Jag ska stega er igenom skivan låt för låt:
1. Liden såg. En av Peps många personliga Marley-tolkningar. Small axe har förvandlats till Liden såg. Ni har garanterat hört den, en av Peps mest spelade låtar.
2. Varför blev jag terrorist. Det här är en av mina favoriter. Många låtar på skivan är sönderspelade, medan den här är en väl bevarad låt för oss reggaeälskare. En grymt bra melodi, texten går inte riktigt in hos mig. Och så innehåller låten melodica!
3. Rus. Den här är rätt flitigt spelad men inte i reggaeversion. Lill Lindfors 70-talscover på Peps Persson blev reklamlåt någon gång i mitten av 00-talet. Det är en anti-alkohol-sång om alla dumma saker som kan hända på fyllan.
4. Det roliga é slut. Enda blueslåten, en cover med Peps egen text, förstås.
5. Babylon. Ytterligare en mycket bra låt som inte är sönderspelad. Det är jämnt reggaeskägg om vilken låt som är skivans bästa, den här ligger med i toppen och fajtas.
6. Identitet. En av greatest hits-låtarna. Har spelats flitigt, om än inte en av de sönderspelade.
7. Vilddjurets tecken (Snea figurer). Mark of the Beast heter låten i original, Peter Tosh gjorde den. Den här versionen är grym. Rimma braja med haja. Kul rim.
8. Hem, hem, hem. Nu kanske jag visar mina bristande kunskaper, men visst är det här soca? Det är hur som helst inte baktakt, men en väldigt bra låt ändå.
Skivan är gjord av Peps Persson (sång, gitarr mm), Bosse Skoglund (trummor, tamburin, congas), Göran Malmberg (sång, bas), Brynn Settels (piano), Anita Franzén (kör) och Sam Charters (kör).
Skivan startar och avslutar med dropparna som urholkar stenen. För att få tag på skivan måste ni besöka en loppis. Vinylen är slutsåld, cd:n är vad jag vet slutsåld. Däremot finns den att köpa digitalt, eller höra på Spotify. Jag får tacka för deltagandet.
Topp fem av Peps album ser ut så här:
- Droppen urholkar stenen (1976)
- Hög standard (1975)
- Rotrock (1980)
- Äntligen! (2005)
- Spår (1978)
2 kommentarer:
En värdig segrare! (Även om jag själv röstade på "Spår".)
Angående "Hem, hem, hem" så skulle jag vilja påstå att det inte är soca. Låten går i tretakt, eller möjligen 6/8, beroende på hur man räknar, vilket snarare är typiskt för en del afrikansk musik (jämför t.ex. "Ae kumaye/Hängbjörken" med Aston Reymers Rivaler). Man kanske kan kalla det för sokouss eller highlife. Eller så kan man kalla det för en jävligt skön låt, helt enkelt! :-)
Här ligger man och småsurfar 12 år senare, fyra dagar efter det att Peps slutat med att vissla och hamnar här. Att Droppen vinner visar att det har varit hängivna Pepspågar och töser som röstat. Peps om att vara en förebild: "Vem fan vill va som ja"?
Skicka en kommentar