I dag börjar bloggens genomgång av de elva bästa skivorna från decenniet som gick. Det blir Prince Herring och Torbjörn Granrot som ger er en presentation av skivorna. Från 2/11 och november ut kör vi sedan omröstning igen, och då utser ni och vi Sveriges bästa reggaeplatta 2000-09. Först ut i presentationen (som görs i bokstavsordning) är Kalle Baah: Bråda dagar.Jag tycker det är skönt med band som med mer än 20 års mellanrum kan släppa sina två bästa plattor. 1985 kom klassikern på svenska reggaescenen, Blacka Rasta. 2006 kom albumet för dagen, Bråda dagar.
Jag tillhör dem som tycker att Kalle Baah gör sin reggae bäst på svenska. Enstaka låtar från tiden då bandet blev mest känt håller klass, men det är framför allt där (1985) och då (2006) de levererar reggae som berör mest. Öppningsspåret Falska löften om jakten på sig själv, Billie Rude Boy som är en hyllning till brukets pojkar och män, och Karucellen om flykt. Och så den andra duetten med Governor Andy, Bulleribock.
Här hittar bandet hem igen, till Blacka. Det är så jag vill ha min Baah. Måtte det inte dröja till 2027 innan nästa album på svenska kommer med Skärblackas stoltheter.
Prince Herring
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar