Dags att hylla

Eftersom Svenska Akademien bestämt sig för att lägga av tycker jag att vi ska hylla bandet som fört svensk reggae vidare under tio års tid. Om du frågar musikintresserade om de kan nämna en svensk reggaeartist så kommer Peps och Svenska Akademien i ungefär samma andetag. Så, jag bidrar med ett Svenskan-minne och så kan väl ni som läser bidra med något i kommentarsfältet?

Det tydligaste minnet av Svenska Akademien jag har är från 2006. Då bodde jag i Västerås. Jag hade precis börjat dejta en tjej från Uppsala som det blev seriöst med tidigt. Jag ägde ingen bil men det gjorde hon. I sin bil hade hon ett kassettband med 45 minuter Timbuktu (Alla vill till himmelen men ingen vill dö) och 45 minuter Svenska Akademien (Tändstickor för mörkrädda). Jag och min fru byggde upp vår relation bland annat runt våra bilresor mellan Västerås och Uppsala och kassetten gick varm under många fredagkvällar, söndagkvällar som sen blev andra vardagkvällar också. Det slutade med att jag flyttade till Uppsala och vi blev en enighet.


Bilen på en festivalresa till Öland. Tröjan blev kvar på ön.

Utan musiken hade vi inte funnit varandra, utan Svenska Akademien hade vi inte haft lika trevliga bilresor tillsammans (vi åkte ensamma också i bilen ibland, då gick fortfarande samma kassett). Bilen är såld, kassetten är undanstoppad och numera spelar vi MP3:or i vår nya bil men minnet sitter starkt och kommer så göra.

Vad minns ni av SvAk?