kristian Lönner.

Behöver det påpekas att bloggen ser fram emot när boken når bokdisken?

Bloggen gick bet på Sheya

Jag fick nys om en artist som heter Sheya Mission och tänkte göra en intervju med henne för att öka nyfikenheten om henne. I min research letade jag runt på diverse hemsidor men hittade nästan ingenting. Det visar sig vara meningen att man inte ska hitta så mycket. Jag fick ett kort mejlsvar från Sheya Mission om varför.

- Det är ett medvetet val. Jag brukar tacka nej till intervjuer och artiklar. Dels har det att göra med att jag är rätt blyg när det gäller den typen av uppmärksamhet, vill hellre låta musiken tala, dels så har jag en förhoppning om att de som hör mina låtar ska få göra det opåverkade av info om mig som person.

Hon berättar också att hon tycker att musik är som bäst när man hör den utan något "filter", bara musiken så som den är. En som uttalar sig om Sheya Mission är Jonahgold på Goldheart Music:

- Sheya Mission är i min mening en helt unik artist med äkta reggaedjup och andliga vibbar. Den typen av artist som fanns förr; Congos, Hugh Mundell, Pablo Gad osv, berättar Jonahgold.

Hon har en skiva på gång, den ska komma i år, men inget exakt datum är satt ännu. Vi kan i alla fall höra utvalda låtar med henne, både på MySpace och på hennes hemsida.

Schlager goes reggae: Ted

I mitt arkivgrävande efter kul och udda reggaeinslag har turen i dag kommit till Melodifestivalen. Ted Gärdestad gjorde ihop med Annica Boller (hans dåvarande sambo) en lättviktig popreggae i 1980 års festival. Den placerade sig på femte plats. Text och musik: Ted Gärdestad och Kenneth Gärdestad. Låten kom senare med på Teds album Stormvarning (1981).