Bra för Enköping

Mina förväntningar var lågt ställda. Jag tog skrothögen från Uppsala till Enköping för att få mig lite reggae till livs och för att känna på intresset i en annan del av Sverige för några timmar. Det finns några problem med att köra bil till en annan stad. Jag åkte själv, och jag kom till en stad där jag i princip inte känner någon. Och så var jag nykter, och kom dit lite för tidigt. Det betyder också att jag tröttnade lite för tidigt, sett till underhållningen. Det jag trodde var start kl 21 (en utmärkt tid för en småbarnsförälder) var förstås start kl 22.15. Det borde jag räknat ut.

Efter ett för stort antal flaskor läsk och alkoholfria drinkar var det dags för Papa Dee och Internal Dread. Först körde Papa Dee selector. Då var det bara han och jag. Det var lite som att sitta i hans, eller mitt, vardagsrum och så väljer han sina låtar. Det var inget fel på låtvalen, de var utsökta. Men det blev till sist nästan pinsamt, kände jag.
Tur att de drog igång sitt dubcase efter en stund för då kom alla danssugna fram som dittills hade suttit och druckit öl och vin (några hade redan druckit lite för mycket).

Det bjöds på Suzy Wong, Ain't No Substitute, First Cut Is The Deepest, Let Them Go och A Little Way Different. Bäst innan redaktören hann bli trött var hyllningen till nyss avlidne sångaren Gregory Isaacs. Papa Dee valde att köra If I Don't Have You, som finns med på hans senaste skiva men som satt fint just i kväll.

Efter ett tag, långt före alla andra, nådde jag min topp. Då var det dags att styra skrothögen tillbaka till Uppsala. Men med tanke på det stämningsläge som rådde när jag åkte från Enköping så tror jag att Internal Dreads och Papa Dees nya klubb har chans att överleva. Det var fullt på det mycket trånga dansgolvet, det var kö utanför som jag fick tränga mig igenom på väg till bilen, och det var hög stämning. Nästa chans att gå på klubb Rub-a-Dub i Enköping blir om en månad.