Daniel Asher levererar

Olika musikstilar gör sig olika bra i olika miljöer. Svenska Reggaebloggen hade tänkt sig att lyssna på Daniel Asher & Jah Covenant Bands album Stand Tall! på den långa bilresan söderut genom Sverige nu i påskhelgen. Men västeråsarnas roots reggae drunknade i bilbrummet och barnskriken. Skivan fick vackert vänta på sina ordentliga genomlyssningar tills resan gått norrut igen. Nu kan jag höra tonerna på ett helt annat, och bättre sätt.

Daniel Asher fick för övrigt en del uppmärksamhet riktad mot sig förra året då han och bandet Jah Covenant Band deltog i radiokanalen P4:s talangtävling Svensktoppen Nästa. De gick och vann länsdelen i Västmanland 2008 och fick på så sätt lite mediatid. För övrigt söker P4 nya deltagare till Svensktoppen Nästa 2010. Kanske kan det vara något för er som läser detta.

Nu till själva skivan. Daniel Asher är ingalunda en nykomling men han är en färsking på albumfronten. Stand Tall! släpps på eget bolag och jag anar att en ny aktör ser sitt ljus på svenska reggaescenen (se tidigare artikel).

Det är stabil, djupt rotad reggae på engelska med ett sväng som inte går att ta miste på. Asher verkar vara klar över att rastafarin är den rätta religiösa vägen också. Det vilar andlighet över i stort sett varenda spår.

Jag hittar alltid små detaljer i musiken som ger det lilla extra. I det här fallet en slinga som låter som melodica men förmodligen är en syntetisk melodica på A Place In The Sun. Texten på Fire är en annan favorit om politiskt hyckleri om krig.

Bandet har ett stort märke tryckt på insidan av skivfodralet med en text som lyder Reggae for real. Med det tror jag de menar roots reggae som det lät förr men som ändå görs på ett fräscht sätt. Och det lyckas bandet med.

Något på minussidan? Jag är personligen inte förtjust i trumpeter från en synth. I min värld spelas roots reggae på "riktiga" instrument, alltså går synthtrumpeten i låten Sing Praises bort. Ett annat minustecken är låtarnas likhet i stil. Kanske skulle man låtit något alster sticka ut i en annan stil och i ett annat tempo. Det tenderar att bli lite jämnt och ospännande bitvis.

Så till slutomdömet. Det här är roots för frälsta men också ofrälsta. Det är inte skivan som omvänder dancehallfans men som med fördel varvas mellan dancehallåtarna. Om man nu är van vid ett högre tempo och mer dansant istället för gung. Det ska bli spännande att se vad som mer kommer ur Studio Skanky, när det kommer något härnäst.

Favoritspår på skivan: A Place In The Sun och Fire.