En god vän och jag hade en diskussion efter Serengetis spelning. Var det den bästa hittills på festivalen? Hon tyckte det. Jag tycker den var bäst av de svenska men om den slår Abyssinians är jag tveksam till. Stilarna är lite för olika för att kunna jämföras rättvist. Hursomhelst.
Serengeti och Hot This Year Band bjöd på tolv låtar, och stämningen växte vartefter. Folkmassan växte också väldigt kraftigt i samma veva som Natural Way slutade spela på stora scenen, men också på grund av regnet började falla. Lagom halvvägs in showen var tältet väldigt välfyllt. Som publikdomptörer måste jag ge Serengeti högt betyg. Det som till en början var en ganska tillknäppt publik slutade med extas, även om många då hade droppat av för att se Jah Cure på stora scenen.
Det jag inte gillar med Serengetis skiva är de poppigare mainstream-flörtarna. Men live slapp vi undan dem. Det var hårdare, tuffare sound och det var till stor fördel. Men även såpass soft låt som To The Clouds funkade riktigt bra på publiken. De stora plussen blir den snudd på till oigenkännlighet omgjorde Nah Shoot N Miss, i någon slags funkigare version än på skiva, Rumours and Lies var en publikfavorit och som näst sist låt körde man We Run Tings, med såväl Etzia som gästsångerska som en dansare på scen (jag uppfattade dessvärre inte hennes namn). Det var konsertens höjdpunkt och Hot This Year Band fick briljera i instrumentala utsvävningar i slutet av låten.
Bästa låtar: Nah Shoot N Miss och We Run Tings.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar