Progg och reggae

Politik, progg och reggae. Allt det här hör ihop. De politiska texterna genomsyrar mycket av svensk reggae. Likhetstecknet mellan progg och politik är dock ännu tydligare. Ur bokhyllan plockade jag fram Håkan Laghers bok Proggen (Atlas). Hur stark var kopplingen mellan proggen och reggaen egentligen? Sökte på de tidsmässigt starkast knutna namnen till proggen: Peps och Dag Vag.  Det som skulle bli en koppling mellan reggae och progg blev istället en anekdot som heter duga!

Dag Vag hade en dispyt med Anders Johansson på Oktoberförlaget i början av 1980-talet. Han menade att Dag Vag var drogmegafoner, enligt boken bedrev han en enmanskampanj mot Dag Vag.

"Till slut blev Brynn Settels, "Bumpaberra", förbannad och ringde upp herr Johansson och sa till honom att om han inte slutade upp med dumheterna "så går jag ut i Expressen med att du köpte hasch åt oss när vi spelade in Peps-plattan Fyra tunnland bedor på Oktoberförlaget"."

Vi läser vidare om inspelningen 1977 då både pengar och röka tog slut och att det skulle ordnas fram 4 000 spänn, utan det ingen skiva. "Springpojken" som fick ordna det kan ha varit Robert Aschberg(!) som jobbade på Oktoberförlaget, men det kan ha varit någon annan, Brynn Settels minns inte riktigt. Anders Johansson ska ha blivit förtvivlad när Settels hotade med att gå ut i pressen om haschköpet.

"Så här kan du väl ändå inte göra"
"Try me, svarar Settels lugnt. Trakasserierna av Dag Vag upphörde".

First Light dröjer

Svenska reggaebloggen har skrivit om Enköpingsbandet First Light förut. Efter ett kortare snack med Internal Dread efter en spelning med LionDub för en månad sedan så fick jag klart för mig att en skiva med bandet kommer under våren. I ett mejl till redaktionen vecklar bandet ut texten något mer om vad som är på gång.

First Light har numera kontrakt med Rub-a-dub Records och tanken var att Judgement Time skulle släppts som singel. Spelningar under sommaren tog dock fokus från singelsläppet, så istället jobbar bandet i vinter med sitt debutalbum, med Internal Dread vid mixerbordet. Eventuellt kan det komma en nätsingel innan albumet släpps innan sommaren 2010.

Enligt mitt tycke är det värt väntan. Demor och liveuppträdanden bådar gott och Internal Dreads omdöme om bandet etsade sig fast i mitt minne. Bandet är flitigt på att repetera, varvid Internal fyllde på: Jag gillar sådana band.

Är du en liden såg?

Då har vi gemensamt utsett Peps Perssons bästa skiva. Valet föll på Droppen urholkar stenen från 1976. Det överraskar mig. Det kändes på förhand som att valet skulle falla på Hög standard eller möjligtvis Rotrock. Droppen urholkar stenen är min personliga favorit. Snyggaste Pepsomslaget är det också, men det handlade inte omröstningen om. Vad är det här för skiva då? Det är Peps sjunde album, däremot det andra som kan räknas som ett reggaealbum. Droppen urholkar stenen syftar på den lilla människans kamp och att vi gemensamt kan knäcka till synes omöjliga saker om vi bara hjälps åt. Flera av låtarna har ni hört om ni rätt så bara äger en Pepssamling.

Jag ska stega er igenom skivan låt för låt:

1. Liden såg. En av Peps många personliga Marley-tolkningar. Small axe har förvandlats till Liden såg. Ni har garanterat hört den, en av Peps mest spelade låtar.
2. Varför blev jag terrorist. Det här är en av mina favoriter. Många låtar på skivan är sönderspelade, medan den här är en väl bevarad låt för oss reggaeälskare. En grymt bra melodi, texten går inte riktigt in hos mig. Och så innehåller låten melodica!
3. Rus. Den här är rätt flitigt spelad men inte i reggaeversion. Lill Lindfors 70-talscover på Peps Persson blev reklamlåt någon gång i mitten av 00-talet. Det är en anti-alkohol-sång om alla dumma saker som kan hända på fyllan.
4. Det roliga é slut. Enda blueslåten, en cover med Peps egen text, förstås.
5. Babylon. Ytterligare en mycket bra låt som inte är sönderspelad. Det är jämnt reggaeskägg om vilken låt som är skivans bästa, den här ligger med i toppen och fajtas.
6. Identitet. En av greatest hits-låtarna. Har spelats flitigt, om än inte en av de sönderspelade.
7. Vilddjurets tecken (Snea figurer). Mark of the Beast heter låten i original, Peter Tosh gjorde den. Den här versionen är grym. Rimma braja med haja. Kul rim.
8. Hem, hem, hem. Nu kanske jag visar mina bristande kunskaper, men visst är det här soca? Det är hur som helst inte baktakt, men en väldigt bra låt ändå.

Skivan är gjord av Peps Persson (sång, gitarr mm), Bosse Skoglund (trummor, tamburin, congas), Göran Malmberg (sång, bas), Brynn Settels (piano), Anita Franzén (kör) och Sam Charters (kör).

Skivan startar och avslutar med dropparna som urholkar stenen. För att få tag på skivan måste ni besöka en loppis. Vinylen är slutsåld, cd:n är vad jag vet slutsåld. Däremot finns den att köpa digitalt, eller höra på Spotify. Jag får tacka för deltagandet.

Topp fem av Peps album ser ut så här:

1. Droppen urholkar stenen (1976)
   
2. Hög standard (1975)
   
3. Rotrock (1980)
4. Äntligen! (2005)
5. Spår (1978)

Polisen sammanfattar URF

Nu har polisen sammanfattat sin insats under Uppsala reggaefestival. "Myndigheten upplever en ökning av drogproblemen. Polisen gjorde 49 beslag under festivalen. 40 barn omhändertogs enligt Socialtjänstlagen om skydd av barn."

Tydligen har drogen spice använts flitigt, min analys är att den använts för att den inte olagligförklarades förrän 1 september, knappt en månad efter URF. I polisens rapport kan man dessutom läsa att 267 personer omhändertogs för provtagning, 72% eller 190 av de provtagna testade positivt. Av de som testade negativt erkände 20 personer eget bruk och 8 innehav. Enligt polisens sammanfattning är åtta artister misstänkta för narkotikabrott.

Polisen skriver: "Missbruket sker nu mera dolt men oaktat detta ökade det totala antalet narkotikabrott trots något färre poliser."

Här kan du själv läsa polisens sammanfattning. Här nedanför kan du läsa vad de lokala medierna i dag har rapporterat om drogerna på URF:

Sveriges Radio Uppland
TV4 Uppsala
Uppsala Nya Tidning

En spännande nyhet

Alltid eminenta Reggae Galore Blogg bjöd i går på en intressant intervju, och för mig som framför allt gillar dub, kom godbiten på slutet av intervjun med Anders "Kaparen" Kappelin.

"Jag och Andreas Larsson (Mastah L) håller på med ett galet dub projekt som nog blir klart under hösten."

Vad ska det bli av det här? Vi vill gärna höra smakprov, Kaparen!

Rösta Peps!

Nu går vi in på slutspurten. Vilket är Peps bästa album? Just nu leder Droppen urholkar stenen.

Dubtips: Ital Skurk

Måste väga upp allt r-abba-dabbande med lite riktigt bra dub. Ital Skurk släppte vid årsskiftet en dubplatta, Rest In Dub. Det är inte ofta ett helt dubalbum ser dagens ljus i Sverige. En del låtar här är bekanta, annat är nytt för mig. Enligt bandets presentation av skivan är det tio gamla inspelningar som fått nya kostymer. Pierre Lindsjöö ligger bakom dubben.

Hela plattan är lyssningsvärd, jag väljer i dag låten med det roligaste namnet: Shrimpsandwich dub. Så här låter alltså en räkmacka i dubversion. Då vet vi. :)

Har försökt få svar från Ital Skurk vad som är på gång, det har ryktats om nytt material, men än så länge har jag inga nyheter att komma med från Sveriges mest prominenta melankoli-reggaeband.

R-abba-dabb 2

Hur kunde jag missa? I min research efter ABBA och reggae missade jag låten Sitting in the Palmtree från Waterloo-skivan. Det här är alltså något tidigare (1974) än Tropical Loveland som jag tipsade om i går. Men originalet är så undermåligt att jag istället bjuder på en remix från 2009. Sitting in the Palmtree, varsågoda! Och så ett tack till Lurholm som gjorde mig uppmärksam på den lilla fadäsen. :)

Kapellet - kända ansikten bakom nytt namn

Nu i höst kommer Snakka San, Jeepstarr och Luddee släppa album. Killarna har varit aktiva på den svenska scenen ett tag, man kan höra smakprov på bland annat Partillos Högre Standard (Pum Pum med Snakka San). De medverkade också på mp3-skivan som medföljde RG Magazine #1. Nu slår de sig samman som kollektiv under namnet Kapellet. Mer exakt när vi får höra mer smakprov från skivan eller när skivan släpps känner jag inte till. Men det verkar lovande, rytmerna är gjorda av bland andra Kapten Röd och Partillo.

Walk with an empress

Serengetis musikvideo är släppt i dag! Rykande färskt! Spana in låten genast. Låten finns också till försäljning och på Spotify för er som har det. Ordvitsaren Kapten Röd (på utrikiska Kap10) står för rytmen.

R-abba-dabb

Peps till vänster och ABBA till höger, eller?

Arkivgrävning är kul. Den här låten och det här klippet har jag grävt djupt efter. I min serie pop goes reggae har turen i dag kommit till svensk musikexport nummer ett: ABBA.

Jag visste att ABBA hade nosat på reggaen vid ett tillfälle men kunde inte minnas när. I min iver att hitta låten tänkte jag: de gjorde väl som alla andra och hakade på den brittiska vågen 1979-81. Men icke! Björn och Benny skrev Tropical Loveland redan 1975, redan till tredje, självbetitlade albumet. Peps gjorde för övrigt en travesti på albumomslaget, som ni kan se här ovan.

Låten är släppt som albumspår och b-sida till Fernando. Det här klippet säger oss alltså att ABBA var otroligt tidigt ute med att föra reggaen till Sverige. Var de först ut? Klippet är ett guldkorn, låten är det inte. Men ni som trodde att dragspel i reggae var något nytt när Kultiration började använda det på 2000-talet tänkte fel! Benny Andersson gjorde det redan 1975. Mycket nöje!

Tack till Martin Rundkvist för bildinspirationen.

Knepet att få ihop det

Jag råkade på basisten i Rootvälta, Jan Gävert, efter spelningen i Uppsala på lördagskvällen. En riktigt trevlig prick, visade det sig. Vi snackade lite om vart Rootvälta är på väg och jodå, det fanns gott om nya låtar.

Men ni spelade inga av dem live. Jag kände igen alla låtar ni spelade.

- Ja, vi har bestämt oss för att inte göra som vi brukar. Nu håller vi på alla låtar tills vi har en platta färdig.

När blir det ny platta då?

- Förhoppningsvis under 2010. Det är mycket som ska klaffa. Själv har jag tre småbarn.

Så pratade vi vidare lite om livspusslet. Och så tyckte han det var roligt med bloggen. Jag fick hans mejladress och har mejlat bloggadressen så nu är Jan G (i gröna tröjan och jeansen) läsare också. Kul!

Mycket besök - lite röster

Gårdagen var en flitig besöksdag här på bloggen. Jättekul! Glöm inte att ta chansen att rösta i Peps-omröstningen ute till höger. Det har varit lite klent hittills, bara 13 personer har röstat.

Tajt trots ovana tillsammans

Hög stämning som sig bör på Katalin i Uppsala.

När man kommer hem från en spelning har man två val som bloggare och recensent. Gå och lägga sig och hoppas att man kommer ihåg något från kvällen före, eller skriva av sig medan minnet är färskt fastän man egentligen är för trött för att vara kreativ. I det här fallet väljer jag det senare.

Rootvälta gjorde i kväll gemensam sak med Governor Andy på Katalin i Uppsala. Innan spelningen funderade jag på hur det skulle gå till. Skulle ena akten vara förband till den andra? Skulle de samköra? Det visade sig att de körde två set var, kan man säga. Rootvälta inledde med låtar som Jamaican Style och Peace And Love. Det lät bra men jag har aldrig varit något stort fan av Rootvälta och inte heller så här långt av spelningen. Det lät bra, absolut, men det fick inte igång mig på alla cylindrar.

Efter cirka 20 minuter kliver Governor Andy upp på scenen. Stämningen höjs i lokalen. Precis som jag misstänkte så var suget efter Guvernören större än efter Rootvälta. De av bloggens läsare som jag pratade med innan bekräftade den bilden. Governor Andy med Rootvälta som kompband rev av fem låtar: Girig, Glömda hjältars ballad (i fet dubversion), Dina rub-a-dub, Bulleribock och Bonus på kortet. Publikfrieri var det, som sig bör från en veteran i branschen.

Rootvälta har hållit på i 21 år, Governor Andy ännu längre. Trots att de har en viss ovana tillsammans (det var första gången live på scen) så märks det inte särskilt mycket. Snarare märks det att det är två fullblodsakter vi får se.

Efter obligatorisk inropning får vi höra ytterligare Rootvälta-låtar som Running For Gold och avslutningsvis Natt & dag. Vid det här laget är stämningen ungefär lika hög på sångaren Mattias Björkgren som på publiken framför scen. Uppenbart har bandet en högtidsstund, i varje fall får dem oss att känna så och glädjen i ögonen ser äkta ut. De har fått bekräftelsen som de så väl behöver. Kontakten finns där.

Då är det dags för Governor Andy igen, som bjuder på Reggaeprofil (med Storsien som gästartist), Bitch och hora och avslutar med Från ovan sända. Konserten avslutas med en tam och musikaliskt halt version av Bob Marleys Stir it up.

Sammanfattningsvis då efter 1h 40 min reggae. Jag blev positivt överraskad av Rootvälta som bjöd på hög kvalitet, bättre än på skiva och deras musik mådde helt klart bra av att framföras på en klubb istället för utomhus som på URF i somras. Det blir en stark trea, mycket nära en fyra i betyg. Governor Andy får en svag fyra, stabilt framträdande men han verkade ändå inte superpeppad. Fanns det möjligtvis en viss nervositet över hur det skulle gå? Jag vet inte, men något dämpade Guvernören i kväll. Trots det alltså en fyra. Vid mixern var Internal Dread och det drar alltid upp det gemensamma intrycket. Inget betyg till dig i kväll, Tom, men stabilt som vanligt.

Rootvälta:


Governor Andy:

Governor Andy + Rootvälta + DJ

...och så står Internal Dread vid mixerbordet. Blir det en bra kväll eller en bra kväll på Katalin i Uppsala i kväll?

Den onde mannen

Här får du en liveversion av min favoritlåt från Rubachica Bands debutplatta, som släpps inom en vecka.

Lovande debut av Rubachica Band

Som ni vet letar jag runt rätt flitigt för att upptäcka artisterna som är på väg uppåt, som inte tillhör den lilla klick etablerade inom svensk reggae. Jag hittade för ungefär en månad sedan Rubachica Band. Jag lyssnade på några låtar på MySpace och på bandets egen hemsida. Eftersom jag fick reda på att debutalbumet inte var långt bort så väntade jag in att skivan skulle bli färdig. Nu är den det! I nästa vecka är det releasefest för skåningarna och jag har fått ett exklusivt exemplar att lyssna på. Rubachica Band är, som många andra svenska reggaeband, en stor samling musiker. Sju om jag har räknat rätt. Bandledare är Andreas "Ante" Andersson, enligt egen utsaga spirituell ledare, poet, textförfattare och sångare.

Nog om bandet, nu till musiken! Elva spårs skön rootsreggae är det som bjuds av debutanterna. Det är upptempo, här finns underbara saxofoninslag (lyssna framför allt på Demoner), jazziga trumpeter, medryckande basgångar. Texterna har jag inte analyserat än, är nog mer en musik- än textlyssnare... Det enda som stör mig på denna mycket kompetenta debut är att sången inte är den mest stabila. Det är inte falsksång, utan snarare lider sångaren av samma problem som Carl-Martin "Sture" Vikingsson. De är båda mer av textförfattare än sångare. Någonstans påminner sången mig om Rotpuls gamla sångare, Anders Birgersson. Musikaliskt är det väldigt stabilt och skivan är absolut värd de pengar som du behöver lägga för att köpa den.

Peps Persson är också inblandad. Jag har mejlat bandet för att få reda på vad "analogiserad av Peps Persson" betyder. Det står så på skivan. Se svar på frågan i kommentarsfältet.

Det ska bli kul att få stifta livebekantskap med det här bandet. Det känns som det finns mycket kompetens att släppa loss på en livescen. En del band mår bäst live, tänker på ett band som Damn! som blir platt och lite energilöst på platta men live är det något helt annat. Ingen jämförelse i övrigt, utan bara ett konstaterande att en del band är bättre live. Jag tror att Rubachica Band absolut växer i konsertmiljön. Och någonting säger mig att vi kommer ha många möjligheter att se det här bandet de kommande åren.

Bästa spår efter tre, fyra lyssningar: Demoner och Den onde mannen. 28 oktober har bandet releasefest i Malmö, skivan är släppt på eget bolag.

Man ska bo i Uppsala

...om man gillar reggae! I kväll kan man se Congoman Crew på Norrlands nation och i morgon kväll har man inte mindre än tre events att välja på, minst. Skandalites på Hijazz, Rootvälta med Governor Andy på Katalin och så kan man avsluta med Jah Massive och bl a Dan-I-Locks på Orange. Jäklar i min lilla låda! Det är som en URF Light den här helgen! :)

Fredrik Virtanen

Jag brukar sällan bry mig om vad Fredrik Virtanen tycker, tänker och skriver men i går snubblade jag in på hans senaste krönika i Aftonbladet. Den handlar om den sure svensken. Han skriver bland annat följande:

"Kent är Sveriges suraste band, Winnerbäck är Sveriges suraste artist, Lena PH är drottning sur. Och de är störst. Vi svenskar älskar surt. Sedan i förrgår delar jag in artister i glada och sura. Inget mer. Det får räcka. Livet är alltför komplicerat för finlir."

Virtanen gör därefter en lång uppräkning över sura eller glada artister. Först skrattade jag åt krönikan för att den faktiskt var rolig. Några timmar senare började jag reflektera över vad den säger om svenskens förhållande till reggae. Och då kom jag på det: svensken är generellt sett för sur för att gilla reggae! Därför heter det att "det ska vara reggae på sommaren". Vad händer med svensken då? Jo, då är svensken glad. Resterande månader av året går svensken och surar och lyssnar på Kent, Lars Winnerbäck och Ulf Lundell. På grund av svenskens surhet kommer reggaen aldrig bli lika stor som popen eller rocken fastän den egentligen är bättre. Sade han surt.

Golvläggare

Ojoj, ibland kommer andra saker emellan som gör att jag inte hinner tänka särskilt mycket på reggae. I dag har jag och svärfar lagt två golv i lägenheten. Efter nio timmars golvläggande och en timmas städning finns det inte mycket ork kvar i kroppen. Golven blev dock oerhört fina!

Hur känns Peps?

Nu har jag sugit länge på karamellen men kan inte hålla mig. Jag presenterar härmed den mest omfattande omröstningen hittills: vilket Peps-album är det bästa? För att göra Peps rättvisa så tog jag med samtliga album utom samlingsskivorna. Du får också rösta på flera skivor, men som vanligt är det ett röstningstillfälle per ip-adress som gäller.

Vilken av hjältens skivor klarar du dig inte utan? Så avslutningsvis håller jag tummarna för att det en dag kommer ytterligare ett album med Peps Blodsband!

Nykomlingar hör av sig

Jo, det är faktiskt så att osignade band hör av sig lite tätare numera och vill dra nytta av min blogg. I förra veckan hörde bandet Desert Rose, med rötter i Göteborg och Uppsala, av sig.

"Musiken vi framför är främst en fusion av reggae, hiphop och världsmusik.
Vi har ett positivt budskap med trallvänliga sköna melodier.

Just nu vill vi få ut en låt som heter Sweet Desert Rose, från vår kommande EP.
Vi skulle bli jätteglada om du kan hjälpa oss att synas!"

Så bifogade de låten Sweet Desert Rose och sin MySpace-adress och en YouTube-länk. Efter några lyssningar måste jag säga att jag gillar det jag hör. I detta första smakprov hörs mest spår av roots blandat med pop. En intressant detalj är valet av piccola- eller blockflöjt. Jag är svag för flöjtljud, i rätt sammanhang.

Vilka fler låtar som ska ingå på EP:n har de inte meddelat mig, men det finns tre, vad det verkar, äldre låtar på MySpace att lyssna på. Om ni gillar Sweet Desert Rose så mycket att ni vill ladda ner den så finns den gratis på Leontin Productions hemsida.

Hösten i grönt, guld och rött

RG kommer i ett nummer till!

Vi som gillade nummer ett av Reggae Galore Magazine kan nu glädjas åt nyheten att det blir ett nummer till! Läs mer i Reggae Galore Blogg.

Domen mot Papa Dee kvarstår

Kl 11 på tisdagsförmiddagen meddelade Svea hovrätt att domen mot Papa Dee fastställs. Han döms för ringa misshandel. Straffet bedöms redan vara avtjänat eftersom han suttit frihetsberövad tidigare.

Hovrätten var dock oenig i sin dom. Enligt Expressen så ska en nämndeman velat döma Papa Dee till fängelse. Läs vad Aftonbladet och Expressen skriver om domen. Här kan du läsa en tidigare artikel där Papa Dee och hans hustru ger sin syn på händelsen som han nu dömts för.

Million Stylez tillbaka!

Nu i oktober släpps en 7"-singel med Million Stylez och Don Carlos från legendariska Black Uhuru. Ujujuj, det här är bra. World Crisis heter låten, jag kan inte få fram något exakt datum för relase så ni får hålla tillgodo med senare i oktober, dvs vilken dag som helst! Spana in 66% av låten här nedanför eller lyssna på hela låten på MySpace.

Farsan D ger sin syn på saken

Under tiden som Papa Dee varit borta från offentlighetens ljus på grund av tingsrättsdomen mot honom så har han skrivit musik, föga överraskande. En av de nya låtarna heter Lying Backstabbing Woman och är en osande text mot någon kvinna som uppenbart inte är hans fru (troligen exet som vittnade mot honom i tingsrätten). På Farsans MySpace-sida kan man höra ytterligare två nya låtar, Babylon Frame Up och Born Free.

Vad det blir av Papa Dee och hans karriär återstår att se. Tingsrättsdomen överklagades och i dag kommer hovrättens domslut. Ska bli spännande att höra/läsa om domen ändras, står fast eller om han frias helt.

Vill man läsa Papa Dees frus version av händelsen så har hon släppt en bok i ämnet, går att läsa här.

Zilverzurf lämnar reggaen

Nog för att jag hade på känn att det skulle bli ännu ett steg bort från reggaen när Zilverzurf aka Johan Zachrisson skulle släppa ny skiva, men inte att det skulle vara så långt bort från de jamaicanska rytmerna. Howling Dogs & Lost Souls är en skiva för er som är öppna för portugisiska influenser, jazz och annat. Det är en skiva att mentalt segla iväg till andra platser, varför inte Kap Verde eller Madeira?

En låt är i jazzreggae-stil à la Groundation, Somewhere Out
There. I övrigt går det inte att hitta särskilt mycket spår av reggae i Zilverzurf 2009. Därmed inte sagt att det här är dåligt, jag gillar skivan, det är bara inte reggae. Betyget blir därefter.

En kort uppdatering: skivan är instrumental. Så var det sagt också.

Lasse dubbar till det

Det här är ett dubtips, länge sedan sist. Lars-på-dub från Svenska Akademien dubbar loss i Tribute to Augustus. Hyllas den som hyllas bör, säger jag. Augustus Pablo är melodicakungen som släppte ett otal plattor under sin livstid och den finns en hel uppsjö med samlingsplattor som släppts postumt. Givetvis bör ni spana in East of the River Nile (1978) och Africa Must Be Free by 1983 Dub (1979). Men nu handlar det inte i första hand om Augustus utan om Lasse.

Låten lades upp på Skawars för cirka två veckor sedan så jag antar att den är ny. Lasse, nu vill i alla fall jag höra mer än några ströspår som laddas upp på Skawars. När blir det ett album eller EP?

Trippen över

Eftersom jag lovat mig själv, och kanske också er, att bloggen ska uppdateras varje dag så slet jag häcken av mig tidigare i veckan och massproducerade en veckas notiser/artiklar på en kväll. Men nu är jag tillbaka vid datorn efter en semesterresa över halva Sverige.

Det har kommit några kommentarer här i bloggen som jag ska ge mig i kast med. Det har också kommit mejl från en tidigare okänd artist till mig, som jag ska lyssna på. Spännande! Zilverzurfs skiva har kommit med posten, den är ännu olyssnad. Mycket kul bloggande att se fram emot i veckan, alltså.

Men efter 7½ timma vid ratten, med en ettårig dotter och en åksjuk fru bredvid, så blir det inte mer nyproducerat i kväll än så här.

Pop goes reggae: Ace of Base

Det är nästan så jag måste inleda med ett: Usch! Men under rubriken Pop goes reggae är jag bred i mitt urval och i dag föll lotten på den stora svenska musikexporten Ace of Base. Kanske har ni som är yngre lättare att förhålla er till det här popundret, men jag som var tonåring under deras storhetstid har så svårt att tycka det är bra musik förutom någon enstaka låt. Kommer AoB gå samma väg som ABBA, det vill säga bespottade under stora delar sin aktiva karriär här hemma, medan de hyllades utomlands. Och sedan, när karriären sedan länge är över så hyllas de för sin marknadsföring av Sverige som popland? Jag tror det bara gäller ABBA och inte Ace of Base.

Hur som, året var 1992, det var vinter och All That She Wants hade börjat snurra på P3. Den blev en hit först andra sidan årsskiftet och 1993 var året som gick i Ace Of Base och eurodiscons tecken. Själv lyssnade jag mest på Nirvana, Pearl Jam och U2... Men nu handlar det om reggae, och visst finns den med där i Denniz Pops produktion. Njut eller plågas, gör vad ni vill. Här är videon till All That She Wants.

Zilverzurf

Recension av Zilverzurfs nya skiva, Howling Dogs & Lost Souls, kommer inom kort. Skivan är inhandlad och lyssnas på när jag är tillbaka från en kortare semester.

Dömd att bli bedömd

Även Syster Sol är aktuell med ny singel och video, andra från skivan Dömd att bli bedömd. Kolla in titelspårets video!

Lutan Fyah svensk?

Nu har Lutan Fyah samarbetat med ytterligare en svensk artist, Promoe. Först ut var samarbetet med Junior Natural. Är de något samarbete jag missat?

Hursomhelst, Promoe och Lutan Fyah gör låten Gunz, och den går att ladda ner gratis från Looptroops hemsida.

Urban Tribe närmar sig

Planerna för nästa album med Urban Tribe Stockholm börjar bli mer konkreta. Enligt bandets blogg kommer skivan våren 2010. Enligt sångaren Adam Atterby har det varit tyst om UTS ett tag, det kan man väl bara hålla med om. Fast några av er kanske såg spelningen i Gamla Stan häromveckan? Jag gjorde det inte.

P4 bjuder på Junioren

I morgon, onsdag 14/10, mellan 12 och 13 kan man avnjuta Junior Natural i Sveriges Radio. Han gjorde en lunchspelning på Västgöta Nation i Uppsala för P4 Uppland, konserten går i repris och kan höras på FM 102,5 MHz, eller i webbradion. Går också att höra 30 dagar efteråt om du klickar på rätt datum och tid här.

Videopremiär för Jaqee

Nu är det inte Kokoo Girl som gäller längre. Take It Or Leave It är Jaqees nya singel. Videopremiär i går, här är den!

Äntligen!

Okej, rubriken är lite väl Akademien-vitsig, men äntligen kan vi säga när ett livstecken kommer från Stures dansorkester. Så här svarar Sture läsaren Magnus på en rak fråga om kommande skiva i sin gästbok:

"Uppföljaren till förra skivan med Dansorkestern är på gång. Jag vill också rekommendera en titt på vad Generalen och Räven har släppt, kollegorna från Akademien."

Sååå, på gång. Vad innebär det? Det får vi inte veta än. Men bara det lilla får en att bli gla'.

Dagens kändisspaning

Jag är 99% säker på att jag mötte Storsien, med barnvagn, i Uppsala i dag. Kan det stämma? Varför knuffar alla barnvagn? Vad jag gjorde? Knuffade barnvagn, genom tunneln under Luthagsesplanaden vid 14-tiden.

Rootsband albumdebuterar

Enköpingsbandet First Light kommer under våren släppa sitt debutalbum. Det bekräftade Internal Dread när jag träffade honom efter LionDubs spelning i Uppsala för en vecka sedan. First Light släppte för flera år sedan några demotejper och har också spelat flitigt. Enligt demonproducenten Internal Dread är de också flitiga på att repa. "Jag gillar sådana band", sade han.

Tycke har alltså uppstått mellan debutanterna och veteranen. Det låter lovande redan nu. :)

Och så laddar vi!

Doobie Productions samlar

En Uppsalaproducent som kallar sig för Doobie har precis släppt en samlingsskiva med bland andra svenska artister. Spana in skivan på Dubkey, skivan innehåller roots och dub. En av de kommande stjärnorna på svenska reggaehimlen medverkar, Hanouneh. Andra artister som jag skrivit om tidigare är också med, Dan-I-Locks och Mysticman.
Som med alla samlingar av det här slaget är en del låtar bra, andra mindre bra. Så även här. Men initiativet, att samla sina rytmer och sånger utan att själv vara artist, är berömvärt. Mer sånt!

Pop goes reggae: Mora Träsk

Det här är nog det knasigaste jag någonsin kommer tipsa om, värre än Thore Skogman. I mitt idoga sökande efter svensk reggae har jag hittat en låt med Mora Träsk. Barnens favoriter, "man kan inte gå under den, vi måste gå över den"-tigerjakt, Fader Abraham osv. De hade en cirka tioårig period i början av sin karriär då de gjorde seriös (nåja) musik. De vände sig i alla fall till en vuxen publik.

På deras skiva Rocken kommer från Gävle (1978) kan man hitta låten Skidvalla. Den går i någon slags reggaestil och är förstås väldigt trivial. Tack till sajten progg.se som fick mig att upptäcka låten!

Skidvalla by Prince Herring

Vem släpper ett greatest?

Svenska reggaeartister har varit dåliga på att samla ihop sina bästa låtar, i en greatest hits-kavalkad. Jag kan bara minnas två artister som släppt ett flertal samlingar: Peps Persson och Dag Vag. Två andra skulle lätt kunna släppa varsitt: Papa Dee och Svenska Akademien, rent låtmässigt. Jag är visserligen lite tveksam till den kommersiella möjligheten för Papa Dee att slå efter hans tingsrättsdom, han känns lite bränd. Svenska Akademien är däremot klockrent, karriären över för nu, tioårsjubileum och allt. Är det inte läge för en samling då? Vad säger du, Gillis?

Annars vore det intressant om någon kunde samla ihop en 80-talsreggaesamling och en 90-talsreggaesamling. Jag har ett och annat uppslag på vilka låtar som skulle vara med.

Röstningen slut

Höstens mest efterlängtade skiva släpps inte av någon som jag har fått bekräftat. Nej, i omröstningen här i bloggen så valde ni läsare Annan artist. Enligt några som svarat i kommentarsfunktionen så är det Paco, Kapten Röd, Ital Skurk, Kung Kodum och Helt Off som är mest intressant. Problemet är bara att ingen av dessa artister har något releasedatum på någon skiva i höst eller vinter, inte offentliggjort datum i alla fall. Så, suget efter ny skiva med Göteborgs stolthet Kapten Röd, comebackskiva av Kung Kodum och Helt Off, nytt med depp-reggaekungarn Ital Skurk och en skiva av debutanten Paco verkar finnas.

I övrigt slutade omröstningen med att ni längtar mest efter Governor Andys två kommande skivor. I en intervju gjord i samband med URF pratade han om två nya skivor i år eller runt årsskiftet. Guvernören fick 25% av rösterna.

Internal Dread har inte släppt eget material på några år men kommer i november med melodicaplatta och dubplatta. Han var näst populärast i omröstningen, 19%.

Debutanten Mysticman har jag skrivit om tidigare i bloggen, han släppte precis nyligen en singel, ska ha releasefest för den på Club-a-dub på Mosebacke i Stockholm nu i oktober och senare i vinter kommer ett album. Intressant, tycker ni och jag. Han fick 16% av rösterna.

Ytterligare en debutant släpper sitt album i november, Junior Natural. Uppsalas egen gunstling har spelat flitigt på URF men hittills bara fått ur sig en singel och en promosingel. I hård konkurrens stod han sig slätt, fick 9% av rösterna.

Allra minst efterlängtad verkar Zilverzurf vara. Synd, tycker jag, som gillar hans mycket genreöverskridande musik. Zilverzurf fick inte en enda röst.

Sammanlagt röstade 31 personer, vilket förstås är ett lågt antal och det går absolut inte att skriva statistik på. Men det är ändå kul att få en fingervisning av vad ni läsare gillar.

Styr den opp!

Sitter och lyssnar på Stir It Up från Babylon By Bus, en av mina favoritskivor med Bob Marley, har just beställt en bok om hans låtar på Ginza (29:-!), och kände av någon anledning ett behov att skriva om det här.

I morgon blir det en text om den mest efterlängtade skivan i höst. Den verkar släppas av Annan artist! Det blir spännande att släppa loss sin kreativitet runt det ämnet. Någon mer som vill tipsa om Annan artist? Idéer emottages tacksamt. :)

Serengeti med ny singel

Bloggaren Blondinpelle skriver att Serengeti släpper nytt om bara några veckor, 23 oktober. Det är låten Walk with an Empress, som bygger på en Kapten Röd-rytm.

Men när blir det album? Eller är jag bara gammalmodig som efterfrågar album?

Hiphop goes reggae

Det är lite Botkyrka Stylee i bloggen den här veckan. När Latin Kings slog igenom 1994 så tog svensk hiphop ett stort kliv. Vi som varit med från starten minns MC Tim, Papa Dee, Rob'n'Raz, Leila K, Timebomb-kollektivet, Three Pieces of a Puzzle, JustD och andra men när TLK släppte Välkommen till förorten så hände något stort. Musiken var tung, texterna tyngre (inte alltid), och alla skulle först förfasas över ungdomarna från förorten och sedan krama sönder dem. I varje fall TLK... Men eftersom den här bloggen handlar om reggae och inte hiphop så valde jag ut den givna kopplingen: Blend Dom. Låten är från Mitt kvarter (2000), och visar som så många andra låtar på den lyckliga kombinationen av reggae och hiphop. Daddy Boastin' toastar, Dogge rappar. Tungt, tungt, länge sedan och kul och bra.

Dubtips: Earth Vibration Sound System

I går kväll upplevde jag en hårresande känsla, på riktigt. Jag fick välbehagliga rysningar längs med kroppen. Det är sällan man får det av musik nuförtiden, man börjar bli luttrad. Men jag snubblade runt på MySpace och hittade Earth Vibration Sound System från Stockholm. De är i princip ospelade på MySpace (mellan 30 och 300 spelningar). Om ni gillar dub, gå in och lyssna på låten Warrior Dance Dub. Oooo, lite feta högtalare på det soundet, framför allt när dubben kommer igång på riktigt efter fyra minuter.
Det finns fler låtar som är värda lyssningar, men den är superb. Då vet ni.

Vem är Annan?

I min omröstning så ligger just nu Governor Andy och Annan artist lika. Ni som röstat på Annan artist, vem är den här Annan? Jag har fått ett tips, men har alla sju som röstat Annan artist verkligen röstat på Paco? Tipsa mig igen om vilken Annan artist är, annars blir det svårt för mig att skriva en artikel om vilken höstens mest efterlängtade skiva är inom svensk reggae.

Mejla mig på princeherring@gmail.com eller kommentera till den här artikeln.

Dubtips: Dub Tribulation

Lika bra att erkänna det direkt: jag har mina luckor i reggaekunnandet. Soundsystem är definitivt en sådan lucka. Men nu har jag fått nys om att Dub Tribulation från Uppsala inom kort kommer släppa en 12"-singel, innehållande Give thanks and praise och Jah Warning med sång av Dan-I-Locks på båda spåren. Ett smakprov på den första låten får du här, den andra låten kan du höra här.

Det låter fett!

Rigo gästar P4

Rigo, körledaren och reggaeartisten, är skivaktuell och medverkade i morse i SR P4 Uppland. Han blev intervjuad och man kunde höra ny singeln, en duett med Caroline af Ugglas. Lyssna i efterhand.

Vill du se en annan version av låten, kolla in det här klippet från Malou i tisdags:



(Texten uppdaterad 2009-10-07 12.20)

Recension av Roots Circus

Det är ett bra tag sedan skivan kom men jag har inte ids recensera den. Nu är det dock dags. Roots Circus andra platta Wednesdays har bandet mer eller mindre jobbat på sedan debuten med sitt självbetitlade album 2006. Jag har inte hört debuten, men sett bandet live. Och jag måste säga att Wednesdays känns platt. Det saknas energi. Det låter bra men saknas någonting. Och ska jag jämföra med hur det var live så låter Roots Circus bättre live än på skiva.

Köp hellre en biljett för att se bandet. Skivan är lite tråkigt, andra halvan av albumet är dock bättre än första. Vill du tycka annorlunda och har ett Spotify-konto? Gå in och lyssna!

Kul med nya artister

Jag fick ett mejl i går kväll.
"Jag heter Paco och är en del av det nystartade reggaekollektivet Twang System. Släpper mitt första solomaterial via www.levebrod.com den 14 oktober."

Det är superkul när jag får material skickat till mig. Jag har nu gett Levebröd-EP:n två lyssningar. Det här är inte alls dåligt.
Mina favoritspår är Rädda dina pengar, en soft låt och Sminkorre, som är modern dancehall på svenska. Något pubertal text i den sista men musiken svänger.
Enligt Paco själv så ska femspårs-EP:n finnas tillgänglig i Spotify inom kort och finns redan att köpa i vissa webbutiker.

Lyssningstips

De låtar som fastnat som klister i höst är:
1. Jacco - När mörkret faller
2. Diegojah - Electric music.

Jacco berör något som händer i Uppsala den här hösten. Det tror jag gör texten stark även om jag inte håller med om innebörden i texten. Musiken är grymt tung.



Diegojahs låt är så elektronisk att den är långt ifrån den organiska reggaen som jag brukar gilla. Men den här låten är som ett häftplåster! Jag var rätt så sval efter första lyssningen. Nu tycker jag låten är ett monster, i positiv bemärkelse. Låten går att ladda ner från hans MySpace-sida.

Electric Music by Prince Herring

Dessa två låtar kommer verkligen spelas till öronen blöder, i väntan på några av albumen som ni kan rösta på här ute till höger. Förresten, ni som röstar på Annan artist, motivera gärna för mig vilken artist jag missat. Då skriver jag om det! Mejla antingen på princeherring@gmail.com eller kommentera till valfri artikel, jag läser alla inlägg.

Bonus med LionDub

Lennart Wastesson, gitarr, Peter Ekengren, sång och Joakim Lindgren, saxofon.


Det var trångt om härligheten. Tom "Internal Dread" Hofwander mixar bland smutsdisken.


Er bloggare med dotter. Båda diggade ungefär lika mycket.

Tur och otur

Följande mejl nådde mig i går:

"Hej och Grattis!

Du är en av vinnarna i Skawars Zilversurf-tävling. Du vinner gratis inträde till konserten på Södra Teatern (Kägelbanan) den 16:e oktober..."

Men såklart är jag dubbelbokad och kan inte gå på spelningen, trots gratisbiljett. Så kan det gå! Tror jag kommer sitta hemma i mammas stuga på landet och gräma mig lite grann, men å andra sidan får jag äntligen umgås med resten av familjen.

LionDub-matiné i Håga by

Nio vuxna män på en liten scen. Fr v: Alexander Lindström, Lennart Wastesson, Mattias Bengtsson (dold), Peter Ekengren, Joakim Lindgren, Jonas Bengtsson (dold), Kenneth Johansson, nye basisten och Ralph Benton.

Som småbarnsförälder uppskattar man att ibland kunna gå på matinékonserter. När det dessutom erbjuds så förstklassig reggae som LionDub kl 14 i mysiga Håga by i Uppsala då blir man till sig i trasorna. Frun, dottern och jag fick chansen att uppskatta spelningen lika mycket. All heder åt det!

Så till musiken. Det var en grymt tajt konsert vi fick se och höra. Eftersom bandet inte släppt någon skiva på fem år (förutom Dub Forward) så fick höra merparten av låtarna från Trod Forward (2004), men nu i början av oktober börjar bandet spela in i studio igen och vi fick höra tre (eller var det fyra?) nya låtar också. Höjdpunkterna var Reggae Music och Lightning Strikes och en avslutande tilldubbad version av Human Race. Men en av de nya låtarna höll riktigt hög klass, en låt i lovers rock-stil som heter Have I Ever Told You. Spelningen får en stark fyra. Det som ändå hade gett en femma är lite högre stämning även om det svängde bra om den blandade publiken.

Jag pratade med Tom "Internal Dread" Hofwander efter spelningen. Han var själv nöjd med hur spelningen blev även om han hade velat spela lite högre. "Det var ju så många barn här", förklarade han den något låga volymen med. Det var inte bara vi som hade barn med oss...

Han sade också att en skiva med LionDub kommer komma någon gång under våren 2010. Han berättade också vad som mer är på gång men det suger jag lite på.

Have I Ever Told You [Live] by Prince Herring

Slå mig med din rytmenlåda

Oj, vad man kan snubbla runt på nätet. Jag hittade i dag en bild på King Tubbys troligt första dub-högtalare. Den såldes tydligen på Ebay för 617 dollar för två år sedan.

När ska Internal Dreads gamla högtalare säljas på Tradera? Jag kanske ska fråga honom i eftermiddag? Han lär vara ljudtekniker åt Liondub på spelningen i Uppsala.

Fyra bröllop - ingen begravning

I eftermiddag/kväll är det dags för årets fjärde bröllop. Det blir därför inte så mycket bloggat i dag. Ni får hålla till godo med något som går utanför ramen. Barrington Levy bjuder er på Wedding Ring från skivan Shaolin Temple (1984). Vi ses i morgon igen!

Stand and deliver

De står upp och de levererar återigen. Jag snackar om Liberator som gjort sin reggaecomeback i höst med skivan Stand and Deliver. Malmöbandet har under de senaste tio åren släppt Too Much Of Everything (2000), en skåpmatssamling (2001), en trist ickereggaeskiva (2003), en ska-EP (2008). Så, man kan säga att det här Liberators första riktiga reggaeskiva på nio år. Och nu svänger det igen! Om ni som jag gillar gamla This Is Liberator (1996) och Worldwide Delivery (1998), då kommer ni gilla det här.

Min favoritlåt efter två lyssningar på skivan är (Don't Go) Pick A Fight, spår nummer två. Det är sköna tempoväxlingar, låter fräscht och Sveriges ska-stoltheter kan slå sig för bröstet igen och vi hälsar dem välkomna tillbaka efter lite vingliga steg bort från skan. Om ni inte vill köpa skivan direkt finns den att lyssna på på bibliotekens gemensamma lånesystem. Det använder jag mig av ofta. Ett bra komplement till Spotify. Du måste dock ha ett lånekort och en pinkod för att kunna lyssna.

Det råder viss begreppsförvirring om skivan. Den är släppt på finskt bolag, går att köpa via vissa nätbutiker men på bandets egen MySpace-sida så står det releasedatum 14/10. Skivan finns alltså redan ute. Nåja, när ni än hör den eller köper den så är den värd sina lyssningar. Men omslaget måste vara ett av de fulaste, någonsin...

Ny omröstning i bloggen!

Eftersom ni verkar tycka det är kul att tycka till har jag nu skapat en ny omröstning. Den ligger här ute till höger. Det kommer alltså ett gäng skivor med svenska reggaeartister i höst. De jag tagit med i omröstningen är sådana där det är bekräftat att skivor släpps i höst. Sedan finns det artister som är på gång som Kapten Röd, Stures Dansorkester, Hanouneh, First Light m fl men där har jag inte bekräftelse på att det verkligen kommer något i år och då kommer de inte med i min omröstning.

Varsågoda! Kör igång nu! Ni som röstar på Annan artist får gärna kommentera vilken. Gör det till den här texten.

Första lyssningen på Liberator

Nu har jag fått tummen ur och börjat lyssna på Stand and deliver, Liberators comebackskiva som släpptes för två veckor sedan. Än så länge är jag inne på första lyssningen, samtidigt som jag springer runt med bollar och läser sagor för ettåringen. För att göra en rättvis recension måste jag lyssna mer noggrannt men hittills låter det bra, kan jag avslöja. Gammal god form, låter det som.

Dubtips: Mysticman

Jomensåatt. Ni som följer svenska reggaebloggar märker att Mysticman i dag har släppt en singel på sin Myspace-sida. Till skillnad från andra bloggare tänker jag bara skriva om dubspåret. Det är najs. Det är skönt att höra att det släpps ny, svensk dub. Det är fortfarande rätt sparsmakat och ärligt talat är det en rätt smal nisch med dub men för oss som uppskattar Version [uttal: vö-sjan] är det härligt när det kommer något.

Låten heter i original Sunshine After Rain men dubbad blir det Dub After Rain. Mycket nöje!

Dub After Rain by Prince Herring

Enligt Rebelmusic.se kommer hans album tidigt 2010.

Bevara skånskan

Följande nyhet har nått Svenska reggaebloggen via Kvällsposten:

"Skånskan är utrotningshotad och har hamnat på Unesco:s lista över utrotningshotade språk. För att rädda det skånska språket bör det få räknas som ett av Sveriges minoritetsspråk. Men skånskan är en dialekt, säger "di lärde"."

Utan skånskan hade svensk reggae varit fattig. Men minoritetsspråk? Nja... Läs hela nyheten här!

Pop goes reggae: Thore Skogman

Han flörtade minsann med reggaen, Thore Skogman. Mannen som gett gluggen och den blågul-rutiga kostymen ett ansikte gästade två artister och båda gångerna hade Dag Vag ett finger med i spelet. Första gången var just ihop med Dag Vag på Popitop. Samarbetet resulterade i en hit för båda två, 1981. Det är inte på något sätt en reggaeversion, men ändock.

Det andra samarbetet gjorde Thore ihop med Apopocalyps 1993. Jag hörde ett personporträtt av Thore i P4 som repriserades i samband med hans bortgång. Döm om min förvåning när Fröken Fräken dök upp i baktaktsversion. Det lät väldigt mycket Dag Vag om det, så jag kontaktade DV. Mycket riktigt, Stig Vig hade producerat men Borlängebandet Apopocalyps spelade ihop med Thore. Det blev två låtar av samarbetet, 80-talet De' Va' Tider De' och Fröken Fräken. Det är mer kul än jättebra.

Så, här får du ett klipp med Thore Skogman, Dag Vag och Gyllene Tider(!) på samma scen, från TV-programmet Måndagsbörsen, 1981. De sjunger Popitop. Du får också lyssna på Fröken Fräken, tyvärr hittar jag ingen video till den och förmodligen spelades det aldrig in någon.

Fröken Fräken by Prince Herring

Fröken Fräken  by  Prince Herring

Gillar man Jaqee

kan man nu se hennes officiella video till Kokoo girl!

Reggae hett i Uppsala just nu

Jag tycker det känns som en spännande höst för reggaen i Uppsala. Det är inte för att jag bor här utan jag tänker helt enkelt på det som släppts och kommer släppas. Vi har kunnat höra nykomlingen Jacco från Labyrint-kollektivet. Hans låtar Vår betong och När mörkret faller har blivit favoriter på Skawars och är riktigt, riktigt bra.

I går släppte Format en EP med fyra (eller egentligen fem) schyssta låtar på. Ni som laddat ner vet vad jag pratar om. Och så om drygt en månad kommer Junior Naturals debutalbum.

Det finns också en demosnubbe som heter Senior-I som är helt okej. Jag har säkert missat någon nu, men ändå. Heja Uppsala!

Tändstickor för mörkrädda

Det blev en klar och tydlig bild av vilken skiva med Svenska Akademien som ni gillar bäst: Tändstickor för mörkrädda (2004). Med nästan 70% av rösterna blev skivan utsedd till Svenskans finest. Vad är det för skiva?

Tändstickor för mörkrädda släpptes mitt i Svenska Akademiens karriär, i år räknat. Innan dess hade de släppt albumet Med anledning av (2002), men också diverse demor och singlar (som sedan släpptes igen på dubbelskivan Upphovsmännen till den skånska raggan). Vad är det då som gör Tändstickor till den solklart bästa skivan? För mig är det texterna. När plattan kom var det inget som riktigt lät såhär, ett nytt sound, reggae som det lät förr men ändå med andra influenser. Det är några låtar på plattan som är oumbärliga svenska reggaeklassiker för mig: Okunskap, Vetande, Ctrl+Alt+Del och Psalm För Mörkrädda.

Tvåa i omröstningen Resa Sig Opp, trea Gör Det Ändå, fyra Med Anledning Av och sist, utan en enda röst, kom Upphovsmännen Till Den Skånska Raggan.

Jag avslutar med texten från låten Okunskap. Hoppas ni inte misstycker att jag kopierar in texten här.

"Okunskap, när man inte riktigt vet är det så skönt att ta till lite
okunskap, kan förvandlas till fakta om man bara vill ja
okunskap, en iskall fasad när man är ensam och rädd
okunskap, oj vill nån vända den till kunskap står jag klar och beredd
okunskapen styr i våra institutioner försvaras med kraft, befäster positioner
okunskap har aldrig några nya visioner
okunskap tar plats i alla texter och skrifter
rädsla och hat som våra starkaste drifter
bland alla droger och gifter

okunskap när man inte riktigt vet är det så skönt att ta till lite
okunskap kan förvandlas till fakta
om man bara vill ja beslutet ska tas, den som avgör det är du
om vi vill börja framtiden nu inget är för svårt, ingenting är tabu
om vi vill börja framtiden nu beslutet ska tas, den som avgör det är du
om vi vill börja framtiden nu och bygga upp nåt nytt kan vara att slita itu
om vi vill börja framtiden nu

kärleken borde vara okränkbar en strävan mot nåt bättre är det största av allt
den borde vara okränkbar gemensamt och varmt och inte ensamt och kallt
den borde vara okränkbar om vi vill leva nånting som verkligen kan kallas liv
okränkbar hatet bryter ner men kärleken är kreativ
för bättre vetande, ett högre medvetande du ser oss letande, kämpande, stretande
så bort med okunskap, in med broderskap, systerskap, syskonskap
och kärleken är okränkbar
för bättre vetande, ett högre medvetande du ser oss letande, kämpande, stretande
så bort med okunskap, in med broderskap, systerskap, syskonskap
och kärleken är okränkbar

okunskapen styr och sprider kvacksalvarkurer
skeva perspektiv bygger skeva strukturer
okunskap tar liv och hindrar kärlekskulturer
att fortsätta med sånt vore dumt och förryckt
istället för att fälla kan vi bära varann
för vi har så mycket vi kan lära varann
istället för distans kan vi vara nära varann

när vi river alla murar vi byggt kärleken borde vara okränkbar
en strävan mot nåt bättre är det största av allt den borde vara okränkbar
gemensamt och varmt och inte ensamt och kallt okränkbar
om vi vill leva nånting som verkligen kan kallas liv okränkbar
hatet bryter ner men kärleken är kreativ"

Formats nya EP ute

Alltid kul med nya skivsläpp. Rykande färskt för dagen är Formats gratis-EP, Barn av en förlorad tid. Ladda ner den och lyssna.

Välbekanta toner som Kicken av tjuven och Tokig i dig finns med. Scorpio har byggt de mesta rytmerna (flera av dem är bekanta om du är bekant med Syster Sols musik), andra kockar är Mysticman och Storsien som körar.
I morgon kväll, tisdag 29/9, kan man se Format live på Grand i Uppsala. Big up!

Sista skälvande timmarna

Om du vill lägga en röst på ditt favoritalbum bland Svenska Akademiens så gör det i dag! Omröstningen slutar vid midnatt.

Ska man redan ladda?

Till helgen kommer Gävles stolthet till Uppsala. Nej, varken Brynäs eller Thomas DiLeva utan Liondub. I lilla mysiga Kulturoasen bjuder det tajta veteranbandet upp till roots och dub på söndag eftermiddag. Det är som upplagt för en familjestund som passar både man, fru och dotter. Kameran kommer följa med också. Om inget viktigare dyker upp, men jag har svårt att tro det. En annan trevlighet i sammanhanget är den frivilliga entréavgiften.

På tal om Rigo

Några artister med reggaebakgrund har tävlat i Melodifestivalen genom åren. Den här texten kommer inte på något sätt vara heltäckande utan bara handla om de senaste två åren. Det har lyckats smyga sig in liiiiite bättre låtar än normalt, bland den klassiska "Pling" Forsman-musiken. Vi har hört Andra Generation med Kebabpizza Slivovitza (2008) och Rigo och Topaz Sound feat. Red Fox med I Got U (2009). Vem trodde någon gång på 90-talet att man skulle få se en av bröderna Pencheff (tidigare Latin Kings och Infinite Mass) i Melodifestivalen, i samma sammanhang som Mikael Rickfors, Alexander Bard och Thorleifs?

Men låten med Rigo blev populär och tog sig till en plats bland de tjugo bästa. Vem kommer med 2010?



I höst ska Rigo leda en kör i Körslaget i TV4...

Run Fast EP

När man söker nya vägar hittar man bra musik. Blev nyfiken på Congoman Crew efter att ha sett affischen på Norrlands Nation i Uppsala i går. På MySpace-sidan kan man ladda ner en EP med bandet och Mysticman. Mysticman har jag hört förut, på Gillis mixtape och på Partillos Högre Standard-samling, och han har i år gästat på GeneralKnas skiva.

Åh, vilken skön roots reggae music som Congoman Crew feat. Mysticman bjuder på. Ladda ner gratis-EP:n är mitt tips. I varje fall om ni som jag gillar den långsamma rootsen.

Min enda invändning är den låga mp3-kvaliteten. Vem släpper i dag en nätrelease i 128kbit/s?

Kårleg önskar man...

att man fortfarande hade ibland. I går var en sådan dag. Gick förbi Norrlands Nation och såg att Diegojah skulle spela där som i går kväll, på den nya reggaeklubben Melting Pot. Congoman crew är husband. Hur var det? Var någon av er där?

Kul med röster

Ser att så många som 29 personer röstat på sina favoriter bland Svenska Akademiens skivor. Fortsätt gärna rösta! Det är några dagar kvar tills jag stänger röstningen.

Videopremiär för Messa massa

Det här är rykande färskt! Videon till Messa massa från P-Danjelsas skiva är färdig. Här är den! Och det är Rigo som också hörs och syns!

Dubtips: Ital Skurk

I min gamla blogg tipsade jag om Ital Skurks dubberier. Nu är det dags igen, fast nu handlar det om det senaste alstret. Rest In Dub heter skivan och den släpptes förra året. Det är en ren dubskiva, det tillhör ovanligheterna i svensk reggae. Det här låter helt annorlunda mot hur stockholmarna i Ital Skurk brukar låta. Deras signum är ju annars de melankoliska texterna och här är det instrumentalt. Dagens tips blir faktiskt hela plattan, annars brukar tipsen handla om enstaka spår.

Vad det blivit av gruppen vet jag inte. Hemsidan är dåligt uppdaterad och MySpacesidan är dåligt uppdaterad

Söt inspiration

Det här är inte en efterhandskonstruktion, vill få det klargjort först. Jag har i dag känt lite idétorka gällande bloggen. Helt plötsligt ser jag min dotter ståendes vid högtalaren och dansar. Det är sällan jag får det på film, för kameran är för långt borta och så hinner hon sluta innan jag har filmat. Men nu! Jag fick henne på film. Och till vilken låt! Det kunde inte passa bättre! I Need Your Sweet Inspirations av The Pioneers. Gammal skön rootsreggae. Spana in klippet! Tyvärr måste ni svänga på datorn eftersom jag inte vet hur man roterar filmer 90 grader...



Som bonus får ni hela låten!

Dubadown - Operation dub

Det spelar nästan ingen roll vilken låt man väljer ur svensk dubhistoria, Internal Dread är den som sitter bakom spakarna. I dag faller valet på göteborgarna Dubadown. Låten är tagen från bandets självbetitlade debut, ett minialbum (2004). Mer uppenbart än så här vem som rattar kan det inte bli. Internal Dread presenterar sig själv i introt...

Dubadown har hittills hunnit med ett minialbum och ett fullalbum. Numera ligger bandet på is och hemsidan har inte levererat något nytt sedan 2008. Men vem vet, det kan komma mer musik ur dem. Finns inte så mycket mer dub att kräma ur deras plattor, men bra reggae är det.

(Tidigare publicerad i min gamla blogg, 21/5 -09)

Oortodoxt beteende

har jag ägnat mig åt i kväll och i söndags. Jag har syndat och nu sonar jag. Det har blivit två konserter på fyra dagar, konserter som varit långt ifrån reggae. Men i kväll, på Adolphson & Falk, fick jag i alla fall höra ett klassiskt reggae-instrument: melodican! Jag fick också höra ord som jag aldrig får höra i reggaen: transmission och telex.

Nu blir det bot och bättring. Nästföljande månader blir det reggae live, inte folkorganisk synthmusik som jag hörde i kväll, eller svulstig Ola Salo till flygel som jag hörde i söndags.

Dubtips: Finn The Giant feat. Dan-I-Locks

Det har varit tyst om Finn the Giant ett tag. Senvåren 2008 kom hans skiva Dub Pon Top, en väldigt bra skiva för övrigt, men sedan dess har det varit snålt med nya prylar. Via skivbolagets hemsida kan man i väntan på nytt material ladda hem hans gamla låtar. En del är riktigt bra. Min otåliga väntan på nytt från Finn stillades lite grand i våras när RG Magazine släppte sitt första nummer och bland de medföljande mp3-spåren fanns Finn the Giant feat. Dan-I-Locks med låten Rough reggae music. För mig var Dan-I-Locks en ny bekantskap men han håller tydligen på nere i Malmö med något som heter DengDeng HiFi. Han har också gästat många soundsystem. Tyvärr har jag dålig koll på de svenska ljudsystemen...

Här står hursomhelst Dan-I-Locks för sången och Finn för dubben. Skön låt, spana in den om ni hittar den... Jag har letat på Finns skivbolags sida, MySpace och på Dan-I-Locks MySpace men hittar inte låten någonstans. Ni får väl köpa RG Magazine helt enkelt eller vänta på en mer officiell release.

Dags att rösta

Kyrkovalet är över men du kan fortfarande göra din röst, här på bloggen. Vilket av Svenska Akademiens album gillar du bäst? Rösta här ute i högerkanten. Du har en vecka på dig!

Dags att hylla

Eftersom Svenska Akademien bestämt sig för att lägga av tycker jag att vi ska hylla bandet som fört svensk reggae vidare under tio års tid. Om du frågar musikintresserade om de kan nämna en svensk reggaeartist så kommer Peps och Svenska Akademien i ungefär samma andetag. Så, jag bidrar med ett Svenskan-minne och så kan väl ni som läser bidra med något i kommentarsfältet?

Det tydligaste minnet av Svenska Akademien jag har är från 2006. Då bodde jag i Västerås. Jag hade precis börjat dejta en tjej från Uppsala som det blev seriöst med tidigt. Jag ägde ingen bil men det gjorde hon. I sin bil hade hon ett kassettband med 45 minuter Timbuktu (Alla vill till himmelen men ingen vill dö) och 45 minuter Svenska Akademien (Tändstickor för mörkrädda). Jag och min fru byggde upp vår relation bland annat runt våra bilresor mellan Västerås och Uppsala och kassetten gick varm under många fredagkvällar, söndagkvällar som sen blev andra vardagkvällar också. Det slutade med att jag flyttade till Uppsala och vi blev en enighet.


Bilen på en festivalresa till Öland. Tröjan blev kvar på ön.

Utan musiken hade vi inte funnit varandra, utan Svenska Akademien hade vi inte haft lika trevliga bilresor tillsammans (vi åkte ensamma också i bilen ibland, då gick fortfarande samma kassett). Bilen är såld, kassetten är undanstoppad och numera spelar vi MP3:or i vår nya bil men minnet sitter starkt och kommer så göra.

Vad minns ni av SvAk?

Min analys av omröstningen

...är solklar. Svensk reggae har aldrig varit så bra som på 00-talet. Det visar ju era enkätsvar tydligt också. Den här sidan millennieskiftet har vi sett en vital och levande scen, med en bredd och ett kunnande vi inte tidigare upplevt. Tänk alla skivartister som vi sett ploppa upp de senaste tio åren. Svenska Akademien, Kultiration, Kapten Röd, Million Stylez, Urban Tribe Stockholm, Glesbygd'n, Governor Andy, Helt Off. Det senaste året har kvinnorna tagit plats vid solomiken: Jaqee och Syster Sol. Dessutom har de äldre akterna fortsatt att leverera och gjort några av sina bättre plattor under 00-talet: Papa Dee, Internal Dread, Peps Blodsband och Kalle Baah.

Vi har också sett festivalernas årtionde. Uppsala Reggae Festival är nu institution i norra Europa, Öland Roots med sin mysiga tallskogs- och dansbanefestival, bara för att nämna två.

Svensk reggae mår bra, och kommer förmodligen att göra det ett tag till. Det är min analys, jag väntar fortfarande på er. :)

Svensk reggae bäst nu

Nu har jag stängt omröstningen här på bloggen. Den gällde vilket årtionde inom svensk reggae som är ert. En överväldigande majoritet, 75%, röstar på 00-talet. 70-talet och 80-talet fick 12,5% procent var medan 90-talet helt blev utan röst. 24 personer röstade.

Hur ska jag tolka resultatet då? Är Svenska Akademien och Kultiration större än Peps Blodsband? Eller är det närminnet som är bäst? Är läsarna av bloggen yngre och känner därför inte till den äldre, svenska reggaen lika bra? Ni får gärna komma med idéer.

Så har Svenska Akademien lagt ned

Nu är det definitivt klart att Svenska Akademien lägger ner sin reggae för alltid. Följande skriver Sture i sin blogg:

"Efter tio år av låtskrivande, skivsläpp och turnerande tackar Svenska Akademien för sig. Uppbrottet grundar sig inte i svåra konflikter, sker utan bitterhet och stor dramatik.

Det har varit en fantastisk och lärorik tid - en omvälvande resa fylld av givande möten. Tacklistan kan göras lång. Vi lyfter på hatten och tackar publik, arrangörer och inspiratörer, alla som varit med och gjort det möjligt.

Och räkna med att det kommer att dyka upp mer från akademieledamöterna, vi lovar!

Elden brinner än, håll huet högt!

Svenska Akademien: Kenneth Björklund, Simon "Don Cho" Vikokel, Ivan "GeneralKnas" Olausson-Klatil, Agnes Olsson, Carl-Martin "Sture" Vikingsson, Johan "Räven" Kammargården, Lars "Lars på bas" Thörnblom och Gillis "Mr Gillis" Bengtsson."

Hur gör vi nu då? Sorgeöl i kväll?

Höstskörden igång

I dag inköptes tre av höstens viktigaste biljetter i Uppsala: Rootvälta med Governor Andy, Promoe och Dag Vag. Notera exklusiviteten i Promoe-biljetten...

Nu finns Stand and deliver...

att köpa. Det är alltså Liberators comebackskiva. Numera ligger gruppen på finskt bolag och skivan går att köpa i välsorterade nätbutiker (kanske också fysiska skivbutiker, men någon sådan går jag aldrig till numera). Släpptes i Sverige i går (17/9). Några smakprover får vi på bandets MySpace-sida. Skivan finns inte på Spotify än.

Jag har ej lyssnat och det kommer en recension så småningom. Finns dock risk att den dröjer.