Björn - baktaktsjournalist

Han är utan hatt! Foto: Eva Jonsson.

Svenska Reggaebloggen sneglade på Reggae Galores nättexter i början och inspirerades. Vi är många som läst hans texter, sett hans nuna på forum och i verkligheten. Men vem är han egentligen? I dag svarar reggaeprofilen Björn Owen Johansson på frågor. Journalisten blir intervjuad utan att vi hamnar i medial ankdamm.

Kan vi först få en kort bakgrund om din koppling till reggae. Var började det?

- Det började under nittiotalets andra hälft. Först med svenska artister som Peps, Kalle Baah och Chilly & Leafy. När jag sedan hittade den jamaicanska musiken via artister som Desmond Dekker och Gregory Isaacs var jag fast. Sedan dess, i drygt tio år nu, har jag lyssnat på reggae och dancehall dagligen.

Numera är det framförallt dansmusiken, oavsett decennium, som tilltalar mig och det hänger ihop med en alltjämt växande kärlek till soundsystemkulturen. De skäggiga rootsgubbarna i skivsamlingen får ursäkta, men de samlar mest damm. 

Du var väl något av pionjär för svensk reggae på nätet (SkaWars och Reggae Galore). Hur kommer det sig att du ville skriva om reggae på nätet?

- Om jag varit någon pionjär vet jag egentligen inte. SkaWars, där jag halkade in av en slump 2005, hade ju funnits i många år redan då. Men i och med Reggae Galore som jag startade tillsammans med Finn Stillerud (känd som Finn the Giant, red anm) 2007 har jag väl på något vis tagit täten i svensk reggaebevakning. Det är ju bara tre år sedan, men då fanns det nästan ingen reggaebevakning på nätet förutom SkaWars och några enstaka hemsidor och bloggar. Där har det hänt otroligt mycket under de här åren.

Lusten att skriva har jag haft sedan långt tillbaka, att det skulle bli just journalistik och reggae föll sig på något vis naturligt när jag började jobba med SkaWars. Det handlar både om skrivandet och om musiken. Jag älskar båda delarna och jag har lyckats kombinera dem. Sedan har jag ju tagit journalistiken vidare och skriver numera om kultur på ett bredare sätt och med olika uppdragsgivare.

Hur har bevakningen av reggae förändrats under internetfasen?

- Jag kan nog inte uttala mig om hela ”internetfasen” men under de åren som jag har varit aktiv så har ett enskilt fenomen, bloggarna, förändrat allting. Som jag sa, när vi startade Reggae Galore fanns det ingen eller ytterst få svenska reggaebloggar. I dag finns det ett tiotal som är värda att nämnda. Några av dem är förbannat bra.

Samtidigt så finns ju SkaWars, ett community med oerhört stark ställning på den svenska reggaescenen, där nyheter, information och rykten sprids oerhört snabbt. SkaWars betydelse för scenen går inte att överdriva tror jag. Det är en mycket viktig mötesplats för såväl fans som artister. 

Du har beslutat att mer eller mindre lägga ned bloggandet på Reggae Galore för att istället satsa ännu mer på ett tryckt magasin. Varför?

- Vi lägger inte ned bloggandet helt och hållet. Men vi byter fokus. Istället för att skriva om nyheter och aktuella händelser så ska vi fokusera på det vi själva gör, vilket blir mer och mer hela tiden. Det beror på två saker, dels att vi inte har den tid som krävs för att göra det riktigt bra, och dels att andra – inte minst den här bloggen - redan sköter nyhetsbevakningen på ett ypperligt sätt. Vi kände helt enkelt att vi inte längre behövdes på samma sätt som tidigare.

Istället satsar vi nu desto hårdare på det kommande numret av Reggae Galore Magazine (RGM) som släpps i augusti, samt på en del nya sidoprojekt.

Nummer 1 av Reggae Galore Magazine släpptes till försäljning 2009. Nummer 2 dröjer ända till augusti 2010. Vad är det som ligger bakom det stora glappet?

- Ekonomin! Vi gjorde många nybörjarfel med vårt första nummer, och de ekonomiska följderna av det har gjort att vi tvingats skjuta upp det andra numret gång på gång. Men nu är det snart dags. Arbetet med nästa nummer är i full gång och det släpps den femte augusti, i samband med Uppsala Reggae Festival.

Det här numret skiljer sig mycket från det första. Då gjorde vi ett slags avstamp genom att sammanfatta den svenska reggaehistorien. Vi tittade bara bakåt. Nu gör vi ett mer klassiskt musikmagasin där fokus är här och nu. Jag kan avslöja redan nu att Reggae Galore Magazine #2 kommer innehålla bland annat intervjuer med David Rodigan, Serengeti och Safari Sound. Dessutom blir det mycket, mycket mer. Mixen är större och bredare den här gången, och layouten är helt ny.

Hur har responsen varit på RGM?

- Responsen har varit väldigt bra. Lovorden har varit enormt många och den konstruktiva kritiken har varit väldigt nyttig. Dessutom fick vi en hel del medial uppmärksamhet i samband med första numret, något som vi hoppas på även nu till sommaren. Som liten oberoende tidning i en jäkligt snäv nisch har man inte någon PR-budget att bolla med, och man är till stor del beroende av att folk nämner en, pratar positivt och sprider ett gott rykte på egen hand.

Vad har du för vision för RGM i framtiden?

- Visionerna är egentligen ganska blygsamma. Vi kommer aldrig tjäna några pengar, men vi kommer förhoppningsvis växa och leva en lite säkrare tillvaro i framtiden. Vårt mål var från början att ge ut 3-4 nummer per år. Det målet lever på sätt och vis kvar, men det är satt på lång sikt. Vi tycker samtidigt att det är viktigare att göra en jäkligt bra tidning, än att göra många nummer på kort tid.

I övrigt arbetar vi på att göra Reggae Galore till något större och bredare än bara ett magasin. Under det här året kommer vi börja med lite andra saker vid sidan av och etablera samarbeten med andra aktörer på reggaescenen. Vi kommer att växa åt olika håll.

Du bor i Borås. Hur är Borås som reggaescen?

- Borås är nog den urtypiska småstadsscenen. En reggaeklub som dyker upp en gång per månad och… inget mer. Men närheten till Göteborg har ändå fått mig att stanna kvar här. Och jag känner mig nog mer som en del av den svenska reggaescenen än av något geografiskt hörn. Det blir ganska många hotellnätter per år. Väldigt många.

Du är inte bara skribent, du har t o m gjort musik under namnet Color Blind. När blir det något nytt från artisten Björn Owen Johansson?

- Det lär nog dröja, haha! Den där Color Blind är ett ganska insomnat alter ego som har lagt sina låtar i en byrålåda. Där blir de nog kvar ett bra tag. Jag kanske dammar av den karriären när tidningen gått i konkurs och jag har fått en fyrtioårskris. Vem vet!