Oväntat bra respons för Papa Dee

Foto:Stefan Gunnarsson/Reggaefoto.

Vi var många som var spända och nyfikna på hur Papa Dee skulle mottas på Stockholm Reggaefest. Skulle han bli accepterad efter sitt avtjänade straff? Skulle han till och med kunna dra fördel av det och på kuppen blivit svensk reggaes bad boy? När det gick upp för mig att han skulle få avsluta festen förstod jag att arrangören litade på att Papa Dee skulle leverera.

Kultiration fick kort speltid, Papa Dee fick något mer. Han kom dock inte upp i timmen, som det var tänkt. Det blev i runda slängar 55 minuter med nästan enbart låtar från de senaste tre åren. Tyngdpunkten låg på låtar från hans album A Little Way Different (2008).

Efter inledande medleyt från kompmusikerna i Hot This Year Band, började Papa Dee med en cover på Dennis Brown, Promised Land. Därefter bjöds det på en helt ny låt, osläppt på skiva. Den heter Fall From Grace, men den gjorde inget större avtryck hos er recensent. Vi hann förbi tilldubbade versioner av såväl One In A Million och Suzy Wong innan det blev riktigt bra tryck på spelningen.
Då kom en kraftigt nedkortad version av My Deejay Friends, nysläppt singel samtidigt som Mr. Policeman släpptes, strax före Uppsala Reggae Festival. I låten My Deejay Friends radar Papa Dee upp sångare som han respekterar. I den nedkortade version blev det ungefär fifty fifty mellan utländska och svenska hjältar. Konstigt nog verkar den här låten redan fått stor spridning, större än albumet A Little Way Different med tanke på gensvaret från publiken.

Konsertens absoluta höjdare blev, lite oväntat, Ain't No Stoppin' Us Now. Den är med på Papas första skiva. Som han sa från scen så har den hängt med honom sedan 1988. Tiden går, jag minns när den var ny... Hursomhelst, här visar han upp sina toastingkvaliteter till fullo och publiken går bananas. Därefter bjöd han på Lying Backstabbing Woman, inte den snällaste texten som någonsin skrivits om en före detta. Störst respons kom under Mr. Police Man, som är en hyllning till URF och en protest mot polisens bevakning av festivalen.

Slutsats: Papa Dee var spelsugen och nästan hela publiken ville höra honom. Det var några som envisades med att kasta saker mot Papa Dee för att visa sitt missnöje (en tändare och en eller ett par papperstussar). På det stora hela blev han välkomnad tillbaka efter sitt uppehåll. Suget efter att uppträda finns där, scennärvaron finns där och publikresponsen likaså. Spelningen var dock lite seg till en början. Annars tror jag att längden på spelning passar utmärkt. Han kan spela en uppdaterad låtkatalog som känns reggae och inte så popinfluerad. Då går han hem hos oss nördar i alla fall.

Bäst: Ain't No Stoppin' Us Now och Mr. Policeman.