Nu kliver reggaen in i finrummet, kan man säga. Mig veterligen har aldrig reggae skildrats på våra teaterscener i Sverige. Och när det sker så är det förstås i Uppsala, Sveriges reggaestad nr 1.
En midsommarnattsdröm, ett av William Shakespeares mest kända verk, handlar om kärlek. Olycklig, missförstådd, men också om kärlekens innebörd. Regissören Dritëro Kasapi har gjort om Shakespeare på ett mycket fritt sätt, tillsammans med sina medarbetare. Man kan säga att hans tolkning innehåller fyra beståndsdelar. Shakespeare-vers, plumpa skämt, stå upp och politisk komik.
Handlingen är förflyttad till nutid och utspelar sig i Uppsala. Den romantiska förvecklingen mellan de lyckliga Hermia och Lysander och de olyckliga Helena och Demetrius leder så småningom till Kap-området och reggaefestivalen. Den politiska delen, som handlar om hur Sveriges regering ska fira de unga turturduvorna i det ståndande kungabröllopet, leder också till reggaefestivalen.
Väl framme på Kap-området får vi se en underbart vacker dekor. Inte kunde man ana att ett rastafari-lejon en dag skulle pryda Uppsala stadsteaters stora scen. Men enligt den bild som vi får av vad reggaefestivalen är så handlar den om att röka (surprise), göka och bajamajor till tonerna av Bob Marleys Rebel Music och Is This Love, bland annat.
Förstås ska jag inte avslöja hur förvecklingarna utvecklar sig, men historien vävs ihop och trots sina två timmar och 25 minuter effektiv speltid så känns föreställningen inte så maratonlång. Den lockade till mycket skratt, framför allt Özz Nûjen som gestaltar Puck och Sarah Maya Jackson som sagoväsendet Titania och som Mona Sahlin.
Vad vill då Uppsala stadsteater säga oss med den här fria tolkningen av William Shakespeares En midsommarnattsdröm? Ja, de avtryck som föreställningen lämnar i mig är humorn, det är skönt att få garva på teatern. Den politiska delen känns mest som slag i luften, oavsett om den riktas till vänstern eller den extrema högern. Och så ska jag väl recensera reggaekopplingen då. Det är kul att reggaefestivalen får vara kuliss till större delen av första akten och hela andra akten. Det är synd att fördomarna måste finnas med där, framför allt vad det gäller rökandet. Å andra sidan, utan röken så hade de inte kunnat väva ihop En midsommarnattsdröm med reggaefestivalen. Historien innehåller i grunden örter och blomsaft och mystik.
Så, jag lägger för en stund undan argumenten om fördomsfull reggaetolkning, ler lite mer och säger grattis till Uppsala stadsteater som återigen vågar bryta ny teatermark.
En midsommarnattsdröm har premiär 18 mars på Uppsala stadsteaters stora scen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar