Buffén är dukad

Vi var alldeles för få som såg honom spela live på Uppsala Reggae Festival i somras. Nu är Tom "Internal Dread" Hofwander skivaktuell med sitt tredje släpp som soloartist. En av Sveriges flitigaste ljudtekniker är artist själv med jämna mellanrum. Han var tidigare medlem i Calcutta Transfer och har spelat in i princip alla svenska reggaeartister som ljudtekniker. Med sina 30 år i branschen är han en av tungviktarna på och bakom reggaescenen.

Skivan Melodica Buffet är färdig. Hur har du jobbat med den här skivan jämfört med tidigare skivor som Internal Dread?

- När jag spelar in Internal Dread-album spelar vi vanligtvis in typ 3-4 låtar i taget och jag skriver vidare på albumet samtidigt som blås, percussion och körer läggs på. Nu spelades alla låtar in samtidigt som en studio-session med ett drömband; Daniel Spahni (LKJ) på trummor, Dennis Bovell på bas, Jonahgold på piano, Lelle Wastesson (LionDub) på gitarr, Robert Elovsson på orgel samt mig själv på melodica. Huvuddelen av melodica-tagningarna är från då. Låtarna var skrivna och arrangerade av Lelle och vi hade alla haft låtarna i någon månad. När vi väl träffades kunde vi alla låtarna. Det tog bara knappt två dagar att spela in grunderna, berättar Internal Dread.

Det har gått 3½ år sedan förra skivan, Party Time/Dub Time (2006). Har du förändrat ditt musikaliska tänk sedan dess?

- Ja, jag har förändrat mitt musikaliska tänk. Jag tror att jag skriver i andra harmonier nu, mina medmusiker säger så i alla fall. Det kommer nog framgå mer på mitt kommande vokalalbum Food än på Melodica Buffet. Snarare har jag i min roll som producent instrumenterat låtarna ganska "worldigt", med mandolin, oud, dobro och banjo bland instrumenten.

Nu är det en uttalad melodicaplatta, den första i sitt slag. Är Musiksverige redo för melodican nu?

- Allvarligt talat så är Melodica Buffet mycket välskriven, välspelad och spännande producerad, så jag hoppas att den får uppmärksamhet, inte bara inom Reggaesverige utan även hos musikälskare överallt.

Hur mycket har du sneglat på Augustus Pablo, melodicakungen, i ditt arbete?

- Jag har faktiskt aldrig lyssnat vidare mycket på Augustus Pablo, utan bara stött på honom när jag lyssnat på King Tubbys album, t ex Meets the Rockers uptown. Jag är faktiskt utan Augustus-komplex, tack och lov. Jag har sen barnsben spelat klaviatur och bakom mixerbordet ofta spelat melodica till de grunder som spelades in i studion. Ibland ledde det till att melodicaversioner kom med på plattorna, t ex med ZilverZurf, LionDub, Dubadown och Baba Blues. Idén att göra ett renodlat melodicaalbum har alltså funnits länge. Melodican har ett nästan heligt anseende inom reggaevärlden, vilket jag tycker kan vara hämmande för reggaens musikaliska utveckling. Konst är att gå vidare.

Vad har du för förväntningar på skivan?

- Jag gör faktiskt plattor enbart för min egna konstnärliga utvecklings skull. Det är en pina och njutning jag inte kan vara utan. Den släpps som en dubbel-CD med alla dubbar, som är ett annat konstnärligt måste för mig. Dessa dubbar är mördande.

Du har precis byggt färdigt en ny studio utanför Enköping, där du bor. Är du trött på Stockholm?

- Ja, jag är otroligt trött på Stockholm. Babylon är städerna. Jag tror/vet att Babylon kommer att falla och då bör man inte bo i en storstad.

Hur skiljer sig Studio WeedWood från Rub-a-dub i Stockholm?

- WeedWood har samma utrustning som Rub-a-dub: analog 24-kanalsbandare, Soundcraft Series Two mixerbord, samma effekter, kompressorer, mickar, allt samma. Den stora skillnaden är att jag inte behöver köra till Stockholm för att jobba, utan kan göra hemma på gårn'.

Internal Dreads dubbelskiva Melodica Buffet/Dub Buffet släpps i slutet på januari.

2009 års vinnare del 4: Delelelelelelelikat

Så har bloggen kommit till slutpunkt för 2009. Den sista vinnarintervjun kommer här och nu, med Björn "Kapten Röd" Nilsson och Ivan "General Knas" Olausson-Klatil. Artisterna bakom årets låt Delelelelelelelikat. Intervjuerna är gjorda per mejl, och vi har inte suttit ner tillsammans, även om det verkar så.

Till att börja med, grattis!

Kapten Röd (KR): Tack så hemskt mycket, vilken ära!

General Knas (GK): Delikat!

Hur kom låten till?

KR: Jag hade haft Delelelelelelelikat-refrängen i huvudet ett bra tag men aldrig gjort något av den och hade nog aldrig trott jag skulle spela in den heller. Jag tyckte nog den var för sjuk på något sätt. Sedan var det en händelse på Rough Lynx 5-årsjubileum som avgjorde saken.

KR: Efter min spelning ropade publiken på mer och jag hade inga fler instrumentaler med mig. Viktorious (som har producerat låten), skulle spela Joey Fevers rytmer efter mig, slängde på Påminner mig-rytmen och då poppade Delelelelelelelikat upp. När General Knas hörde detta så kom han med förslaget att vi skulle lägga den till hans skiva och när Generalen tilltalar en så lyder man.

GK: Jag tror det var hösten 2007, en av dessa sena nätter, eller tidiga morgnarna, när alla etablissemang slagit igen portarna och ett överförfriskat gäng reggaemusiker intagit den för kvällen aktuella småstadens kylslagna stortorg med gitarrer som jag först hörde Kaptenen deleleleleleverera sitt Delelelelelelelikat.

GK: Annat minnesvärt från den turnén är annars Hofmästarens kåkfararblues, Lasse Bantons fyllefreestyles, och, framförallt, Simons DiLeva tolkningar. Om dessa pärlor kommer generera någon framtida årets-låt återstår att se. Vi hade också en speciell kamratgänglåt som vi sjöng sena nätter som alla tyvärr tycks ha glömt. Jag har frågat runt men ingen kommer ihåg hur den gick. Vi är fortfarande vänner dock.

Hur gick arbetet med låten till?

KR: Det var kul som fan att det blev av. Jag bodde i Malmö då så Ivan kom ner till mig och stannade några dagar.

GK: Ett telefonsamtal och en tågresa senare var jag parkerad på Kaptens soffa en långhelg. God mat och stora doser ingefärate vill jag minnas. Jag tycker man märker på låten hur trevligt vi hade tillsammans, och det är onekligen en stor del av charmen med låten, för jag gillar den också. Delikat helt enkelt! En ära att få göra en låt med Kapten. En av de största och viktigaste artisterna vi har på det svenska språket. Björn, om du av någon anledning läser det här; evig kärlek känner jag för dig!

KR: Tack återigen, är det något pris förresten? Kommer det en buckla på posten?

Låten Delelelelelelelikat finns med på skivan Charmörerna presenterar General Knas med Vänner, som släpptes i juni 2009.

Melodica och lovers rock

Ricky Eliasson mellansnackar och laddar för en Augustus Pablo-låt. Foto: Svenska reggaebloggen.

En reggaespelning per termin har gällt 2009 och 2010 på Kulturoasen i Hågaby i Uppsala. Vårprogrammet drog igång i dag med en spelning med Natural Rockers. Ett gäng unga killar med förkärlek för roots reggae och dub.

För att vara ett näst intill okänt band så var det imponerande mycket folk i lokalen. Det blir aldrig den traditionella reggaepubliken i Hågaby men desto större chans att fånga in en ny publik.

Natural Rockers från Enköping har spelat tillsammans i fyra år, men gjort offentliga spelningar i två år. Någon platta har de inte hunnit släppa så för publiken var det okänt material som väntade. Det visade sig bli en spelning bestående av covers fast med egenhändigt skriven svensk text.

Det var ingen tvekan om vilka som är sjumannabandet Natural Rockers två husgudar: Dennis Brown och Augustus Pablo. Sämre förebilder kan man välja, eller hur? Man ger å andra sidan sig själv något att leva upp till när man spelar covers på sina idoler.

Lovers rock på svenska
Vi fick höra Snubben vägg i vägg (Man next door, också känd med Massive Attack och med Horace Andy på sång), Pengar i min ficka (Money in my pocket) och Whip Dem Jah Jah som exempel på Dennis Brown. Med den sockriga rösten som sångaren bjöd på så var det rätt att välja Dennis Brown. Den rösten var en stor behållning under konserten, även om ljudet och lokalen inte var perfekt för den väna rösten.

Eftermiddagens andra behållning var förstås när melodican kom fram. Natural Rockers är det enda band jag sett som har två melodicaspelare. Inte samtidigt men i låtarna efter varandra, med lite munstyckesavtorkning emellan så var nästa spelare redo. Ricky Eliasson var den som hanterade melodican mest och bäst i Augustus Pablo-tolkningarna.

Ett fint ögonblick var också efter spelningen när en äldre man med käpp gick fram till Ricky och tackade för spelningen. Han frågade lite fint om de hade spelat färdigt. Jag uppfattade det som att han hade velat höra mer.

Trots en inropning och två extranummer måste jag säga att publikens gensvar var något klent. Ljudet var inte helt klockrent (det blev bättre vartefter) och bandet har en del att jobba med gällande publikkontakt och showandet. Sammantaget var det dock en trevlig eftermiddag med sköna, välkända toner. Nästa gång hoppas jag får höra nyskrivna melodier också, inte bara nyskrivna texter. Då tar Natural Rockers ett stort kliv. Musik- och reggaekunnandet finns där, nu handlar det om att kunna stå på egna ben.


Nackdelen med att ha barn med på jobbet.

Tips om King General

Antingen om ni var på Meditative Sounds, Bush Chemists och King General för en vecka sedan eller inte tycker jag ni ska spana in recensionen som bloggen New Romantic Possee publicerar i dag. Jag var inte där men har nu ändå en schysst bild av hur det var.

Fotbollsmagin missade Tracks

Hoffmaestro & Chraa har nu haft två chanser att ta sig in på Trackslistan med sin Ibracadabra. Men närmare än bubblarplatsen strax utanför Tracks förra lördagen kom inte stockholmarna. Vilken artist står näst på tur att försöka bli topp 20?

Biljetterna till Öland Roots släppta

Sandbergen i juli brukar vara ett trevligt sommarnöje för oss som gillar baktaktsmusiken. Biljetterna till Öland Roots 2010 har alltså släppts och Svenska reggaebloggen har lyckats få tag på killen som köpte första biljetten, Rickard Mai från Uppsala.

Har du försökt få tag på första biljetten eller var det en ren slump?

- Att jag lyckades få tag på den allra första biljetten kom faktiskt som en överraskning. Men visst, jag är välkänd i kompisgänget för att ligga på biljettluckan, så helt oväntat var det kanske inte. Vi kan väl kalla det en "beräknad slump" (skrattar).

Hur många gånger har du varit på Öland Roots?

- Årets festival blir min fjärde i rad. Öland Roots är en måste-festival enligt mig! En ö, en dansbana i skogen invid böljan blå, ett folk och en kärlek. Kan det bli mysigare än så?

Vilka artister vill du helst se till sommaren?

- Årets önskelista på artister blir svår, mycket svår. Förhoppningen är att få knyta många nya bekantskaper samt återse gamla vänner. Att hålla ett öppet sinne är viktigt.

Vilka mer festivaler/spelningar har du tänkt se i sommar?

- Det värmer i vintermörkret att få blicka framåt. Uppsala Reggae Festival med sitt tioårsjubileum står självklart på menyn även i år. Ett Uppsala utan Yareds och folkets URF, är inte ett Uppsala. Om jag har biljett? Gissa...

- En festival jag gärna gör premiär för i år är Summerjam nere i Köln. Några av mina närmaste vänner representerade Uppsala förra året och de kom hem med ett smile långt upp på kinderna. Minst sagt nöjda alltså.

Ingen sommar utan reggae, eller?

- Ingen sommar utan reggae, varje svennebanan har det i sig. Man behöver verkligen inte leta särskilt djupt för att finna sitt gung och trivas med tillvaron. Och det är precis det budskapet musiken förmedlar mig. Let us unite!

Kapten Röd och Promoe

Det finns ett kort klipp med Promoe och Kapten Röd tillsammans, där Kapten Röd sitter vid sin dator och spelar upp ett reggaebeat som Promoe sjunger/rappar till på svenska. Bua, kan man misstänka att låten kommer heta. Om det blir ett gratissläpp från Looptroop/Promoe på deras hemsida, eller var låten dyker upp är för Svenska reggaebloggen okänt. Men det låter bra. Det är inte alltid två bra saker tillsammans blir bättre men det här låter fett.

2009 års vinnare del 3: Kultiration

Foto: Kristoffer Granath.

Svenska reggaebloggens läsare utsåg under december 2009 års bästa. Hela resultatet kan ni läsa här. Två porträtt/intervjuer av vinnarna har hittills publicerats. I dag är det dags för årets grupp att berätta. Det blir en vindlande resa om Kultirations studioarbete, mötet med publiken och om de spännande turnéplanerna för Indonesien! Frågorna besvaras av Johan Asplund, som spelar trumpet.

Grattis, hur känns det att vara årets grupp i svensk reggae?

- Tack. Det känns jättefint att lyssnarna och besökarna på bloggen har röstat fram Kultiration som årets grupp. Vi hade gjort precis vad vi gör nu i vilket fall som helst, men att dessutom få kärlek och uppskattning för detta ger ännu mer kraft åt elden att fortsätta.

- Samtidigt känner jag verkligen att vi genom de år vi har spelat redan har fått det finaste priset och utmärkelsen; vår underbara publik. Vi har den bästa publik som ett band kan önska sig. Att möta dem alla ute på vägarna när vi spelar, att få höra och läsa alla fina ord, det är den enda bekräftelse vi behöver. Visst, Kultiration är dels den musik som vi i bandet skapar, de tankar som vi har och de projekt vi tar oss för. Lika mycket och lika ofrånkomligt är dock att Kultiration är alla som lyssnar, det som vaknar när vi spelar, när musiken inspirerar vidare och skapar resonans. Man kan aldrig objektivt betygsätta musik anser jag, och ett band sett som ett kulturellt uttryck eller fenomen är lika mycket sina lyssnare som det är sina musiker. Så tack till alla er som lyssnar! 

Ni släppte under 2009 ert sjunde album (dub- och livealbum inkluderade). Hur gick arbetet till?

- Det var en längre process denna gång, jämfört med tidigare skivor. Vi ville inte lämna något åt slumpen, planen var att inte ha några stressande tidsbegränsningar och vi gav allting den tid det behövde. Att vi sen jobbade nästan dygnet runt i slutet för att få klart allting var kanske inte mer än väntat… Det finns ändå något fint i den kreativa maniska energin som uppstår av att känna viss tidspress. Och i total avsaknad av begränsningar går man lätt vilse, berättar Johan Asplund och fortsätter:

- Vi varvade arbete i etablerade studios som Studio Epedemin och Studio Singh med att spela in hemma med madrasser uppställda som dämpning. Grunderna, med trummor, bas, gitarr och piano/orgel lade vi live i studion. Marcus Berg skapade en egen studio i sin källare där vi jobbade med sång och vissa pålägg. Det var som en bubbla av skapande vibbar och ett ormbo av sladdar. Vi jobbade intensivt där, de sista veckorna kunde man komma dit vilken tid på dygnet som helst och nästan vara säker på att någon var vaken och spelade in. 

Hur gjorde och tänkte ni jämfört med era andra skivor?

- Vi ville försöka släppa koncepten kring vad för typ av musik som vi ”skall” och ”inte skall” göra. Vi har länge känt att det funnits en oförlöst potential, att vi skulle kunna hitta fler sidor av vad vi gör utan att det för den skull blir splittrat. Vi kommer aldrig ifrån att vi är de vi är så klart, och vi ville samtidigt tänja på gränserna, hitta nya vägar.

- Vi valde att samarbeta med två olika mixare, Martin Veida och Petter Ericsson. Petter var med och producerade många låtar och hans öra och erfarenhet var ovärderlig. Dessutom medproducerade Simon Hansson på låtarna Seaside och Constant Waterfall. Han gav oss sound och idéer som vi inte själv hade kunnat hitta och är en inspirerande människa att jobba med, säger Johan Asplund.

- Vi valde att ge Marcus en tydligare producentroll den här gången, för att skala av och hitta en renare vision av vad skivan skulle vara. När vi spelade in förra skivan Döden Föder var det många viljor och många riktningar som skulle samsas, vilket hade sina fantastiska och sina mindre bra sidor. Alla i bandet har varit lika delaktiga i processen även nu, men denna gång fick Marcus sista ordet kring vad som kom med och inte. Det funkade väldigt bra och jag tror att allas idéer kom fram lika mycket som förut.  

Om ni jämför responsen som ni fått för er senaste skiva med tidigare, hur har skivan mottagits?

- Det känns som om våra lyssnare uppskattade vad vi gjorde på den senaste skivan och det är vi jätteglada över. Vi ser redan fram emot att få skapa mer musik för alla som lyssnar. Det är ju för dem, för er, som vi släpper skivor och som vi spelar live.

- Om man ser till kritikernas reaktioner så är de blandade i högt och lågt, som vanligt. Det finns de som verkligen gillade skivan och sen de som tydligen önskar att vi hade gjort den annorlunda. Men vi gör det vi gör för oss själva, för musiken och för att det är så det blir helt enkelt. Vi gör det inte för kritikerkåren. Vill de ha en annan typ av skiva får de göra den själva.

Hur har ert 2009 varit?

- Det känns som om varje år blir bättre än det förra för Kultiration. Det hände mycket under 2009, ny skiva och nästan 50 gig i Skandinavien. Det har varit fantastiskt roligt och mycket hårt arbete. Ett turbulent år i världen och för många även i det lilla, musiken har funnits där som en livgivare och som en källa att hämta kraft ur.

Vad kommer hända med Kultiration under 2010?

- 2010 blir ett späckat Kultiration-år. Vi har redan börjat jamma fram nya låtar så nytt material kommer säkert att dyka upp under året. Vi kommer däremot inte att bestämma när nästa skiva skall släppas. Det får bli när den är mogen helt enkelt.

- Det blir dessutom ett internationellt år för Kultiration. Vår sångare Marcus Berg har redan åkt till Bangalore i Indien för att studera traditionell Hindustani-sång under hela våren och i mars/april ska hela Kultiration mötas upp och göra en turné i Indonesien. Sen kommer vi givetvis att spela på vissa av sommarfestivalerna och så planerar vi en höstturné i Sverige. Ever forward! avslutar Johan Asplund.

Ny låt med Million Stylez

I går släpptes en ny låt med Million Stylez gratis. Du kan ladda ner Milli Swagga här. Svenska reggaebloggen hade nyligen en lång intervju med Million Stylez. Läs den gärna igen.

Nytt band: Natural Rockers

Ett band jag hittade på MySpace nyligen väckte mitt intresse. Natural Rockers från Enköping gör en skön roots och efter en kontakt med bandet fick jag mer info. Bandet kommer spela in material till våren, och med det som bakgrund ge sig ut och spel mer än hittills.

Eftersom Reggaesverige är litet så finns det kopplingar till andra band. Sångaren i Natural Rockers spelar piano/keyboard i First Light.

- Vi satsar hårt på vår idé och "grej" att köra roots på svenska à la Jan Johanssons Jazz på svenska, skriver Tommy i bandet.

Natural Rockers skriver också "bjuder man in oss så bjuder vi på ordentliga vibes. Vi är de som håller kvar vid hur reggaen bör låta, och det kan vi säga utan att skämmas!". Som influenser nämner man Dennis Brown och King Tubby. Om allt går enligt plan ska Svenska reggaebloggen se bandet spela i Uppsala på söndag. Håll utkik efter recension på söndag kväll.

Arkivet utökat

Om ni gillar dub, men inte följde min gamla blogg på Skawars, har jag en glad nyhet: Hela arkivet är nu flyttat hit till Svenska reggaebloggen. För nygamla dubtips, läs mina inlägg från maj till augusti. Där hittar ni mina första trevande steg som reggaebloggare.

2009 års vinnare del 2: Syster Sol

Gud, vad roligt! Det är Isabel "Syster Sol" Sandbloms spontana reaktion på att hon så kraftigt dominerade Svenska reggaebloggens omröstning om 2009 års reggae. Ni läsare röstade fram henne som vinnare i fyra kategorier: årets artist, årets album, årets genombrott och som årets soloartist (delat med Junior Eric).

- Jag blir alltid lika glad när jag hör att någon lyssnar på min musik, är hennes något blygsamma kommentar till genomslaget.

Hennes debutalbum är nu ganska precis ett år gammalt. Singeln Fällan, med tydligt feministisk lyrik, banade väg för hennes framgångar. Likaså mixen av den lugnare rootsreggaen med dancehall. I somras kom så singeln Gillar din vibe, som fick flitigt med radiotid och gjorde att många fick upp ögonen för Syster Sol.

Hon började dock sin karriär i band, med Livelihood. Efter sju år tillsammans och två skivor, Escapizm (2006) och Sagans Sånger (2007) splittrades gruppen. Syster Sol berättar:

- Livelihood hamnade i ett läge då vi kände att vi inte kom framåt. Vi hade olika ambitionsnivåer och musikaliskt kände vi att vi fastnat lite. Jag kände att jag verkligen ville satsa på musiken och hade under en tid skrivit material som inte riktigt kändes som Livelihood. Vi hade bestämt att alla våra låtar skulle skrivas tillsammans vilket var ett helt fantastiskt sätt att jobba på, men jag har även ett behov av att skriva eget. Därför tog jag steget ut och gjorde ett soloalbum.

Nu började alltså en karriär som frontfigur ta form.

- Under tiden med Livelihood hade jag lärt känna en hel del grymma musiker och producenter så jag kontaktade dem jag verkligen beundrade och frågade om de var sugna på ett samarbete. Jag gjorde de flesta instrumentala skisserna själv som sedan filtrerades genom Patrik "Partillo" Alexanderssons magiska verkstad. High Fashion-rytmen från Partillo blev När vi kommer. Dessutom fick jag två rytmer av producenten Magnus "Scorpio" Gustavsson. De blev Gillar din vibe och titelspåret Dömd att bli bedömd.

Lyrik från Syrrans fabrik
Hennes succédebut heter alltså Dömd att bli bedömd. Isabel Sandblom skriver både enklare partylåtar och djupare texter med tänkvärt innehåll. Här ett exempel på hennes lyrik i låten Reflektioner:

"Vet att det finns ingen annan som bär ansvaret för dig
för du är mäktig och fantastisk nog att klara av dig själv
Finns ingen smärta i att vara, bara i att fly
Du kan söka din fiende och ovän i din nästa
när den enda som kan kallas fiende är din rädsla
för den hindrar dig från att tillåta dig att känna som du gör"

Ett annat exempel är snusklåten Gillar din vibe:

"När du kliver in i rummet är det nåt som pirrar till
Åh-åh å, jag gillar din vibe
När jag ser i dina ögon finns inget annat till
Åh-åh å, jag gillar din vibe
När du viskar i mitt öra kan jag inte sitta still
Åh-åh å, jag gillar din vibe
När du dansar tätt intill mig känner jag att jag vill
Åh-åh å, jag gillar din vibe"

När det gäller utmärkelserna i bloggen är Syster Sol ödmjuk.

- Jag hade äran att få spela med de absolut bästa reggaemusikerna: Lars på bas (från Svenska Akademien), André och Björne B(från Livelihood), Etzia, Marie och Partillo. Jag är otroligt tacksam för allt jag fått vara med om hittills och ber om mer, säger hon.

Nu arbetar Syster Sol och Hot This Year Band med en ny singel.

- Vi hoppas kunna släppa den till våren. Sedan jobbar jag vidare med rapparen Cleo (de har bland annat projektet Tell Dem ihop) så där blir det nog en del nya tunga låtar, säger Syster Sol.

Tidigare i bloggen har Gillis Bengtsson på skivbolaget SwingKids berättat mer om vad som är på gång för sommaren.

- Syster Sol vill spela på festivaler som inte bokade henne 2009 så jag hoppas det kan bli en del spelningar till sommaren för henne och att hon börjar göra nytt för det känns som hon verkligen har det lilla extra för bryta gränser och bli stor även utanför reggaecrowden, säger Gillis Bengtsson.

29 januari har Syster Sol chansen att vinna pris på Manifestgalan, en oberoende gala för artister signade på oberoende, mindre bolag. Hon och Jaqee är nominerade i samma kategori, rytm. Genombrottet på reggaescenen är ett faktum. Nu återstår resten av världen för svensk reggaes stora stjärna 2009: Isabel "Syster Sol" Sandblom.

Livereggae i din radio!

Sveriges Radio P3 har bestämt sig för att köra sköna riddims den här veckan. I kväll, klockan 20.30 bjuder P3 Live på Syster Sol, inspelat på Sticky Fingers i Göteborg i slutet på november. I morgon kan ni läsa en intervju med Syster Sol här i bloggen apropå att hon är Reggaesveriges hetaste artist just nu, enligt er läsare.

På fredag är det dags för en konsert med Governor Andy, inspelad samma kväll på Sticky Fingers. Den konserten sänds också ut i P3 kl 20.30. Läs mer här! Tack Mr Gillis för tipset.

Papa Dee om P3 Rytm och dubbar

Han väljer att hålla en låg profil nuförtiden, Papa Dee. Men för Svenska reggaebloggen gör han ett undantag. Daniel "Papa Dee" Wahlgren, en anledning till att många i min generation upptäckte reggaen och hiphopen i början av 1990-talet med Lettin' Off Steam, Ain't No Stoppin' Us Now och Microphone Poet. Efter ett flertal album under 1990-talet med reggaen som ryggrad men där albumen kunde sväva iväg åt många spridda stilar var det dags för Sveriges Radio och programmet P3 Rytm. I fredags sändes det sista programmet efter tio år i etern. Papa Dee berättar hur det började.

- P3 Rytms koncept var i mitt huvud en blandning av mina favoritradioshower: David Rodigan och Barrington "Barry G" Gordon. När jag var liten brukade jag spela in Rodigans shower när jag var i London. Köpte kassetter med clasher mellan honom och Barry G. Lyckades med en gammal Aga-radio få in Ranking Miss P:s show på BBC Radio One, och Mikey Dread och DATC förstås, berättar Papa Dee.

- Det skulle vara bra musik, lite jinglar, fula bleepljud, inte för mycket pladder, bra information och kuriosa. P3 ville naturligtvis ha någonting som representerade den så kallade världsmusikscenen så jag mixade i min hjärna ihop en bra blandning av det mesta runt världen. Nytt och gammalt, fast med tyngdpunkt på reggae och dancehall. Jag ville också att programmet skulle luta mer åt mer klubbig musik. Inte så mycket folkmusik och dylikt även om vi glimtade med lite sådant emellanåt.

Papa Dee berättar att han var runt i världen, beställde massor av musik och fick enligt sig själv ihop ett ganska unikt material.

- Det hjälpte att jag hade mycket personliga kontakter. Vi (Daniel Wahlgren och Daniel "Nougie" Jadama) tittade lite på listor och försökte spela vissa genrehits men det mesta valdes med instinkt. Ofta funkade konceptet grymt bra och vi fick mycket kärlek från de svältfödda ute i landet och även från utlandet.

I samband med brottsutredningen mot Papa Dee plockades han bort från programmet av Sveriges Radio. Nougie, som tidigare jobbat som producent, tog över mikrofonen. Han sände fram tills i fredags, 9 januari 2010 då programmet lades ned.

- P3:s beslut att lägga ner programmet är tragiskt, säger Papa Dee. Nu när mångfald behövs mer än någonsin väljer man att göra radio om möjligt ännu smalare. Det är bistra tider just nu, intolerans och fördomar. Det hade behövts lite värme och glöd.

Dubalbum på väg
Vi lämnar P3 Rytm. Papa Dee tittar hellre framåt och berättar om sina kommande projekt. Hans senaste skiva A little way different (2008) har gjorts om.

- Internal Dread har precis mixat mitt senaste album in dub. Det blir Papa Dee meets Internal Dread in dub. Han är i toppskiktet, världsklass vad gäller dub. Det känns som klassisk dub men ändå modernt och med Internals unika sound. Det var extra kul att få inviga Internals nya studio Weedwood. Det blev grymt sound och den ligger i en fantastisk miljö, berättar Papa Dee.

Papa Dee meets Internal Dread in dub släpps på hans eget bolag, Cosmos till våren. Några av låtarna från albumet A little way different har också fått ny sång. De versionerna kommer förmodligen släppas som 12"-singlar.

Sommaren 2008 körde Internal Dread och Papa Dee livedub på Uppsala reggaefestival, något de tänker fortsätta med 2010. Papa Dee har också ett vokalt album på gång till sommaren.

- Det är mest producerat av Partillo, men Kapten Röd, Internal Dread, Larsa från Svenska Akademien och Million Stylez är också inblandade.

Rockveteran med en fot i dubben

En läsare skrev till mig för ett tag sedan och undrade var dubben tagit vägen i omröstningen om 2009 års bästa. Svenska reggaebloggen började ju som en renodlad dubblogg, men som jag tidigare förklarat så körde jag lite för hårt med svenska dubben. Men i intervjuform och i recensionsform kommer dubben fram, det hoppas jag ni märker.

I dag är blicken riktad mot en veteran i både reggae och rocksammanhang, främst rock faktiskt. Basisten, studiomusikern, livemusikern och dubbaren Ulf "Rockis" Ivarsson. Det var faktiskt ett läsartips som jag fick upp ögonen för hans projekt Beatundercontrol. Men vi tar ett långt kliv bakåt, ända till 1981, för att hitta "Rockis" första stapplande steg i musiken och bandet Quiet  i Gävle.

- Det var i Quiet som jag fick min "utbildning" i reggae, dub och ska. Sångaren i Quiet, Mike Granditsky (numera i Pitchblack LTD), har varit oerhört viktig för mig när det gäller reggae. Han bombade mig med diverse grymma reggae/dubplattor när jag började spela med Quiet, berättar Ulf Ivarsson. "Rockis" var då 15 år gammal.

När började du intressera dig för dub/reggae?

- Intresset började tidigt, runt 1979-80 tror jag. Jag började spela i och med punken 1979. Punk och reggae hade ju en tydlig connection i och med band som The Clash, Ruts, The Slits m fl. John Lydon (känd som Johnny Rotten) var en av hjärnorna bakom Virgin Frontline-etiketten, så det var naturligt att man började intressera sig för reggae. Eftersom jag gillade punken så började jag lyssna på mer och mer roots reggae och dub. Linton Kwesi Johnson, Steel Pulse, Culture, Bob Marley, Dr Alimantado, Lee "Scratch" Perry och King Tubby!

Ulf "Rockis" Ivarsson är en mycket flitigt använd studiomusiker eftersom han är en skicklig basist. Utan att namedroppa för mycket ska ni ändå få en bild av hans bredd och kunnande. Thomas DiLeva, Sky High, Hedningarna, Thåström, Pelle Ossler, Olle Ljungström, Papa Dee, Christian Waltz, Nicolai Dunger, Goran Kajfes och Caroline af Ugglas.

Tillbaka till reggaen och dubben. 2003 släppte han sin första dub. Han gör lite okonventionell dub, mer åt det elektroniska europeiska hållet än åt det jamaicanska hållet, i varje fall i mina öron. På senaste släppet, Secrets of fascination, blir hans dub remixad av självaste Bill Laswell. "Rockis" berättar hur de kom i kontakt med varandra.

- Jag har alltid beundrat Bill Laswell av olika anledningar. Han är passionerad i det han gör, skiter fullkomligt i trender och har dessutom gjort en ambient dubplatta med Bob Marley. Det har väl retat gallfeber på varenda reggaepuritan i hela världen, ha ha. Sånt gillar jag! Han är även en fantastisk basist. Jag träffade Bill i Milano 2006 där han spelade med ett projekt som heter Somma, som han har tillsammans med den norske trumpetaren Nils Petter Molvaer och den italienske gitarristen och kompositören Eraldo Bernocchi. Efter konserten lämnade jag över mina skivor som jag hade gjort so far och vi pratade en stund, berättar Rockis och fortsätter:

- Ett halvår senare kontaktade jag Bill Laswells tekniker Bob Musso som jag hade varit i kontakt med tidigare. Jag frågade om han kunde kolla med Bill om han var intresserad av att göra en remix på en av låtarna på dubplattan och det var han. På den vägen är det. Hoppas att vi kan göra något mer framöver.

Du har skiva på gång. När är det tänkt att den ska komma?

- Beatundercontrol in Dub kommer att släppas i vår. Vet ej exakt men förhoppningsvis mars eller april. Skivan innehåller fyra originalspår som sedan har blivit remixade av Bill Laswell, Youth (The Orb, Bim Sherman) Scorn och det irländska dubkollektivet Analogue Mindfield. Sammanlagt är det åtta spår på plattan och den släpps på det engelska bolaget Malicious Damage.

Vad är mer på gång, musikaliskt?

- Jag håller på att avsluta två plattor nu. En soloplatta med bara bas och noisesound. Sen har jag ett projekt som heter Noise Hifi som gör Mörk dronemusik. Det blir tunga dubbasar på båda plattorna! I slutet på januari åker jag ut på turné med Thåström. Sen har jag kommit igång med Beatundercontrol live också. Jag håller på med en massa andra prylar också. Producerar band och gör filmmusik mm.

Hoffmaestro utmanar på Tracks

Reggaebesläktade Hoffmaestro & Chraa frågar chans igen på Trackslistan med senaste singeln Ibracadabra. Bandet var så nära att gå in förra röstningen att de nu bubblar utanför listan. Om ni vill rösta gör ni det här, men ni måste skaffa ett konto först. Ibracadabra som jag tidigare kallat för "klezmer-ska-punk-pop".

Format i nygammalt format

Kicken av tjuven har många reggaelyssnare hört 2009 på download-EP:n Barn av en förlorad tid. Svenska reggaebloggen har varit i kontakt med Uppsalaartisten Format för att kolla vad som händer 2010, och det är en del förändringar på gång.

- Jag sammanställer en ny platta, Full igen, som kommer vara mer åt hiphop-hållet. Jag har även ett mer politiskt släpp i görningen, Knuten näve krossar rak handflata. Där kommer hård hiphop, reggae och glad pop blandas, allt med hård politisk lyrik.

Format växlar alltså tillbaka lite till hiphopen, som han höll på med tidigare i karriären. Då i gruppen Mat åt far (sent 90-talet, början av 00-talet). Han verkar inte vila direkt i sitt musikgörande, den gode Format, då ytterligare projekt är på gång januari 2010.

- Håller även på med ett mixtape där jag mixar gamla låtar från alla möjliga genrer. I veckan lirade jag in med Beat Prophets på projektet Ritmos Tenoros. Andra som troligtvis kommer delta är Storsien, Mekka, Lancy Rankin, Chienloup, Kung Henry, Dödfödd, Robin Seyfi, Keri Howe, Elijah Gudance, Rami, I Mosa etc, berättar Format.

Jag slänger med videon till Kicken av tjuven också, lyssna framför allt på textraden om chefen, roligt formulerad.

Svensk reggae som en röst

I kväll gör vi gemensam sak och begraver P3 Rytm. Programmet som sänts i tio år går i graven och gör det med ett tvåtimmarsprogram, som vanligt. Lyssna!

Mysticmans album redo

Dagens artist i bloggen är Mysticman. Hallstaviks första reggaestjärna, som han kallas i ett tidigare pressutskick, är skivaktuell med Rock Of My Foundation, en skiva som släpps inom kort.

- Arbetet med skivan är så gott som klart, den ska vara på tryckeriet just nu. Tanken är att den ska släppas på Stockholm Reggae Week. Jag ska också sjunga någon låt från skivan under Jonahgolds dubshow, berättar Mysticman för Svenska reggaebloggen.

Officiell releasefest blir det dock på Stockholm reggaeklubb 27 februari.

- Då spelar jag med Jonahgold (keyboard, dubs och mix), Desmond Foster (gitarr och sång), Camel (orgel och piano) och Robin Cochrane (trummor).

Mysticman berättar också att det blir en del promotion i Frankrike och eventuellt Tyskland. Som många reggaeartister samarbetar han med andra. Han har gjort en låt tillsammans med Nicola Lionfish från Bahamas. Resultatet blev The Sting, som Mysticman också producerat. Han håller också på med att bygga rytmer och skriva låtar ihop Danjah och Concrete Steppaz till Danjahs kommande skiva.

Som bonus skickade Peter "Mysticman" Sjölund med ett nytt smakprov från Rock Of My Foundation. Tidigare har vi kunnat hör Sunshine After Rain och Giving Me Vibes som släpptes som download i höstas. Lead Our Way heter låten, med framträdande keyboard och en text om att Jah ska leda rätt. Har inte hunnit lyssna tillräckligt mycket på låten för att kunna ge en mer utförlig recension än så, sparar det till albumet kommer.

Försöker inte göra Ms Fatty igen

Svensk reggaes största stjärna är skivaktuell. Strax före jul släpptes singeln Supastar och någon vecka innan dess ett videoklipp på en duett med reggaefarfar Don Carlos, World Crisis. Det handlar förstås om Million Stylez, eller Kenshin Iryo som han heter i verkliga livet utanför scenen. Svenska reggaebloggen har varit i kontakt med Kenshin.

För det första, när släpps skivan?
- Skivan kommer att släppas i mars, inget datum spikat, och den kommer att heta Everyday. Ni kommer få höra en stor variation från roots, dancehall och några crossovers men den röda tråden kommer att vara positiva budskap i varje låt.

Kommer samarbetet World Crisis med Don Carlos vara med?
- Vi får se om World Crisis kommer vara med på skivan, personligen så vill jag att den ska det men Universal (skivbolaget) måste också vara med och bestämma. Jag har däremot en combo med Gentleman som heter Help is on the way, och den är definitivt med.

Hur kommer soundet vara? Vilka producenter har du jobbat med?
- Det kommer vara ett mer vågat sound till skillnad från förra skivan, mer varierad helt klart. Jag har fortfarande inställningen att jag vill leva upp till mitt namn.
Några av producenterna jag har jobbat med är: Astma (som proddat Supastar), Curtis Lynch (Necessary Mayhem), Keione, Kapten Röd (Everyday Riddim) Powpow movement (Gentlemans producenter), Macro Marco (Italien) och några till.

Det är många som har stora förväntningar på skivan, hur ser dina egna förväntningar ut?
- Jag tror och vet att Everyday kommer att bli mycket fetare än förra. Det beror också på vilka förväntningar du menar. Försäljningsvis har jag inga förväntningar alls pga hur marknaden ser ut nuförtiden. För mig handlar det bara om att uppdatera er med ny musik och förhoppningsvis få fortsätta att turnera runt om i världen som jag har gjort de senaste fyra åren.

Vad kommer skilja skivan från din förra?
- Jag måste nog säga att Everyday kommer att vara mer mogen och mer utvecklad än From A Far för att jag känner att jag själv har utvecklats som både artist och människa sedan dess. Det var ändå tre år sedan.

Hur viktigt är det för dig att släppa ett album jämfört med att släppa singlar/downloads?
- Det är faktiskt viktigare för mig att bara släppa singlar just för att i dancehall/reggaevärlden så behöver man faktiskt inte ha ett enda album ute för att få en buzz och spelningar etc. Det räcker ibland bara med en hit.

Finns det någon lika stor hitpotential som Miss Fatty med på nya skivan?
- Det är svårt att säga men jag tror faktiskt att Supastar och Lookin (producerad av Keione) har störst potential hittills (skivan är fortfarande öppen). Men en sak är säker och det är att jag aldrig kommer kunna eller ens försöka göra en större hit än Miss fatty. Det skulle bara bli pannkaka. Musik måste komma naturligt.

Först ut 2010: Robert Athill

Svenska reggaebloggen skrev redan i november om Robert Athills debutskiva Biding My Time. Från och med i morgon finns den ute för försäljning och då passar bloggen på att återanvända sin recension:

Ett av Sveriges få skivbolag som kan kallas reggaebolag har precis fått färdigt ett album med en debutant. Rub-a-dub Records, SwingKids Records och I-ration Records är de tre. Nu är det Rub-a-dubs tur att släppa ifrån sig RUBCD34.

Robert Athill heter killen, Namnet Athill är lite förpliktigande i svensk reggae då hans pappa, Con Athill, spelade keyboard med Thomas Gyllings band Reggae Team på 1980-talet. Här hörs inte mycket spår av Reggae Team och det är till Roberts fördel. Tydligen är han en man med lång erfarenhet i Musiksverige, han har spelat med Fjärde Världen och Fattaru men också i många reggaekonstellationer.

Det här roots och dub om vartannat. Tre renodlad dubsvar på tre rootsspår. Det låter, förstås, mycket bra om produktionen. Vid de första lyssningar kände jag att Robert Athills sång inte nådde fram till mig. Han sjunger med relativt mörk stämma och sången försvann i ett första läge. Inte nedproducerad utan bara nådde inte ut. Men nu, efter fyra-fem lyssningar, är jag glad över att ha gett skivan fler chanser. Den har helt klart vuxit och nu är jag fäst vid Roberts stämma också.

Kan egentligen inte säga att det saknas något speciellt, men jag är snål med femmorna. Det får bli en stark fyra för debutskivan Biding My Time. Det är inte många debutanter som levererar så här starkt material. Återstår att se om Robert Athill funkar lika bra live som på skiva.

2009 års vinnare del 1: Junior Eric

Under januari kommer ni få porträtt av eller intervjuer med vinnarna i 2009 års omröstning här i bloggen. Först ut är en text om Erik "Junior Eric" Alexandersson, som vann kategorin årets soloartist för skivan Raggamuffin på svenska, delat med Syster Sol. Eftersom Erik förolyckades i en trafikolycka i Thailand för nästan precis ett år sedan har frågorna ställts till Patrik "Partillo" Alexandersson, Eriks brorsa och Gillis Bengtsson, god vän och den som gav ut Eriks hittills enda album.

Hur tror ni att Junior Eric hade gillat att bli framröstad till årets soloartist?

Gillis: "Jätteglad, givetvis!" hade han sagt!

Partillo: Jag vet att Erik hade varit väldigt glad och tacksam över att få detta pris, så mycket som han och jag har kämpat för att bygga och bredda reggaescenen i Sverige. Erik var alltid den som gav beröm och cred till alla andra utom sig själv. Väldigt ödmjukt, men alla i kretsen runt Erik tyckte att han själv borde ta åt sej mer cred för allt han gjorde för scenen både som artist och som arrangör/promotor, vilket jag vet att Erik den sista tiden också gjorde. Han förstod hur betydelsefull han varit för Göteborgs och Sveriges utveckling av reggaen. Han hade tacksamt och ödmjukast tagit emot priset!!

Reggaesverige saknar verkligen Junior Eric och nyligen höll ni en minnes/hyllningskonsert för honom. Hur var den?

Partillo: Den var otroligt fin och känslosam. Våran mamma var där och många vänner från förr och nu, samt alla kollegor och fans.Tror det var viktigt för oss alla att få göra detta för Erik och för fansen. Jag hade programmerat lite beats och bakgrunds-klick som vi spelade till, på vissa låtar, vilket gjorde det möjligt för mig att lägga in Eriks röst/vokaler ut i högtalarna, så det var verkligen som att stå på scenen och spela tillsammans med Erik. Väldigt fint och väldigt känslosamt som sagt..

Gillis: Det var en oslagbar kväll men tyvärr ett gig jag gärna hade sluppit arrangera var en tanke som slog mig under kvällen. Jag kunde inte riktigt vara sådär nöjd man är annars när Musikens Hus återigen är fullsatt. Partillo och bandet hade lagt ner ett hästjobb för fixa allt det musikaliska och såg ju även till att Eriks röst var med. Till alla er som missat det kan man ladda ner avslutningen på MrGillis-bloggen.

På vilket sätt hade Raggamuffin på svenska låtit annorlunda om han/ni fått jobba färdigt med den?

Gillis: Partillo kan bäst svara på det men Erik hade en massa nya låtidéer och feta grejer som tyvärr aldrig blev inspelade ens på skissnivå. Nu blev plattan en greatest hits-samling kombinerad med nya låtar som egentligen inte var färdiginspelade men som färdigställdes tack vara hjälp alla fina artistvänner som fyllde i de sista verserna.

Partillo: Skivan hade varit mer av allt faktiskt, mer dancehall, mer roots, mer rub-a-dub, mer ska. Det finns så många textrader och refräng-hookar som ekar i mitt huvud men som aldrig blev inspelade. Än idag möter jag folk som har fått höra Erik freestyla sina nya grejer som alltså inte finns på tape.

Det jag gjorde var att jag bestämde mig för att ta med de fyra låtarna som Erik släppte på EP:n Stil och fason (2006). De hade inte varit med om vi hade haft fler att välja på. Vissa av de nya låtarna var redan färdiginspelade och tack och lov fanns en del skisser till de inte helt klara låtarna, dessa skulle Erik fortsatt spela in när han kom hem från säsongen i Thailand... Det är de inspelningarna jag har fått använda och ta hjälp av Storsien, Kapten Röd, Jogi och Calle P för att färdigställa.

Det känns som att Junior Eric var på väg att bli riktig stor. Vad är er kommentar till det?

Gillis: Han var riktigt stor men som många av dagens artister inser de inte det på grund av den obefintliga skivförsäljningen och minskat antal reggaeintresserade arrangörer runtomkring. På Högre Standard-releasekonserterna i Göteborg och Stockholm 2008 var det liksom inget snack om vem som knäckte publiken. Inget ont om många andra artister men få dominerar en scen som han gjorde med sin karisma. Erik slog egentligen igenom med Reggaeprofil redan 2006 tillsammans med Governor Andy så det är lite märkligt men givetvis fint att han nu får legendstatus på den svenska reggaescenen eftersom han är den förste att gå bort.

Partillo: Jag tror att med den skivan som faktiskt skulle kommit 2009 eller 2010 så skulle Erik kunnat påbörja något som kunde bli riktigt stort. Han hade humor och ville verkligen underhålla alla typer av folk, från Båstad till Christiania. Vi siktade på att få ihop ett par riktigt kommersiella grejer oxå, à la Markoolio-style nästan hehe. Utöver önskan om att nå svennebanan och allt det där så tror jag att både det Erik redan hade åstadkommit och det som skulle komma i framtiden hade kunnat ge honom en säkrad plats på den svenska pop-kartan. Jag blev nästan lite chockad när jag såg hur mycket olika typer av folk det kom till vår hyllningskonsert. Det var verkligen alla, gangsters, svennebanan, rastas, punkare, hiphoppare, posh-brudarna, unga, gamla, ja verkligen en bred skara folk. Bara det känns som att det lovade för en bra karriär, att ha så mycket olika fans.

Det finns alltså mer material inspelat med Junior Eric. Kommer det släppas och i så fall när?

Partillo: Jag tror att om Erik fått chansen att spela in alla sina nya grejer så hade vi förmodligen haft 15 splitter nya låtar, kanske tagit med hälften av dom till denna skivan samt blandat dom med de låtar som nu faktiskt är med på den. Det nya materialet var oerhört underhållande och fyndigt i Junior Erics anda. Men samtidigt lika samhällskritiskt. han tog även upp problemen kring alkohol, sex och droger bland dagens unga. Den sista tiden var Erik riktigt vass i käften, snygga fraseringar och nya rhymes och rytmer. Grym style och grymma texter! Vi hann dock aldrig dokumentera det allra sista vassaste som han hade.

Men det finns alltså material, det kommer släppas såklart, när vet jag ej ännu, jag vill ju inte släppa allt på en gång för då skulle det inte finnas något för oss i framtiden. Jag vill att Erik ska få vara med som skivsläppande artist så länge som möjligt så det är dumt att stressa ut något. Det finns massa olika idéer om hur detta ska släppas men jag vågar just nu inte lova någonting.

Partillo avslutar intervjun på ett fint sätt: Tack för att du gav mig chansen att få svara för min bror.

Klart med nytt RG-nummer

Så har Björn Owen Johansson och gänget bakom Reggae Galore bestämt ett datum för #2. I samband med Uppsala Reggae Festival släpps tvåan, till mångas glädje. Den som väntar på något gott... Läs mer i Reggae Galores Blogg.

Ny skatt slår hårt mot URF

Upsala Nya Tidning har en intressant artikel i dag om en ändring i skattereglerna för utländska artister och hur de slår mot Uppsala Reggae Festival.

"Det här kan vara dödsstöten för utländsk kultur i Sverige", säger Yared Tekeste, chef för Uppsala Reggaefestival till UNT.

Läs hela artikeln här.

Slag Från Hjärtat i skivpressarna

Svenska reggaebloggen har tidigare skrivit om Slag Från Hjärtat. Enligt en av bandets tre sångare Ismail "I-Smile" Essakalli lämnas skivan i dag in för pressning och den är tänkt att vara färdig till spelningen den 23 januari. Bloggen passade på att ställa frågor om bandet när vi ändå hade kontakt.

Slag Från Hjärtat är ett band på nio man, 25-73 år gamla. Stockholmare är de allihop, med olika bakgrunder. Vissa från stan, vissa från förorten. Några är troende, andra inte inte vilket har skapat en speciell enhet som man inte annars brukar se i vanliga fall, berättar Ismail.

- Vi är nog det enda reggaeliveband på svenska som har ett rastaspirituellt budskap. Vårt sätt att spela musiken är ju självklart modern roots eller vad man ska kalla det men med en känsla från trummor o bas som e väldigt svår att få till. Bara de gamla veteranerna som t.e.x Leroy "Horsemouth" Wallace vet hur man ska spela med det svänget och vi är rätt så nära de takterna men med ett modernt sound, tycker Ismail Essakalli.

Bandet upplever att det är tungt att ta sig fram som band.

- Tyvärr så vägras vi hjälp från annat håll så vi är tvungna att göra allt på egen hand, som t ex betala för att spela in i studio, styra upp egna konserter, promota allting själva vilket är sjukt svårt och jobbigt. Vi har ju familj och barn och annat jobb att vara upptagna med och inte är vi så rika heller vilket gör att det tar så onödigt mycket tid till att t ex släppa debutalbumet, berättar Ismail Essakalli.

Bandet hoppas på att kunna närma sig andra artister, för att kunna dra nytta av varandra.

- Vi har precis skapat ett eget företag, Creazion Entertainment, så att vi kan få ut skivan lagligt. Vi hoppas verkligen mer än gärna att en vacker dag få möjligheten till att samarbeta med andra inom Reggaesverige för jag tror personligen att det skulle gynna reggaemusiken överhuvudtaget i Skandinavien.

Ismail Essakalli har vi under 2009 kunnat höra som gästsångare på GeneralKnas skiva Charmörerna. Låten heter Värld utan gränser, en politiskt tung text om människor lika värde och slopandet av gränser som håller människor utanför. Slag Från Hjärtat hann också släppa Ge o Få, som download och video.

Svenska reggaebloggen passade på att fråga var bandet får sin inspiration ifrån, musikaliskt:

- Svårt att säga vilken musik som har inspirerat oss, vi är ju tre leadsångare som roterar så jag kan bara prata för mig själv. Jag tror eller anar att jag fått sångmässigt fått inspiration från afrikansk folkmusik, gnawa som är en slags ökenblues från Marocko. Självklart måste jag också ha inspirerats lite av Junior Kelly och liknande reggaeartister, berättar Ismail Essakalli för Svenska reggaebloggen.

Förutom Ismail ingår Ras Udo (sångare), Cheluz (sångare), Dav (trummor), Henke (bas), Lelle (gitarr), Reggae Anders (keyboard) och Colin Dyall (saxofon/blåsinstrument) i Slag Från Hjärtat.

Vi avslutar mejlintervjun med ett länktips på hur gnawa kan låta.



Har ni missat Ge o få? Här får ni en ny chans.

Nytt om Serengeti

Stina "Mästerkatten" i Serengeti berättar i ett mejl om arbetet med nya skivan, som är namnlös och som är färdig i april eller maj.

"14 låtar finns inspelade och vi håller på att mixa dom nu. Albumet är producerat av Partillo, Kapten Röd, av Serengeti själva och innehåller även rytmer av tyska och engelska producenter."

En av låtarna som vi med största förmodan får höra på albumet är Walk With An Empress, som Kapten Röd gjort rytmen till. Låten har fått spelningar utomlands och videon till den släpptes i oktober. Personligen hoppas jag också på Nah shoot n miss som fanns med i omröstningen till årets låt 2009 här i bloggen.

Junior Eric-material finns

Svenska reggaebloggen var nyligen i kontakt med Gillis Bengtsson, skivbolaget SwingKids starke man. Jag bad honom titta framåt 2010 och se vad som är på gång. Det här är Gillis egna ord, jag har endast formaterat texten något.

"Det största som händer i Reggaesverige nästa år har jag redan hållit på och fixat med ett tag nu i det tysta faktiskt: Kapten Röd släpper ny platta och börjar turnera igen! Det återstår dock en hel del jobb för karln i studion för att skriva och prodda klart låtar men festivalturné är det redan bestämt att det kommer bli till sommaren. Planen är att plattan släpps i maj också så det hoppas jag och då kan det hinna bli en snabb klubbsväng innan sommaren också men detta vet vi senare i vår.

Sedan kommer eventuellt Stures Dansorkester släppa platta också. Syster Sol vill spela på festivaler som inte bokade henne i år så jag hoppas det kan bli en del gigs till sommaren för henne och att hon börjar göra nytt för det känns som hon verkligen har det lilla extra för bryta gränser och bli stor även utanför reggaecrowden.

Jag kommer även hjälpa Kalle Baah med att boka några festivalkonserter eftersom de har 30-årsjubileum. Governor Andy kommer ju också släppa nytt någon gång och han hjälper jag ju ständigt att sätta gig åt också.

Sist men inte minst så finns det faktiskt en del osläppt material kvar med Junior Eric som Partillo sitter på och som faktiskt kan komma att släppas under 2010 på ett eller annat sätt också... Vad jag hört och vet så kommer det ju även plattor eller nya feta grejer med Million Stylez, Diegojah, Mysticman, Kapellet, Internal Dread, Papa Dee och Joey Fever så 2010 blir mycket roligt för oss svenska reggaefantaster!"

Vad säger ni om den starten på 2010?

Nu dansar vi ut julen

I dag blir sista julsnacket i bloggen på elva månader. Slå med klockorna! Här kommer Papa Rock med Xmas Dub. Du hör väl vilket original den bygger på?

Ni hittar bloggen ännu oftare

Vad kul! Intresset för bloggen fortsätter att öka. Sedan starten har det skett en 67% ökning av antalet besök. I december besöktes bloggen 1 813 unika tillfällen, ett snitt på nästan 59 unika besökare om dagen. Detta trots julhelger och annat. Jag siktar på att kunna nå 2000 besökare i månaden inom kort. Det vore hur coolt som helst!

Alternativa 2009

Jag har fått en del läsarkommentarer på att Kultiration förtjänade fler nomineringar i omröstningen om bästa reggaen 2009. Härmed delas ett tröstpris ut, både i kategorin årets artist och årets låt (Lejoninna).

Det var en läsare, Eveliina, som tyckte att Joey Fever förtjänade att bli nominerad till årets låt för Tell it to my heart. Håller med om att låten är underbart bra. Tröstpris!

Till de som tyckte att Syster Sol fått för många nomineringar säger jag bara: ni hade fel. Tar man hem fyra av fem kategorier är man inte överskattad.

Årets glädjebesked under 2009? Det måste bli den överraskande comebacken av Kung Kodum. En singel dök upp i december, ett album troligen till våren.

Årets nytändning? Liberator fortsatte på den inslagna vägen från 2008 då man släppte en EP. I år kom albumet Stand and deliver och Sveriges ska-kungar visar var skåpet ska stå.

Årets dystra stund 1: Junior Erics bortgång. I början av januari avled Erik Alexandersson, 26 år gammal, efter en trafikolycka. Hela Reggaesverige kommer i flera år sakna mannen som kunde blivit den stora stjärnan.

Årets dystra stund 2: Svenska Akademiens nedläggning. För mig var det överraskande att bandet lade ner, men solokarriärerna har tagit fart ordentligt. Hur många album kommer släppas under 2010? Sture, Lars-på-bas, GeneralKnas och Räven är alla kapabla för skivor. Kanske blir Akademien ännu större när medlemmarna kör solo?

Årets svenska reggae utsedd!

Wow! Genomslaget har varit större än förväntat. Samtliga kategorier har fått över 100 röster. Jag bugar och bockar! Ert deltagande har gjort omröstningen mer rättvisande. En intressant iakttagelse är att under omröstningens sista skälvande timmar vaknade Liberators fans till och antalet röster ökade markant i de kategorier som bandet var nominerat i.

Nu kan Svenska reggaebloggen stolt presentera Sveriges bästa reggae 2009! Urvalet av låtar och artister gjordes subjektivt men ni har sedan röstat fram era vinnare. Här nere ser ni slutresultaten!

Årets låt (118 röster):

1. Delelelelelelelikat - General Knas med Kapten Röd (27% av rösterna)
   
2. När mörkret faller - Jacco (17% av rösterna)
3. Han ser dej - Governor Andy (15% av rösterna)
4. Gillar din vibe - Syster Sol (11% av rösterna)
5. Samerna - P-Danjelsa (11% av rösterna)
6. Samma nytt - Svenska Akademien (6% av rösterna)
7. Electric music - Diegojah (6% av rösterna)
8. Nah shoot n miss - Serengeti (3% av rösterna)
9. Pink drunken elephant - Jaqee (2% av rösterna)
10. Supastar - Million Stylez (1% av rösterna)

Årets artist (135 röster): 

1. Syster Sol (38% av rösterna)
2. Liberator (25% av rösterna)
3. Glesbygd'n (21% av rösterna)
4. Jaqee (14% av rösterna)

Årets album (114 röster):

1. Dömd att bli bedömd - Syster Sol (34% av rösterna)
2. Glömda hjältars ballad - Governor Andy (30% av rösterna)
3. Stand and deliver - Liberator (21% av rösterna)
4. Kokoo Girl - Jaqee (13% av rösterna)
   

Årets grupp (125 röster):

1. Kultiration (57% av rösterna)
2. Liberator (23% av rösterna)
3. Glesbygd'n (11% av rösterna)
4. Roots Circus (8% av rösterna)

Årets soloartist (104 röster):

• Junior Eric (31% av rösterna)
• Syster Sol (31% av rösterna)
• GeneralKnas (28% av rösterna)
• Jaqee (7% av rösterna)

Årets genombrott (111 röster):

1. Syster Sol (52% av rösterna)
2. Jacco (27% av rösterna)
3. Robert Athill (12% av rösterna)
4. Hanouneh (7% av rösterna)

Slutspurt i röstningen

Nu återstår bara ett fåtal timmar i omröstningen om bästa svenska reggaen 2009. Mitt mål, 100 röster per kategori är nästan nått.

Har du lagt din röst än? Det är några kategorier som är jämnare än andra. Årets album är den mest spännande. Dömd att bli bedömd och Glömda hjältars ballad ligger i princip lika. Soloartistomröstningen är nästan lika jämn mellan Junior Eric, GeneralKnas och Syster Sol.

Det är en röst per IP-nummer som gäller.
 

Syster Sol har slagit igenom i år.

Reggae för barn

Det finns ett antal samlingsskivor med reggae för barn men ingen på svenska. Dock finns en del reggae för barn inspelat. Det bästa jag hittat är när Peps Persson är städgubbe i barnprogrammet Doris & Knäckebröderna (2000). Låten Renlighetsreggae är med på En randig skiva.

Sedan finns det en okänd skiva som släppts av ett band som kallar sig för NGB & KB. Vilka de är vet jag inte, men de håller till utanför Uppsala. Skivan heter Några barnvisor: Hellre än bra (2007), vilket också stämmer in på hur det låter. Det är dock roligt att höra Ett gammalt fult och elakt troll och Klappa händerna i baktaktversioner. Mig veterligen finns skivan bara att beställa från bandets egen hemsida.

En läsare mejlade mig efter inlägget och påpekade att det finns en hel animerad långfilm med svensk reggaemusik till, Desmond och träskpatraskfällan (2006). Gjord av Magnus Carlsson, samma Magnus som gjort flera underbara animerade serier som gått på tv (Jerry och de tre vännerna och Da Möb t.ex.). Musiken mixades av Internal Dread. Tack för tipset!

Några ord från mannen bakom

En del av er som läser bloggen är kanske nyfikna på vem jag, Prince Herring, är. Därför tänkte jag bjuda på lite info.

Mitt riktiga namn är Erik. Till vardags jobbar jag som journalist. Jag väljer att skriva under pseudonym för att jag känner för det. Namnet Prince Herring är valt med omsorg, som en hyllning till min frus idé. Hon är en flitig bloggare också, om barnkläder som hon syr själv. Bloggen heter Strömming design. Så när det var dags för mig att dra igång med bloggandet i maj 2009, kom jag på idén att översätta strömming och sätta ett känt reggaeprefix framför.

Bloggandet startade på Skawars som ett rent hobbyprojekt. Jag blev föräldraledig med vårt första barn och efter två veckor utan journalistiken så behövde jag skriva av mig. Abstinensen blev för stor. Bloggen började som en ren dub-blogg och gick ut stenhårt. Dock upptäckte jag snabbt att det fanns på tok för lite dub i Sverige att skriva om. I samband med Uppsala reggaefestival 2009 tog jag steget över till att skriva om svensk reggae generellt och samtidigt flyttade jag bloggen för att nå fler och kunna använda ett bättre publiceringsverktyg. Svenska reggaebloggen blev verklighet i augusti.

Från början stod jag utanför reggaescenen och tittade in, som en vanlig lyssnare och konsertbesökare med ett intresse för musiken. Successivt har bloggen fört mig längre in i Reggaesverige, närmare scenen, musikerna, producenterna och idéskaparna. Det är en utveckling jag inte förväntat mig, men som jag gillar.

Nu har jag precis varit med och bildat en reggaeförening i Uppsala. Vi ska stödja reggaemusiken och de positiva värderingarna som reggaen har. Riktigt vart den leder vet vi inte än, men det kan bli studiecirklar, spelningar, konstutställningar och annat. Är ni intresserade av att medverka i vår förening, skicka ett mejl till uppsalareggaevanner at gmail.com. En hemsida är också under uppbyggnad.

Om ni har förslag på vad ni vill läsa i bloggen, hör av er! Vägen till publicering är inte lång, så länge det finns relevans, något nyhetsvärde eller annat av värde för reggaepubliken i Sverige.

Oavsett vilket förhållande ni har till svensk reggae, tack för att ni läser min blogg och fortsätt höra av er med glada tillrop, kritik, tips, skvaller och vad det än må vara. Ni bidrar till att bloggen utvecklas.

Mix av minnen

I går, på juldagen, mindes Sveriges reggae-elit Junior Eric på Musikens hus i Göteborg. Och för oss som inte var där finns en minnesfil, uppladdad av arrangören själv, Gillis Bengtsson. Besök hans blogg, läs mer och ladda ner.

African Child tillbaka

För 1½ år sedan släppte en kille som kallar sig för African Child sitt debutalbum. Det var en något svajig sång men svängig musik. Nu har killen, som egentligen heter Adama Diarra och som har rötterna i Elfenbenskusten, bestämt sig för att spela in album nummer två. Numera bor han i Göteborg och i februari går han in i studion med bandet Prophet Unification.

Troligen kommer albumet heta White Man Propaganda och i videoklippet här nere får ni ett smakprov på hur en låt kan låta när skivan är klar, Fake Love.

Hemvändarreggae

Bloggen går ner på lågvarv i några dagar. Ni vet hur det är, hänga med familjen softa och sådant. Men i dag blir det några tips på vad man kan göra på juldagen, den stora hemvändardagen.

Befinner man sig i Göteborg ska man förstås besöka Junior Erics minnes- och hyllningskonsert på Musikens hus. Det har nu gått nästan ett år sedan han tragiskt gick bort i en trafikolycka. Governor Andy, Kapten Röd, Mästerkatten, Snakka San, Etzia, Storsien är bara några av alla artister som spelar, uppbackade av Hot This Year Band. Evenemanget börjar kl 21.

I Uppsala kan man i kväll gå på Orange där Uppsala Reggae Festivals arrangör Yared Tekeste vänder plattor tillsammans med Daddy Natural (Junior Naturals pappa). Jamrock X-mas Vibes heter det, kl 21-03 är klockslagen att hålla reda på.

I Stockholm finns flera evenemang att välja på, bland annat Christmas Reggae Dance på Bysis. Lineupen är följande: Fabulous G, Deejay Flash, Daddy Boastin & Micke Golous. Tiderna 22-03. Samma gäng spelar på samma ställe på nyårsafton.

På Bodoni i Malmö kan man i kväll dansa på A Warm Caribbean X-mas Dance. Million Vibes och DJ Clara Stjärna mixar i baktakt.

I Kalmar skulle Anaya Roots ha spelat i dag på Klubb Baktakt, men det är inställt.

Jag har säkert missat några spännande juldagsevent, i så fall får ni gärna tipsa mig.

Juldagserbjudande

Här får du Papa Rock, alldeles gratis! Du behöver inte ens byta bort honom mot något annat. Gratis är gott!

God jul!

Så vill Svenska reggaebloggen önskar er en riktigt god jul! Hoppas ni får en riktigt strålande jul, precis som Ital Skurk sjunger.

Snart artistsläpp till URF

Arrangörerna av Uppsala Reggae Festival önskar oss en god jul med en god nyhet.

"Arbetstakten inför Uppsala Reggae Festivals 10-årsjubileum ökar. Urval och förhandlingar med artister är i full gång. Första artistsläppet kommer att ske i januari 2010."

Biljetterna säljs billigare fram till årsskiftet. En bra present till en reggaeintresserad, om ni har en slant över och behöver ge bort något fint.

Nu kommer nissarna!

Papa Rock är tillbaka i bloggen. Julens favorit tar plats igen.

Systrarna gör det själva

Workshop för tjejer som vill hålla på med reggae och hiphop. Det är precis vad Isabel "Syster Sol" Sandblom och Nathalie "Cleo" Missaoui ägnat sig åt sedan hösten 2008.

- Det började med att jag och rapparen Cleo såg att det fanns ett behov att peppa tjejer med deras självkänsla. Sen finns det så få tjejer som är aktiva inom just reggae och hiphop och då började vi luska i varför det är så. Vi jobbade tillsammans på popkollo hiphop i Malmö, som är ett musikkollo för tjejer. Där såg vi hur grymt det var att använda sig av musik för att skapa en bättre självkänsla. Just hiphop och reggae är väldigt kraftfulla uttrycksformer som uppmanar till att ta plats. Därför tror jag det ger något extra till tjejerna, svarar Syster Sol på hur idén föddes.

- Vi kände att vi ville jobba med det här året om plus att det går väldigt bra att kombinera med artisteriet.

Att det råder en kraftig övervikt på män i svensk reggae är något som är tydligt för mig i mitt arbete med Svenska reggaebloggen. Det är svårt att hitta kvinnliga artister eftersom det helt enkelt inte är så många som håller på. Men vad Tell Dem-projektet lett fram till vill Isabel Sandblom egentligen inte prata om.

- Det känns väldigt konstigt att prata om resultat då vi inte vill att det ska handla om prestation på det sättet. Däremot har vi sett att tjejerna tycker det är jättekul och det känns som dom blommar ut.

Vad hoppas ni att det ska bli för resultat?

- Vi vill skapa ett forum för uttryck där det ges verktyg att släppa på präglingar och bilder om hur man ska vara och istället börja leva utifrån den man är.

Hur ofta kör ni workshop?

- Så ofta som möjligt. Just nu är Cleo mammaledig så då har det blivit lite mindre, säger Isabel.

Vad är kriterierna för att få vara med?

- Att man är tjej. Vi har tankar på att utforma en liknande kurs för killar men i nuläget ser vi en poäng med att det bara är för tjejer.


Kan du nämna några artister som är på gång, som började i Tell dem-projektet?

- Haha, det finns nog en hel del därute vid det här laget. En tjej som är mer inne på hiphop heter Kattis aka Rhea. Hon har massa spännande grejer på gång.

Vill du komma i kontakt med Tell Dem gör du det enklast per mejl: Telldemworkhop at gmail.com. Vill du lyssna på några smakprov på vad som blivit gjort i Tell Dem-projektet, besök deras MySpace-sida.

Exklusiv lyssning på Junior Natural

Svenska reggaebloggen har fått vara med om något hemligt i dag. En exklusiv lyssning på delar av det som är tänkt att bli Junior Naturals debutalbum.

I en för er hemlig lokal tilläts jag lyssna. Jag halade glatt fram mitt USB-minne i hopp om att få lyssna både på plats och i lugn och ro. Icke! Jag fick endast lyssna i studion. Och jag som inte ens hade papper och penna med mig.

Det första spåret jag fick höra var en duett mellan DanJah och Junior Natural. En bra låt som kan bli en hit. Det som jag gick igång mest på var dubmixen på Uppsala Reggae Festival (eller om den heter Festival Man). Låten spelades live på URF 2009, och finns i YouTube-version här nedanför. Det här var riktigt skruvat och bra. Så skruvat som bra dub kan låta. Dub helt i min smak.

Hur mycket av det som jag fick höra som verkligen kommer finnas med på debutskivan är oklart. Det finns tillräckligt med låtar för ett album inspelade, men hur ljudet verkligen kommer bli vet ingen än. Kanske kommer det låta dancehall, roots och dub, kanske något annat. Den senaste kända planen är att skivan Rising Son ska ligga färdig till i mars.

Serengetis album närmar sig

Det verkar som att Serengetis album tar allt mer konkret form. Enligt uppgifter är det klart för att mixa och skivan ska släppas till våren, mars eller april.

Stures skiva försenad

Sture från Svenska Akademien jobbar vidare med nytt album, men det är försenat. Sture tror nu att skivan ska bli klar före sommaren.

"Förhoppningsvis ute före sommaren. Har gått lite troll i det där, men nu känns det faktiskt som att det klarnar. Material finns.", skriver Sture i sin gästbok.

Ital Skurk + Scientist

Så har ytterligare en svensk favoritgrupp klart med ny skiva. Ital Skurk ska släppa ett nytt album 24 februari. En arbetstitel på skivan är Sponsrad till döds. Den är också tänkt att bara släppas på vinyl, enligt Pierre Lindsjöö, basist i Ital Skurk.

Skivan ska mixas i januari, och Pierre drömmer om att kunna köpa en dubmix av Scientist. Det vore helt galet fett!

Ital Skurk har hunnit släppa fem album och ett antal singlar. Senaste släppet var ett dubalbum 2008, Rest In Dub.

Bor du i Stockholm eller har möjlighet att ta dig dit hyggligt enkelt, gör det i kväll för då bjuder bandet på några av de nya låtarna och dessutom en av jullåtarna från Fira jul ifred (2006) på Mosebacke.

Foona bjussar på ljudklapp

Svenska reggaebloggen skrev nyligen om Foona från Mariestad. Flyttlasset har gått färdigt till Stockholm och han har ett spännande andra album på gång (släpps i maj). Namnet må vara lite fantasilöst, Foona's In'I Sound Part 2, men soundet är allt annat än fantasilöst.

För att promota sig har Foona lagt upp ett kortare klipp på YouTube, med ett spår från albumet och där han sjunger live i studion. Andra grejer är på gång, som att han skickat rytmer till Uppsalaartisten Ticko, att han också samarbetar med Amsiebrown.

Dessutom tänker han bjuda på en ljudklapp! Han har gjort något slags samarbete med Charles Lazarus från Rootz Underground och den ska släppas "som julgåva för de som vill ha den". Tiden är knapp, men han hoppas får den färdig. Det ser vi fram emot, Foona.

Räven raskar över dubben

Papa Rock från Treklang Reggae fortsätter önska oss en god jul med sina färska dubspår. I mina öron lite mer åt Australien/Nya Zeeland-hållet i soundet än typiska Jamaica-dub. I dag raskar räven över isen.

Ställningen just nu

Årets låt ser numera ut att gå till GeneralKnas med Kapten Röd - Delelelelelelelikat. Årets artist leds av Syster Sol, årets album är nästan helt jämnt mellan Glömda hjältars ballad av Governor Andy och Dömd att bli bedömd av Syster Sol, årets grupp leds fortfarande överlägset av Kultiration, årets soloartist leds av Junior Eric, men där knappar GeneralKnas in och årets genombrott leds av Syster Sol.

Men vad tycker du? Gör din röst hörd! Det återstår tio dagar att rösta. Läs hela nomineringstexten här! Mitt mål är att nå 100 röster per kategori, det vore coolt.

Dancehall väckte Norrlands

Svenska reggaebloggen har bevakat klubben Melting Pot på Norrlands nation i Uppsala. På fredagskvällen spelade som vanligt husbandet Congoman Crew, i kväll med Storsien och P-Danjelsa vid micken. Det var uppvärmning med P-Danjelsa och en av killarna i Congoman Crew som dj:s först. Vid 23-tiden var det så dags för livemusiken att ta över scenen.

P-Danjelsa var förstås huvudakten. Med sitt album Goffa! i bagaget så hade delar av publiken bra koll på vad de skulle få höra. Helt uppenbart var det de mer dancehall- och ragga- aktiga spåren som gick hem bäst hos den danssugna publiken. Personliga favoriter som Dom och Samerna tog mindre plats, trots sin kvalitet. Istället framstod låtar som App, app, app och Olla dom som större favoriter. Den positiva överraskningen var att Gaffa gaffa (från samlingsskivan Högre standard) fick plats.

Av husbandet Congoman Crew framstod saxofonisten Felix, framför allt när han fick greppa tenorsaxofonen. Storsien fick också träda fram som solosångare vid två tillfällen: under Gangstrar (normalt tillsammans med GeneralKnas) och Ockuperad mot ockupant.

Störst uppmärksamhet, tillsammans med Olla dom, fick en typisk P-Danjelsa-version av Bröderna Sluts Haru hunni bunni hunn. Det var i dancehallttolkning med ny text som denna buskislåt väckte publiken.

Låtlista:
Fläng
Essingeleden
Jamtan Ta Tebaker
Gnussa
Messa Massa
Gangstrar (Storsien)
Ockuperad mot ockupant (Storsien)
Dom
Samerna
Skamusiken
Landslaget
Gaffa gaffa
App app app
Haru hunni bunni hunn?
Extranummer: Olla dom (i dancehall-version)

Hur var Kultiration i buren?

Här får du svaret i ljudlig version. SVT har nu klippt ur Kultirations två låtbidrag i Musikhjälpen 2009. Först ut En timma kvar att leva, en riktig Kultiration-klassiker. Som video två ser ni Lejoninna. Sångaren Marcus Berg skrattar till i klippet, tror det beror på att han sjöng fel text.

Dubtips: El elyon

På missionsresan runt Sverige och MySpace på jakt efter bra svensk reggae stannar bloggen i dag till i Malmö. En artist som kallar sig El Elyon har hunnit göra en demoskiva som han personligen krängde i Malmö och Köpenhamn.

- Jag gick och sålde i parker, mest i Malmö och Köpenhamn, det gick bra och folk verkade nöjda, berättar Marcus "El Elyon" Jonsson för Svenska reggaebloggen.

Dubben har fått stå tillbaka lite på sistone, men något spår släpper han ibland på sin sida.

- Har dock tänkt att ge dubben lite mer tid och möda så småningom, jag har en del nytt material som jag jobbar på redan så håll utkik! Det är nytt på gång! lovar El Elyon och meningen är att det ska bli en ny demo-cd.

Han berättar om varierade musikalisk influenser som hiphop, flamenco, trance, folkmusik och jazz. När det gäller dubben dyker de väntade namnen upp: Lee Perry, Augustus Pablo, Jah Shaka, Scientist och King Tubby.

Svenska reggaebloggen rekommenderar avslutningsvis några spår med El Elyon: Rasta Victory, Visions of Zion in Dub och Black Ark Tribute.

Jul i dub - del 1

Så här en vecka före jul vill bloggredaktionen bistå med lite julstämning. Papa Rock, sångare i Treklang reggae har gjort ett antal jullåtar i sina egna, dubbiga versioner. Först ut i bloggen: Stilla Natt. 

Röd och Andy i Skärblacka

Kapten Röd har varit i Skärblacka med Hot This Year Band och spelat in flera nya rytmer. Governor Andy har varit i Skärblacka med Copasetic Band. Åtta nya låtar spelades in i helgen som gick! Detta kommer från säkra källor. Ni vet var ni läste det först.

Governor Andy har två skivor på gång med okänt releasedatum. Från början var de tänkta att släppas före jul men det verkar inte bli av. Kapten Röd har en plan med sitt uppföljaralbum, det ska släppas senast i maj. Mr Gillis utlovar följande: det blir storslagen och svårslagen comeback för Kapten Röd.

Kapellets album dröjer

Svenska reggaebloggen har tidigare skrivit om gruppen Kapellet. Det var meningen att deras albumdebut skulle kommit i november, men så blev det aldrig. Kapellet förklarar:

"Skivan har efter diverse strul blivit framflyttad till vårkanten. Men samtliga spår förutom ett finns inspelade så det kommer med största sannolikhet bli en riktig bomb när den väl släpps."

Vi väntar vidare.

Skön, ny skapop med Pauline

Pauline Kamusewu som slog igenom för snart sju år sedan med Runnin' out of gaz, kom tidigare i år med ett nytt album. På det finns låten Red Carpet som är skönt skaig poplåt. Nu har den släppts som singel och video. Enjoy!

Öland Roots 2010

För er som inte snappat det: nu är ett datum satt för Öland Roots 2010. Det blir 16-17 juli och biljetterna släpps efter nyår. I Öland Roots forum haglar önskemålen om bokningar tätt. Tar en titt och lägg in en åsikt om vilka du vill se på dansbanan i tallskogen till sommaren.

Bilden här till höger minner om svunna tider. Kapten Röd gjorde sin Öland Roots-debut samma sommar som debutalbumet släpptes, 2007. Han var helt medtagen av gensvaret och jag skulle vilja kalla den spelningen för det stora genombrottet, i varje fall av hans minspel att döma. Tyvärr syns det inte lika bra på bilden som det sitter fastetsat i mitt minne.

Rykande aktuellt på Reggae Week

Nu är programmet för Stockholm Reggae Week spikat och det är ingen dålig uppsättning som ställer upp i år. Det börjar onsdag 27/1 med Governor Andy, som har två album på gång. 28/1 spelar Million Stylez, som i januari släpper sitt nya album Everyday. 29/1 spelar Robert Athill, som inom kort släpper sitt debutalbum och recenserades här i bloggen. 30/1 spelar Internal Dread, som i slutet på januari släpper sitt album Melodica Buffet och så avslutas reggaeveckan med en dubafton 31/1. Där är bokningarna inte helt klara än.

Ni som inte tar chansen att besöka reggaeveckan i år missar något. Vilket startfält!

Hiphoparen Mbangini blev rasta

Svenska reggaebloggen gör i dag ett stopp i Falun, fast egentligen på MySpace. Där hittar vi Mbangini, som fick sin inspiration till reggaen i Afrika.

- Jag var där för ungefär fem år sedan. Jag bodde i Mocambique tre månader och var där själv så jag hängde bara med locals. Jag träffade rastas i huvudstaden och på landsbygden, vart jag än åkte, och de invigde mig i sitt liv, sina tankar och sin musik, berättar Mbangini i ett mejl.

 

Musikaliskt började han med hiphop men tröttnade. Nu är det reggae som gäller istället och på hans MySpace-sida kan man höra sju låtar. Redaktionens favoriter är African Stylee (som bygger på samma rytm som Sean Pauls Gimme the Light) och Higher Meditation. Låtarna är inte helt färska.

 

- Det händer inte så mycket med min musik just nu. Jag skriver hela tiden nya låtar, vissa spelar jag in om de blir nog bra. Men jag litar till den Högste att Hans budskap ska nå den som behöver det, genom min musik eller på andra sätt. Musik är ingen tävling så jag försöker inte konkurrera med andra musiker.

Om ni bor i närheten av Borlänge har ni chansen att se Mbangini live inom kort. På fredag spelar han på S2. 

Kultiration i buren

Återigen är det dags att sätta radioprogramledare i buren för den goda sakens skull. Snart drar Musikhjälpen i P3 och SVT igång igen, i eftermiddag närmare bestämt. I år är det inte nog med att en av programledarna, Jason Diakité (Timbuktu), har tydlig koppling till reggaen. Den stora artistbokningen ur reggaeögon är Kultiration som gör tre aktiviteter under Musikhjälpen-veckan. På torsdag ska de spela först kl 12 på Avenyn i Göteborg, sedan kl 12.30 på Kompassen. Den stora begivenheten är dock i Glasburen hos programledarna. Där spelar Kultiration cirka kl 22.30 på torsdag kväll. Andra artister som gästar buren är Promoe, Maskinen, Embee och Tingsek. Där har jag inga klockslag.

Buren står i år i Göteborg, på Avenyn vid Stora Teatern.

Hoffmaestro hyllar Zlatan

Många har sett dem och gillat det de hör och ser. Nu är Hoffmaestro & Chraa tillbaka med en ny singel, en hyllning till Zlatan Ibrahimovic. Ibracadabra är någon slags klezmer-ska-punk-pop och finns att höra på Spotify. Den finns också i en stillbildsversion på Tuben. Här får ni den!

Slag Från Hjärtat bjussar

Tidigare har vi kunnat höra låten Ge o få, nu har Stockholmsbandet Slag Från Hjärtat lagt ut ytterligare fyra låtar från sitt kommande album. Vi kan gå in på deras MySpace-sida och höra.

Bandet kommer också spela på Stockholm Reggae Klubb 30 januari och där är det tänkt att man ska kunna köpa albumet, men helt spikat är det inte än. Vi kan väl kalla det för en preliminär releasefest.