Det här är den av Kultirations skivor som snurrat flitigast hos mig, ihop med dubversionen. Här finns Resonans, här finns långsamma Ett steg utanför och så hyllningen till våra mammor, Mamma. Och så låten om hur delar av vårt samhälle bygger murar om sig, Rikemansgetto. Jag kan räkna upp i princip varje spår från plattan, svackorna är mycket få.
Kultiration, med sin egen version av reggae, uppblandad med folkmusik och jazz. Det svänger, det gungar, det är jordnära och det berör in i själen. Marcus Bergs ljuva stämma sprider värme. För mig är Kultirations mix på 2000-talet lika viktig för svensk reggae som Peps Perssons var i svensk reggaes begynnelse. Personligen anser jag att man borde avstå från mixen mellan svenska och engelska, men det är bara en notering i marginalen.
Det är Döden föder ni och vi röstat fram, men jag passar på att slå ett slag även för Internal Dreads dubmix av samma skiva. Den släpptes några månader efter originalet, men den är banne mig en av mina favoritplattor bland alla svenska reggaeskivor genom tiderna. Där får du din Kultiration i en annan, högklassig dubdräkt. Lyssna framför allt på Det som låter fel i örat och Ananda.
Prince Herring
6 kommentarer:
Yeah!
*hålla med*
Bästa Kultiration! Jätteledsen att jag jobbade då dom spelade i Gävle...
Bästa, bästa kultiration!!
håller med om att dom inte borde blanda språken... själv tycker jag att deras svenska låtar är mycket bättre.
förutom det är dom helt fantastiska!
Jag lyssnar i princip aldrig på svensk reggae men just Kultiration är jag väldigt imponerad av. Ångrar att jag aldrig köpte dubskivan och nu verkar den väldigt svår att få tag på. Vilket är synd.
Bandet har ett fåtal vinyl ex av duben kvar kan avsköjas!
jag stod nämligen och hjälpte och krängde merch i Göteborg på konserthuset...
Gött Gillis! Det gläder åtminstone Joakim och kanske någon mer som hinner först. :)
Skicka en kommentar