Svensk reggae genom Lottas lins

Fotoutställningar med bilder från svensk reggae är vi inte bortskämda med. Men på Musikens Hus i Göteborg ska Lotta Anderssons bilder hänga under hösten och vintern. I morgon är det dags för vernissage och Svenska Reggaebloggen tog kontakt med Lotta för att höra mer om utställning. Hon har fotat reggae sedan 2006.

Vad är det för bilder du ställer ut?

- Ett tjugotal bilder på allt från Serengeti till Daniel Wejdins kontrabas.

Hur kommer det sig att du fotograferar just reggaescenen?

Det blev en naturlig grej. Har alltid tyckt om att fotografera och när jag fick upp öronen för den svenska reggaescenen kände jag att det var något jag ville lyfta fram. Det kändes viktigt.

Hur kom du i kontakt med reggaen?

- Den allra första kontakten var nog när jag var liten och min bror hade ett par Absolute Reggae-plattor hemma. Sedan var jag i London en tid under 2001 och då köpte jag på mig en del plattor. Bunny Wailer, Bob Marley, Jimmy Cliff och Toots & the Maytals. Köpte även en bok om reggae. Det föll sig naturligt på något sätt. Antar att jag sökte mig till reggaen då både budskapet och rytmen tilltalade mig. Kanske var det något jag saknade i den pop och rockmusik jag tidigare lyssnat till.

Den svenska reggaen kom jag egentligen i kontakt med först under 2006, tror jag. Mitt musikintag hade stått still under en längre period. De reggaeplattorna jag hade var liksom utspelade. Då spelade en kompis Reggaeprofil med Governor Andy och Junior Eric för mig, och jag blev lite såld. Därefter började jag googla runt och insåg att: shit, det finns ju en massa svensk reggae också! Kanske var jag lite sent ute, men ändå!

Är det någon bild som du känner extra för?

- Jag är väldigt glad över bilderna på Peps Persson. Kändes grymt kul att få komma hem till honom i hans studio. Då samarbetade jag med Kristian Lönner, som skrivit boken Jamaica-Sverige Tur & Retur. Tyvärr blev det ingen egen fototid med Peps utan jag fotade under själva intervjun och samtalet. Men några bilder kände jag ändå att jag fick som jag blev nöjd med.

- Sedan gillar jag bilden på Chok Choks fot, diggar rastautstyrseln han hade på Bob Marley Celebration här i Göteborg 2008.

Är det någon artist som du helst fotograferar? Varför?

- Peps tyckte jag som sagt var väldigt kul att fota, och jag skulle gärna göra det igen. Nu fotar jag Anayah Roots en del. Kultiration har vart väldigt fina att fota. Det är många som jag gärna fotograferar. Jag blir nog helt enkelt sugen på att fota dem som tilltalar mig och som väcker någon form av intresse hos mig.

Finns det någon genre som är roligare att fota?

- Roots och dub ligger mig varmast om hjärtat och därför blir det att jag mest fotar det. Skascenen har jag inte fotat särskilt mycket men skulle gärna göra det mer.

Som sagt, vernissage i morgon. Café Hängmattans har öppet söndag, måndag och tisdag 11.30-20.00, onsdag och torsdag 11.30-22.00, fredag 11.30-15.00 och lördag 11.30-17.00. Utställningen pågår 31 augusti-9 januari. Vernissage tisdag 31 augusti mellan klockan 18-20. Björn Owen Johansson från Sound of Galore står bakom skivspelarna, Anaya Roots och Jah Zebi står på scen.